Slutet på en generation – Wii, del 2

I dagarna har jag börjat göra en inventering av min tvspelssamling. Nu ska det understrykas att jag inte är någon heltokig samlare, även om jag äger ett gäng spel. Men jag ville se över vad jag äger och skapa lite ordning och reda. I samband med det tog jag en titt på min Wii-samling. Det har blivit en del spel, en handfull tillbehör men ska sanningen fram är nog Wii den konsol jag har samlat minst till. Jag tänker nu göra nått så nördigt som att lista och kommentera samtliga beståndsdelar i samlingen.

Ett stycke Nintendo Wii (vit). Konsolen köpte jag några veckor efter release vilket betyder att den fortfarande hade Gamecube-stöd, en funktion jag knappast tror jag har utnyttjat mer än för att testa att bakåtkompatibiliteten fungerade.

Tre stycken kontroller (två original och den guldfärgade zelda-varianten). I vanliga fall brukar jag se till att jag äger fyra handkontroller till alla mina konsoler som har stöd för det. Inte så till Wii. Med tanke på hur få gånger jag har velat spela mer än två personer samtidigt på den ser jag det som en personlig vinst. Mot hamstern i mig.

Ett stycke Retrokontroll. Köpte den för att spela alla de Virtual Console-spel jag aldrig laddade ner. Några har jag självklart köpt, men inte alls i den utsträckning jag trodde. Kontrollen är väl helt okej men något som har och fortsätter att förbluffa mig är hur i helvete Nintendo inte har reproducerat sina gamla kontroller? Varför ingen klassisk NES- eller SNES-kontroll? Kan förstå att de vill få ner kostnader genom en standardisering, men jag skulle lätt ha lagt några hundra kronor för att få tillbaka en liten del av min barndom.

Ett stycke Wii Balance Board. Vilken jag har balanserat damm på i några år nu. Vet i fan hur jag tänkte här. 

Nu över till spelen som jag kommer att lista i kaotisk ordning.

The Legend of Zelda – Twilight Princess. Ägde detta till Gamecuben också, har spelat men inte till fullo. Sålde mitt Gamecube-exemplar vilket jag djupt ångrar. Ibland är man inte helt med i matchen. Borde spela mer.

The Legend of Zelda – Skyward Sword. Köpte den limiterade utgåvan för runt 500 kronor på Amazon. Har lyssnat på soundtracket som följde med, spelat med den guldfärgade kontrollen. Inte startat spelet. Borde nog göra det.

Dead Space – Extraction. En riktigt rolig railshooter som jag fortfarande känner mig sugen att plocka fram ur hyllan och spela. I min värld är det nästan samma sak som att spela det. Borde kanske plocka fram det igen.

EA Sports Active Personal Trainer – Innan jag började träna på ”allvar” tillsammans med min Kinect fick jag ett ryck och skaffade detta spel. Precis som med balansbrädan kan jag för allt i världen inte motivera varför.

Tiger Woods PGA Tour 10 – Eftersom det var så kul med golf till Wii Sports slog jag till och köpte Tiger billigt. Det visade sig inte vara speciellt kul alls.

Animal Crossing – Let’s go to the city. Alla som tittar in på vår sida vet att jag gillar Animal Crossing mer än vad som kanske är normalt. Vågar inte räkna på hur många timmar jag lagt ner i Let’s go to the city. Fantastiskt spel, även om Animal Crossing var bättre till Gamecube och till DS.

Metroid Other M – Skriker 49 kronor från en reaback någonstans i landet. Inte rört.

Beat the Beat – Rythm Paradise. Ett av mina bästa köp till Wii och dessutom inköpt i år. Fruktansvärt roligt och beroendeframkallande rytmspel som alla borde spela.

Okami. Gånger två. Jag äger två exemplar av några spel. Inte nödvändigtvis för att jag gillar dem extra mycket utan mer på grund av dåligt minne. Beställde ett exemplar från Webhallen som aldrig dök upp. Köpte det från tradera istället. Sen dök Webhallen-exet upp. Båda är, eh, inplastade.

Metroid Prime Trilogy. Ännu ett av raden inplastade spel. Spelade ettan som en tok till Gamecube. Gillar specialutgåvor. Köpte trilogin.

No More Heroes. Prislappen på fodralet säger 99 kronor. Inplastat? Japp. Borde spela.

Wii Fit – Lika tråkigt som balansbrädan självt. Saknar själ och glädje vilket Nintendo annars brukar vara så bra på att leverera.

Wii Sports Resort – Spelet som kom i samband med Wii Motion Plus. Inte lika bra som sin föregångare men fortfarande ett spel i toppklass. Pingisen är helt underbar.

Mario Kart Wii – Långt ifrån det bästa Mario Kart-spelet där ute men ett självklart köp till varje Nintendo-konsol. Följde med en plastratt som jag aldrig rört. Vem vill styra Yoshi med hjälp av att tilta handkontrollen? Respektlöst.

Rayman Raving Rabbids. En vass samling minispel med de tokiga kaninerna. Försöker minnas om jag spelat det till Wii eller om det är 360-versionen som har gått varm här hemma. Ibland skrämmer jag mig själv.

Mad World. Segas, enligt ryktet, något underskattade försäljningsmagplask. Mycket blod och skön estetik. Även det enligt ryktet. Inplastat…

Wii Sports – Följde med konsolen. Spelet jag har lagt mest tid på skulle jag gissa. Ja, med undantag från Animal Crossing.

Boom Blox Bash Party. Har jag spelat en del hemma hos en god vän. Mitt exemplar är fortfarande, just det, inplastat.

Super Mario All-Stars. Kom i fin förpackning, samlar fyra stycken klassiska Super Mario-spel på en skiva. Så nu har jag den teoretiska möjligheten att spela dessa, igen.

Punch-Out. Ett av få spel jag har laddat ner genom Virtual Console, orginalet alltså. Det har jag spelat skiten ut, det här har jag inte rört. Grand Slam Tennis. Resonerade nog lite lika som vid köpet av Tiger Woods 10 här. Men till skillnad från Tiger har jag inte utvärderat om detta är lika kul som tennisen i Wii Sports. Skulle inte tro det, men borde antagligen testa.

New Super Mario Bros. Wii. Kom ni ihåg när New Super Mario Bros. betydde New Super Mario Bros? Det här är fortfarande ett spel jag återvänder till om jag har besökare som vill återvända till det. Har nog aldrig spelat det på egen hand.

Super Mario Galaxy 1 och 2. Antagligen de spel jag skäms mest över att inte ha spelat igenom helt. Det jag har spelat har varit fantastiskt men något måste ha dykt upp och förstört koncentrationen. Detta ska banne mig åtgärdas nu. Säkert.

Där har vi den, min personliga Wii-samling. Inte i närheten lika stor som min 360-samling men några godbitar äger jag. Och faktiskt inte speciellt många katastrofspel, vilket mest tyder på att jag aldrig jobbat med att recensera Wii-spel. Det finns fortfarande spel jag vill äga till konsolen som till exempel Xenoblade Chronicles, Kirby’s Epic Yarn och Okami. Vänta nu, Okami äger jag nog redan.

Läs del 1 av den här artikelserien.