Retro, nytt och allt däremellan.

Författare: Fredrik (Sida 38 av 63)

Har skrivit för tidningen Xbox Life under dess tolv nummer i produktion. Har också agerat skribent på ett par svenska spelsidor och även fuskat ett tag som chefredaktör. Han kommer att hålla i trådarna på Tvspelsdagboken.se men framförallt spela in videoklipp och skriva en massa texter.

Dag 684: Klivet ner i retroträsket, GTA V & Wii U

Det började ganska försiktigt. Jag gav mig ut på Blocket och köpte en tjock-TV för 200 kronor. Mest för att jag vill ha något att koppla min gamla Xbox, min PS2, mitt Dreamcast och min Gamecube till. Att få packa upp min spelsamling och återigen sortera in alla äldre spel i hyllan var en fröjd. Detta gav mig dock lite blodad tand, jag har inte spårat ur än, men det känns inte långt borta.

Mitt första köp blev en PS1. Kanske den mest onödiga konsolen att köpa med tanke på att tvåan är bakåtkompatibel. Men när det dök upp en annons på blocket där man kunde fynda en PS1, alla sladdar, en handkontroll och cirka 10 spel för enbart 5 kronor, var det svårt att stå emot. Sagt och gjort åkte jag ut till Vällingby och gjorde mitt fynd. Personen som sålde vågade inte lova att den fungerade, men för 5 kronor vågar man ta risken. Den fungerade. Ser lite konstiga grafikbuggar i ”dashboarden” men annars är allt under kontroll.

Nu landade fokus på andra maskiner jag aldrig har ägt. Mitt tvspelande tog ett hopp från 8-bitarsgenerationen till Dreamcast. Däremellan hade jag fullt upp med min Commodore 128D, min Amiga och min PC. Det gick med andra ord ingen direkt nöd på mitt spelande överlag. Så vad ska skulle jag ta siktet mot först? Jag gav mig ut på blocket och började orientera mig i träsket. Hittade snabbt en Mega Drive till bra pris som jag hoppas få köpa snart. Säljaren mailade och sa att han var på semester. Oförskämt värre.

Efter att ha snurrat runt på blocket och kammat ganska mycket noll tog jag steget över till Tradera där jag sprang på en butik som sålde ett Super Nintendo till ett hyfsat pris, dessutom med lite garanti. Jag slog till och häromdagen dök det upp. Tyvärr har jag bara det medföljande Super Soccer att spela just nu, vilket utan att överdriva, är fruktansvärt dåligt. Men nu står det i hyllan alldeles underbart. Jag har även vunnit auktioner på ett stycke Super R-Type och stycke Super Mario World, inget har dykt upp. Hoppas på leverans imorgon men om det är något som jag har svårt att hantera är det väntandet på att privatpersoner ska skicka iväg spelen man köpt. Om de skickar spelen överhuvudtaget. Ta i trä och allt det där.

Nu är jag hur som helst nere i skiten. I retroträsket. Eller i osäkerhetens träsk som är begagnade köp av främlingar. Kan säga en sak, att surfa runt efter fynd på Blocket eller Tradera är något beroendeframkallande och inte helt otippat har jag lagt mer tid på det än att faktiskt spela mina spel. Det känns som jag har bränt flera tusen kronor de senaste dagarna innan jag inser att jag bara lagt ut runt 800 kronor. Glömmer bort att jag nästan aldrig vinner några av auktionerna jag budar på. Det gäller att bestämma sig direkt för vilken smärtgräns man har när det gäller priser, annars spårar det nog ut totalt och jag dyker upp i nästa avsnitt av lyxfällan. Specialavsnitt: Retrospelsfällan. Jag kommer onekligen att återkomma till det här ämnet i kommande dagböcker, var så säker. Under tiden kan vi alla luta oss tillbaka och titta på lite sköna klipp från saker som faktiskt inte finns på Tradera – än. Det där GTA V ser ju lovande ut.

Tvspelsdagboken vs. Gamex 2012

I söndags var vi (Daniel & Fredrik) på plats i Kistamässan för årets upplaga av Gamex. Vår första reaktion efter att ha klivit in genom portarna var om vi hade kommit för sent. Mässgolvet såg onekligen lite tomt ut, tomt och samtidigt en gnutta rörigt. Efter att ha gått runt på golvet ett par timmar kunde vi konstatera att Gamex-mässan kanske inte är riktad mot oss i första hand. Vart vi än vände oss såg vi lanande tonåringar som satt fastklistrade framför flimrande skärmar. Målgruppen måste vara någon helt annan. Visst, det finns saker vi gillade, men främst saker vi önskade. Detaljer? Vi börjar med det positiva. Det vi faktiskt tyckte om på Gamex 2012.

1. Indieutvecklare fick stort utrymme. Mässgolvet var välrepresenterat av svenska oberoende utvecklare och skolor som var riktade mot spelutveckling. Hos dem kunde man få provspela nya intressanta idéer, men även ta del av spel som var näst intill färdiga och bara väntade på vettig distribution. Ett av spelen som såg lite intressant ut var Little Warlock, ett kortsamlarspel som utvecklas av Jerry Jonsson och Line Tonegran från högskolan på Gotland.

2. Sim City & Company of Heroes 2. Vi fick chansen att provspela en alfaversion utav nya Sim City. Även om det bara var en 20 minuters ganska styrd demonstration var det kul att spela något som faktiskt inte redan är ute eller släpps lagom till julhandeln. Sim City ser fortfarande helt fantastiskt ut och är ett skäl till att fundera över ett nytt datorköp. Om inte annat så är Company of Heroes 2 det. Visuellt såg det helt underbart ut men vi provade det aldrig, då spelstationerna var upptagna varje gång vi (Daniel) tittade förbi.

3. Wii U var på plats. Vi spelade inte direkt mycket Wii U. Mest provspelade vi Ninja Gaiden 3 som fortfarande är en axelryckning. Men visst var det spännande att få lite tid med de nya kontrollerna. Vi hade nog velat sätta våra tänder i något mer spännande än Ninja Gaiden men att stå och köa bakom adrenalinstinna 12-åringar för att få spela lite Mario eller Nintendoland kändes, som de själva skulle ha uttryckt det, ovärt.

Annars var det mest kul att strosa runt bland försäljare för att se om det fanns något roligt retrofynd att göra. Det för oss osökt in på önskemål inför Gamex 2013.

1. Skapa en ordentlig Retroavdelning på mässan. I år fanns det ett par återförsäljare på plats som onekligen såg ut att vara populära. Någon hade till och med kopplat i ett SNES som kidsen kunde spela på. Varför inte utnyttja detta mer? En del av allt tomrum som fanns på mässgolvet kan gärna få bli en retrodel där folk kan få spela på äldre konsoler och där försäljare kan få större utrymme att göra sin grej.

2. En halvdag för skribenter. Detta kanske är för mycket begärt och kanske är en kostnadsfråga men det skulle vara trevligt att få ett par timmar att i lugn och ro testa spel utan att känna flås i nacken och utan att behöva köa ihjäl sig på kuppen. Vi hade också gärna sett att utgivarna haft presentationer för kommande spel likt de har på E3. Men här är vi ödmjuka och förstår om Gamex inte kan vara en sådan mässa.

3. Lite mer struktur tack. Även om Kistamässan inte är speciellt stor skulle det vara trevligt med lite mer struktur. En tydligare avdelning för indie, en för kommande produkter, en för sådant som redan finns ute, en för försäljning och en för retro. Det blir inte lika mycket osökt vandrande på mässgolvet då.

Vi gillar Gamex och vill se en ordentligt spelmässa i Sverige, men i år kändes det lite tomt och vi håller tummarna för att 2013 lyfter sig ett par steg.

Metacriticduellen: Assassin’s Creed 3

metacriticduellen banner
En av årets mest efterlängtade titlar var utan tvekan Assassin’s Creed 3. Den senaste delen i Ubisofts extremt framgångsrika lönnmördarserie. Del ett var storslaget men behövde putsas lite rent tekniskt. Del två var underbar. Sedan kom Brotherhood och Revelations som båda byggde vidare på tvåan. Det ena var bra det andra inte lika mycket. Men nu är alltså trean här och det är dags att förflytta oss till den amerikanska revolutionen. Förväntningarna är minst sagt höga.

Ubisoft tycks ha gjort det igen. Något riktigt bra, men inte utan brister. Hyllningskören är dock storslagen. EGM menar att alla fans av serien kommer att ha svårt att släppa kontrollen, Game Informer anser att detta är seriens kronjuvel och Eurogamer menar att detta är det mest öppna och tillåtande spelet i serien, hittills. Några är lite mer kritiska och tycker att del tre inte alls når upp till fantastiska del två och spelets uppdrag inte alltid håller måttet. Assassin’s Creed 3 snittade 85 på Metacritic vid vår mätning.

Fredrik (gissat 87)

Jag gillade verkligen ettan och tvåan. Det var spel som inte högg tag i en direkt utan som byggdes upp under tiden man spelade. Vid slutet satt man som fastklistrad. Det kändes någonstans befriande att spela något som tar tid. Efter att en del viktigt folk lämnat utvecklarstudion trodde jag kanske inte trean skulle toppa tvåan, vilket det inte heller tycks ha gjort, och drog till med 87 som gissning. Detta betyder 3 heta poäng och ett köp när det kostar runt 200 pix. 3p

Daniel (gissat 88)

Den första delen i serien hade helt klart sina toppar, men en bit in i spelet blev det smärtsamt repetitivt. Så här i efterhand kan man lite krasst säg att den första delen framför allt var ett teknikdemo inför den sedan briljanta del två. När den ”riktiga uppföljaren”  utannonserades blev det med tiden allt tydl$igare att Ubisoft siktade högt, inte minst med en helt ny tidsepok som spelplan. Därför kändes min gissning 88 rimlig. 1p

Ställning just nu: Daniel: 6 p (+1) | Fredrik: 8 p (+3)

För att se vilka spel vi har valt ut och vilka regler som gäller klickar du här.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.

Dag 674: Lite allt möjligt & Veckans fynd

Idag blir det ett snabbt och lite stressat dagboksinlägg. Dagen har varit ganska lugn på nyhetsfronten så det kanske är lika bra så. Imorgon släpps Halo 4 vilket säkert är intressant för många. Jag har personligen inte sett några fantastiska releasedagspriser. Billigast enligt prisjakt verkar vara Elgiganten som ska ta 444 kronor för det. Vad Mediamarkt kontrar med vet jag faktiskt inte, men antagligen något liknande.

Igår var jag och Daniel på Gamex 2012 och gick därifrån lite besvikna. Mer om det kommer ni att få läsa under veckan. Det kanske är så att mässan mer är till för att visa kidsen vad de ska önska sig i julklapp än för gamla cyniker som oss.

Assassin’s Creed 3 gick inte helt otippat in på förstaplatsen på den engelska försäljningslistan. FIFA 13 fick snällt se sig nedputtad till en andraplats efter ett par veckor i topp.

Just ja, det har släppts en trailer från Persona 4 Golden. Eller snarare en guide till hur man sätter på ett tematiskt skin på sin Vita. Hmmm… Själv har jag precis köpt Persona 4 till mitt Playstation 2, så det är kul.

Veckans fynd går till Gears of War 3 som gick att köpa för 29 kronor hos Elgiganten inne på Gamex. Både jag och Daniel fyndade ett exemplar var. Självklart har vi det redan men vi tror det kommer vara värt massvis 2023.

Metacriticduellen: Forza Horizon

metacriticduellen banner
Forza-serien har kommit ut i fyra delar. Fyra delar som i våra ögon representerar några av de bästa bilspelen någonsin. Fyra delar som siktade på att konkurrera med mer seriösa racingtitlar så som Gran Turismo. Men där Gran Turismo hade allt fokus på simulation stack Forza ut med snyggare inramning och i vårt tycke – mer spelglädje. Nu tar varumärket ytterligare ett steg och ger sig på en annan del av bilspelsmarknaden. Det är dags för Forza och utvecklaren Playground Games att försöka mäta sig med titlar som Burnout, Need for Speed och Test Drive Unlimited, med motorn från Forza 4 och med folk från bland annat Codemasters i ryggen borde det vara en lugn match.

Visst, spelskribenterna tycks i de flesta fall älska Horizon. Tyska Eurogamer tycker man har hittat spelglädjen från Project Gotham Racing 2. IGN beskriver det som ett perfekt komplement till Forza 4 och Gamespot menar att Horizon verkligen prickar helt rätt vad gäller bilåkande i en stor och obegränsad värld. Polygon är mer kritiska och tycker den öppna världen känns ganska tom. I stort ser det dock väldigt bra ut, så medan Turn 10 lugnt kan koncentrera sig på utvecklingen av del 5 i den riktiga Forza-serien kan vi konstatera att Playground Games hittat rätt med sin spin-off. Forza Horizon snittade 86 på metacritic vid vår mätning.

Fredrik (gissat 84)

Jag visste inte vad jag skulle tro eller tycka om Forza Horizon. Jag är ett stort fan av Forza-spelen och var nog lite orolig när jag första gången läste att Playground Games hade fått uppdraget att göra en mer lättsam avstickare i serien. Samtidigt trodde jag nog inte att Turn 10 skulle låta någon göra slarvsylta av deras varumärke. Jag drog därför till med 84. Nära nog. 3p

Daniel (gissat 84)

När utvecklaren Turn 10 presenterade sin så kallade Gran Turismo-dödare till Xbox kan jag inte påstå att jag var allt för exalterad. Ville jag spela bilspel på den tiden var det PGR 1 & 2 som gällde. Med det sagt så fastnade jag till slut för serien i samband med att del tre släpptes. När så Forza Horizon utannonserades hoppades jag på ett TDU med bättre körkänsla. Riktigt så blev det väl inte, men helt klart ett bra spel skulle det visa sig. Jag gick på magkänslan baserat på vad jag sett och satte ett halvhögt betyg där jag reserverade mig för att de kanske inte får in en komplett fullträff redan med första spelet. Synd också att jag inte heller fick in en fullträff, endast två ynka poäng ifrån. 3p

Ställning just nu: Daniel: 5 p (+3) | Fredrik: 5 p (+3)

För att se vilka spel vi har valt ut och vilka regler som gäller klickar du här.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.

Slutet på en generation – Wii, del 2


I dagarna har jag börjat göra en inventering av min tvspelssamling. Nu ska det understrykas att jag inte är någon heltokig samlare, även om jag äger ett gäng spel. Men jag ville se över vad jag äger och skapa lite ordning och reda. I samband med det tog jag en titt på min Wii-samling. Det har blivit en del spel, en handfull tillbehör men ska sanningen fram är nog Wii den konsol jag har samlat minst till. Jag tänker nu göra nått så nördigt som att lista och kommentera samtliga beståndsdelar i samlingen.

Ett stycke Nintendo Wii (vit). Konsolen köpte jag några veckor efter release vilket betyder att den fortfarande hade Gamecube-stöd, en funktion jag knappast tror jag har utnyttjat mer än för att testa att bakåtkompatibiliteten fungerade.

Tre stycken kontroller (två original och den guldfärgade zelda-varianten). I vanliga fall brukar jag se till att jag äger fyra handkontroller till alla mina konsoler som har stöd för det. Inte så till Wii. Med tanke på hur få gånger jag har velat spela mer än två personer samtidigt på den ser jag det som en personlig vinst. Mot hamstern i mig.

Ett stycke Retrokontroll. Köpte den för att spela alla de Virtual Console-spel jag aldrig laddade ner. Några har jag självklart köpt, men inte alls i den utsträckning jag trodde. Kontrollen är väl helt okej men något som har och fortsätter att förbluffa mig är hur i helvete Nintendo inte har reproducerat sina gamla kontroller? Varför ingen klassisk NES- eller SNES-kontroll? Kan förstå att de vill få ner kostnader genom en standardisering, men jag skulle lätt ha lagt några hundra kronor för att få tillbaka en liten del av min barndom.

Ett stycke Wii Balance Board. Vilken jag har balanserat damm på i några år nu. Vet i fan hur jag tänkte här. 

Nu över till spelen som jag kommer att lista i kaotisk ordning.

The Legend of Zelda – Twilight Princess. Ägde detta till Gamecuben också, har spelat men inte till fullo. Sålde mitt Gamecube-exemplar vilket jag djupt ångrar. Ibland är man inte helt med i matchen. Borde spela mer.

The Legend of Zelda – Skyward Sword. Köpte den limiterade utgåvan för runt 500 kronor på Amazon. Har lyssnat på soundtracket som följde med, spelat med den guldfärgade kontrollen. Inte startat spelet. Borde nog göra det.

Dead Space – Extraction. En riktigt rolig railshooter som jag fortfarande känner mig sugen att plocka fram ur hyllan och spela. I min värld är det nästan samma sak som att spela det. Borde kanske plocka fram det igen.

EA Sports Active Personal Trainer – Innan jag började träna på ”allvar” tillsammans med min Kinect fick jag ett ryck och skaffade detta spel. Precis som med balansbrädan kan jag för allt i världen inte motivera varför.

Tiger Woods PGA Tour 10 – Eftersom det var så kul med golf till Wii Sports slog jag till och köpte Tiger billigt. Det visade sig inte vara speciellt kul alls.

Animal Crossing – Let’s go to the city. Alla som tittar in på vår sida vet att jag gillar Animal Crossing mer än vad som kanske är normalt. Vågar inte räkna på hur många timmar jag lagt ner i Let’s go to the city. Fantastiskt spel, även om Animal Crossing var bättre till Gamecube och till DS.

Metroid Other M – Skriker 49 kronor från en reaback någonstans i landet. Inte rört.

Beat the Beat – Rythm Paradise. Ett av mina bästa köp till Wii och dessutom inköpt i år. Fruktansvärt roligt och beroendeframkallande rytmspel som alla borde spela.

Okami. Gånger två. Jag äger två exemplar av några spel. Inte nödvändigtvis för att jag gillar dem extra mycket utan mer på grund av dåligt minne. Beställde ett exemplar från Webhallen som aldrig dök upp. Köpte det från tradera istället. Sen dök Webhallen-exet upp. Båda är, eh, inplastade.

Metroid Prime Trilogy. Ännu ett av raden inplastade spel. Spelade ettan som en tok till Gamecube. Gillar specialutgåvor. Köpte trilogin.

No More Heroes. Prislappen på fodralet säger 99 kronor. Inplastat? Japp. Borde spela.

Wii Fit – Lika tråkigt som balansbrädan självt. Saknar själ och glädje vilket Nintendo annars brukar vara så bra på att leverera.

Wii Sports Resort – Spelet som kom i samband med Wii Motion Plus. Inte lika bra som sin föregångare men fortfarande ett spel i toppklass. Pingisen är helt underbar.

Mario Kart Wii – Långt ifrån det bästa Mario Kart-spelet där ute men ett självklart köp till varje Nintendo-konsol. Följde med en plastratt som jag aldrig rört. Vem vill styra Yoshi med hjälp av att tilta handkontrollen? Respektlöst.

Rayman Raving Rabbids. En vass samling minispel med de tokiga kaninerna. Försöker minnas om jag spelat det till Wii eller om det är 360-versionen som har gått varm här hemma. Ibland skrämmer jag mig själv.

Mad World. Segas, enligt ryktet, något underskattade försäljningsmagplask. Mycket blod och skön estetik. Även det enligt ryktet. Inplastat…

Wii Sports – Följde med konsolen. Spelet jag har lagt mest tid på skulle jag gissa. Ja, med undantag från Animal Crossing.

Boom Blox Bash Party. Har jag spelat en del hemma hos en god vän. Mitt exemplar är fortfarande, just det, inplastat.

Super Mario All-Stars. Kom i fin förpackning, samlar fyra stycken klassiska Super Mario-spel på en skiva. Så nu har jag den teoretiska möjligheten att spela dessa, igen.

Punch-Out. Ett av få spel jag har laddat ner genom Virtual Console, orginalet alltså. Det har jag spelat skiten ut, det här har jag inte rört. Grand Slam Tennis. Resonerade nog lite lika som vid köpet av Tiger Woods 10 här. Men till skillnad från Tiger har jag inte utvärderat om detta är lika kul som tennisen i Wii Sports. Skulle inte tro det, men borde antagligen testa.

New Super Mario Bros. Wii. Kom ni ihåg när New Super Mario Bros. betydde New Super Mario Bros? Det här är fortfarande ett spel jag återvänder till om jag har besökare som vill återvända till det. Har nog aldrig spelat det på egen hand.

Super Mario Galaxy 1 och 2. Antagligen de spel jag skäms mest över att inte ha spelat igenom helt. Det jag har spelat har varit fantastiskt men något måste ha dykt upp och förstört koncentrationen. Detta ska banne mig åtgärdas nu. Säkert.

Där har vi den, min personliga Wii-samling. Inte i närheten lika stor som min 360-samling men några godbitar äger jag. Och faktiskt inte speciellt många katastrofspel, vilket mest tyder på att jag aldrig jobbat med att recensera Wii-spel. Det finns fortfarande spel jag vill äga till konsolen som till exempel Xenoblade Chronicles, Kirby’s Epic Yarn och Okami. Vänta nu, Okami äger jag nog redan.

Läs del 1 av den här artikelserien.

Dag 667: Galna projekt, Gamex & Veckans fynd

Idag börjar höstlovet runt om i landet och för min yrkeskategori betyder det ledighet. Jag började redan förra veckan att fira detta genom att dra igång ett projekt som ganska snabbt skulle visa sig större än vad jag hade tänkt. Projektet var att göra en inventering av min tvspelssamling och faktiskt dokumentera alla delarna på ett snyggt, inte alls kaotiskt, vis. Efter att ha grävt fram sju flyttkartonger ur förrådet började jag sortera sladdar, spel, kontroller och tillbehör efter den konsol de tillhörde. Ganska snabbt ledde detta till tankar som ”hmmm… jag borde koppla i min Dreamcast” och ”hmmm… undra om mitt Master System fortfarande fungerar?”.

nygammal tvJag kopplade snabbt in Dreamcasten i min TV för att genast slås av en bekant känsla. Fy fan vad risigt äldre konsoler ser ut på LCD-skärmar. Nu tog projektet en ny vändning och jag letade mig ut på Blocket för att hitta en tjock-TV. Igår gav jag mig i väg mot Mälarhöjden för att införskaffa en 29” Philips 4:3. Den skulle kosta mig 200 kronor och väga mig 40 kilo. En riktig best. Nu står den inkopplad och nyputsad i mitt vardagsrum. Dreamcastspelen ser fantastiska ut, Mitt Master System fungerar bra, förutom att handkontrollen inte vill styras åt vänster och min Gamecube spinner av lycka. Höstlovsplaner? Check.

Men jag tänker inte bara spela gamla spel under höstlovet. Jag och Daniel kommer även att styra vår kos mot Kista för att gå på årets Gamex. Vi ser fram emot att få testa lite Wii U och Halo 4. Men framförallt att få gå runt och titta på mindre utvecklare, för att hitta något unikt på mässan istället för att bara skriva om det uppenbara. Bland annat tänker vi styra förbi utvecklarna av Little Warlock som snällt gjorde oss påminda om att de existerade. Med lite tur får jag även chansen att köpa en fungerande Master System-kontroll någonstans på mässgolvet. Gamex 2012 drar igång nu på torsdag. Vi kommer att vara där på söndag. Håll utkik under nästa vecka för att läsa våra intryck från mässan.

Veckans fynd tilldelas Darksiders 2 till Xbox 360 som nu går att få för 18 pund på Amazon.

Slutet på en generation: Wii, del 1


Välkommen till den första delen av slutet på en generation. Med tanke på att Wii U snart är här tyckte jag det var god tid att summera Nintendos Wii, konsolen som fick hela familjen att börja… bowla. Det kommer att bli fyra artiklar totalt för Wii. I den här första delen kommer jag att behandla förväntning, release och mottagande. Del 2 kommer att fokusera på min personliga Wii-samling. Del 3 diskuterar konsolens brister och Nintendos snedsteg. Del 4 lyfter upp det positiva och där kommer jag att lista de 20 bästa och viktigaste spelen till konsolen. Dags att blicka tillbaka.

E3 2005. Reggie kommer upp på scenen och berättar om att Nintendo vid flera tillfällen har förändrat spelbranschen. Han har inte fel. Även om det känns väldigt pretentiöst, vilket det ofta gör när det gäller Reggie, har han helt rätt. Vad vore vi utan våra NES, Game Boys eller DS? Men nu är det som sagt 2005 och Nintendo rustar för en revolution. Efter vad som känns som en evighet av DS-snack kommer Iwata upp på scenen och visar upp den. Alltså inte den! Han visar upp Wii, som då fortfarande gick under namnet Nintendo Revolution. Han pratar om lite tekniska detaljer, droppar ett par populära spelserier, snackar om Revolution som vardagsrummets nav, mycket mer än så blir det inte. Han hintar om att kontrollen ska bli lite speciell. Jo tack.

E3 2006. Ett år har gått och när Reggie och company äntrar scenen den här gången är det inte långt kvar till dess att Wii ska dyka upp i butiker runt om i världen. Självklart har man mycket mer att säga det här året. Nu vet vi exakt vad det är som väntar, fast kanske inte helt. För innan jag provade ett Wii för första gången, inne på en speltidningsredaktion i Stockholm, var det fortfarande mycket som var oklart. Skulle kontrollen fungera? Hur stod sig egentligen hårdvaran? Skulle allt bara kännas som en gimmick?

Det var i december 2006 som Wii landade på den svenska marknaden. Jag vill minnas att jag hoppade på tåget någon månad senare. På den tiden skrev jag för Xbox Life och hade inte så mycket tid över för annan hårdvara. Men det var ny spännande teknik och konsolen var mysigt vit och det fanns en plats på min mediabänk för något nytt. I början gjorde jag väl som alla andra, spelade en jäkla massa Wii Sports.

Till en början kändes det rent ut sagt magiskt. Vi hade aldrig sett den här typen av kontroll tidigare. Även om det rent tekniskt fanns en hel del brister var man så hänförd att det var lätt att bortse från sådana struntsaker. Den känslan skulle dock passera. Det som snarare stack i ögonen var avsaknad av HD-upplösning men som tur var gjorde sig Nintendos typ av design bra även med bristande hårdvara. Men efter att ha spelat en massa vackra högupplösta spel på min 360 var det lite frustrerande att inte få samma skärpa på mitt Wii.

Men nu ska vi fokusera på spelen istället. Låt oss blicka tillbaka. Spelen som släpptes vid launch var följande: Wii Sports, The Legend of Zelda: Twilight Princess, Red Steel, Rayman Raving Rabbids, Super Monkey Ball: Banana Blitz, Monster 4×4: World Circuit, Wii Play, Call of Duty 3 och säkert något mer. Med andra ord ett säkert kort. Ett. Zelda såklart. Det spelade dock ingen större roll för alla spelade mest Wii Sports och var nöjda med det. Wii skulle visa sig bli något av en samlingsplats för dåliga portningar och bleka varianter av populära spelserier. I vanlig ordning blev det Nintendo själva som fick stå för de stora kanonerna. Minns ni Red Steel? Hur grymt det skulle bli? Minns ni också hur det inte blev så? Red Steel satte onekligen lite av en standard redan dag ett.

Hur som helst, nu var Wii här. Vi både älskade och hatade konsolen. Många tittade på den och fnös. Är det här slutet för Nintendo? Nintendos Dreamcast? Nja, inte direkt. Det skulle visa sig att Nintendo hade tänkt helt rätt. De som inte tidigare spelade spel började nu resa sig upp i vardagsrummen, grabba tag i kontroller och spela för fulla muggar. Problemet var väl att de mest spelade Wii Sports. Wii sålde fantastiskt bra. Men den blev nog inte navet i vardagsrummet som Iwata drömde om på E3-scenen 2005, men jäklar vilken Bowlingsimulator de hade knåpat ihop. Och jäklar vad de förändrade spelbranschen. Kinect? Move? Någon?

Dag 660: Mystiska klipp & Veckans fynd

Igår postades två korta klipp på Playstations youtube-konto. Halva nöjet är att läsa i kommentarsfältet där det spekuleras vilt om vad dessa kan handla om. Uncharted? inFamous? Vad!? I vanlig ordning pågår en hel del oförskämdheter också. Ah, internet. Imorgon ska vi få veta mer. Glöm inte att det kommer en uppdatering till Playstation imorgon. Relaterat?

När det släpps nya spel är det ibland svårt att motivera den höga prislappen, speciellt när det släpps en massa nytt roligt under en koncentrerad period. Därför är det intressant att gå tillbaka till årets missade releaser och se vad som har hänt med prislappen på dessa. Spel går ner i pris snabbare än man kan tro.

Ett spel jag skippade i år var Mass Effect 3, vet egentligen inte varför eftersom jag spelade skiten ur de två första, nu tänkte jag dock åtgärda det problemet. Det kostar nu 199 kronor på CDON. Ett annat var det lite exentriska Asura’s Wrath som såg intressant ut, men inte för fullpris. 13 pund på Amazon känns dock mer än ok. Sist ut har vi Sleeping Dogs som redan nu är nere i 24 pund. Kanske ska vänta med det ett par månader för att snåla lite.

Dag 656: XCOM & Uppdatering av butik

Tänkte börja med att tipsa om en riktigt underhållande XCOM-recension. Helt klart värd att läsa, speciell om du har erfarenhet av gamla XCOM men också om du har ett intresse av hur spela har utvecklats de senaste 20 åren. Nog om det.

I väntan på att den senaste dashboarden ska dyka upp till min Xbox 360 (för nu kan den väl inte bli ännu sämre?) roade jag mig med att spana in den nya butiksdesignen till Playstation 3. Det jag är ute efter är logisk struktur och kvickhet. Själva utseendet ska väl vara trevligt det också men jag bryr mig inte lika mycket om det, som Daniel skulle ha sagt, visuella tänket.

Det som slår mig först är att butiken nu är en app, som du laddar ner. Det som senare slår mig med häpnad är att den appen tar ungefär 20 sekunder att starta, i varje fall hemma hos mig. Väl inne möts jag av en ordentligt omarbetad butik som verkligen har lagt krutet på just det visuella. Strukturen är på ytan ganska enkel. Tre huvudkategorier i form av What’s New, Games och Apps. Två underkategorier som är View Downloads och Redeem Codes. Enkelt och bra.

När jag sen bläddrar runt lite tycker jag allt butiken är lite seg. Då menar jag inte bortom-allt-förnuft-Microsoft-seg utan, lite seg. Men det är överlag enkelt att hitta det man är ute efter även om det är en myriad av underkategorier kopplade till varje steg. Men kategorierna är logiska och det gillar jag. Butiken är funktionell och det är bra nog. Om de nu bara kunde fixa en tydligare Plustjänskoppling till Vitan så vore Sonylivet på topp. Här kommer ett litet klipp som går igenom den nya butiken.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »