Det är dags att dyka ner i arkad-träsket igen. Med en dedikerad Raspberry Pi 4 för MAME och Final Burn Neo samt en PC för de lite tyngre prylarna har jag äntligen en lättillgänglig setup att tillgå. Dessutom har jag precis uppgraderat en ny arkadsticka och begäret att hårdtesta den på en passande plattform är enormt. En kväll med MAME är tillbaka med nya tips på klassiska arkadspel som alla borde spela.

För att få någon slags ordning på spelandet försöker jag tänka i kategorier av något slag. Genre, utvecklare, utgivningsår eller varför inte i alfabetisk ordning. Inspirerad av youtube-kanalen TheDrisk landade jag i den sistnämnda och med lite god vilja kanske jag orkar mig igenom hela alfabetet. Vi börjar därför med bokstaven A och fem arkadspel som jag varmt kan rekommendera.

Alien Syndrome

Det första men inte sista spelet med ordet Alien i titeln i den här listan. Alien Syndrome är en riktigt pärla från Sega, men inte en som det pratas om speciellt ofta. Du väljer att axla rollen som antingen en kvinnlig eller manlig karaktär som sedan ur ett ovanifrånperspektiv ska skjuta en massa utomjordingar, rädda tillfångatagna individer och ta sig levande till utgången där en boss väntar. Vad som gör Alien Storm lite unikt är att det inte sker från vänster till höger utan på en stor bana fylld med fiender och olika power-ups. Som tur är finns kartor lite här och där så du kan stanna upp och orientera dig. Alien Storm är en riktigt nagelbitare som också snabbt blir riktigt svårt.

Asterix

Det finns en uppsjö av sidoscrollande slagsmålsspel till olika arkadplattformar och det krävs något speciellt för att sticka ut. John Linneman på Digital Foundry försökte sammanfatta vad som krävs av en ”brawler” för att göra just detta. Spelet måste reagera direkt på dina knapptryck och det måste kännas bra att digitalt slå någon på käften, för du kommer att upprepa det många gånger. Sen ska det visuella vara tilltalande och varierande, liksom musiken. För mig kan det också höjas en nivå av att du är bekant och tycker om karaktärerna du spelar som. Enligt mig uppfyller Asterix dessa krav, förutom att musiken är lite anonym. Men jag har roligt rakt igenom och det är tillräckligt stor skillnad mellan att kontrollera Asterix och Obelix för att skapa lite extra variation på vägen. Asterix är ett bra alternativ om du gillar genren och ett måste om du även är ett fan av serien.

Armed Police Batrider

En stad har problem med brottslighet. Lösningen är att bygga upp ett utopia som skyddas av robotteknologi för att få bukt med skurkarna. Teknologin styrs av ett privat företag och staten står handfallna när det visar sig att företaget är korrupt och inte bryr sig speciellt mycket om mänskligheten alls. Scenariot känns bekant och om konsekvenserna av privata polisiära aktörer ens kommer i närheten av kaoset som utspelar sig i Armed Police Batrider, ska vi alla vara oroliga. Armed Police Batrider är en vertikalt scrollande shooter som lyckas att skapa en bra balans mellan intensitet och greppbarhet. Även om jag dör gång på gång på gång så vill jag spela mer och försöka igen. Det är alltid ett bra betyg för ett spel i den här genren. Lita på att jag återkommer till detta i Operation Shmup inom en snar framtid.

Aliens

Konami har briljerat många gånger på arkadfronten och 1990s Aliens är inget undantag. Med Ripley (eller Hicks) i huvudrollen ska du skjuta dig fram genom både öppna och trånga utrymmen i ett spel som lyckas underhålla från början till slut. Aliens använder effektivt perspektivförändringar (tänk Contra) för att skapa variation och på något lustigt vis lyckas spelet också fånga stämningen och intensiteten från filmen. Kanske är det den brutala musiken och de bisarra miljöerna som gör det. Det är ibland svårt att förstå hur Konami kunde spotta ur sig den enorma kvalitet som de gjorde under 80- och 90-talet, också extra svårt att förstå vad de är för slags företag idag. Aliens är ett arkadspel ingen borde missa och så vitt jag vet har det inte dykt upp till någon annan plattform.

Alien vs. Predator

Det var inte bara Konami som visste hur de skulle hantera Alien-varumärket. Capcom tog sig an Alien vs. Predator som släpptes på min födelsedag 1994, den 20 maj det vill säga. Spelet utvecklades på deras CPS-II-plattform och precis som många av deras andra titlar från den tiden ser det helt fantastiskt ut och låter och spelar helt underbart. Alien vs. Predator är en action-rykare utan dess like. Kontrollen är supertajt, det finns roliga vapen att plocka upp (utöver de varje karaktär har med sig från start) och spelet verkligen osar kvalitet. För mig är det här ett spel som summerar vad ett bra arkadspel var, något som kändes så lyxigt, välpolerat och explosivt att det helt enkelt inte gick att uppleva på hemmaplan. I varje fall inte på den tiden.