Vi tar ett djupdyk ner i Taito Legends 2, en samling fylld av charmiga titlar och några inte alls lika charmiga. För den som vill prova på lite udda spel och kanske vill kunna spela sådant som kostar för mycket att köpa löst är den här samlingen en riktigt bra lösning. Här kommer ett axplock av spelen som finns med i samlingen. Mycket nöje. Allt vi spelar in görs med originalhårdvara och med originalspel.
Etikett: Playstation 2
Neo Contra är den tionde delen i Contra-serien. Jag kastade mig in i detta utan att ha spelat tokmycket Contra i mina dagar och förväntade mig nog en ganska trött tionde del. Men faktum är att jag blev positivt överraskad om inte annat för att introt fick mig att tappa hakan. Spelet i sig var kul det också. Första 10 med är en del av tvspelsdagboken.se. Ber om ursäkt för lite låg röstvolym i klippet – ska inte upprepas…
Daniel hänger med Fredrik som pilot nummer två i första 10 med: Gradius V. Spelet släpptes till Playstation 2 2004 och håller sig trogen originalet. Även om serien borde ses som ganska trött vid det här laget håller femman hög nivå på alla tänkbara punkter och det är dessutom väldigt utmanande – Daniel dör ganska omgående.
I skrivandes stund rullar Lotus 2 i bakgrunden. Musiken är lika bra som jag mindes den, kan inte påstå att samma gäller för grafiken. Men jag kan inte vänta innan jag är klar med detta inlägg och får plocka upp Mega Drive-kontrollen och åka lite bil. På tal om Lotus 2 kommer jag och Tompa dra igång retroskrivande på allvar, i veckan kommer första texten att publiceras som bättre förklarar våra planer på den fronten. Nästa vecka kommer dessutom årets Metacritic-tävling att presenteras. Nu är vi tillbaka till det gamla formatet med fyra tävlande. Jag väntar fortfarande på prisutdelning från förra säsongen.
2013 har annars börjat riktigt starkt. Devil May Cry, eller DmC, startade spelåret och har tagits emot väldigt varmt. Jag har många gånger försökt att gilla serien men aldrig lyckats. Nu när Ninja Theory gör någon slags reboot som alla ”fans” tycks internethata verkar allt mer lovande. Ett annat spel som fått ett trevligt mottagande är Ni no Kuni: Wrath of the White Witch som jag kommer att bita tag i snart nog. En mer tragisk nyhet är att THQ och dess delar kommer att auktioneras ut imorgon. Frågan är vad som händer med allt. Speciellt nyfiken på vad som händer med Relic (Company of Heroes), Volition (Saints Row) och Vigil (Darksiders). Hoppas studiorna och deras spel hittar bra nya hem som tar hand om dem.
För att hedra och sörja Sonys beslut att sluta producera Playstation 2 går veckans fynd till just en sådan. För 995 svenska får du en Slim från Webhallen. Kanske lika bra att fynda en nu och inte packa upp den. Är säkert värd en… äh, spela skiten ur den. Fantastisk maskin.
Det började ganska försiktigt. Jag gav mig ut på Blocket och köpte en tjock-TV för 200 kronor. Mest för att jag vill ha något att koppla min gamla Xbox, min PS2, mitt Dreamcast och min Gamecube till. Att få packa upp min spelsamling och återigen sortera in alla äldre spel i hyllan var en fröjd. Detta gav mig dock lite blodad tand, jag har inte spårat ur än, men det känns inte långt borta.
Mitt första köp blev en PS1. Kanske den mest onödiga konsolen att köpa med tanke på att tvåan är bakåtkompatibel. Men när det dök upp en annons på blocket där man kunde fynda en PS1, alla sladdar, en handkontroll och cirka 10 spel för enbart 5 kronor, var det svårt att stå emot. Sagt och gjort åkte jag ut till Vällingby och gjorde mitt fynd. Personen som sålde vågade inte lova att den fungerade, men för 5 kronor vågar man ta risken. Den fungerade. Ser lite konstiga grafikbuggar i ”dashboarden” men annars är allt under kontroll.
Nu landade fokus på andra maskiner jag aldrig har ägt. Mitt tvspelande tog ett hopp från 8-bitarsgenerationen till Dreamcast. Däremellan hade jag fullt upp med min Commodore 128D, min Amiga och min PC. Det gick med andra ord ingen direkt nöd på mitt spelande överlag. Så vad ska skulle jag ta siktet mot först? Jag gav mig ut på blocket och började orientera mig i träsket. Hittade snabbt en Mega Drive till bra pris som jag hoppas få köpa snart. Säljaren mailade och sa att han var på semester. Oförskämt värre.
Efter att ha snurrat runt på blocket och kammat ganska mycket noll tog jag steget över till Tradera där jag sprang på en butik som sålde ett Super Nintendo till ett hyfsat pris, dessutom med lite garanti. Jag slog till och häromdagen dök det upp. Tyvärr har jag bara det medföljande Super Soccer att spela just nu, vilket utan att överdriva, är fruktansvärt dåligt. Men nu står det i hyllan alldeles underbart. Jag har även vunnit auktioner på ett stycke Super R-Type och stycke Super Mario World, inget har dykt upp. Hoppas på leverans imorgon men om det är något som jag har svårt att hantera är det väntandet på att privatpersoner ska skicka iväg spelen man köpt. Om de skickar spelen överhuvudtaget. Ta i trä och allt det där.
Nu är jag hur som helst nere i skiten. I retroträsket. Eller i osäkerhetens träsk som är begagnade köp av främlingar. Kan säga en sak, att surfa runt efter fynd på Blocket eller Tradera är något beroendeframkallande och inte helt otippat har jag lagt mer tid på det än att faktiskt spela mina spel. Det känns som jag har bränt flera tusen kronor de senaste dagarna innan jag inser att jag bara lagt ut runt 800 kronor. Glömmer bort att jag nästan aldrig vinner några av auktionerna jag budar på. Det gäller att bestämma sig direkt för vilken smärtgräns man har när det gäller priser, annars spårar det nog ut totalt och jag dyker upp i nästa avsnitt av lyxfällan. Specialavsnitt: Retrospelsfällan. Jag kommer onekligen att återkomma till det här ämnet i kommande dagböcker, var så säker. Under tiden kan vi alla luta oss tillbaka och titta på lite sköna klipp från saker som faktiskt inte finns på Tradera – än. Det där GTA V ser ju lovande ut.