Innan jag börjar skriva om konsolen som är i fokus för den här texten tänker jag säga några ord om kombinationen av gamla konsoler på moderna TV-apparater. I synnerhet de utamningar jag har haft och de lösningar jag använt mig av för att höja kvalitén på mitt retrospelande.
En sak är klar, det var inte förrän förra generationen av konsoler kom ut som maskinerna var matchade för platta tv-apparater. Xbox 360 hade komponentutgång och senare även HDMI, PS3 kom direkt med HDMI och Wii, tja Wii levererade 480p via komponentkablar, inte optimalt men ok. Konsoler som släpptes innan dessa tre hade inga direkt bra alternativ när det gällde moderna skärmar, med undantag från Dreamcast med sin möjlighet att skicka ut en bättre signal via VGA och möjligtvis PS2, Xbox och Gamecube som i vissa fall kunde skicka än bättre signal med komponentkablar. Men vill du få exempelvis ditt NES, SNES, Mega Drive, Saturn eller PC Engine att komma till sin rätt på en platt-tv krävs det lite mer arbete.
Den bästa lösningen (som också går mot tanken med den här texten…) är att skaffa en tjock-TV, alltså en CRT. Äldre konsoler är gjorda för dessa och det är där du får bästa resultat, förutsatt att den är av god kvalitet såklart. Själv har jag en Sony Triniton 20” som används ibland, men nuförtiden mer sällan. Problemet med den här lösningen är såklart utrymmet och att apparaterna till viss del är en bristvara.
Jag var istället mer intresserade av att få den gamla konsolerna jag älskar att spela tillsammans med den moderna tv-tekniken som är en självklar del i mitt hem. Den enklaste vägen att gå är kanske att börja emulera spelen. Antingen via en dator, en RetroPI eller en maskin i stil med Retron 5. Jag skaffade en Retron 5 och till en början kändes det jättebra att äntligen få fin bild på LCD-tvn, men efter ett tag kändes den bara sunkig. Något kändes fel helt enkelt och inte bara på grund av Retrons utvecklare Hyperkins tveksamma metoder gällande användning av emulatorer, utan det var något med känslan i spelen, något kändes fel. Jag fixade och trixade även med en RetroPI vilket var småkul men krångligare än jag orkade hantera (vilket inte betyder speciellt mycket alls). Med andra ord är den typen av emulering inte för mig, men för många kan det vara en lösning.
Istället blev lösningen att skaffa en uppskalare. Alltså en enhet som tar signalen från till exempel min Mega Drive och omvandlar den till en signal som min platt-tv bättre förstår sig på. Istället för att låta TVn hantera den omvandlingen, vilket leder till en dålig bild, är det nu uppskalaren som gör jobbet. Baksidan med detta är att det kostar en del och att uppskalaren jag har (en XRGB Mini ”Framemeister”) inte är optimal för alla mina enheter. Bra, men inte optimal. För de enheter som skickar ut en RGB-signal i 240p är resultatet fantastiskt. För de andra är resultatet helt okej. Bekymmer uppstår dock när konsoler som inte skickar ut en RGB-signal ska användas.
Det största problemet jag sprang på var att mitt NES, eller rättare sagt AV Famicom, inte fixar RGB. Den skickar som bäst ut en signal via komposit vilket ser obra ut på en modern TV även om man har en bra uppskalare. Det går dock att modifiera enheten för att fixa RGB men det är en relativt dyr historia, inte galet dyr men tillräckligt för att även titta på andra alternativ (också dessa är dyra, men skit samma, ignorera problemet med logiken här).
Därför började jag blicka mot andra lösningar eller att faktiskt ta tag i och RGB-modifiera mitt AV Famicom. Först tog jag en titt på den numera utgångna Analogue NT men efter att ha noterat priset på den gick jag snabbt vidare. Fördelen med den var att den både hade stöd för HDMI och RGB, vilket alltså gjorde den lämplig för både gamla och nya tv-apparater. I mitt letande fick jag istället upp ögonen för en annan ny konsol. En konsol som emulerar Nintendos åttabitarsmaskin, fast på ett litet annat vis.
Konsolen heter AVS och kommer från företaget retroUSB, ett företag som tidigare sysslat med att bygga usb-adapters till gamla handkontroller. De har nu efter flera års utveckling släppt en konsol vars syfte är att efterlikna hårdvaran i ett NES/Famicom så nära som möjligt. Jag kunde inte motstå charmen som deras lilla burk utstrålade så jag kröp till korset och beställde en. Maskinen har nu anlänt och jag har tillbringat några timmar med den. Mina tankar om AVS kommer snart i del 2 och jag kommer även att spela in lite videomaterial, antingen som en självständig del i det här testet eller som komplement till del 2. Håll utkik.