Eftersom jag skulle ut på en liten resa var det naturligt att det första spelet som skulle dammas av var till en bärbar enhet. Som i sin tur även den behövde dammas av. Valet landande på Castlevania Harmony of Dissonance till Game Boy Advance. Efter att senast ha spelat Persona 4 Golden på en bärbar konsol kan jag lugnt konstatera att GBA har en väldigt liten skärm. Men sådant ska man inte klaga på, det är bara att kisa och köra. Fortsätt läsa
Kategori: Retrofokus (Sida 12 av 19)
Medan Daniel dokumenterar sin backlog försöker även jag ta tag i spel som stått och samlat damm i hyllan på tok för länge. Jag försöker verkligen få fokus i mitt spelande. Inte ha tusen saker igång samtidigt. En sak i taget…ish. Och när jag stirrade tomt mot min spelsamling fastnade jag vid Phantasy Star IV och skämdes lite när jag insåg att jag aldrig spelat det. Fan, jag har aldrig ordentligt spelat något spel i Phantasy Star-serien. Så för någon månad sedan började jag lite trevande att råda bot på den saken.
Nu i efterhand, när jag faktiskt klarat spelet, tycker jag det är lite jobbigt att jag inte började från början. Jag har ettan till Master System och borde kanske tagit tag i det först. Men å andra sidan vet jag att jag aldrig skulle hitta tiden till att beta mig igenom alla fyra delarna. Bättre något än inget (vilket är min nya slogan). Men nu i efterhand inser jag dock att jag faktiskt vill spela de andra spelen i serien eftersom fyran var så fasansfullt roligt.
Visst, det är ibland svårt att gå tillbaka i tiden vad gäller vissa typer av spel. Rollspel från förr kan ibland vara klumpiga och svåra att förhålla sig till i dagens vi-håller-dig-i-handen-tills-du-kräks-klimat. Men detta gäller verkligen inte Phantasy Star IV. Storyn var tillräckligt invecklad och utvecklad att jag faktiskt började känna för karaktärerna i mitt gäng (Chaz, du startade naivt men jäklar om du inte växte mot slutet) och striderna tillräckligt (med betoning på tillräckligt) komplexa för att palla en del nödvändig grinding och göra mig till ett nervvrak under varje bossfight. 
Faktum är att jag blev helt investerad i upplevelsen och i princip la allt annat spelande åt sidan. I mitt liv just nu är det en stor bedrift där jag sällan orkar fokusera på en sak längre än 15 minuter, vad gäller spel alltså. Det må ha tagit vad som känns som minst 30 timmar att klara spelet, men med tanke på alla svängningar, knasiga karaktärer och intressanta världar var det värt varje timme. För dig som förtvivlat fortfarande ödslar timmar på att lappa ihop trasiga hus i Fallout 4 vill jag varmt rekommendera en resa tillbaka (och fram) i tiden i stället. Inga patchar behövs för att få Phantasy Star IV att lämna dig med ett brett leende på läpparna.
Frågan är nu vilka fler guldklimpar ur spelhistorien jag dumt kan ha ignorerat. Ångesten är total.
Retro Games 2015 gick av stapeln i Vasastan i helgen och som väntat var det en riktigt trevlig tillställning. Mässan var fylld av arkadspel, flipper, trevligt folk och trevliga säljare. Jag började med att leta efter några spel jag varit på jakt efter och lyckades faktiskt hitta ett par nya spel till min samling. Efter shoppingen var avklarad fokuserade jag istället på det massiva utbudet av flipperspel, jag hade gärna lagt lite tid vi de olika arkadmaskinerna också men de titlar jag ville spela var ständigt upptagna. Vilket är positivt. Fortsätt läsa
Jag spanar in fem sporttitlar till NES. Tanken här är att lyfta en specifik genre till en specifik konsol som blir till en video. Först ut blir alltså fem mer eller mindre bra sportspel till Nintendos åttabitarsmaskin och allt avslutas med ett spel som ballar ur – helt.
Kiki Kaikai: Nazo no Kuro Manto eller Pocky & Rocky som det heter i väst är en shooter från Natsume som släpptes i december 1992. Serien fick sin start i arkadhallarna (portning finns bland annat till PC Engine) men denna uppföljare är alltså till Super Famicom/Super Nintendo. Lyssna på när jag misshandlar det japanska uttalet på namnet och ringrostigt skjuter mig igenom i varje fall en bana. Riktigt roligt spel.
De flest NES-ägare har koll på The Goonies 2, men inte alla har spelat den första delen. Mycket på grund utav att arkadportningen av ettan enbart släpptes i Japan. Det här är Famicom-versionen av spelet som faktiskt inte är helt tokig, dessutom är musiken en fröjd att lyssna på. The Goonies är onekligen en av många anledningar att skaffa sig en japansk enhet eller någon annan maskin som klarar av japanska kassetter.
R.C. Pro-Am 2 (som jag av någon anledning alltid kallar Pro-Am Racing) är väl knappast lika välkänt som sin föregångare. Med tanke på att det släpptes till NES när Super Nintendo fanns på marknaden blev det inte speciellt uppmärksammat, vilket också gjort det ganska ovanligt och därför också eftertraktat. Hur som helst – kul är det.
Retron 5 marknadsförs som en allt-i-ett-produkt som ska få dina retrospel att se bra ut på en modern TV. Detta gör den genom emulering. Med slottar för Gameboy, NES, Famicom, Super Nintendo och Mega Drive försöker den täcka in de flesta populära format och den har även ingångar för originalkontroller så du slipper spela med någon slags halvdan tredjepartshistoria. Enkelt förklarat så stoppar du i en kassett i maskinen, spelet dumpas sedan i konsolens minne och sedan är det bara att spela. Med andra ord är det en emulator men som enbart fungerar ihop med originalkassetter.
Viglante är en klassisk Beat ém Up till PC Engine som utvecklades och publicerades av Irem 1989. Huvudkaraktärens flickvän har hamnat i trubbel… japp, vi har hört och sett det förut. För att vara ett spel med så här många år på nacken är det ganska imponerande, men jag skulle vilja påstå att det finns bättre alternativ för den som är sugen på lite sidoscrollande slagsmål. Men går an gör det helt klart.
Sega Rally 2 är en riktig arkadpärla som fick en riktigt bra portning till Dreamcast. Spelet var betydligt svårare att kontrollera än vad jag mindes, men i stort håller det bra än idag. Dreamcast är verkligen maskinen för alla som vill få lite arkadhallskänsla i hemmet. Ber om ursäkt för att ljudmixen blev lite tokig under bilkörandet.
