Under sextiotalet sändes TV-serien Adams Family i USA och skulle även bli film. Bland annat släpptes det några relativt framgångsrika filmer i början på nittiotalet. Men Fester’s Quest till NES kom 1989 och ska snarare vara baserade på TV-serien, som jag inte har någon relation till. Licensspel är inte något ovanligt men det här sticker ut lite i jämförelse med stora namn som Batman eller Ghostbusters, speciellt med tanke på att fokus ligger på en specifik karaktär från en, för mig, ganska udda TV-serie. Med Sunsoft vid rodret ska det hur som hest bli spännande att se resultatet. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner.

Fester’s Quest (NES|Sunsoft|Sunsoft)

EGM:s Åsikt
Alla i staden har blivit bortrövade av utomjordingar förutom Fester och hans familjemedlemmar. I en blandning av action, labyrinter och dödliga bossar ska du nu försöka rädda situationen. Det är tydligen lättare sagt en gjort och samtliga recensenter är överens om två saker. Att svårighetsgraden är väldigt hög och att kvalitén på spelupplevelsen är betydligt lägre.

Steve lyfter fram att den enda riktiga styrkan är musiken och menar samtidigt att boss-fighterna är så brutala att de nästan är omöjliga att klara. Ed och Donn tycker snarare att spelet överlag är tråkigt. Med ointressanta strider, långsam action och en avsaknad av balans. Avslutningsvis flikar Jim in och bekräftar det andra recensenter redan sagt. Fantastisk musik, halvtråkigt spel och omöjliga bossar. Han tycker dock att grafiken är helt okej. Snittbetyget blir 5 från dessa herrar.

Mina tankar
Jag vet inte hur jag ska säga det här men jag hade nog hoppats mer på Fester’s Quest med tanke på att Sunsoft brukar kunna leverera kompetenta spelupplevelser. Musiken är såklart bra men inte i närheten lika bra som i andra spel från utvecklaren som Journey to Silius eller Batman. Utöver musiken är Fester’s Quest inget annat än en brutal sörja, ett praktexempel på ett ofokuserat NES-spel i syfte att tjäna pengar på konsolens framgångar.

Fienderna återuppstår hela tiden. Det i kombination med att Fester rör sig extremt långsamt och att vapnen är minst sagt förvirrande gör spelupplevelsen både enformig och svår. Gå och skjut, stanna upp och skjut mer, fortsätt gå, plocka upp föremål… och dö. Aldrig i livet att jag kommer tillbaka till Fester’s Quest men jag är glad att jag provade det om inte annat för att få njuta lite av Sunsofts patenterade kvalitetsmusik från NES-eran. Mitt betyg blir 3.