Första gången jag satte mig ner i den enorma arkadkabinett som huserade OutRun var jag i chocktillstånd. Hur kunde något sådant existera? Det var som att köra bil på riktigt fast i en modell och i ett landskap som kändes helt utom räckhåll. När chocken hade lagt sig satte jag ner foten på gaspedalen och gav mig iväg på en tur som, hur kort den må ha varit i verklig tid, aldrig skulle ta slut.

Fortsätt läsa