Då var det dags för recension nummer sju i nummer 1 av Electronic Gaming Monthly som behandlar Rastan till Sega Master System. Rastan hade premiär som arkadspel redan 1987 men skulle portas till ett flertal andra system de följande åren. Rastan är Conan, men utan licensen att få vara Conan. Alltså en Barbar på äventyr. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner.
Rastan (SMS|Taito|Taito)
EGM:s åsikt
Ed Semrad som även recenserade Ys har tittat närmre på Rastan och han inleder direkt med att referera till Conan och menar att Rastan är ett äventyr mer utmanande än vad Conan någonsin kunde tänka sig. Har du koll på Conan, har du även koll på vad Rastan kommer att gå ut på. I en primitiv värld men grymma vapen ska du tackla monster efter monster på ditt äventyr. Kungens dotter har tydligen blivit bortrövad om Rastan står för lösningen.
Du startar med tre liv, en full livmätare och ditt svärd. Under resans gång går det att hitta nya vapen och tydligen är någon slags eld-yxa det ultimata vapnet att plocka upp. Rustning finns också att hitta vilket gör dig mer motståndskraftig mot fienderna. Är din hälsa låg finns det drycker att plocka upp, men tydligen är inte alla så hälsosamma, så se upp.
Semrad menar att Rastan till Master System är en bra portning av ett inte så populärt arkadspel. Men även om spelet inte var så framgångsrikt i arkadhallarna lyckades det hålla liv i en genre som recensenten menar var överbefolkad och slutkörd. Men arkadspelet var ett av det bättre i genren och Ed Semrad ger spelet det näst högsta betyget ”Hit”.
Mina tankar
Förutom konstaterandet om att detta är en bra portning av arkadversionen (vilket jag väl också kan tycka) så säger inte recensenten speciellt mycket om spelets kvalitet alls. Inget om grafiken, ljudet eller kontrollen i Master System-versionen. Han nämner bara lite kort att det ser bättre ut än något Taito har gjort till konkurrenten NES.
Jag tycker Rastan är helt ok, vilket jag även tycker om arkadutgåvan. Det ser ok ut, låter ok och kontrollerar ok. Har du möjlighet att lyssna på FM-ljudet istället för det vanliga så gör det. Ibland är plattformandet lite för frustrerande och spelet överlag för repetitivt. Men det är absolut ett schysst tillskott till Master System-biblioteket utan att sticka ut som en riktig kvalitetstitel. Jag delar ut betyget ”Near Hit” och går vidare till nästa spel i hopp om något mer spännande.
