Retro, nytt och allt däremellan.

Etikett: Bethesda

Dag 331: Skyrim 70 timmar senare + patch

Efter en lång session i Skyrim kan jag konstatera att jag plöjt ner ungefär 70 timmar i spelet. Det känns fortfarande lika roligt och jag blir fortfarande överraskad av nya områden och skrämd av mörka grottor. Den senaste tiden har gått ut på att vandra runt i världen för att samla ingredienser samt att jaga olika typer av djur för att få skinn till att fixa lite utrustning. Målet är att öka min smed-förmåga och att bli bättre på att tillverka magisk utrustning. Har fortfarande inte kommit speciellt långt i själva huvudstoryn, men vem har bråttom? Egentligen förvånade över hur kul det kan vara att bara utforska Skyrim och försöka levla upp olika typer av förmågor. Tror jag är level 33 just nu och har fixat upp min destruction magic till level 73. Hoppas det snart dyker upp lite fler besvärjelser att använda där.

Imorgon är det tänkt att det ska släppas en patch till Xbox 360 (till Playstation 3 ska den redan vara ut om jag inte förstått saken fel) som tar hand om diverse problem. Det största är nog att man nu ska kunna installera spelet på sin hårddisk utan texturproblem, vilket innebär betydligt bättre laddningstider. Andra småsaker ska också fixas. Ibland attackerar inte drakar man stöter på i världen, vilket jag sprungit på vid ett par tillfällen, det ska nu lösas. För en komplett lista går det bra att klicka sig vidare till Bethesdas blogg. Nu ska jag sova så jag orkar med jobb och drakdödande (eller ingrediensletande) även imorgon. Lyssna på lite pianomusik och sov sedan gott.

Dag 318: Skyrimberoende

Ett beroende går att definiera på lite olika sätt. Traditionellt beskrivs det som ett fysiologiskt eller psykologiskt överdrivet behov av en drog. Med tiden ökar toleransen och man behöver mer av den givna substansen för att dämpa begäret. Idag är definitionen betydligt luddigare, vi kan tydligen vara beroende av allt möjligt som kakor, tv eller travhästar. Kan man då vara beroende av ett tvspel – definitivt utifrån den senare definitionen.

Jag skulle vilja klassa ett spelberoende (och då pratar jag inte om trötta människor som slänger bort sin månadslön på Jack Vegas-maskiner) som ett tillstånd då spelet inte bara konsumerar den tid man tillbringar tillsammans med det, hållandes i en handkontroll. Utan även den tid då spelet är flera kilometer bort, och man vet att just i detta ögonblick går det inte att spela. Men det hindrar en inte från att tänka på det och räkna timmarna tills man återigen kan uppta den mer direkta bekantskapen med spelet ifråga.

Få spel har den effekten på mig, även om jag överlag skulle se mig som en extremt stor konsument av spel. Men få spel slukar mig totalt. Får mig att tänka på hur mitt vardagsliv skulle påverkas om samma regler som gäller i spelet gäller även där. Skyrim är ett sådant spel. Jag försöker nu spela i korta pass för att det inte ska ta slut, om det nu kan göra det. Vill kanske inte öka min toleransnivå. Varje ledig stund diskuterar jag Skyrim med någon, läser om det på nätet, lyssnar på en podcast om det eller tittar på videoklipp. Bethesda har lyckats med att skapa något unikt, en värld som verkligen suger tag, där alla mekanismer, miljöer, karaktärer helt enkelt faller på plats. Det här är något speciellt, något som kanske dyker upp en gång per konsolgeneration.

Visst, alla i min omgivning kanske inte uppskattar det här beroendet men ska jag vara beroende av nått är jag glad att det är Skyrim. Just ja, Bethesda jobbar aktivt med en patch som ska fixa de mest kända problemen i spelet men det kommer ta ett tag innan den kommer. “We are continuing to work on an update for all platforms to address issues any bugs and [performance] issues we can. We will fix as much as we can for your platform. I don’t know if it will fix ‘your’ bug. Takes a while to test/fix/regress. Hang in there.” twittrade Bethesdas Pete Hines. För dig som vill mätta ditt Skyrimbehov men inte har tillgång att spela just nu kommer här ett litet making-of-klipp.

Dag 315: Skyrim

Att få slita av plasten på ett spelfodral är en skön känsla. Speciellt när det är på ett spel man längtat efter väldigt länge. Jag har nu installerat Skyrim på min 360, upplevt ännu en day one patch och brett ut den stora, men märkligt illaluktande, kartan över provinsen på mitt vardagsrumsbord. Min trofasta kaffetermos är fylld till bredden och det är dags att ta tag i de svåra besluten. Det är dags att skapa min karaktär och förbereda mig mentalt på att tillbringa massvis av timmar med den. Ångestfyllt så det heter duga.

Problemet med mig är att jag i rollspelande sammanhang ofta väljer den fega vägen. En karaktär med stort svärd som jag lätt kan trycka upp i fiendens ansikte. Jag vill ofta välja en trollkarl eller trollkvinna men fegar alltid ur. Det är dags att förändra den biten nu. Nu jävlar ska det skickas besvärjelser och kokas bubblande drycker. Det finns tio raser att välja mellan och jag tänker inte spela som varken katt eller ödla, vilket lämnar åtta alternativ. Alternativen det står mellan just nu är High Elf, Dark Elf eller Breton. Alla tycks vara lagda åt det mer magiska hållet. Så om ni ursäktar mig ska jag hitta en wiki och läsa på lite. Varför köpte jag inte strategiguiden?

Ok, valet faller troligtvis på en High Elf, mest för att det låter trevligare än Dark Elf. Ett annat problem jag har är att jag inte vill framstå som specifikt ond. Tydligen ska Skyrim vara lite mer flexibelt i och med borttagandet av specifika klasser, så min Alv kommer säkerligen svinga ett stort svärd snart nog. Skit samma, nu är det dags att idka lite verklighetsflykt. Helgen kan äntligen börja. 111111.