Egentligen hade jag tänkt att skippa den här typen av spel i Då & Nu. Rollspel är generellt väldigt tidskrävande att sätta sig in i och rollspel av den rätt mycket äldre skolan kan också vara frustrerande som tusan. Men för att inte sätta krokben för mig själv ska jag försöka att ta mig an alla spel jag faktiskt har möjlighet att spela, vilket innebär att jag enbart skippar recensioner av datorspel (vill helst inte emulera något) och spel till mer, för mig, udda konsoler som Atari 7800. Det är hög tid att bita ihop och spela Ultima Exodus till NES, ett spel som antagligen inte gjorde sig bäst på konsol.

Ultima Exodus (NES|1989|FCI|Pony Canyon)

EGM:s åsikt
Recensenten Donn Nauert menar att Ultima Exodus (den tredje delen i Ultima-serien) nära nog har fått en perfekt portning från dator till konsol. Kontrollen och spelsystemen har förenklats utan att för den delen påverka spelets integritet. Han nämner dessutom att Exodus är det första spel som inte är utvecklat av Nintendo att få möjligheten att spara med hjälp av batteri i kassetten.

Så många att välja på.

Sedan kommer den sedvanliga beskrivningen av spelets story och recensenten är imponerad av de enorma möjligheter till utforskande som finns i Exodus värld. Detta tillsammans med mängden Dungeons att ta sig an och färdigheter att erhålla för att ta sig vidare visar starkt på spelets komplexitet. Ultima Exodus är ett spel som pressar NESens hårdvara till max, kanske inte vad gäller grafik och ljud, snarare för just komplexiteten i spelsystemet.

Vi har tydligen problem med ondskan.

Även om han anser att Ultima Exodus kan vara lite svårt att komma in i menar Nauert att Ultima Exodus är en gudagåva till NES för alla äventyrsentusiaster. Det är både utmanande och engagerande. Betyg blir det näst högsta. En Hit helt enkelt.

Mina tankar
Min ursprungsplan att hoppa över vissa typer av spel var nog en ganska bra sådan. Rollspel är krävande. Rollspel till åttabitarssystem kan vara extremt krävande och de tidiga Ultima-spelen, ja de kräver verkligen något extra för att orka engagera sig i 2018. Men kontrollfreaken i mig sa att jag inte kunde hoppa över spel av ett sådant ytligt skäl så…

Början på ett äventyr.

I mångt och mycket håller jag med om recensenten förutom att jag måste tro att det här spelet gjorde sig betydligt bättre på en dator. Jag vill minnas att jag spelade några av Ultima-spelen på PC (eller var det kanske på Amigan?) men jag minns ärligt talat inte om jag spelat Exodus. Visst, det är utmanande och det är ambitiöst. Det är kul med variation på karaktärer, striderna är tidvis ganska underhållande och framförallt strategiskt krävande.

Strategiska strider mot skelett.

Det finns en massa gott att säga om Ultima Exodus men spelets något invecklade system i kombination med en väldigt grundläggande handkontroll gör det extremt klumpigt att spela. Vilket gör att frustrationen hela tiden vinner över känslan av utmaning och utforskande. Tillslut får jag se mig besegrad av Ultima Exodus. Ett spel jag aldrig kommer att återvända till men är glad över att ha testat. Mitt betyg blir det lägre Near Hit men jag vill gärna tro att jag hade höjt det ett snäpp om jag fått spelat en annan version.