Första gången jag satte mig ner i den enorma arkadkabinett som huserade OutRun var jag i chocktillstånd. Hur kunde något sådant existera? Det var som att köra bil på riktigt fast i en modell och i ett landskap som kändes helt utom räckhåll. När chocken hade lagt sig satte jag ner foten på gaspedalen och gav mig iväg på en tur som, hur kort den må ha varit i verklig tid, aldrig skulle ta slut.
Vissa spel bara vet man är mästerverk, redan under de första minutrarna. Allt klaffar, grafiken, atmosfären, ljudet, musiken och kontrollen. Inget stör eller gnager som gör att upplevelsen rubbas. OutRun är ren och skär eskapism. När min Ferrari dundrar ner för vägarna till ett soundtrack som får många andra spel att skrika av avund är jag inte längre tillgänglig för annat.
Yuji (Yu) Suzukis OutRun förändrade spelvärlden, den saken råder det inget snack om. Jag tror det framförallt handlar om kvalitet. Inget i spelet har lämnats åt slumpen, allt är polerat in i minsta detalj, föreställ er motsatsen till Cyberpunk 2077. Spelutveckling är ett hantverk lika mycket som ett kreativt utlopp, och Suzuki och hans team tog den uppgiften på stort allvar. Den här texten är framförallt en hyllning av originalet från 1986, men också en chans att få säga något om de spel som kom efter, i varje fall de som är värda att spela.
OutRun (1986)
Det var här allt började. Racing-spel gick från att vara tappra försök att simulera körupplevelsen till att göra racing coolt. Man satte sig i sin Ferrari Testarossa Spider, ställde in stereon på att spela en av tre musikaliska vidunder och med vinden i håret gav man sig i väg. Målet var att ta sig vidare genom flera check-points innan tiden var ute. Det gäller att hela tiden vara medveten om de andra bilarna på banan, lära sig ta kurvorna och hålla sig på banan. En bit in på banan sker ett vägval mellan höger och vänster, den ena svårare än den andra. När man äntligen tagit sig förbi alla check-points hägrade mållinjen i horisonten, vilken alltid var en utmaning att passera.
Men framförallt var det känslan av frihet som stack ut i OutRun. Att få ge sig av i sin väldigt dyra bil, genom olika miljöer utan att tävla mot andra bilar och att själv kunna välja olika vägar på resan. På den punkten var OutRun helt banbrytande och skulle komma att influera spel ända tills idag, för utan OutRun inget Test Drive Unlimited, inget Forza Horizon.
Om du vill spela OutRun idag skulle jag fortfarande rekommendera arkad-versionen först och främst. De flesta portningar av spelet är ganska värdelösa, speciellt de som släpptes till Amiga, Atari och andra hemdatorer. Utgåvan till Mega Drive är helt klart godkänd, men bara godkänd. Den främsta hemversionen är den till Sega Saturn (japanska utgåvan) som dessutom har ett 60-fps-läge och nyarrangerad musik som en bonus. Efter originalet skulle det släppas en rad olika spel med OutRun i titeln, ett par skulle Yu Suzuki ha ett finger med i. Inga skulle riktigt klara av att leva upp till originalet, i varje fall inte på många år. Här kommer några exempel.
Turbo OutRun
Turbo OutRun är en direkt uppgradering av OutRun och ett försök till att bli lite mer extrem. Det går att aktivera turbo-fart med en knapptryckning, du kör genom regn- och snöoväder och det finns en massa hinder på vägarna. Dessutom har du en grupp dryga Porsche-förare som försöker göra ditt liv surt, liksom Polisen. Målet är att ta dig genom 16 nivåer i en Ferrari F40 med start i New York och med en mållinje i Los Angeles. Det är absolut inga fel på Turbo OutRun men i jämförelse med originalet känns det lite generiskt, inte alls lika unikt.
OutRunners
Som namnet indikerar är den stora attraktionen i OutRunners ett flerspelarläge för upp till 4 spelar i arkadhallen och 2 spelare i Mega Drive-versionen. Borta var nu Ferrari-licensen men för att kompensera gick det att välja mellan 8 olika bilar med lite olika egenskaper. Precis som i originalet går det att göra vägval vilket i OutRunners resulterar i att du hamnar i olika länder runt om i världen. Precis som med Turbo OutRun är detta en riktigt stabil arkad-racer som kanske inte direkt kan mäta sig med originalet men står stadigt på egna ben. Det är tydligt att OutRun 2 delvis skulle hitta inspiration här.
OutRun 2, OutRun 2006 och OutRun Online Arcade
Tre titlar i en rubrik, lite rörigt kanske men någonstans hänger dessa ihop. Lite i varje fall. OutRun 2 var den första officiella uppföljaren till OutRun. Det skulle släppas i arkadhallarna och även till Xbox med hjälp av Sumo Digital. Vilken uppföljare dessutom. Spelet fångade helt och hållet känslan från originalet men lyckades också kännas som en relevant arkad-racer från 2003. Spelet såg fantastiskt ut och ser fortfarande fantastiskt ut idag. Med Yu Suzuki som producent lyckades Sega med konststycket att förvalta varumärket OutRun på bästa möjliga vis.
Efter tvåan började Sumo Digital utveckla OutRun 2006: Coast to Coast som byggde vidare på (och delvis inkluderade) OutRun 2. Coast to Coast släpptes till fler format vilket nu inkluderade Playstation 2 och PSP och kändes som en logisk uppdatering av OutRun 2. Inget revolutionerande men mer för den som gillade tvåan. Sist ut blev OutRun Online Arcade som kom till Xbox 360 och Playstation 3 som digitala nedladdningar. Utöver att detta fokuserade på dess online-stöd var det en välgjord version av OutRun 2 vilket såg vackrare ut än någonsin i HD. Tyvärr uppdaterades inte Ferrari-licensen och spelet plockades ner från online-butikerna 2011. Oavsett plattform eller version ska dessa spel upplevas.
Cannonball Outrun
Det känns lite märkligt att avsluta med Cannonball och jag kommer snart motsäga mig själv angående vilken version av OutRun folk borde spela. Cannonball är en spelmotor och namnet på ett projekt lett av Chris White. Vad han har gjort är enkelt beskrivet att modernisera och uppdatera originalet. Vi snackar 60 fps, äkta Widescreen, Force Feedback, nya spellägen och annat trevligt. Resultatet är häpnadsväckande, en ren och skär hyllning till Yu Suzukis tekniska underverk från 1986. Så egentligen är nog det här versionen jag skulle rekommendera dig att spela, även om jag själv precis lika ofta återvänder till originalet.
Slutet på resan?
Jag vet inte om vi någonsin kommer att få se en regelrätt uppföljare till OutRun. Det är krångligt med licenser vilket gör att sega motvilligt går tillbaka till sina tidigare spel för någon form av remaster, versionen till 3DS är dock en pärla. Dessutom verkar suget efter arkad-racers vara lågt och förutom några undantag ser vi inte ofta spel av den här typen idag. Istället tävlas det om hur många bilar och banor som kan tryckas in i ett spel, eller hur mycket neon-färger som får plats på skärmen samtidigt. Men i en tid där Yu Suzuki jobbar på del 14 av Shenmue (han har förtjänat att få jobba på vilka galenskaper han vill) njuter jag av gamla konsoler, MAME och Chris Whites magiska version av OutRun. Bilspel i sin renaste form.
