Crysis 2 är utan tvekan en av de största titlarna som släpps på den här sidan om sommaren. En jättebudget, enorma förväntningar och en helt ny grafikmotor som ska få allt annat att blekna i jämförelse. Det är inte konstigt att många har haft höga förväntningar. Allt börjar på en ubåt som blir beskjuten och när du kliver in i rollen som Alcatraz handlar det bara om att ta sig ut och överleva. Det visuella är vansinnigt läckert och när jag kryper genom de trånga gångarna i den allt mer vattenfyllda ubåten känner jag adrenalinet börjar pumpa. Inledningen är helt fantastisk.
Väl ute i friheten längs New Yorks gator händer något. Jag vet inte om det är de höga förväntningarna som spelar mig ett spratt, men jag upplever inte alls samma wow-känsla som jag gjorde inledningsvis. Det är först efter 3-4 timmar som jag hittar tillbaka till den ursprungliga känslan från inledningen och blir betydligt mer nyfiken på vad som komma skall. Det beror mycket på att storyn får sig en välbehövlig knuff framåt, utomjordingar introduceras och Crytechs grafikmotor börja jobba med mer varierade miljöer och även nattliga sådana.
Det finns en del finesser i spelmekaniken som gör att Crysis 2 skiljer sig något från sina genrevänner. Till exempel går det att modifiera nanodräkten som Alcatraz bär och beroende vilken spelstrategi man föredrar kan dräkten anpassas till den. Det går bland annat att se inkommande kulbanor, upptäcka fienders rörelsemönster, smyga tystare eller ge din dräkt bättre motståndskraft. Tyvärr är valmöjligheterna inte tillräckligt många och en del av dem riktigt trista. Samma sak gäller vapnen, det är en okej uppsättning men en väldigt klassisk sådan. Varför inte lyfta in mer originalitet?
Crysis 2 blandar taktisk valfrihet på öppna ytor med mer linjära passager i försök att bygga stämning och lyfta storyn. Berättandet lämnar emellertid en hel del att önska och är inte speciellt medryckande. Det som underhåller mig är istället de öppna ytorna och New Yorks bländande vackra stadsmiljöer.
När det kommer till flerspelarläget har jag bara provspelat det i 2 timmar. Tänk dig Cod Blops där du kan skapa klasser och låsa upp diverse uppgraderingar för både vapen och din nanodräkt. Det har blivit ett par sköna matcher online men jag funderar lite på hur balansen kommer påverkas i takt med att folk går upp i level. Med tanke på att det inte släpps några andra stora FPS-titlar under våren kommer jag nog återvända till Crysis 2:s multiplayer lite då och då men det lär inte bli någon långkörare á la Bad Company 2. Bristerna till trots måste jag ändå understryka att Crytechs actionepos, när det väl tar fart, både underhåller och imponerar. Äntligen ett nytt science fictionspel som inte heter Halo.
