För åtta år sedan släpptes Far Cry. Det är svårt att glömma hur fantastiskt snyggt det var. Mer en teknisk framgång än något annat skulle några hävda. I del två försökte man skapa en stor öppen värld vilket många gillade, medan andra upplevde den som förvirrande och ostrukturerad. I och med del tre var det svårt att veta vad man skulle förvänta sig. De trailers och demos som visades upp fokuserade både på en knasig story om en lika knasig antagonist. Men också på björnjakt.
Förvirring till trots tycks Ubisoft ha sytt ihop en riktigt trevlig spelupplevelse. De flesta spelkritiker hyllar Far Cry 3 och gör det ordentligt. Eurogamer ger det full pott och menar att det representerar de bästa med ”open world”-spel. Gamespot talar om ett äventyr som bara blir bättre och bättre ju längre du spelar det och Game Informer tycker att det här är något alla fans av skjutarspel borde ta sig an. Det finns egentligen ingen som ogillar spelet förutom Quarter to the three, vilka vi aldrig hört talas om tidigare. Far Cry 3 snittade 91 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 85)
Far Cry 2 är kanske det tråkigaste spel jag spelat. Sett utifrån mina förväntningar. Mina förväntningar på trean var därför inte skyhöga. Men det såg helt klart mer intressant ut, mer i min smak. Nu när det fått riktigt höga betyg är jag riktigt sugen på att spela det. Synd bara att det ser så mycket bättre ut på PC. Dags för en ny generation kanske? 1p
Daniel (gissat 84)
Allt över 90 brukar vara game of the year-kandidater och så bra trodde jag inte att Far Cry 3 skulle bli, vilket också speglades i min gissning. Far Cry 2 vart även jag besviken på, och trots några bra upplevelser med spelet så stod jag helt enkelt inte ut med hybrisvakterna som började skjuta så fort man tog en tur i djungeln. Nu är jag mest glad över att jag har ett riktigt bra FPS att se fram emot när spelet väl nåt reabackarna. 1p
Ställning just nu: Daniel: 12 p (+1) | Fredrik: 14 p (+1)
Vi är nu inne i december och det är både kallt och mörkt utomhus. Det släpps inte direkt några spel den här månaden och det är ordentligt tunt med spelnyheter. Mitt retrosamlande fortsätter men har lugnat ner sig något. Jag tillbringade nyss en förmiddag åt att göra rent en N64-handkontroll, men mer om den saken senare. För den som missat det har Wii U nu kommit till Europa och Sverige och det tycks inte ha varit speciellt svårt att komma över ett exemplar. Samma sak rapporteras från USA-releasen. Vad detta innebär är för tidigt att sia om. Huruvida Wii U kan ses som en framgång eller inte dröjer det nog ett år eller två innan vi vet säkert. Men självklart hade Nintendo hoppats på gratis PR i form av artiklar om att maskinen är slut överallt och att folk fick köa i timmar för att få en. Så blev det inte.
Sony slängde ut lite reklam för ett sådant där lättsamt spel. Nu förvånar jag mig själv och säger att det ser riktigt roligt ut. Döm själva.
Veckans fynd var det också. Här kommer ett par tips på saker att ta med i brevet till tomten. Vad sägs om Sleeping Dogs till PS3 eller Xbox 360 för 15 pund? Eller varför inte specialutgåvan av Mass Effect 3 till Xbox 360 för 278 kronor.
December månad brukar inte direkt vara årets största spelmånad när det kommer till antal nya titlar på hyllorna. Jag fick leta med ljus och lykta för att hitta några vettiga spelsläpp alls i december, men till slut blev det en lista även den här gången.
1. Hawken
Ett ursnyggt mech-spel som är free-to-play är utan tvekan decembers hetaste spel. Skulle jag bara haft en vettig PC hade definitivt gett det en chans.
Format: PC |Släpps: 2012-12-04
2. Paper Mario Sticker Star
Ett nytt Paper Mario-spel gör att många drar på smilbanden har jag förstått och efter Fredriks påtryckningar fick det en fin andraplats på listan.
Format: Nintendo 3DS |Släpps: 2012-12-07
3. Battlefield: Aftermath
Jag har hört att det finns cirka två miljoner premiumkunder och eftersom de redan har betalat för detta tillägg får vi hoppas att det lever upp till förväntningarna. Att jag placerar ett DLC-paket på listan säger också en del om december som spelmånad.
Format: Playstation 3, Xbox 360, PC |Släpps: December
4. Metal Gear Solid 4 – 25th Anniversary Edition
Tydligen så släpps det en jubileumsgåva av Metal Gear Solid 4 och det är ett ypperligt tillfälle för de som missat del fyra att ge sig själva en bra julklapp nu i december.
Format: Playstation 3 |Släpps: 2012-12-07
5. Guardians of Middle-Earth
Ett nytt Sagan om Ringen-spel som jag knappt har någon koll på släpps på Sonys och Microsofts digitala plattformar om bara några dagar. Vad det är för spel? Inte en aning, men det är en rätt snygg trailer i alla fall.
Format: Playstation 3, Xbox 360 |Släpps: 2012-12-04
Släppdatum enligt webhallen.com och kan komma att ändras. ”Spelsläpp” är en återkommande artikelserie här på Tvspelsdagboken där vi listar de fem hetaste spelsläppen varje månad.
Wii U är nu här och med den en ny generation Nintendoprodukter redo att äntra våra hem. Vad är då bättre än att summera den förra generationens absolut bästa spel? Det fanns onekligen massvis med skräpspel till Wii, men även en del som det vore svårt att leva utan. Ur ett tvspelsperspektiv alltså. Självklart har jag inte spelat allt bra till Wii, skulle gissa att Xenoblade Chronicles skulle platsa in på den här listan. Jag har även varit för lat för att ta tag i Zelda-spelen så även om de är i min ägo kommer de inte kvala in på listan. Här kommer min högst personliga top-10-lista över spelen jag har spelat, och i vissa fall älskat.
10. Wii Sports
Wii Sports må inte vara mer än ett teknikdemo. Spelet som skulle visa alla vad som var så stort med Nintendos nya konsol eller framförallt, nya kontroll. Det är lätt att säga att det är mer yta än innehåll i Wii Sports men det hindrade inte mig från att ha väldigt kul med spelet. Jag har spelat fler golfrundor och tennismatcher än vad jag vågar erkänna.
9. New Super Mario Bros. Wii
Det fanns en gång då idén om ett nytt Super Mario Bros. kändes oerhört lockande. När första versionen släpptes till DS var tvspelare världen runt helt lyriska. När det väl dök upp till Wii var den stora nyheten kooperativt spelande. Upp till fyra spelare kunde ta sig an de olika världarna i något som bästa kan beskrivas som kaotisk lycka. Kul var det i varje fall, även om själva plattformandet inte kommer i närheten av Marios storhetstid. Tyvärr fick Nintendo hybris och började mjölka konceptet. När den senaste utgåvan släpptes till Wii U var det många som ryckte på axlarna. Förhoppningsvis kommer Nintendo och Mario att hitta hem snart igen.
8. Mario Kart Wii
Ingen Nintendokonsol utan Mario Kart. Eller jo det finns det såklart, men inte många. Personligen har jag nog haft roligast med Mario Kart DS och nyligen även med Super Mario Kart. Men det är absolut inga fel på Mario Kart Wii, bara mer av samma. Och vem fan vill tilta en kontroll för att styra sin avatar? Som tur är var det inget som Nintendo tvingade oss att göra och det är vi alla glada för. I och med det får spelet en plats på min lista.
6. Okami
Jag har äntligen tagit tag i Okami. Ärlig som jag oftast försöker vara har jag dock inte spela igenom hela äventyret. Men jag kan redan nu säga att jag är smått kär. Det enda som stör mig något är kontrollen. Okami kräver nämligen ganska mycket precision och är det något Wii-moten saknar är det just det. Precision. Men det är ett fantastiskt äventyr på alla plan och har du inte möjligheten att spela det till Playstation 2 eller 3 ska du definitivt göra det till Wii. Bara musiken ger mig gåshud.
7. Boom Blox Bash Party
Bash Party är egentligen ett ganska fånigt spel. Man sitter där i soffan och slänger klossar. Men spelet visar upp konsolens styrka på ett föredömligt vis. Fysiken är strålande och lyckas man få ihop ett gäng spelglada människor i soffan är det ett fantastiskt multiplayerspel som får mig att ignorera Nintendos taffliga försök i onlinevärlden. Det är verkligen roligast att spela tillsammans, i samma rum.
5. Punch-Out!!
Vem hade trott att Nintendo kunde skaka liv i Punch-Out? Inte jag i varje fall. Först ska det nämnas att Punch-Out till NES är ett av mina absoluta favoritspel, ni vet, någonsin. Jag spelade det i timtal som ung pojk och fortsatte spela det i timtal så fort jag hade satt min fot i Virtual Console-butiken. När sedan Punch-Out!! släpptes till Wii i omarbetad form var jag något skeptiskt tills jag läste den här recensionen. Jag gav mig då ut och skaffade ett exemplar, sen lät jag det stå inplastat i hyllan ett bra tag. Jag kanske var lite nervös att förstöra bilden av spelet. Plasten åkte av för en tid sedan och nu har jag ett nytt Punch-Out att roa mig med en lång tid framöver.
4. Super Mario All-Stars
Visst kan det tyckas fånigt. Det här är samma spel som släpptes till Super Nintendo 1993. Vilket är remakes på spel som släpptes till NES innan dess. I samband med att Super Mario firade 25 år passade Nintendo på att släppa det till Wii så för vissa handlar det om att eventuellt köpa spelen en tredje gång, eller mer. Så varför hamnar det med på listan? Jo för det här är en samling med några av alla tiders bästa plattformsspel som ingen bör missa. Det är inte skåpmat, det är spel som är lika fantastiska idag som de var då.
3. Animal Crossing: Let’s go to the City
Animal Crossing till Wii är inte direkt kritikernas favorit. Inte min heller för den delen. Det är verkligen bara mer Animal Crossing till en ny plattform. Det hindrade dock inte mig från att lägga ner massvis med timmar på att fiska, jaga insekter, samla möbler och springa ärenden. Vissa spelserier är inte menade att genomgå revolutionerande förändringar och det här är en av dem. Om det nu bara kunde komma ett releasedatum för…
2. Beat the Beat: Rythm Paradise
Rytmspel är ingen bristvara. Bra rytmspel är det. Fantastiska rytmspel kan jag räkna på min ena hand. Ett av dessa är Beat the Beat: Rythm Paradise. Den estetiska presentationen får mig att le, svårighetsnivån får mig ibland att skrika fula ord och gränsen mellan att lyckas och misslyckas i spelet är fruktansvärt snäv. När jag väl sätter igång spelet får jag något mörkt i blicken och lägger inte ifrån mig kontrollen förrän jag låst upp nästa delmoment. Beat the Beat kräver taktkänsla, tålamod och glimten i ögat. Har du dessa komponenter kan spelet bli din bästa vän.
1. Super Mario Galaxy 1 & 2
Det kan tyckas fegt att ge två spel en förstaplats på den här listan. Men jag har personligen svårt att välja en favorit och jag ville lämna utrymme åt andra spel också. Super Mario 64 förändrade vår syn på vad ett plattformsspel kunde vara. Super Mario Sunshine försökte bygga vidare på detta men lyckades mest förvirra. I och med Super Mario Galaxy visade Nintendo att de fortfarande hade förmågan att förbluffa. Jag vill inte gärna slänga mig med ord som perfektion men dyker det upp något som tar den här genren till nästa nivå på Wii U är jag redo att köpa en konsol bara för det spelet.
Där har ni den, min personliga top-10 till Wii. Tio spel som definitivt gör konsolen värd att äga. När det har dykt upp tio lika starka titlar till Wii U kanske jag lägger beslag på en sådan också. Men den här gången tänker jag vara lite återhållsam. Det är upp till bevis för Nintendo nu, det räcker inte bara med samma saker i HD, den resan har jag gjort tidigare. Läs gärna del 1, del 2 och del 3 i den här serien.
Nintendos nya konsol släpps i Europa imorgon och större nyhet än så finns inte i spelvärlden denna vecka. Basenheten Premium kommer att kosta runt 4 000 kronor imorgon och för er som inte har en aning om vad denna konsol erbjuder länkar jag vackert till en bra beskrivning. Det finns en herrans massa mer att läsa om den på wikipedia för den som är jätteintresserad.
Inte ens två timmar kvar nu. Jag har inte sett så många spelbutiker som har nattöppet kvällen till ära, men Webhallen på Sveavägen i Stockholm har det och här har ni deras utbud för natten. Bara ett tips för er som verkligen måste ha en inatt.
Hitman som franchise har nu cirka tolv år på nacken och Absolution är den femte delen i serien. Det skulle dock ta hela sju år innan vi till slut fick ett ”riktigt” Hitman till den här generationens konsoler. Blood Money var trots allt bara en portning. Utvecklingen av Absolution har kantats av många frågetecken, där många oroat sig för att det nya spelet skulle gått och ha blivit allt för mainstream. Hur blev det egentligen?
Om vi börjar med det negativa så menar vissa att man gjort om konceptet för mycket i och med det mer framåtdrivande narrativa som påverkar både när du agerar och ibland också hur. Något annat som heller inte verkar fungera helt klockrent är systemet med förklädnaderna, som helt enkelt inte är tillräckligt flexibelt och ibland är mer frustrerande än det är smart. Om vi istället tittar på de mer positiva delarna så pekar kritikerna på stundtals fantastiska upplevelse, trots brister, och man trycker på att det är ett smart spel som ändå låter spelaren tackla utmaningar på just sitt sätt. Hitman: Absolution snittade 80 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 82)
Jag saknar egentligen en relation till Hitman-spelen. Jag vet säkert att jag spelat något av dem genom åren men hur hårt jag än tänker kan jag inte minnas vilket eller vad jag tyckte. Det säger säkert mer om mina spelpreferenser än om spelens kvalitet. Min gissning här var en ren magkänsla och den gav uppenbarligen tre poäng. 3p
Daniel (gissat 85)
Hitman har alltid varit en spännande serie i mina ögon. Som vanligt finns det en back log även här i form av Blood Money, men jag trodde och hoppades ända från början på en stark återkomst för agent 47. Stabila 80 är verkligen inte fy skam, men heller inte den fullträff jag önskat. 1p
Ställning just nu: Daniel: 11 p (+1) | Fredrik: 13 p (+3)
Nostalgitrippar i all ära, det är jag för lite då och då i alla olika sammanhang. Men jag kan inte förstå mina vänner och kollegors senaste hets i att lägga alla sina besparingar och sin fritid på att köpa hem spel som var fantastiska för tjugo år sedan. Jag minns min tid med Pong, när min styvpappa grävde fram det ur en garderob när jag var kanske åtta år eller så. Min bror och jag hade fantastiskt skoj då med varsin pinne och en fyrkant som skulle föreställa boll. Jag minns mitt kära NES och alla underbara spel som jag växte upp med. Men jag vill inte spela dem längre. Tennis var bra 1983 men när jag spelade ett set idag (från Thomas retrosamling) ville jag nästan kräkas på hur dåligt det var. Jag vill bevara mina underbara minnen från barndomens TV-spelande och därför vågar jag vägra retro. Jag är dock imponerad av att så pass gamla teknikgrejer fungerar fortfarande men där tar också min fascination slut. Men det är väl bra för er andra, en mindre att bjuda emot på Tradera.
Istället tycker jag att ni ska spana i mina fynd för denna vecka. Av ren slump är det återigen Webhallen som står för de bästa priserna på mina två favoriter. Bioshock kostar ynka 139 riksdaler och trots sina fem år på nacken är det fortfarande ett av de bästa spelen i sin genre. En annan av mina favoriter är Splinter Cell Conviction. Jag älskar hela denna spelserie och Conviction är ett av de bästa spelen i den enligt mig. 129 kronor för många timmar av spänning och spelglädje. Rena rama julafton för er som ligger efter i spelandet.
Ännu ett Call of Duty. Den här gången är det Treyarchs tur vilket betyder en uppföljare till det minst sagt populära Call of Duty: Black Ops. Förra gången fick vi hoppa tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till 60-talet och det kalla kriget. Tvåan utspelar sig istället i en nära framtid vilket känns kul, för det är verkligen brist på skjutare av det slaget. Vänta nu… I vilket fall som helst kommer det här spelet sälja löjligt mycket och en massa människor med lite för skitiga mjukisbyxor och lite för dogmatiska åsikter kommer att spela skiten ur det. Är det något för oss andra?
Ja, kanske det. Edge beskriver det som den här generationens ultimate Cod-spel. Eurogamer kallar det ambitiöst. Både Gamespot och Giant Bomb tycks gilla upplevelsen som helhet. Guardian beskriver det mest som en lat uppföljare. I vilket fall som helst tycks Treyarch ha lyckats riktigt bra men nu kanske det är dags för lite vila innan nästa generation är här. Fatta hur många fiender som kan vara samtidigt på bild då! Call of Duty: Black Ops 2 snittade 83 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 89)
På förhand snackades det mycket om Cod Blops 2. Det mesta lät väldigt, väldigt positivt. Som att Treyarch faktiskt skulle testa något nytt. Nu tycks så inte vara fallet, det är mest ett stabilt Call of Duty-spel, med lite fler Zombies. Jag tog i lite för mycket och det straffade sig. 1p
Daniel (gissat 84)
Black Ops var rätt så underhållande i singleplayer vill jag minnas. Jag gillade presentationen och berättandet med hoppen mellan de olika tidsepokerna. Det var också efter Black Ops som mitt intresse för CoD-serien ebbade ut en hel del även om jag fortfarande har som ambition att spela igenom även de senaste årens delar någon gång i framtiden. När det gäller Black Ops 2 så var jag personligen rätt skeptisk under lång tid och inte alls speciellt imponerad över det som visats upp, men trodde ändå på en stabil uppföljare, vilket det också blev av snittet att döma. Typiskt att jag missade full poäng med en hårsmån. 3p
Ställning just nu: Daniel: 10 p (+3) | Fredrik: 10 p (+1)
Att Wii har sålt löjligt bra vet alla. På många sätt spelade Nintendo alla sina kort helt korrekt den här generationen. Den här tredje delen av slutet på en generation kommer dock att fokusera på de snedsteg jag anser att Nintendo gjorde, det som kunde varit bättre och det som rent ut sagt inte var speciellt smart alls. Fyra områden sticker ut.
Onlinefunktioner
Xbox LIVE satte en enormt hög standard för onlinespelande och digitala mötes- och marknadsplatser. Varje 360 kom med ett headset, vilket gjorde alla redo att ta steget ut och vara social, eller smått rasistisk, online. Microsoft ställde också krav på utvecklarna, att de skulle inkludera någon typ av onlinefunktion. Det kan man tycka vad man vill om. Nintendo hade en annan syn på socialt spelande och menade att det var i vardagsrummet man skulle dela gemenskapen med andra. Idag sjunger företaget efter andra noter men deras taffliga försök med koder som man delade ut till vänner för att spela online i ett antal spel var inget mindre än katastrofalt. Tyvärr framstår det som att Wii U inte gör mycket för att städa upp i den röran.
Tillbehör
Nintendo har utvecklat några tillbehör till sin lilla vita maskin. Wii Balance Board, Wii Speak, Mario Kart-ratten och två stycken retrokontroller. Balansbrädan sålde väldigt bra men om man inte var helt förälskad i Wii Fit fanns det inte mycket roligt att göra med den efter det. Wii Fit var inte roligt heller för den delen. Wii Speak var något slags knepigt försök för att möjliggöra samtalande i Animal Crossing, men frågan är om någon faktiskt använde den. Marioratten var bara en plastattrapp vilket väl är helt ok. Sen har vi förstås Wii Vitality Sensorn som aldrig lämnade konceptstadiet men som skulle känna av vår puls under spelandet.
Problemet överlag är att Nintendo gärna slängde ut tillbehör men sen inte själva backade upp dem, vilket känns alldeles för bekant. Jag hade, som tidigare nämnt, gärna sett retrokontroller som helt och hållet var kopior av de klassiska kontrollerna till formaten som finns representerade på Virtual Console. Det hade varit något. Dessutom användbart till en massa redan färdiga spel. Nintendo hade säkert förhoppningar på att tredjepartsutvecklare skulle göra roliga och bra spel till deras knasiga tillbehör. Så blev inte fallet.
Tredjepartsstöd
Precis som i tidigare generationer, och precis som med deras tillbehör, har det många gånger varit upp till Nintendo själva att stödja deras egen hårdvara med bra spel. Jag kan vara ute och cykla här men jag upplevde det som tydligast till Wii. Det är inte så att det saknas spel från andra utvecklare, för med tanke på hur bra Wii sålde var det såklart många som ville släppa spel till konsolen. Men känslan är att många utvecklare ansåg att Wii-spelarna köpte vilken skit som helst och därför outsourcade Wii-utvecklingen, till någon liten studio som snabbt fick slänga ut en kass portning eller spin-off. Fyra av de fem högst betygsatta spelen på Metacritic är Nintendos egna. Visst det finns undantag, kanske främst på bland Wii Ware-spelen. Problemet är inte unikt för Wii, men unikt för Nintendo.
Inget HD-stöd
Det här är kanske lite som att slå in öppna dörrar men med tanke på att Nintendo nu, 2012, trycker på att deras Wii U faktiskt har HD-stöd, är det fortfarande värt att repetera. Nintendo borde ha haft HD-stöd redan till Wii. För även om det har släppts en massa vackra och fantastiska spel till Wii hade dessa blivit ännu vackrare högupplöst. Idag känns många spel till Wii ganska dassiga utan HD-stöd och frågan är om någon har köpt ett spel till sitt Wii om de hade möjligheten att köpa samma spel till PS3 eller Xbox 360? Antagligen inte.
Där ni dem. Fyra områden som jag anser att Nintendo inte riktigt kunde hantera den här generationen. Men nu blickar vi framåt. Nästa, och sista, del kommer att lista de 10, enligt mig, bästa spelen till Wii. Ingen borde vara utan dessa spel och det kanske är dags att införskaffa dem snarast innan de kostar en månadslön i någon retrobutik på nätet. Läs gärna del 1 och del 2 av den här artikelserien.
Om en vecka släpps WiiU i Sverige och det är säkert många som funderat både en och två gånger kring ett eventuellt köp. Personligen har jag varit lite småsugen på ett köp från och till men har hela tiden fått leta i alla tänkbara skrymslen och vrår för att hitta vettiga argument till varför. Det bästa jag hittade var att det alltid är kul med ny teknik och att nya Super Mario säkert blir roligt. Inte världens bästa argument. Eller?
WiiU har funnits ute i de amerikanska butikerna sedan en vecka tillbaka och av de första intrycken att döma är det lite blandade upplevelser bland konsolköparna. Det har handlat om spel från tredjepartstillverkare som har en del tekniska problem (t ex Mass Effect 3) och en del om problematiken kring att WiiU saknar optisk ljudingång (mer info här). Låter krångligt om man inte har rätt typ av reciever.
En så kallad ”day zero-patch” var det första som mötte Nintendo-fansen när de kopplade upp sin konsol. Trots detta hade någon av misstag råkat hamna i något slags ”utvecklarläge” där menyer som inte skulle synas uppenbarade sig. De senaste dagarna har det också pratats mycket om tekniken i Nintendos nya låda och domen är hård. Trots att konsolen har mer i RAM tycks de ha satt in en något långsam typ av minne som gör att WiiU:n får kämpa onödigt mycket med att skicka runt sina ettor och nollor. Även GPU:n har fått sig ett par kängor och man ifrågasätter hur eventuella portningar från Sonys och Microsofts nya konsoler kommer stå sig i framtiden. Nintendo har tidigare gått ut med att de efterstävar fler ”hardcore-titlar” till sin plattform och dessa rapporter rör förstås upp en del frågetecken.
Om det är så att WiiU kommer få kämpa för att lyckas hålla jämna steg med dagens konsoler (mer information här) tycker i alla fall jag att Nintendos tekniska satsning är på tok för klen. Säga vad man vill om teknik och spelupplevelse, men att WiiU eventuellt har svårt att hänga med teknik släppt 2005/2006 (Xbox 360/PS3) är faktiskt bara pinsamt. Trots detta kan jag ändå inte låta bli att vara nyfiken på Nintendos nya konsol. Jag har dessutom aldrig ägt en Wii, vilket faktiskt inte är ett helt dumt argument för att köpa WiiU. Vi får se, men något releaseköp blir det inte.
Spel vid releasen i Sverige den 30 november
Nintendo Nintendo Land New Super Mario Bros. U
505 Games Funky Barn
Activision Call of Duty: Black Ops II Skylanders Giants Transformers Prime
Disney Epic Mickey 2: The Power of Two
EA Fifa 13 Mass Effect 3 – Special Edition
Namco Bandai Ben 10: Omniverse Family Party: 30 Great Games Obstacle Arcade Tank! Tank! Tank! Tekken Tag Tournament 2 – Wii U Edition
Sega Sonic & All-Stars Racing Transformed
Tecmo Koei Warriors Orochi 3 Hyper
THQ Darksiders II
Ubisoft Assassin’s Creed III Just Dance 4 Rabbids Land Sports Connection Your Shape: Fitness Evolved 2013 ZombiU
Warner Bros. Batman: Arkham City – Armoured Edition Game Party Champions
