Nu kanske namnet förvirrar några. Super Mario USA? Vad är det? Vi kör en kort ”historielektion”. Super Mario Bros. fick en uppföljare i Japan 1986 som logiskt nog gick under namnet Super Mario Bros. 2. Problemet var att man i väst ansåg spelet för snarlikt ettan (det är en vanligt förekommande förklaring i varje fall) vilket resulterade i att Super Mario Bros. 2 i Japan och Super Mario Bros. 2 i väst inte är samma spel. Fortsätt läsa
Kategori: Retrotestat (Sida 2 av 2)
En stor del av mitt retrosamlande har gått åt till att läsa på om (titta på youtube-klipp alltså) och försöka hitta lite mer udda shooters till mina plattformar. De mest uppenbara titlarna äger jag såklart, R-Type, Gradius, Ikaruga och Truxton men det finns så mycket mer där ute, speciellt till Sega Mega Drive. En titel som gång på gång hyllades var Gaiares och eftersom det är ganska ovanligt och aldrig släpptes i Europa fick jag snällt beställa den amerikanska Genesisutgåvan, för lite mer pengar än jag hade önskat. Frågan är då om det var värt det. Fortsätt läsa
Ah, Batman, en av tidernas främsta serietidningshjältar. Den stenhårda läderlappen med sin trasiga barndom har även använts ett antal gånger genom åren i olika tvspel. Försökte tänka tillbaka på hur många spel jag har spelat med Batman i huvudrollen, men tappade räkningen. En hel del (enligt Giant Bomb dyker han upp i 42 titlar – flipper inkluderade). Men nu handlar det om Batman The Video Game till Nintendos Entertainment System, ett spel jag spelade när det begav sig (89-90) och gillade skarpt. Ett spel jag återvände till nu 2013 och fortfarande gillar, men kanske inte lika skarpt. Fortsätt läsa
Det fanns en tid då licenserade spel inte bara var skräp, då kända varumärken kunde ligga till grund för välutvecklade spel. Visst dyker det upp ett och annat sådant även idag men inget som direkt kan mäta sig med Disneys storhetstid under åtta- och sextonbitarseran. Ett av spelen från den tiden var Land of Illusion: Starring Mickey Mouse. Fortsätt läsa
En sak är säker, det råder ingen brist på intressanta Shoot ’em Ups till Sega Mega Drive. Eftersom jag aldrig ägde en Mega Drive som liten är det som att kliva rakt in i en värld av tvådimensionellt vansinne. Mina personliga favoriter i genren är Ikaruga till Dreamcast, SWIV till Amigan och R-Type – till allt möjligt. Det är en fantastisk genre som idag har tappat en hel del fart. Just där ligger tjusningen med retrospelande, det finns en näst intill outtömlig skatt av titlar att upptäcka, oavsett typ. Bland dessa hittade jag Truxton. Fortsätt läsa
Det är svårt att skriva något vettigt om ett av världens mest spelade tvspel. Super Mario Bros. släpptes 1985, designat av giganterna Miyamoto och Tezuka, enligt internet har det skeppats eller sålts i över 40 miljoner exemplar. Visst, det följde med enheten, men sak samma. Spelet satte en guldstandard för sidoskrollande plattformsspel som utvecklare även idag har svårt att leva upp till. Designen är genial, nyskapandet saknar motstycke och det levererar en ypperligt välbalanserad utmaning. Här om dagen klarade jag spelet ännu en gång och det var precis lika tillfredsställande den här gången Fortsätt läsa
I mitten av åttiotalet var det ingen direkt brist på skrollande shooters, en av dem var Gun.Smoke från Capcom. Som med så många andra titlar under den här eran släpptes Gun.Smoke ursprungligen som ett arkadspel. 1988 portades det till Nintendos 8-bitars-maskin med några skillnader från arkadhallsversionen. Jag får fortfarande ont i händerna när jag tänker tillbaka på alla de timmar jag la ner på Gun.Smoke och jag får precis lika ont i händerna när jag spelar det idag. Som tur är ligger smärtnivån i paritet med nivån av spelglädje. Fortsätt läsa
Det finns massor av saker jag associerar med The Legend of Zelda. När det släpptes i Europa hade jag hunnit fylla 11 år. Guldkassetten imponerade stort på mig, det gjorde den lilla grönklädda äventyraren Link också. Zelda var äventyret man bokstavligen ville vara en del av. Kassetten hade ett inbyggt batteri som gjorde det möjligt att spara. Spara! Alla förutsättningar var perfekta och äventyret skulle visa sig lika dramatiskt som storslaget. Det var fullt med pussel, gömda objekt och nagelbitande fighter. The Legend of Zelda var för mig då, det perfekta äventyrsspelet. Fortsätt läsa
