E3 2015 är nu cirka en vecka gammal och alla intryck har hunnit lägga sig något. Sonys konferens stod för tre riktigt stora utannonseringar som möttes med jubel från många håll. För mig personligen betydde de mindre eftersom Final Fantasy inte är min typ av spel, jag inte har någon relation till Shenmue och att jag aldrig riktigt förstått hypen för The Last Guardian. Jag blev också förvånad över att Microsoft gjorde en så pass bra konferens som de gjorde och ännu mer förvånad över att Nintendo kändes så pass mossiga i år.
Det stora vinnarna för mig vart istället Killzone-utvecklarna Guerillas nya spel Horizon: Zero Dawn och överaskningen Ghost Recon Wildlands. Sjukt spännande titlar båda två så här på förhand. Sen tror jag att det var fler än jag som blev helt tagen av det fantastiska Unravel. Att Mirrors Edge och Star Wars såg extremt lovande ut hade jag nästan lite kallt räknat med. Här nedan är mina fem favoriter från E3 2015.
Ingen logik, ingen objektivitet. Det här är personligen mina fem främsta saker från E3 2015.
5. Todd Howard
En efter en har industrins stora, erkända designers hamnat i skymundan, ibland av egna val, ibland av de stora företagens vilja och ibland av både och. Under den gångna generationen har vi sett Cliff Bleszinski, Peter Molyneux (skämt åsido), Markus ”Notch” Persson och Ken Levine alla lämna sina poster i rampljuset för att arbeta med mindre projekt i mindre team. Fumito Ueda är inte längre kvar hos Sony. John Carmack och Gabe Newell har till synes frångått den rena spelutvecklingen helt och hållet. Med Insomniacs formsvacka som utvecklare ser vi mer och mer sällan Ted Price framträda, och Warren Spector har efter det första Epic Mickey inte gjort någon glad. Sedan har vi förstås Tim Schafer och Brian Fargo som vänt sig till Kickstarter, nu tillsammans med Yu Suzuki och Koji Igarashi. Största avhoppet var förstås Hideo Kojima, som är den sista att låta utvecklingsteamet bära hans eget namn.
Todd Howard är den starkast lysande stjärnan på de stora utgivarnas stjärnhimmel. Det är inget snack vilka av titlarna i Bethesda Softworks line-up som är mest populära, och det är inget snack om vem som ligger bakom dem. Med tre supertitlar i rad, alla högaktuella för respektive ”Game of the Year” har Howards team på Bethesda Game Studios gått från klarhet till klarhet. Dessutom gjorde han sig bättre på scén än någon annan som visade sig under E3. Todd Howard är spelindustrins sista rockstjärna.
4. Mass Effect: Andromeda
Jag älskar Mass Effect mer än det mesta, och jag kunde inte vara mer nöjd med hur man väljer att fortsätta serien. En ny galax ger mycket kreativ frihet, samtidigt som det finns alla möjligheter att referera till tidigare titlar. Jag gillar också hur konkret titeln är. Vi vet ännu näst intill ingenting om hur spelat faktiskt kommer att spela eller vad storyn kommer vara, men jag är fantastiskt sugen på ett nytt Mass Effect i en ny galax.
3. Star Wars: Battlefront
Ljudfilerna. Modellerna. Texturerna. Star Wars: Battlefront tar inga genvägar, och ser kort sagt förjäkla ballt ut. Dessutom är det Star Wars. Jag älskar Star Wars.
2. Horizon: Zero Dawn
All heder åt Sony och Guerilla Games som lyckats hålla detta spel totalt hemligt under dessa år. Men när man sedan väljer att premiera det med en full demo, då åker hatten verkligen av. Såhär ska man visa upp sitt spel – genom att spela det.
Horizon: Zero Dawn målar upp mässans mest spännande koncept. Ett naturfolk som jagar enorma mechs och undersöker kvarlevorna av vår värld. Jag är ytterst nyfiken på berättelsen bakom denna nya värld, samt hur den ter sig med kontrollen i handen. Dinosauriemechs och hyperavancerade pilbågar, vad kan gå fel?
1. The Last Guardian
Det lustiga är att jag efter E3 inte är mer sugen på The Last Guardian än jag var innan. Av demon att döma är spelet idag förvånansvärt likt den version vi såg glimtar av 2009, och jag såg ingenting som fick mig att trilla av stolen. Men inget av detta spelar roll. Det enda som spelar roll är The Last Guardian finns, det är påväg och vi har fått se det igen. Framtiden är med ens lite ljusare och morgondagens åtaganden känns lite lättare.
Jag tänkte först döpa den här artikeln till Nintendo kan dra åt helvete. Men det vore nog att överreagera något. Låt mig förklara. En bit in i Nintendos digitala ”presskonferens” visade de upp Animal Crossing till 3DS, vilket tyvärr bara verkar vara ett husinredningsspel. Detta visste jag redan. Men direkt efter det dök mer Animal Crossing upp, nu till Wii U. Mitt hjärta stannade en stund och jag bara satt och fånlog, dock gick detta leende snabbt över till sorg när jag insåg att det bara handlade om något slags party/brädspel med ett AC-tema som kräver en amiibo för att spelas. Ouch, kommer dock säkerligen köpa amiibon. Men nog om min Animal Crossing-problematik och över till själva presentationen.
Innan jag säger något mer att vill jag poängtera att det fånigaste (på ett bra sätt!) med Nintendos digitala presentation var att se företagets toppmän i Muppet-format och att det var kul med en massa Mario-relaterade anekdoter i samband med rörmokarens 30-års-firande. Nu till spelen.
Framtiden ser faktiskt helt ok ut för Wii U (Animal Crossing till trots). Super Mario Maker fortsätter att se underbart ut, en hel del blev säkert glada när den sämst bevarade hemligheten i form av ett nytt Star Fox… avslöjades och jag kan inte vänta på att få spela Xenoblade Chronicles X. Mer innehåll från Yoshi’s Woolly World gjorde mig riktigt varm inombords och utöver det visade de även ett nytt Mario Tennis (vilket gjorde mig mer exalterad än jag vågar erkänna). Så det finns faktiskt en del att se fram emot – utöver Zelda.
På 3DS-fronten var det stora för mig Mario & Luigi Paper Jam som var en mix mellan Mario & Luigi-serien och Paper Mario-serien. Nya Fire Emblem ser snuskigt vackert ut och det kanske är dags för mig att ta mig an den serien. Sedan introducerades ett nytt Zelda med kooperativt fokus som påminde om Four Swords. Annars var det inget jag direkt reagerade på förutom nya Metroid såklart. Näe, du kan andas igen. Metroid Prime Federation Force & Blast Ball sopades under mattan ganska snabbt, kolla på klippen nedan så förstår du nog varför. På tal om videos här kommer massvis som du kan titta på och säkert hitta något jag var för lat för att ta upp i texten. Mycket nöje.
BOOM! Det hade tisslats och tasslats att det nu äntligen var dags att se Team Ico’s spel igen. Med ord och inga visor inledde Sony med The Last Guardian, och världen kändes med ens som en bättre plats att leva på. Släpps 2016 till PS4, vilket känns som en alldeles för lång tid, med uppenbar risk för att bli ännu längre. Sedan fick vi se vad Guerilla Games pysslat med senaste åren – Horizon: Zero Dawn. Horizon har ett onekligen intressant koncept, där framtida människostammar söker svar om sina föregångare, oss, och deras stora städer. Samtidigt lever de sida vid sida vid enorma maskiner. Ett stort plus är att vi såg gameplay. Detta följdes av Street Fighter V och ett nytt Hitman, det senare utan varken undertitel eller gameplay. Sedan…
BOOM! Många är vi som har skrattat, eller gråtit, åt Square Enix försök att skapa intresse för Final Fantasy VII till PlayStation 4. Men så, helt plötsligt, kom vad så många väntat på så länge – Final Fantasy VII Remake. Själv längtar jag bara till att faktiskt köra igenom spelet. Sedan bjöds det på lite indie-spel, innan…
BOOM! Christian och Frexxi har haft otaliga diskussioner om huruvida Shenmue är fantastiskt eller mediokert, om Shenmue III bara är vad fansen tror att de vill ha eller om det är vad de faktiskt behöver. Nu är Shenmue III på Kickstarter, och har bara på några timmar nått sitt mål på 2.000.000 dollar. Själv har jag ingen relation till Shenmue III och jag har aldrig sponsrat ett spel via Kickstarter, men jag älskar när gamla myter blir verklighet.
En annan highlight var Media Molecules Dreams. Kryptiska filmer lämnade mig förbryllad och intresserad, titta nedan så förstår ni. Självklart avslutades showen med Nathan Drake och Uncharted 4: A Thieves End. Vid det här laget har jag förstått att Uncharted 4 inte kommer vara något mer än bara ett nytt Uncharted som vi känner det, vilket är synd. Det får mig dock att bli exalterad över vad Naughty Dog mer håller på med, för något måtte det vara.
Man kan ifrågasätta hur mycket dessa bomber faktiskt kommer att prestera i slutändan. Det är vansinnigt efterlängtade projekt, men det finns gott om anledningar för skepsis hos alla tre. Men, i slutändan finns det bara en sak i hela världen som spelar roll, och det är att The Last Guardian finns. Härnäst kikar vi på Nintendo, kl. 18 ikväll svensk tid.
Ubisofts tur att få strålkastarljuset på sig. De senaste åren har de försökt sätta en mer humoristisk prägel på deras konferens och har letts av Aisha Tyler flera år i rad nu. De når kanske inte hela vägen fram men då och då glänser de till med roliga skämt och Aisha håller alltid ihop det riktigt bra. Ubisoft gick ut starkt med ett nytt IP, For Honor, som verkar bli en slags medeltida multiplayerhistoria.
En personlig favorit från den här konferensen blev Trackmania Turbo som fick mig att tänka på ett gammalt PC-spel som hette Stunts. Nostalgi! Ubisoft var traditionen trogen och avslutade allt med en överraskning – Ghost Recon Wildlands, vilket såg ut som en mashup av Just Cause och Far Cry snarare än Ghost Recon. Grymma co-op möjligheter och helt klart en favorit ikväll.
Näst på tur där borta i Los Angeles var Electronic Arts. Herregud vilken jäkla lineup EA har alltså, de tre första spelen i listan har alla potential att bli GOTY när de släpps. Nya Need for Speed har jag inte mycket till övers för som det ser ut just nu. Mina favoritspel i serien är Need for Speed III: Hot Pursiut och 2010 års Need for Speed: Hot Pursuit så detta känns som ett steg i fel riktning för mig. Men vi får se vart det landar till slut.
Jag vet inte om jag råkade titta bort eller nåt, men visade de inte mer än några sekunder av nya golfspelet PGA? Det ska ju släppas redan i juli och vi har knappt fått se en enda gameplaysving ännu. De kanske räknar kallt med att golffansen väntar snällt på releasen och att de köper spelet oavsett? Nåväl, nu över till höjdpunkten – Star Wars: Battlefront. Satan vad bra det såg ut. De berömda (?) internet-orden ”Shut up and take my money” har aldrig vart mer passande. Sen kunde jag inte göra annat än att bara le när de visade upp Unravel för första gången. Så charmigt.
Microsoft avslutade sin konferens för ca två timmar sedan och det var en bra tillställning. De hade en stabil uppvisning med många spel, några nya IPs och ett flertal intressanta uppföljare. De inledde med att avslöja att Xbox One kommer bli bakåtkompatibel med Xbox 360-spel. För de tekniskt bevandrade så handlar det inte om emulering utan så kallad ”native” bakåtkompatibilitet, riktigt bra med andra ord. Detta är faktiskt otroligt välkommet med tanke på att jag håller Xbox 360 som en av de bästa konsolerna genom tiderna och om det räcker med en maskin så är det toppen. Inledningsvis kommer vi få se ”hundratals” titlar till hösten och sedan ska det fyllas på vad det lider.
Uppföljare som Forza 6, Halo 5 och Gears of War 4 är alla intressanta, men några spel fick mig lite extra upprymd. ReCore är ett helt nytt varumärke från Keiji Inafune och skaparna av Metroid Prime som ser väldigt intressant ut. Utifrån CGI-trailern att döma verkar det vara någon slags blandning av Beyond Good & Evil och Borderlands.
Rare tog också plats på scen och även om jag tyckte deras nya Sea of Thieves skulle kunna ha potential – om det har co-op – så var det Rare Replay som fick mig att bli riktigt glad. En Rare-samling med hela 30 spel för ynka 30 dollar. Frågor på det? Precis. Även på indiefronten ser det ljust ut med flertalet spännande titlar att hålla ett öga på. Juste, Hololens, Microsofts svar på virtual reality, fick applåder, men känns väldigt avlägset och fortfarande bara intressant i teorin. Hur kommer det fungera? Vad behöver jag för utrustning och så vidare? Vi får se.
Microsoft och mannen vid rodret, Phil Spencer, skötte sig riktigt bra, men utan att briljera. Det verkar som att de satt ut rätt kurs för Xbox One och nu är ett köp till hösten inte långt borta för min del. Jag ger konferensen 3+ av 5. Se konferensen i sin helhet på Gamespot.
Det är nu bara timmar kvar innan E3 2015 kickar igång. Spelmässan i LA har alltid varit en höjdpunkt på året men det är ofta blandade känslor inför alla videos och konferenser. Förhoppningar om Half-Life 3 och inte bara uppföljare brukar skapa viss besvikelse. Det tog ett tag men i år har jag faktiskt gett upp Half-Life 3 och hoppas istället på andra spännande titlar.
Microsoft har redan gått ut och sagt att Crackdown, Scalebound och Quantum Break inte kommer visas i morgon utan får strålkastarljuset på sig under Gamescom i slutet av augusti. Jag ser fram emot att se Forza 6 och Halo 5 men Microsoft måste faktiskt spänna musklerna mer än så för att imponera. För min del är förväntningarna på MS ganska låga med tanke på tidigare år, och just därför kanske de överraskar. Men det räcker liksom inte med en HD-remake av Gears of War…
Sony å andra sidan har jag inte speciellt mycket förhandsinformation om. Förutom en lite detalj då – det ryktas om att The Last Guardian ska göra comeback! Jonas här på sidan köpte sin PS3:a för det spelet så det är väl på tiden att han får valuta för pengarna på sin PS4 istället. Sony har jag ganska höga krav på då jag tycker de har tappat lite fart det senaste året, nu är det dags att de visar att de är värda all miljoner sålda konsoler. Nintendo vet jag ingenting om inför E3, och ärligt talat är jag inte speciellt intresserad av dem heller. Om de inte visar Zelda, Metroid eller sin nya konsol förstås.
Så här på förhand och baserat på spel vi vet kommer visas så är jag mest nyfiken på Mirrors Edge Catalyst, Star Wars: Battlefront, Dishonored 2, Doom, Fallout 4, Halo 5 och Forza 6. NYtt för i år är att PC-spelen för en alldeles egen konferens med hjälp av PC GAMER. Nedan har ni alla viktiga hålltider för konferenserna.
E3 2015 – konferenserna (svensk tid) Måndag
04:00 – Bethesda media brief
18:30 – Microsoft media brief
22:00 – Electronic Arts media brief
00:00 – Ubisoft media brief
Tisdag
03:00 – Sony media brief
18:00 – Nintendo media brief
19:00 – Square Enix media brief
02:00 – PC Gamer media brief
Två stora spel har annonserats. Låt oss gå rakt på sak.
Fallout 4
Fallout 4 är en uppföljare till Fallout 3, och det är återigen Bethesda Game Studios som ligger bakom (ej att blanda ihop med Obsidian Entertainment som gjorde Fallout: New Vegas). Under den gångna veckan visade Bethesda upp den första trailern och konfirmerade därmed spekulationerna som figurerat under lång tid. Personligen hade jag hoppats att Bethesda gjorde något helt annat, något helt nytt, men det var för mycket att hoppas på inser jag nu. Efter att ha sett trailern börjar jag dock längta något kopiöst – få spel har fångat mig så som Todd Howards, verkställande producent hos Bethesta Game Studios, senaste mästerverk The Elder Scrolls V: Skyrim.
Varför hype? Bethesda Game Studios har ett fantastiskt track-record, och Fallout 3 var älskat av såväl kritiker som fans som nykomlingar.
Varningsflagg? Grafiskt sett är inte trailern så imponerande, särskilt inte hunden. För PC-spelare kommer en hund-mod garanterat komma under spelets första 24 timmar på marknaden.
XCOM 2
XCOM: Enemy Unknown är på alla sätt en väldigt stark titel, och jag har bara hört väl om expansionen XCOM: Enemy Within. XCOM 2 är Firaxis uppföljare, som denna gång lanseras endast på PC-plattformen. Amerikanska IGN har XCOM 2 som juni månads spel i sitt ”First”-program, och kommer således att släppa mer information framöver. I nuläget vet vi bland annat att istället för att försvara jorden från aliens jobbar XCOM denna gång för att frita Jorden från aliens, vilket ska förändra gameplay-scenariot.
Varför hype? En uppföljare till ett riktigt bra spel, gjord av samma utvecklare i en varken överbefolkad eller utdöd genre.
Varningsflagg? Efter det magiska Civ V och XCOM: Enemy Unknown har Firaxis hafsat iväg två mindre välpolerade titlar i form av Civilization: Beyond Earth och Sid Meier’s Starships. Det finns ett litet orosmoment att detta plötsliga kvalitetsfall från Firaxis smittar av sig på XCOM 2.
Det har blivit dags att återigen prata lite Metroid. Ett tag har jag varit sugen på att kicka igång Metroid: Other M. Det fick sisådär omdöme vid släpp, mycket på grund av ett mångordigt manus med monotont röstskådespel. Samus Aran, som tidigare hållts lika verbal som Link i Zelda-serien, får i och med Other M en röst och en dialog som gör henne allt annat än rättvisa. Detta tycks i alla fall både kritiker, fans och icke-fans vara överens om. Näe, mitt sug efter Other M kommer istället från att spela, och se, Samus Aran i snabba actionsekvenser.
I Prime-spelen skapade planeternas vackra grafik, utforskande layout, och stämningsfulla musik en fantastisk atmosfär, men jag fastnade aldrig riktigt för förstapersonsperspektivet. Samus Aran är, i sin fulla utrustning, spelvärldens kanske ståtligaste hjältinna, och att se henne utföra mina knapptryckningar och spaklutningar är för mig en viktig del i Metroid-känslan. Dessutom tillät aldrig kontrollerna i titlarna från Retro Studios, varken till Gamecube eller till Wii, någon vidare fartkänsla – en aning viktig aspekt i Metroid-upplevelsen sedan Super Metroid. De första två Metroid-spelen i all ära, men Samus Aran kom inte till sin rätt förrän 16-bitarseran, vilket också i mina ögon för Zero Mission till en klart mycket bättre version än originalet till NES. Super Metroid gjorde Samus snabba löpsteg lika ikoniskt som Sonics, något vi bara fått känna på i full 3D genom Super Smash Bros.-serien. Ja, tills Other M då.
Vad har jag då att säga om Other M? Mestadels kan jag konfirmera vad folk tidigare sagt. Valet, och utförandet, av en talande Samus Aran är helt bedrövligt men i övrigt är det inte alls ett dumt spel. Kontrollerna är simpla, nästan överdrivet så, men ändå riktigt tighta. I Prime kände jag mig begränsad i en omgivning som bad om mer, men I Other M är platserna betydligt simplare i sin speltekniska kontext – återigen, nästan överdrivet så. Effekten är att spelaren spenderar mycket mindre tid på att ställa och finna svar på frågor som ”kan jag göra det här?” och ”kan jag ta mig dit?”. Det begränsar helt klart den utforskande känslan, men bäddar för ett betydligt högre tempo. När jag i övrigt har varit omgiven av stora komplexa rollspel som Dragon Age och The Witcher välkomnar jag just nu Other M:s mer lättsamma gameplay.
Det innebär inte att jag sätter Other M som en förebild i Metroid-serien – långt ifrån. Other M gör några oförlåtliga misstag kring berättandet, vilket jag kommer prata mer om i en annan dagbok, och för att vara ett Metroid-spel är det alldeles för begränsat. Men, när protagonisten (och alla övriga) håller munnen stängd är det ändå skönt att se en tredimensionell Samus få sträcka på benen. Det är ett viktigt element jag vill se i nästa Metroid-titel, som väl kommer komma en vacker dag. Vissa menar dock att det inte finns någonting i Other M som är värt att spara för fem öre, som youtubaren nedan.
