Har skrivit för tidningen Xbox Life under dess tolv nummer i produktion. Har också agerat skribent på ett par svenska spelsidor och även fuskat ett tag som chefredaktör. Han kommer att hålla i trådarna på Tvspelsdagboken.se men framförallt spela in videoklipp och skriva en massa texter.
Nintendo Land skulle bli för Wii U vad Wii Sports var för Wii. En möjlighet för Nintendo att visa upp vad som var så speciellt med deras nya konsol. I Europa valde man att packa med spelet till alla som köpte premiumutgåvan. Nintendo Land kan enklast beskrivas som en samling minispel baserade på deras mest älskade titlar. Lite Zelda, lite Luigi och lite Animal Crossing, för att nämna några. Eftersom spelet kommer bli mångas första intryck av Wii U är det viktigt att det håller måttet.
Mottagandet av Nintendo Land kan bäst beskrivas som bra men inte mycket mer än så. Vilket var exakt samma mottagande som Wii Sports fick. Gamespot menar att det inte bara är ett fungerande teknikdemo, utan även ett bra spel i sig. Polygon håller med och tycker att spelet missar på några punkter men verkligen levererar på andra. GameTrailers är lite hårdare och tycker det är godkänt för ett spel som följer med till konsolen. Nintendo Land snittade 77 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 89)
Nintendo Land skrek Nintendocharm, det vil säga glada färger och rå spelglädje. Jag trodde verkligen det här skulle bli en fantastisk samling småspel. Kritikerna höll tydligen inte helt med mig och min gissning blev på tok för optimistisk. Så här i efterhand tror jag att det var Animal Crossing-loggan som lurade mig. 0p
Daniel (gissat 74)
Visste inte speciellt mycket om Nintendo Land, och var samtidigt inte vidare imponerad av det som visats upp, trots visst hopp om en härlig nostalgitripp. Är faktiskt lite imponerad över hur rätt jag ändå lyckades gissa den här gången. 1p
Ställning just nu: Daniel: 15 p (+1) | Fredrik: 16 p (-)
ZombiU har genomgått en ganska komplicerad utvecklingsprocess. Från början skulle det heta Killer Freaks from Outer Space. Eller egentligen Killer Rabbids from Outer Space. Den idén släpptes dock ganska snabbt. Det dök upp lite generell information på E3 2011, men sen var det tyst ett bra tag. Till slut simmade det upp på ytan igen, nu under namnet ZombiU. Möjligtvis den tråkigaste titeln det här året. Ett spel vars utveckling sett ut på det här viset brukar sällan blir bra.
ZombiU tycks ha delat in spelkritikervärlden i två läger. Eurogamer, Joystiq och Giant Bomb tycker onekligen om det. Dessa tre hemsidor är överens om att ZombiU ett riktigt hardcore-spel vars svårighetsgrad kommer att skrämma bort vissa, mer än vad Zombiesarna kommer. Men för alla som biter ihop, väntar en storartad upplevelse av det läskigare slaget. Andra så som Game Informer och Gamespot är hårda i sin kritik och beskriver det med termer som tråkigt och ointressant. Delade meningar med andra ord. ZombiU snittade 74 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 78)
Allt jag såg av ZombiU såg bara så trist ut. Efter ett tag började dock vissa röster beskriva det som riktigt lovande. Min gissning på 78 blev därför en kompromiss av dessa två faktorer. Hade jag lyssnat lite mer på min första instinkt hade det säkert blivit mer än en poäng. 1p
Daniel (gissat 79)
Tittar lite skeptiskt på min egen gissning och undrar över varför jag gissade på 79. Det lät som att de hade något intressant på gång, men ju mer jag tänker på det så förstår jag inte vad det var jag såg i det här spelet. Jag är inte övertygad, trots hyggliga 74 i snitt. 1p
Ställning just nu: Daniel: 14 p (+1) | Fredrik: 16 p (+1)
New Super Mario Bros. är inte speciellt ”new” längre. När det släpptes till Nintendo DS 2006 var det en frisk fläkt i spelvärlden och Nintendo visade återigen att man var en av de bästa på att göra plattformsspel. Sen kom det ut till Wii, där det kooperativa läget var den stora nyheten. Sen släpptes det till 3DS och då hade folk börjat ledsna. Därför var det många som stod frågande inför faktumet att New Super Mario Bros. skulle bli det tunga namnet vid release av Wii U. Så här gick det.
De flesta recensenter verkar helt nöjda den här gången. Gamespot menar att det har den där charmen som är så typiskt för Nintendo. Joystiq anser att det är ett steg i rätt riktning, i relationen till 3DS-utgåvan får man anta. Vissa är dock mer skeptiska som till exempel Guardian och Giant Bomb som skriver att det inte känns speciellt nytt alls och att Nintendo borde ha valt ett starkare kort vid release, eller i varje fall ett fräschare kort. New Super Mario Bros. U snittade 83 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 86)
Jag spelade skiten ur New Super Mario Bros. på min DS och jag har spelat det ganska mycket på mitt Wii. Jag har inte ens övervägt att köpa det till 3DS och det var knappast en titel som gjorde det obligatoriskt att köpa ett Wii U. Jag drog till med en ganska generös gissning eftersom jag vet hur mycket kritikerna brukar älska nya Mario-spel, lite för generös skulle det visa sig. 1p
Daniel (gissat 87)
Jag resonerade till mångt och mycket som Fredrik och trodde att kritikerna onyanserat skulle ta Mario till sig vid WiiU-lanseringen. På ett sätt är det lite skönt att se att lanseringsspel till en ny konsol inte kategoriskt tokhyllas med betyg som skulle behöva revideras ett par år senare. Resultatet tycks vara ett stabilt klassiskt Mario-spel som inte är värd epitetet ”New” längre. Ett något lägre snitt än väntat sänder en sund signal från spelvärlden till Nintendo. 1p
Ställning just nu: Daniel: 13 p (+1) | Fredrik: 15 p (+1)
För åtta år sedan släpptes Far Cry. Det är svårt att glömma hur fantastiskt snyggt det var. Mer en teknisk framgång än något annat skulle några hävda. I del två försökte man skapa en stor öppen värld vilket många gillade, medan andra upplevde den som förvirrande och ostrukturerad. I och med del tre var det svårt att veta vad man skulle förvänta sig. De trailers och demos som visades upp fokuserade både på en knasig story om en lika knasig antagonist. Men också på björnjakt.
Förvirring till trots tycks Ubisoft ha sytt ihop en riktigt trevlig spelupplevelse. De flesta spelkritiker hyllar Far Cry 3 och gör det ordentligt. Eurogamer ger det full pott och menar att det representerar de bästa med ”open world”-spel. Gamespot talar om ett äventyr som bara blir bättre och bättre ju längre du spelar det och Game Informer tycker att det här är något alla fans av skjutarspel borde ta sig an. Det finns egentligen ingen som ogillar spelet förutom Quarter to the three, vilka vi aldrig hört talas om tidigare. Far Cry 3 snittade 91 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 85)
Far Cry 2 är kanske det tråkigaste spel jag spelat. Sett utifrån mina förväntningar. Mina förväntningar på trean var därför inte skyhöga. Men det såg helt klart mer intressant ut, mer i min smak. Nu när det fått riktigt höga betyg är jag riktigt sugen på att spela det. Synd bara att det ser så mycket bättre ut på PC. Dags för en ny generation kanske? 1p
Daniel (gissat 84)
Allt över 90 brukar vara game of the year-kandidater och så bra trodde jag inte att Far Cry 3 skulle bli, vilket också speglades i min gissning. Far Cry 2 vart även jag besviken på, och trots några bra upplevelser med spelet så stod jag helt enkelt inte ut med hybrisvakterna som började skjuta så fort man tog en tur i djungeln. Nu är jag mest glad över att jag har ett riktigt bra FPS att se fram emot när spelet väl nåt reabackarna. 1p
Ställning just nu: Daniel: 12 p (+1) | Fredrik: 14 p (+1)
Vi är nu inne i december och det är både kallt och mörkt utomhus. Det släpps inte direkt några spel den här månaden och det är ordentligt tunt med spelnyheter. Mitt retrosamlande fortsätter men har lugnat ner sig något. Jag tillbringade nyss en förmiddag åt att göra rent en N64-handkontroll, men mer om den saken senare. För den som missat det har Wii U nu kommit till Europa och Sverige och det tycks inte ha varit speciellt svårt att komma över ett exemplar. Samma sak rapporteras från USA-releasen. Vad detta innebär är för tidigt att sia om. Huruvida Wii U kan ses som en framgång eller inte dröjer det nog ett år eller två innan vi vet säkert. Men självklart hade Nintendo hoppats på gratis PR i form av artiklar om att maskinen är slut överallt och att folk fick köa i timmar för att få en. Så blev det inte.
Sony slängde ut lite reklam för ett sådant där lättsamt spel. Nu förvånar jag mig själv och säger att det ser riktigt roligt ut. Döm själva.
Veckans fynd var det också. Här kommer ett par tips på saker att ta med i brevet till tomten. Vad sägs om Sleeping Dogs till PS3 eller Xbox 360 för 15 pund? Eller varför inte specialutgåvan av Mass Effect 3 till Xbox 360 för 278 kronor.
Wii U är nu här och med den en ny generation Nintendoprodukter redo att äntra våra hem. Vad är då bättre än att summera den förra generationens absolut bästa spel? Det fanns onekligen massvis med skräpspel till Wii, men även en del som det vore svårt att leva utan. Ur ett tvspelsperspektiv alltså. Självklart har jag inte spelat allt bra till Wii, skulle gissa att Xenoblade Chronicles skulle platsa in på den här listan. Jag har även varit för lat för att ta tag i Zelda-spelen så även om de är i min ägo kommer de inte kvala in på listan. Här kommer min högst personliga top-10-lista över spelen jag har spelat, och i vissa fall älskat.
10. Wii Sports
Wii Sports må inte vara mer än ett teknikdemo. Spelet som skulle visa alla vad som var så stort med Nintendos nya konsol eller framförallt, nya kontroll. Det är lätt att säga att det är mer yta än innehåll i Wii Sports men det hindrade inte mig från att ha väldigt kul med spelet. Jag har spelat fler golfrundor och tennismatcher än vad jag vågar erkänna.
9. New Super Mario Bros. Wii
Det fanns en gång då idén om ett nytt Super Mario Bros. kändes oerhört lockande. När första versionen släpptes till DS var tvspelare världen runt helt lyriska. När det väl dök upp till Wii var den stora nyheten kooperativt spelande. Upp till fyra spelare kunde ta sig an de olika världarna i något som bästa kan beskrivas som kaotisk lycka. Kul var det i varje fall, även om själva plattformandet inte kommer i närheten av Marios storhetstid. Tyvärr fick Nintendo hybris och började mjölka konceptet. När den senaste utgåvan släpptes till Wii U var det många som ryckte på axlarna. Förhoppningsvis kommer Nintendo och Mario att hitta hem snart igen.
8. Mario Kart Wii
Ingen Nintendokonsol utan Mario Kart. Eller jo det finns det såklart, men inte många. Personligen har jag nog haft roligast med Mario Kart DS och nyligen även med Super Mario Kart. Men det är absolut inga fel på Mario Kart Wii, bara mer av samma. Och vem fan vill tilta en kontroll för att styra sin avatar? Som tur är var det inget som Nintendo tvingade oss att göra och det är vi alla glada för. I och med det får spelet en plats på min lista.
6. Okami
Jag har äntligen tagit tag i Okami. Ärlig som jag oftast försöker vara har jag dock inte spela igenom hela äventyret. Men jag kan redan nu säga att jag är smått kär. Det enda som stör mig något är kontrollen. Okami kräver nämligen ganska mycket precision och är det något Wii-moten saknar är det just det. Precision. Men det är ett fantastiskt äventyr på alla plan och har du inte möjligheten att spela det till Playstation 2 eller 3 ska du definitivt göra det till Wii. Bara musiken ger mig gåshud.
7. Boom Blox Bash Party
Bash Party är egentligen ett ganska fånigt spel. Man sitter där i soffan och slänger klossar. Men spelet visar upp konsolens styrka på ett föredömligt vis. Fysiken är strålande och lyckas man få ihop ett gäng spelglada människor i soffan är det ett fantastiskt multiplayerspel som får mig att ignorera Nintendos taffliga försök i onlinevärlden. Det är verkligen roligast att spela tillsammans, i samma rum.
5. Punch-Out!!
Vem hade trott att Nintendo kunde skaka liv i Punch-Out? Inte jag i varje fall. Först ska det nämnas att Punch-Out till NES är ett av mina absoluta favoritspel, ni vet, någonsin. Jag spelade det i timtal som ung pojk och fortsatte spela det i timtal så fort jag hade satt min fot i Virtual Console-butiken. När sedan Punch-Out!! släpptes till Wii i omarbetad form var jag något skeptiskt tills jag läste den här recensionen. Jag gav mig då ut och skaffade ett exemplar, sen lät jag det stå inplastat i hyllan ett bra tag. Jag kanske var lite nervös att förstöra bilden av spelet. Plasten åkte av för en tid sedan och nu har jag ett nytt Punch-Out att roa mig med en lång tid framöver.
4. Super Mario All-Stars
Visst kan det tyckas fånigt. Det här är samma spel som släpptes till Super Nintendo 1993. Vilket är remakes på spel som släpptes till NES innan dess. I samband med att Super Mario firade 25 år passade Nintendo på att släppa det till Wii så för vissa handlar det om att eventuellt köpa spelen en tredje gång, eller mer. Så varför hamnar det med på listan? Jo för det här är en samling med några av alla tiders bästa plattformsspel som ingen bör missa. Det är inte skåpmat, det är spel som är lika fantastiska idag som de var då.
3. Animal Crossing: Let’s go to the City
Animal Crossing till Wii är inte direkt kritikernas favorit. Inte min heller för den delen. Det är verkligen bara mer Animal Crossing till en ny plattform. Det hindrade dock inte mig från att lägga ner massvis med timmar på att fiska, jaga insekter, samla möbler och springa ärenden. Vissa spelserier är inte menade att genomgå revolutionerande förändringar och det här är en av dem. Om det nu bara kunde komma ett releasedatum för…
2. Beat the Beat: Rythm Paradise
Rytmspel är ingen bristvara. Bra rytmspel är det. Fantastiska rytmspel kan jag räkna på min ena hand. Ett av dessa är Beat the Beat: Rythm Paradise. Den estetiska presentationen får mig att le, svårighetsnivån får mig ibland att skrika fula ord och gränsen mellan att lyckas och misslyckas i spelet är fruktansvärt snäv. När jag väl sätter igång spelet får jag något mörkt i blicken och lägger inte ifrån mig kontrollen förrän jag låst upp nästa delmoment. Beat the Beat kräver taktkänsla, tålamod och glimten i ögat. Har du dessa komponenter kan spelet bli din bästa vän.
1. Super Mario Galaxy 1 & 2
Det kan tyckas fegt att ge två spel en förstaplats på den här listan. Men jag har personligen svårt att välja en favorit och jag ville lämna utrymme åt andra spel också. Super Mario 64 förändrade vår syn på vad ett plattformsspel kunde vara. Super Mario Sunshine försökte bygga vidare på detta men lyckades mest förvirra. I och med Super Mario Galaxy visade Nintendo att de fortfarande hade förmågan att förbluffa. Jag vill inte gärna slänga mig med ord som perfektion men dyker det upp något som tar den här genren till nästa nivå på Wii U är jag redo att köpa en konsol bara för det spelet.
Där har ni den, min personliga top-10 till Wii. Tio spel som definitivt gör konsolen värd att äga. När det har dykt upp tio lika starka titlar till Wii U kanske jag lägger beslag på en sådan också. Men den här gången tänker jag vara lite återhållsam. Det är upp till bevis för Nintendo nu, det räcker inte bara med samma saker i HD, den resan har jag gjort tidigare. Läs gärna del 1, del 2 och del 3 i den här serien.
Ännu ett Call of Duty. Den här gången är det Treyarchs tur vilket betyder en uppföljare till det minst sagt populära Call of Duty: Black Ops. Förra gången fick vi hoppa tillbaka lite i tiden, närmare bestämt till 60-talet och det kalla kriget. Tvåan utspelar sig istället i en nära framtid vilket känns kul, för det är verkligen brist på skjutare av det slaget. Vänta nu… I vilket fall som helst kommer det här spelet sälja löjligt mycket och en massa människor med lite för skitiga mjukisbyxor och lite för dogmatiska åsikter kommer att spela skiten ur det. Är det något för oss andra?
Ja, kanske det. Edge beskriver det som den här generationens ultimate Cod-spel. Eurogamer kallar det ambitiöst. Både Gamespot och Giant Bomb tycks gilla upplevelsen som helhet. Guardian beskriver det mest som en lat uppföljare. I vilket fall som helst tycks Treyarch ha lyckats riktigt bra men nu kanske det är dags för lite vila innan nästa generation är här. Fatta hur många fiender som kan vara samtidigt på bild då! Call of Duty: Black Ops 2 snittade 83 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 89)
På förhand snackades det mycket om Cod Blops 2. Det mesta lät väldigt, väldigt positivt. Som att Treyarch faktiskt skulle testa något nytt. Nu tycks så inte vara fallet, det är mest ett stabilt Call of Duty-spel, med lite fler Zombies. Jag tog i lite för mycket och det straffade sig. 1p
Daniel (gissat 84)
Black Ops var rätt så underhållande i singleplayer vill jag minnas. Jag gillade presentationen och berättandet med hoppen mellan de olika tidsepokerna. Det var också efter Black Ops som mitt intresse för CoD-serien ebbade ut en hel del även om jag fortfarande har som ambition att spela igenom även de senaste årens delar någon gång i framtiden. När det gäller Black Ops 2 så var jag personligen rätt skeptisk under lång tid och inte alls speciellt imponerad över det som visats upp, men trodde ändå på en stabil uppföljare, vilket det också blev av snittet att döma. Typiskt att jag missade full poäng med en hårsmån. 3p
Ställning just nu: Daniel: 10 p (+3) | Fredrik: 10 p (+1)
Att Wii har sålt löjligt bra vet alla. På många sätt spelade Nintendo alla sina kort helt korrekt den här generationen. Den här tredje delen av slutet på en generation kommer dock att fokusera på de snedsteg jag anser att Nintendo gjorde, det som kunde varit bättre och det som rent ut sagt inte var speciellt smart alls. Fyra områden sticker ut.
Onlinefunktioner
Xbox LIVE satte en enormt hög standard för onlinespelande och digitala mötes- och marknadsplatser. Varje 360 kom med ett headset, vilket gjorde alla redo att ta steget ut och vara social, eller smått rasistisk, online. Microsoft ställde också krav på utvecklarna, att de skulle inkludera någon typ av onlinefunktion. Det kan man tycka vad man vill om. Nintendo hade en annan syn på socialt spelande och menade att det var i vardagsrummet man skulle dela gemenskapen med andra. Idag sjunger företaget efter andra noter men deras taffliga försök med koder som man delade ut till vänner för att spela online i ett antal spel var inget mindre än katastrofalt. Tyvärr framstår det som att Wii U inte gör mycket för att städa upp i den röran.
Tillbehör
Nintendo har utvecklat några tillbehör till sin lilla vita maskin. Wii Balance Board, Wii Speak, Mario Kart-ratten och två stycken retrokontroller. Balansbrädan sålde väldigt bra men om man inte var helt förälskad i Wii Fit fanns det inte mycket roligt att göra med den efter det. Wii Fit var inte roligt heller för den delen. Wii Speak var något slags knepigt försök för att möjliggöra samtalande i Animal Crossing, men frågan är om någon faktiskt använde den. Marioratten var bara en plastattrapp vilket väl är helt ok. Sen har vi förstås Wii Vitality Sensorn som aldrig lämnade konceptstadiet men som skulle känna av vår puls under spelandet.
Problemet överlag är att Nintendo gärna slängde ut tillbehör men sen inte själva backade upp dem, vilket känns alldeles för bekant. Jag hade, som tidigare nämnt, gärna sett retrokontroller som helt och hållet var kopior av de klassiska kontrollerna till formaten som finns representerade på Virtual Console. Det hade varit något. Dessutom användbart till en massa redan färdiga spel. Nintendo hade säkert förhoppningar på att tredjepartsutvecklare skulle göra roliga och bra spel till deras knasiga tillbehör. Så blev inte fallet.
Tredjepartsstöd
Precis som i tidigare generationer, och precis som med deras tillbehör, har det många gånger varit upp till Nintendo själva att stödja deras egen hårdvara med bra spel. Jag kan vara ute och cykla här men jag upplevde det som tydligast till Wii. Det är inte så att det saknas spel från andra utvecklare, för med tanke på hur bra Wii sålde var det såklart många som ville släppa spel till konsolen. Men känslan är att många utvecklare ansåg att Wii-spelarna köpte vilken skit som helst och därför outsourcade Wii-utvecklingen, till någon liten studio som snabbt fick slänga ut en kass portning eller spin-off. Fyra av de fem högst betygsatta spelen på Metacritic är Nintendos egna. Visst det finns undantag, kanske främst på bland Wii Ware-spelen. Problemet är inte unikt för Wii, men unikt för Nintendo.
Inget HD-stöd
Det här är kanske lite som att slå in öppna dörrar men med tanke på att Nintendo nu, 2012, trycker på att deras Wii U faktiskt har HD-stöd, är det fortfarande värt att repetera. Nintendo borde ha haft HD-stöd redan till Wii. För även om det har släppts en massa vackra och fantastiska spel till Wii hade dessa blivit ännu vackrare högupplöst. Idag känns många spel till Wii ganska dassiga utan HD-stöd och frågan är om någon har köpt ett spel till sitt Wii om de hade möjligheten att köpa samma spel till PS3 eller Xbox 360? Antagligen inte.
Där ni dem. Fyra områden som jag anser att Nintendo inte riktigt kunde hantera den här generationen. Men nu blickar vi framåt. Nästa, och sista, del kommer att lista de 10, enligt mig, bästa spelen till Wii. Ingen borde vara utan dessa spel och det kanske är dags att införskaffa dem snarast innan de kostar en månadslön i någon retrobutik på nätet. Läs gärna del 1 och del 2 av den här artikelserien.
Först och främst, innan jag raskt går över på en massa nytt retrosnack, vill jag slå ett slag för Tropico. Mer exakt Tropico 4. Ännu mer exakt Tropico 4 Gold Edition. Jag spelade en hel del Tropico 3 och gillade det skarpt. Har varit nära att köpa fyran många gånger men väntat på lite lägre priser. När sedan Gold Edition kom ut, som inkluderar den varmt omtalade expansionen Modern Times, låg ett köp i luften. Men ingen tycks bry sig. Det vill säga svenska butiker. Jag och Daniel svängde runt i en massa olika butiker i lördags och kammade helt noll. Personalen i en lokal Gamestop-butik hade ingen aning vad vi pratade om. Tropical-vadå? Otippat. Även om vi säkert kan förstå varför, är det tråkigt att se rader av skitspel till Wii i butikerna samtidigt som riktigt bra men smalare titlar helt saknas. En handfull fingertoppskänsla hos butikscheferna hade i varje fall lett till två sålda spel i helgen. För att fira detta nederlag kommer här en ny trailer från spelet.
Över till det jag numer kallar för mitt tradera-/blocket-beroende. Det har hänt ett par nya saker. Senaste jag skrev om detta hade jag precis fått mitt Super Nintendo. Tyvärr var strömadaptern till det trasigt, som tur var hade jag en universaladapter som fick duga medan jag väntade på att få en ny skickad till mig. Idag dök den upp och nu är världen som den ska. Det blev, host host, ett par till köp i helgen.
Jag råkade hamna på Fridhemsplan där jag köpte ett Sega Mega Drive 2 inklusive Sonic och NHLPA 93 för 500 riksdaler. Min livspartner tokfastnade i en nostalgitripp framför Sonic men det var mest kul att se den användas direkt. Sen var jag förbi en Game-butik och köpte Okamiden, Kingdom Hearts 2 och Zelda Phantom Hourglass till DS. Kanske inte speciellt retro men det är ett steg på vägen i min plan att äga alla Zeldaspel. Ingen billig plan, så den kanske inte är speciellt hanterbar. Vad har då Kingdom Hearts och Okamiden att göra med Zelda? Inget, vill bara dela med mig. Sen ropade jag hem SSX 3 till Gamecube, NBA Jam Tournament Edition till Mega Drive och Super Mario Kart till Super Nintendo. Så var det med den saken. Återkommer med intryck från allt detta snart. Antingen här i dagboken eller i någon slags retroartikelserie. Vi får la se.
När Bungie lämnade Microsoft, lämnade de även Halo bakom sig. Halo är och förblir Microsofts starkaste varumärke i spelvärlden, tillsammans med Xbox såklart. Att låta en ny studio ta hand om detta varumärke innebar självklart ett risktagande. Med 343 studios vid rodret var det många som oroade sig för att Halo inte längre skulle vara Halo. Många såg dock chansen till att få något nytt. För Halo har ju varit just Halo sedan första delen. Läge för nytänkande?
De flesta recensenterna är nog överens om att det är mer av samma sak – på ett bra vis. Bara sjukt mycket vackrare. Positiva nyheter för alla som oroade sig över att 343 skulle förstöra för deras hjälte i grön rustning. IGN öser beröm över spelet och menar att de garanterade uppföljarna gör nästa generations Xbox till ett måste-köp. Gamespot instämmer i hyllningen och menar att Halo 4 lyckas bättre med hitorieberättandet än sina föregångare. Några är lite mer kritiska och menar att serien borde ha satsat mer på utveckling. Majoriteten tycks däremot vara rörande överens om att 343 lyckats göra något speciellt med Halo 4, vad Bungie sysslar med är det ingen som riktigt vet. Halo 4 snittade 87 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 90)
Nu ska jag vara helt ärlig. Jag har enbart köpt och spelat Halo för kampanjen. Inte för att jag tycker den är fantastisk, mest för att den följt med sedan starten på Xbox-eran. Man skulle kunna påstå att jag spelat serien av nostalgiska skäl. Jag har aldrig gillat multiplayern. Jag har spelat multiplayern en hel del, aldrig gillat den. Jag utgick ifrån att Microsoft ville vårda sitt varumärke och att 343 hade talang nog att göra ett vettigt spel. Mer än så faktiskt. Jag trodde 90, det blev 87. Halo 4 kostar 444 kronor, jag bjuder max 199. 1p
Daniel (gissat 92)
Halo har blivit ett av det största varumärkena som finns i spelvärlden. Det toppar alltid listorna och för varje spel som släppts har varumärket tagit allt större plats bland andra tungviktsvarumärken som exempelvis Super Mario, Metal Gear Solid och Call of Duty. Jag trodde tidigt på att 343 har talangen för att ta serien i rätt riktning och gissade på storslam. Underbart vackert spel, där det är en njutning att starta upp kampanjen och se hur sju år gammal hårdvara målar upp nya imponerande världar. Till och med multiplayern gillar jag mycket mer än tidigare, och det är så skönt att man inte dör av ett skott i pannan á la Call of Duty har jag kommit fram till. Helt klart värt sina 444 kr. 1p
Ställning just nu: Daniel: 7 p (+1) | Fredrik: 9 p (+1)
