Retro, nytt och allt däremellan.

Etikett: Tvspelsdagboken (Sida 2 av 3)

Dag 622-625: Tvspelsdagbokens höstplaner & Veckans fynd

Hej på er. Efter en extra lång sommar här på tvspelsdagboken satte vi oss i helgen ner för att diskutera idéer kring hur vi ska hantera sidan framöver, framförallt under hösten. Vi var alla… två… överens om att vi inte riktigt har orken att gå tillbaka till fem dagboksinlägg per vecka. Vi vill snarare mixa upp det lite och gå mer på känsla än struktur. Så vad kommer då att hända i höst?

Dagboksinläggen kommer att fortsätta dyka upp två gånger per vecka. Måndagar och torsdagar.

Vi kommer att sparka igång en ny metacritic-tävling den här gången i form av en duell mellan oss båda. Oss? Fredrik och Daniel. Den kommer att få det sköna namnet Metacriticduellen, som kockduellen fast utan mat och… skitsamma. Vilka spel vi har valt ut och vilka betyg vi har gissat går att läsa i den här posten.

Vad gäller testat och konsumentguiden så kommer dessa två delar att rulla på som vanligt. Men där händer ju inget alls kanske du då tänker? Precis… som vanligt. Skämt åsido, dyker det upp ett spel som någon av oss verkligen vill uttrycka känslor kring så skriver vi om det. Dyker det upp ett spel med massa olika utgåvor som är lite sådär småtokiga, ja då kan en konsumentguide magiskt landa på sidan.

En annan artikelserie vi har kört ett par gånger nu är tvspelsdagboken spelar, eller tja, Fredrik spelar. Den kommer tillbaka och Fredrik håller nu på att försöka välja ut ett spel som inte alla redan har spelat (läs Heavy Rain) och som går att behandla på ett fyndigt, roligt, cyniskt, lite bittert men också charmigt vis (läs Eternal Sonata).

Nu över till ett par nyheter. Daniel lyckades få ur sig en rolig idé som Fredrik snabbt döpte till Tidslinje. Tidslinje låter inte alls roligt men med lite tur löser vi den saken i själva artikeln. Det kommer hur som helst bli olika tidslinjer över olika saker i spelvärlden. Eftersom det är Daniel som sitter bakom rodret kommer såklart trailers och andra videoklipp att spela huvudrollen. Och eftersom Daniel sitter bakom rodret vågar vi bara lova att första delen dyker upp ”någon” gång i höst.

Sist ut blir en annan artikel… vill inte använda ordet serie här, som vi har valt att kalla – slutet på en generation. Eftersom Wii U står för dörren är det läge att sammanfatta Nintendo Wii men många ord, klipp och bilder. När Microsoft och Sony får arselet ur får de samma behandling.

I övrigt kommer vi att skriva när vi känner för det, händer det något tokigt en söndag, kanske det dyker upp en lika tokig artikel om den saken, eller bara ett kort fånigt inlägg. Jonas fortsätter att hålla till i Tokyo och vi hoppas hoppas hoppas att han snart kommer in i ett lugn och orkar med att producera material i någon form. Men just nu låter vi honom fokusera på studier och en eller annan kulturkrock. Just ja, vi kommer även i år att besöka Gamex så något därifrån kommer att hamna på internet. Det var allt. Näe vänta, vi publicerade en sådan där facebooksida också.

Veckans fynd? Att hänga på tvspelsdagboken.se i höst. Mest för att se hur mycket av allt detta som faktiskt blir av.

Dag 498-500: Tvspelsdagboken firar 500 & Veckans Fynd

Först och främst måste jag såklart uppmärksamma att tvspelsdagboken nu har nått 500 dagar. En liten målstolpe för vår lilla sida om det vi älskar mer än mycket annat – tvspel. Grattis till oss antar jag. Vi kommer att fortsätta lyfta fram nyheter som vi faktiskt tycker är intressanta, spela spel som vi faktiskt gillar och navelskåda med interna tävlingar. Daniel pratar om att börja skriva mer om spel till iPad, vilket är en plattform som redan nu har en given plats bland bärbara spelenheter. Jonas är i Japan och så fort han har fått lite rutiner i sitt nya liv där kommer säkerligen en del rapporter att dyka upp från landet i fjärran östern.

Själv tänker jag fortsätta spela lite äldre titlar och skriva om dem i Fredrik spelar. Men jag kommer även att börja skriva lite längre, mer ambitiösa, texter. Det första temat jag tänker ge mig in på är ”utvärdering av en generation”. Eftersom E3 snart är på gång och vi med stor sannolikhet får lite bättre koll på vart industrin är på väg, är det dags att börja blicka bakåt, summera och utvärdera vad som har varit. Först ut blir Nintendo eftersom Wii U står först i kö av nya konsoler (om inget sjukt otippat händer). Därför blir den första utvärderingen av Nintendos Wii. Den texten kommer senare i år, antingen som en gigantisk artikel, eller i flera lite mindre delar. Jag röstar för det senare. Nu ska jag bara göra lite research först – av det trevligare slaget.

Vad passar då bättre för veckans fynd än att lyfta fram ett par Wii-titlar jag gillar extra mycket, självklart till fyndiga priser. Antar att det är lika bra att börja med Animal Crossing – Let’s go to the city. Det är ingen hemlighet att jag plöjt ner orimligt många timmar i Animal Crossing. Det började på Gamecube, sen över till DS och senast till Wii. Det finns en anledning till detta och för 138 kronor kan du ta reda på vilken. Spel nummer två är något så förutsägbart som Mario Kart Wii. Absolut inte den bästa delen i serien men fortfarande ett måste för varje Wii-ägare. För 25 pund är det inget att bråka om.

Dag 449-451: Jonas till Japan & Veckans fynd

Om några dagar sticker vår Jonas till Japan. Eller, sticker kanske är fel ord. Han flyttar dit. Kanske inte för gott men åtminstone under ett år. Han har helt sonika tagit ledigt från jobbet för att plugga japanska i ett år, lite så man gör innan universitet, inte när man nästan ska fylla 30. Ålderkris någon? Hur som helst, det här för med sig ett par saker.

Jonas kommer såklart fortsätta skriva på sidan, men antagligen inte i samma utsträckning då det tydligen är ”krävande” att anpassa sig till en ny kultur, lära sig ett nytt språk och att inreda en 16 kvadratmeter stor våning. Men Jonas kommer att bli vår man i händelsernas centrum Tokyo och därifrån bidra med intressanta reflektioner och förhoppningsvis leverera lite tankar kring den japanska spelkulturen. Vi andra på tvspelsdagboken.se ber honom nu snällt att packa kamera, anteckningsblock och tanken att tvspel är viktigare än studier. Sägs det.

Veckans fynd får följa samma mönster som Jonas. Temat den här veckan blir helt enkelt tre (billiga) spel från Japan man inte får missa. Jag anar ett geografiskt tema för de kommande veckorna. Så här ligger det till.

1. The Legend of Zelda: Spirit Tracks (NDS): Om du har en DS eller en 3DS och är sugen på ett fantastiskt äventyr och riktigt underhållande bossfighter är det bara att slå till på Spirit Tracks. Det är ett spel i samma anda som Phantom Hourglass med sin lite speciella grafiska stil. Galet mycket äventyrande för ganska lite pengar.

2. Resident Evil 4 (Wii): Ett av mina absoluta favoritspel alla kategorier. Det höll mig fastklistrad och skrämde skiten ur mig på samma gång, vilket inte är en vanlig kombination i min värld. Själv spelade jag det till Gamecube men det lilla jag har testat av det till Wii avskräckte inte. Finns även att köpa nedladdningsbart till PS3 och Xbox 360. Om du inte känner dig övertygad kanske nedanstående ytterst pinsamma japanska reklamfilm kan vara till hjälp.

3. Tactics Ogre – Let us cling together (PSP): Har inte spelat det själv men hört väldigt mycket gott om Tactics Ogre. För 99 kronor kanske det är värt att ta reda på varför. Har du ingen PSP men varit tekniknördig och köpt en Vita, finns det att ladda ner på Playstation Store för 199 kronor.

Dag 442-444: The Witcher, Heavy Rain & veckans fynd

Eftersom jag känner ett stort tomrum efter Skyrim och saknar en PC som klarar av att driva mer än Police Quest 2 är det inte utan anledning jag ser riktigt mycket fram emot The Witcher 2: Assassins of Kings. Det har nu släppts en ny trailer från spelet, som är tänkt att släppas den 17 april till Xbox 360, och den får inte mitt begär att minska det minsta. För min del är det dags att förbereda mig på att återigen dra ner på mitt sociala liv.

Över till lite sidrelaterade nyheter. Nu i veckan kommer jag dra igång ett nytt ”Fredrik spelar” som den här gången kommer bli Heavy Rain. Jag köpte spelet när det släpptes, spelade ett tag, men slutade. Av någon anledning kommer jag inte ihåg varför jag slutade spela, med största sannolikhet berodde det på att något annat spel släpptes, vilket gjorde att jag tappade fokus. Hur som helst lär jag upptäcka det nu.

Dessutom kommer jag börja vara lite mer ambitiös vad gäller veckans fynd. För ett tag sedan gjorde jag olika paket, eller hittade lustiga teman, men den senaste tiden har det bara blivit något enstaka spel. Nästa vecka blir det ändring på det. Men för stunden vill jag bara säga en sak. Äger du en sådan här, av någon anledning en sån här, men tycker mest den samlar sånt här? Köp det här.

Fredrik spelar: Eternal Sonata – del 2


Jag har nu rollspelat i ungefär sex timmar och om sanningen ska fram är jag helt förtrollad av Eternal Sonata. Visst, det har sina brister. Striderna är i sig ganska repetitiva, men eftersom varje karaktär har sina specialattacker går det att mixa upp dem ganska rejält. Precis alla mina förväntningar på vad ett japanskt rollspel ska innehålla uppfylls, det gäller att tänka strategiskt och man får leva med det turbaserade upplägget.

Så hur ligger det till med min grupp unga hjältar? Jo, tackar som frågar, riktigt bra faktiskt. Eternal Sonata utspelar sig i Frédéric Chopins huvud, ni vet underbarnet inom klassisk musik. Mer bestämt utspelar det sig i hans drömmar, eller möjligtvis en blandning av hans drömmar och ett gäng japanska kids faktiska problem. Problem med vad undrar du? Med livet och döden i allmänhet, höga skatter och korrupta politiker i synnerhet. Det är ingen brist på djup i spelet och svårmodet som dessa ungdomar måste utstå är av det mer spektakulära slaget.

Vid sidan av herr Chopin, som lustigt nog i spelet textas som Frédéric men jag hör tydligt de japanska röstskådespelarna använda Chopin som tilltalsnamn, kretsar det mesta kring Polka. Hon har rymt hemifrån, tror hon är döende (alla som kan använda magi är tydligen det och det gör Polka) och vill göra någon nytta innan hon kolar. Hennes syn på att göra nytta är lite speciell. Hon vill att Greven i landet tar bort skatten från det blomsterpulver hon säljer. För att göra detta måste hon träffa Greven och försöka övertyga honom om att han bedriver ogynnsam politik. På vägen till staden slår hon följe med andra karaktärer, som även de vill byta ord med herr Greve, så nu består mitt party av en handfull smått melankoliska men ganska trevliga karaktärer. Alla bidrar till spelet, både i form av sanslös dialog och i strid. Måste säga att jag njuter av varje knasig sekund.

Och knasigheter finns det gått om i Eternal Sonata, vid flera tillfällen har spelet abrupt tagit en paus och hoppat till vad vi kan kalla, historielektioner. Där får man se bilder från olika de olika platser Chopin bott på i verkligheten och även lära sig om det unga geniets liv och bekymmer. På något vis lyckas ”utvecklaren” knyta ihop dessa lektioner med vad som utspelas i spelet. Tänk er att ni spelar Skyrim och direkt efter en strid dyker en Power Point-presentation upp om drakars historia. Ja om de nu hade funnits i verkligheten, vilket jag gärna vill tro.

Efter sex timmars spelande har jag nu nått till Forte City och imorgon ska vi försöka fixa ett möte med greven. Med tanke på de klipp jag sett där han varit inblandad tror jag inte mötet kommer bli speciellt lyckat. Han verkar vara något av ett as. Som tur är har jag finslipat min stridsteknik mot alltifrån möss till änglagetter (ja det är ett ord nu) och andra hybridmonster, så om nöden kräver det vet jag hur jag ska försvara mig. Äventyret fortsätter.

Tidigare delar: del 1

Fredrik spelar: Eternal Sonata – del 1


Jag har ett ganska problematiskt förhållande till japanska rollspel. I den meningen att jag gärna vill tycka om dem, eftersom det känns jävligt tvspel att göra det. Men de gånger jag försökt komma in i ett, har jag ganska snabbt flytt därifrån. Vet inte riktigt varför, jag gillar andra tokiga japanska spel. Har slängt hundratals timmar på Animal Crossing, spelat mängder av hål med överdrivet entusiastiska golfare i Everybody’s Golf och rullat runt som besatt i Katamari.

Största problemet med mina relationsproblem är att det står ganska många JRPG i min hylla som jag stolt visar upp i min samling, men med plasten på. Det är dags att komma över min spärr, så vad passar bättre som premiär för den här nya artikelserien än att tvinga mig själv att ta mig an ett rollspel som med största sannolikhet har väldigt lite gemensamt med Skyrim. Tiden är kommen för plasten att åka av på Eternal Sonata som Jonas varmt rekommenderade med orden ”Det är bra, rätt skruvad story och inte jättelångt”. Låter som en vinnare. Då åker vi.

Japanska rollspel kommer med en del förväntningar av mig. Striderna ska vara turbaserade, med ett visst strategiskt innehåll. Karaktärerna överdrivna med storslagna emotionella uttryck och själva storyn underlig. Jag börjar mitt äventyr som en liten blond tjej, som tycks ha vuxna funderingar och bekymmer. Lite som Dawsons Creek. Hon pratar med sin mor om varför havet har vågor och svaret hon får leder till en djup metafor som inkluderar månen, människor och dåligheter. Hennes namn är Polka. Fantastiskt.

Efter en stunds dialog flyttas jag till Paris där Frederic Chopin ligger på vad som ser ut att vara sin dödsbädd djupt sovandes och drömmandes. Tillbaka i Japan och jag får nu börja styra den lilla tjejen, hon tycks ha växt något, som är på väg hem till byn Tenuto och ganska snart får jag möta min första fiende. En pumpa. Striden är turbaserad och strategiskt. Hittar en kista, öppnar den och hittar en persikokaka. Inte det loot jag är van vid. Eternal Sonata lever upp till alla mina förväntningar, eller fördomar om man så vill, omgående.

Jag fortsätter min väg genom färgglada, lummiga, skogsstigar. Möter fler pumpor, blir förvånad när en pumpa på stigen visar sig vara två eller fler i strid. Tittar runt i menyer och känner mig förvirrad. Springer på en plats där jag får spara och inser snabbt att jag inte kommer att få spara när jag känner för det. En skön kontrast till mitt sparmissbruk i Skyrim. Lustigt, spelmissbruk finns i Words ordlista men inte sparmissbruk. Dags att bli lite mer nyanserande Microsoft. När jag nått min by äger fler djupa samtal runt och temat tycks vara utanförskap. Spelet byter nu plats till staden Ritardando och två pojkar som heter Allegretto och Beat. De snattar bröd som ska ges till stadens fattiga. Nytt tema – moralisk gråzon och politik. Anledningen till att de snattar bröd är för att priset är för högt, men inte på grund utav säljaren utan på grund av höga skatter. Åter igen, fantastiskt.

Nöter vidare, levlar upp och lär känna karaktärerna. Försöker förstå stridssystemet och blir snart bekväm. Efter någon timme börjar det dyka upp credits på skärmen, men spelet är såklart inte slut utan börjar nu på allvar. Jag är smått överväldigad av vad Eternal Sonata har visat upp så här långt, men på ett positivt sätt. Allt är väldigt japanskt, väldigt filosofiskt, färgrikt och knasigt. Också väldigt inbjudande. Hoppas innerligt att den känslan kvarstår till nästa del av den här artikeln.

Dag 393-395: Nyheter på sidan och veckans fynd

Största spelnyheten idag är onekligen inte att vi presenterar ett par nya tillskott på tvspelsdagboken.se men hur som helst kommer det här inlägget att handla om det. För det gör vi. En strukturförändring och en ny artikelserie är det dags för. Vi börjar med förändringen. De som följer sidan vet att vi inte är speciellt förtjusta i att recensera spel. Därför har den kategorin Testat fått stå åt sidan för artiklar av olika slag och såklart dagboken.

Nu är det inte så att vi helt plötsligt börjat gilla att recensera spel igen, det är vi alldeles för utbrända på, istället byter testat namn till något så skönt myndighetsklingande som ”konsumentguide”. Under den kategorin kommer ”testat” att leva kvar, så när någon av oss känner sig sugen på att recensera ett spel, en ny konsol eller hårdvara hamnar det där. Fokus kommer dock ligga på den nya underkategorin ”planera ditt köp”. Där kommer vi att skriva om spel som precis är på väg att släppas med fokus på spelets olika utgåvor och vart man kan hitta billiga exemplar. Helt enkelt en guide inför ett kommande köp. En konsumentguide om du så vill. Övertydligt? Japp. Så ”konsumentguide” ersätter testat men innehåller fortfarande testat och… äh, skitsamma, ni fattar.

Nyhet nummer två är en ny artikelserie. Ursprungsnamnet på den var ”Vi spelar: Lägg in namn på spel här”. Men för att göra det lite mer personligt la vi våra namn innan istället. Först ut i serien blir ”Fredrik spelar: Eternal Sonata” där vi kan följa mitt försök att helhjärtat bli vän med japanska rollspel. Texterna kommer att göra regelbundna nedslag under spelets gång, från de inledande sekvenserna till att sluttexten börjar rulla. Det är inga recensioner utan snarare personliga loggböcker över en total spelupplevelse. Sen kommer vi såklart visa känslor på vägen. Håll utkik efter ”Thomas spelar: Dead or Alive: Beach Volleyball 2”, ”Jonas spelar: The Sims 3 – Husdjur” och ”Daniel spelar: Animal Crossing” framöver… spelvalen kan komma att ändras.

Så var det med den saken, nu över till veckans fynd. Nintendos egenproducerade titlar tenderar att sällan gå ner i pris. Speciellt inte när det handlar om ett renodlat Mario-spel. Därför får veckans fynd bli Super Mario 3D Land som nu kostar 23 pund på Amazon. Nu är det äntligen dags för mig att beställa det här spelet.

Dag 385: Kontrollbehov – hjälp sökes

Jag har en del uppenbara kontrollbehov, speciellt när det kommer till min spelsamling. En stor del av min samling har jag försiktigt packat undan i kartonger eftersom de annars skulle äta upp min lägenhet, men de spel jag har framme står fint uppradade i hyllan. De är inte sorterade i bokstavsordning men efter plattform och genre. Att låna ut spel är det värsta jag vet eftersom min samling då inte känns komplett. Som jag sa, kontrollbehov.

För att späda på det här problemet har jag under ganska lång tid försökt hitta ett program för att hjälpa till med organisationen av mina spel. Jag har ingen större lust att lära mig databashantering för att skapa ett eget system utan tycker att något sådant redan borde finnas på marknaden. Gärna något som också går att synka med mobila enheter. För vem vet, jag kanske vill njuta av min samling även på bussen.

Men nu har jag kommit till en punkt där jag nästan ger upp. Jag har testat Game Vault till iPhone, som är enkelt och trevligt, men som bara finns just till iPhone. Det duger inte. Jag har köpt och lekt en del med Delicious Library 2 till min Mac och i det kan man scanna in EAN-koden och få upp en massa rolig info om spelen. Dessutom sorterar man enkelt in dem i olika bokhyllor. Helt perfekt om det inte vore för att det inte hittar spel som är köpta i Sverige utan kan bara hitta titlar från amerikanska, brittiska eller tyska databaser. Hela idén är ju att jag vill komma bort från att manuellt behöva mata in en massa information. En del större spelsidor (som exempelvis Gamespot) erbjuder också funktioner för att hantera sin samling, men dessa är ofta för röriga eller tröga.

Så nu behöver jag hjälp. Antingen ber jag Jonas bygga in en sån här funktion på tvspelsdagboken, men jag tror han kommer slå mig i ansiktet då, eller så finns det någon vänlig själ där ute som kan komma med lite bra tips, vilket skulle göra mindre ont. Jag vill bara ha min spelsamling fint insorterad i den virtuella världen, inte bara i den fysiska och jag orkar inte gå till en terapeut för att ta bort det behovet. Sökandet går vidare. Hittar jag till slut något bra program och börjar strukturera upp min spelsamling lovar jag att återkomma om den saken.


Inte vad jag söker.

Dag 371-374: Retroträsk och veckans fynd

Jag vill börja det här inlägget med att kortfattat redogöra för min tvspelshistoria. Eller spelhistoria för att bredda mig lite. När jag var liten fick jag ett Nintendo Entertainment System i julklapp. Det kan vara så att jag och min bror fick det gemensamt, men jag vill helst tro att det bara var mitt. Innan dess hade jag spelat på ett Intellivision och ibland på min morbrors Sinclair Spectrum. I alla fall om jag minns rätt. När jag blev lite äldre gick mitt NES sönder, det slutade helt enkelt läsa kassetterna. Jag köpte aldrig något nytt. För vid det laget hade jag lämnat konsolvärlden och var totalt fast i C64- (eller i mitt fall C128D) och AMIGA-världen, för att sen helt gå över till hemdator. Min återkomst till konsolspelandet kom långt senare i form av ett Dreamcast-köp.

Med andra ord var det många konsoler jag missade. Super Nintendo flög mig förbi nästan helt, medan flera av mina vänner spelade Mega Drive så den biten har jag ganska bra koll på. Sen tickade tiden vidare och under tiden jag satt framför min datorskärm kom och gick ett flertal konsolgenerationer. När jag väl köpte mitt Dreamcast kom jag dock tillbaka i storartad form. Jag började köpa spel som aldrig förr. Konsolsamlingen växte, men jag började inte blicka bakåt, utan köpte det som var nytt på marknaden. Xbox, PS2, Gamecube, GBA, DS, PSP, Xbox 360, Wii, PS3, PSP och så vidare. Inte för att retrospelande är helt ointressant för mig, men mycket kunde man ju ta igen även på nyare plattformar. Speciellt i Nintendos värld.

På senare tid har det börjat klia mer i fingrarna när det gäller äldre konsoler. För ett par år sedan fick jag en kompis gamla Master System som present och i år drog samma person till med vad som måste ses som årets julklapp. Ett Atari Lynx. Nu kliar det således ordentligt. Ataris bärbara monster kom med åtta spel, som vissa ska vara riktigt bra. Men istället för att börja spela, började jag surfa runt på blocket, tradera och eBay i jakt på billiga titlar. Efter ett tag började jag också snegla lite på andra bärbara enheter. Varför inte skaffa ett SEGA Game Gear när man ändå är igång? Jag brukar kunna lugna ner och övertala mig själv att det bara är ett dumt hamsterbeteende, men nu känns det inte lika lätt. Frågan är väl nu om det här är ett träsk att ge sig ner i? Återkommer senare. Under tiden ska jag ta tag i lite Lynx-spelande, först ut blir Rygar och sen över till Chip’s Challenge. Ta en titt på skönheterna.

Över då till veckans fynd som faller på PS3-exklusiva Killzone 3. Även om jag personligen inte tycker det håller samma klass som tvåan så kvalar det absolut in som veckans fynd när cdon säljer det för störtlöjliga 49 kronor. Just nu ser det ut att vara slut i lager, men det är nog bara att boka och vänta, fler lär ju komma in. Orkar ni inte vänta vet jag att Mediamarkt säljer samma spel för 99 kronor. Vilket också är ett löjligt bra pris. Från och med idag är vi på tvspelsdagboken tillbaka i vanlig form med ett nytt inlägg varje vardag. Nu tänker jag spela lite Lynx och återkommer med lite korta recensioner i någon form så fort jag har lite mer speltid under bältet.

Dag 368-370: Nintendo i juletider

Nintendo skickade ut en pressrelease igår där de pratade försäljning i USA. Antagligen mest för att säga – kolla, 3DS säljer faktiskt bättre än somliga tror. I vilket fall som helst kan man, utan att bli chockerad, konstatera att Mario Kart och Super Mario 3D Land gjorde en stor skillnad för det japanska spelföretaget. Respektive titel var de första att sälja över en miljon kopior i staterna. Kanske inte så konstigt med tanke på vad som släppts innan. Totalt under 2011 sägs 3DS ha sålt mer än 4 miljoner. Nintendo räknar också med ökad försäljning av 3DS i och med släppen av Mario Party, Pokémon och Kid Icarus. Om de kan flytta enheter i samma takt som förra årets Mario och Mario återstår dock att se. Tveksamt.

Även Wii sålde helt okej, självklart på grund av Skyward Sword. Nintendo meddelar att nya Zelda blev den 45:e titeln att sälja över en miljon till Wii. Jag försöker febrilt komma på 45 bra titlar till Wii… Nu när julen är slut berättar Nintendo att Mario Kart till Wii passerat 11 miljoner sålda exemplar och New Super Mario Bros till DS sålt över 10 miljoner exemplar. Bara i staterna alltså. Imponerande siffror. Vad kommer då 2012 att innebära för Nintendo? På nätet spekuleras det om att Wii U skulle komma redan till sommaren men framförallt väntar alla på Animal Crossing till 3DS. Så där, det där får bli det första (och sista?) skämtet om Animal Crossing i år. Självklart väntar inte alla på nya AC, men jag gör fan det.

Nästa vecka kör vi igång som vanligt här på tvspelsdagboken. Med andra ord dagboksinlägg varje vardag, och givetvis veckans fynd. Vi håller också på att förbereda en ny ”Tvspelsdagboken vs. Metacritic” som borde dra igång nästa månad, eller när nu det det första intressanta spelet släpps. Trevlig helg!

« Äldre inlägg Nyare inlägg »