XCOM: Enemy Unknown lyckades förra året ropa hem flera Game of the Year-priser utan att för den delen nå ut till en bredare massa. Överskuggad av bland andra The Walking Dead: The Game, som tog storslam på Spike TV, Journey, Dishonored och Mass Effect 3 blev XCOM varken en favorit eller en underdog, och hamnade under radarn i julhandeln. När jag höll ögonen öppna under Steam-reorna dök så XCOM plötsligt upp på PlayStation Plus, och vips hade jag inte längre någon anledning att stå över ett av 2012:s mest kritikerrosade spel. Utan den minsta kunskap om det klassiska originalet hoppade jag in i Firaxis strategispel utan varken erfarenhet eller förväntningar.
XCOM: Enemy Unknown sätter omedelbart spelaren i en ledarroll. Alternativen är få till en början, men varje beslut känns viktigt. Jorden är under attack, liv står på spel. Det är upp till dig. Från början gör Firaxis klart att XCOM är en allvarlig upplevelse – en tydlig kontrast mot den mer lättsamma Civilization-serien. Musiken trummar på som vore det en Nolan-rulle och hjältarna på fältet slåss för sina liv. I närbild springer soldaterna från skydd till skydd samtidigt som plasmastrålarna viner öher huvudet. Turbaserat spelupplägg och lustiga 90-talsaliens till trots är XCOM: Enemy Unknown intensivt, svettigt och blodigt.
Turbaserat, ja, det är XCOM på många vis. Spelaren kommenderar en specialstyrka på upp till 6 soldater som navigerar områden med bilar, bensinmackar, restauranger, kraschade farkoster etc. Du måste utforska området innan några aliens syns till, vilket innebär att om du oförsiktigt traskar in i fiendens synfält kan du inte ångra dig förrän motståndaren gjort sitt drag. Alla attacker har viss procentchans att lyckas, en procentsats som aldrig når 100. Du kan aldrig vara säker på att ditt drag kommer lyckas, och risk-reward-bedömningar är lika frekventa som de är avgörande. Din bästa soldat kan träffas av ett skott i huvudet från en ibland omöjlig vinkel, vilket skapar lika mycket frustration som spänning. Faller en soldat är han eller hon borta för alltid, något som svider extra om det är en skicklig veteran med dyra uppgraderingar. XCOM: Enemy Unknown handlar om att minimera skada och offra rätt, vilket ytterligare adderar till den allvarliga tonen.
Tiden mellan uppdragen spenderar du på XCOM-basen. Härifrån rekryterar, uppgraderar och utfordrar du dina soldater, sköter diplomatin med andra attackerade länder, bygger ut basen tekniskt såväl som fysiskt och utveckla teknologin på fältet med hjälp av forskning. Karaktärerna på basen är stereotypa och fåordiga, en stil som Firaxis är konsekventa med. Starka relationer skapas inte av känsliga samtal, utan genom prestation på fältet.
XCOM: Enemy Unknown är inte världens mest intressanta konstverk. Det är ingen titel som skapar debatt och rör upp känslor, sticker ut eller gör sig märkvärdig. Det finns det inte tid för när Jorden är under attack. XCOM skippar skitsnacket och går rakt på sak, och med en kampanj fyllt med intensivt, belönande och oförlåtligt gameplay är det en fröjd att sätta tänderna i.
– Pelle Duveblad
Gillade demot och måste nog se till att lira detta vid tillfälle känner jag. Är det fortfarande uppe på PSN+?
Jag tror det. Själv startar jag alltid nedladdningar av allt gratismaterial så att de finns i ”download list”. På så gäller de för alltid.
Ah, bra, ska kolla upp i helgen.