Spretig rubrik? Låt oss snabbt beta av de första tre delarna.

DLC, förkortning för Downloadable Content, har blivit namnet för alla digitala speltillägg (vare sig de faktiskt laddas ned eller redan finns på skivan, så kallad on-disc DLC). Det gamla ordet ”expansion” är numera lite finare och tycks idag bara användas till MMO-spel samt till vissa strategi-spel. ”Expansion” tycks vara förbehållet PC-spelens tillägg, vilket är ett intressant faktum i sig. Hursomhelst, som Kyle Bosman på GT påpekar har DLC blivit ett negativt laddat ord. Det är för mycket skriverier som detta dagboksinlägg om just DLCs för att utgivare skall kunna använda ordet i sin marknadsföring. Det har dock inte stoppat fenomenet med nedladdningsbart material till överpris, tillägg som med tiden blivit allt mer centralt för dagens spel.

Det tydligaste exemplet just nu är förmodligen Warner Bros. Nu har de varit i medierna igen med nysläppta Mortal Kombat X och kommande Batman: Arkham Knight. Mortal Kombat X kräver bland annat extra betalning för att man ska kunna spela som den klassiska karaktären Goro, medan Arkham Knight har ett ”Season Pass” på 40 dollar. Just det, 40. Det är 67% av det fulla spelets kostnad. För närmare förklaring av vad ”Season Pass” innebär, kika på Giantbomb.

Hideo Kojima försökte lösa problemet på ett annat sätt. Metal Gear Solid V: Ground Zeroes är prologen till The Phantom Pain, och gjorde sig ökänd för att kunna klaras ut vansinnigt snabbt trots prislappen på 20-30 dollar beroende på plattform. Det fulla spelet, The Phantom Pain, är enligt Kojima själv ca 200 gånger större och har därutöver ett online-läge. Metal Gear Solid V: The Phantom Pain kommer, som alla större spel, att kosta 60 dollar.

Och det är kanske just det som är problemet när vi nu äntligen når kärnan i detta inlägg. Standardversionen av ett AAA-spel kostar idag 60 dollar, lika mycket som det gjorde för 10 år sedan. Problemet som Kojima försökte lösa, vilket också är anledningen till Mortal Kombats DLC och Arkham Knights Season Pass är förstås av ekonomisk natur. Detta kan tolkas på två sätt. Det ena är att utgivarna är blodtörstiga och pengahungriga svin. Det andra är att det helt enkelt krävs mer pengar för att utveckla ett fullstort spel idag. Vi förväntar oss att spel ska bli större, bättre, vackrare och mer polerade. Det är inte mer än rimligt att vi då även får vara beredda att betala mer för det.

Jag vill välkomna mer flexibel prissättning på spel. Jag uppskattade exempelvis när Ratchet & Clank: Nexus fick den lite udda prislappen 30 dollar, ty det var ett rimligt pris för produkten. Jag väntar på att någon vågar ta steget till, säg, 75 dollar för ett spel av högsta klass. Ett spel som är komplett och färdigt, välpolerat och utan luriga små tillägg bakom betalspärrar. Jag vill att spel som Batman: Arkham Knight ska bli allt de kan bli, jag vill att utgivare av kvalitetsspel kan tjäna pengar på dem och jag vill att duktiga utvecklare får betalt för alla sina arbetstimmar. Men jag vill fan inte betala extra för sådant som skulle funnits med, eller till och med fanns med fast ej tillgängligt, från första början.

Det finns två huvudsakliga risker med en höjd prislapp. Den första risken är ett politiskt självmord – att den som vågar smyga sig över 60 dollarsgränsen blir bespottad och tvingas dra tillbaka initiativet, vilket kastar oss ännu djupare ned i DLC-träsket. Den andra risken är det motsatta – att prisstandarden höjs utan att kvalitetsstandarden gör det. Jag har ännu inte funderat ut hur man bäst undviker dessa risker. Men jag är helt på det klara med att när CD Project Red gör ett enormt spel som är oerhört detaljerat och när de vill fortsätta släppa material efter release utan extra kostnad, då vill jag betala för det.