Retro, nytt och allt däremellan.

Etikett: The Legend of Zelda: The Wind Waker HD

En Zelda-diskussion

Dryga 20-talet timmar in i The Legend of Zelda: Twilight Princess, som jag spelar för första gången, började jag diskutera Zelda i allmänhet och Twilight Princess i synnerhet med en god vän. Som Nintendo-serie kritiseras Zelda ofta för att utvecklas för lite, så pass att det på sätt och vis har skapat sin egen genre. Förstapersonsskjutare jämförs med andra förstapersonsskjutare. Plattformspel jämförs med andra plattformspel. Zelda jämförs med Zelda. Diskussionen ledde in på ett märkligt men högst relevant spår: varför är Zelda egentligen roligt? Det ska tilläggas att vi då bara pratade om 3D-titlarna.

Först kom vi in på legenderna som sådana – narrativet, karaktärerna och världen. Det sistnämnda kunde vi direkt lyfta fram, då det alltid är en fröjd att utforska de karaktäristiska miljöerna. Berättelserna då? Tidvis intressanta, för det mesta lite för generiska och ibland fullkomligt åt skogen. Karaktärsutveckling, något som blivit viktigt i västerländsk (särskilt europeisk) spelkultur under senare år, ville vi stryka omedelbart (tills jag två dagar senare klarade Snowpeak Ruins, ett fantastiskt sidospår i Twilight Princess).

Gameplay har alltid varit en oerhört stark sida hos Zelda-spel, det var vi överens om. Vissa menar att de senare titlarna blivit för linjära och handhållande, men när det väl kommer till kritan är det fortfarande spelaren som slår, parerar, rullar runt och skjuter pilar. Länken mellan spelaren och den gröna huvudkaraktären känns alltid fullständig, mycket tack vare de knivskarpa (om än ibland frustrerande) kontrollerna. I Twilight Princess får man även många udda leksaker som man får känna sig otroligt häftig med.

På vägen hem tänkte jag utanför Wii:ns lanserings-titel och fann att trots att Zelda alltid excellerar inom samma områden är det långt ifrån allt som återanvänds. The Wind Waker och Twilight Princess har båda otroliga miljöer som är totalt olika från varandra. I Links seglande äventyr är det inte bara havet som är stort – allt från slott till fåglar till kungar till skurkar är stort och episkt, i kontrast till Link själv. I Twilight Princess ligger vikten ofta på de små sakerna, och kraften att bekämpa ondskan hittas inte sällan hos vanligt folk i deras omtanke och kärlek.

Vad gäller gameplay sticker självklart den senast släppta titeln, Skyward Sword, ut med sina rörelsekontroller. I Twilight Princess handlar mycket om de vapen och gadgets du samlar på dig, medans det gäller att smyga sig fram i The Wind Waker och utnyttja sin smidighet. Alla är nischade varianter av den grund som lades i och med Ocarina of Time. Majora’s Mask har jag aldrig haft nöjet att spela, men allt jag hört och sett tyder på att det är en av de mest unika legenderna i serien.

Givetvis, efter 27 år i branschen, blir även nostalgi ett nyckelord. Nygammal temamusik, subtila eller uppenbara referenser, återkommande karaktärer och nyutgåvor i fler dimensioner och högre upplösning spelar givetvis på gamla strängar och väcker känslor hos gamla fans. Men ibland känns det som att det pratas för mycket om vad som är gammalt i populära uppföljare, och för lite om vad som är nytt. När man väl spelar spel i Zelda-serien blir det uppenbart att vart och ett av dem har sin stil, sin charm, och kan utan problem stå på egna ben. Det är bara så lätt att glömma det i den standardiserade kritikhetsen.

Polarn som klarat ut Twilight Princess skvallrade om att jag borde vara färdig med det inom 10 speltimmar, vilket översatt i veckor blir 1-2. Då ska jag se till att sätta ord på det spelet, utan att jämföra det med övriga titlar i serien (om det nu går). Morsning!

Dag 1015: Wii U-köp ett år efter release & Veckans fynd

Igår fick jag ett ryck på eftermiddagen och bestämde mig för att kolla upp vad det finns för Wii U-paket nuförtiden. Jag snubblade över ett erbjudande med en brittisk konsol till ett betydligt bättre pris än det normala och tillsammans med Nintendo Land, New Super Mario Bros U och nygamla Zelda. Jag kunde inte stå emot och nu är jag med på Wii U-tåget – ett år efter releasen. Just det, köpte även New Super Luigi U.

Förutom den beryktade timmeslånga-ish uppdateringen var känslan igår helt klart positiv. Var heller inte speciellt påläst om varken det ena eller det andra, vilket var lite kul då allt kändes nytt. Själva konsolen är clean och inte alls sådär stor och bulkig som Microsoft och Sonys nya. Sedan blev jag snabbt påmind om att jag numera har vant mig att aldrig höra skivläsaren spinna på 360 och PS3. Wii U:s läsare hörs en del, inte våldsamt mycket, men fortfarande lite för mycket för att inte märkas av vid lägre volymnivåer.

Väl uppkopplad och online kika jag in i eShop och blev besviken över hur exremt få gamla NES- och SNES-titlar det fanns att ladda ner. Tycker också att 80 kr för ett SNES-spel i digitalversion definitivt är i överkant. Nja, här finns mycket att jobba på. Då blev jag mer nyfiken på indiespelen och deras motsvarighet till Xboc Live Arcade så där ska jag kika runt lite. Framför allt annat så konstaterade jag återigen att det är något speciellt med Super Mario – fortfarande. Snyggt, tryggt, precist och underhållande.

Måste också erkänna att det var överraskande nice att kunna spela Mario endast på gamepaden. Zelda: The Windwaker ska också spelas igenom för första gången och nu ser jag fram emot Sonic: Lost World på fredag och håller tummarna för att det blir höga betyg.

Veckans fynd blir helt enkelt ett Wii U-paket. Riktigt billigt intalar jag mig.

Spelsläpp 2013: Oktobers fem hetaste spel


Hösten har anlänt med besked och det brukar vara den bästa tiden på året när det kommer till heta spelsläpp. I år är dessutom hela next-genkarusellen endast några få månader bort. Om det inte hade varit för att jag ivrigt väntar på PS4 så hade kanske Battlefield 4 och Assassin’s creed IV till nuvarande konsoler fått vara med på oktobers lista. Här är mina fem val för oktober.

1. Beyond: Two Souls


Nästa spel från Quantic Dream (Heavy Rain, Fahrenheit) känns väldigt lockande och är precis den typen av berättardrivna spel jag vill se mer av. Alan Wake och Last of Us är två andra titlar med starkt berättarfokus som jag verkligen gillar och jag hoppas verkligen att Beyond också når hela vägen fram.

Format: Playstation 3 | Släpps: 2013-10-09

2. Batman: Arkham Origins


Batman har nog aldrig varit så bra som han varit i de senaste två spelen. Den här gången har Rocksteady Studios lämnat över stafettpinnen till en annan utvecklare, men även del tre ser helt klart intressant ut. Pricken över i:et för trilogin? Vi får se.

Format: PC, Playstations 3, Xbox 360 | Släpps: 2013-10-25

3. Sonic: Lost World


Det är farligt att bli uppspelt över nya Sonic-spel, det har vi alla fått erfara allt för många gånger. Den här gången är jag mer optimistisk än tidigare, jag gillar den tydliga inspirationen från Super Mario Galaxy.

Format:WiiU | Släpps: 2013-10-18

4. Dishonored GOTY


Hyllade Dishonored från 2012 släpps på nytt i GOTY-version. En given plats på månadens lista helt enkelt.

Format: PC, Playstation 3, Xbox 360 | Släpps: 2013-10-11

5. The Legend of Zelda: The Wind Waker HD


Alla talar om den (?) – den efterlängtade remaken som tillsammans med Super Mario 3D World ska hålla liv i WiiU under hösten och julhandeln.

Format: WiiU | Släpps: 2013-10-04

Släppdatum enligt webhallen.com och kan komma att ändras. ”Spelsläpp” är en återkommande artikelserie här på Tvspelsdagboken där vi listar de fem hetaste spelsläppen varje månad.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.