Under den senastetiden har jag tagit mig igen om nummer efter nummer av den amerikanska tidningen Electronic Gaming Monthly (EGM). Att läsa gamla speltidningar är lite av en bisarr upplevelse. De känns som en blandning av någon slags journalistisk ambition, spekulativ kvällspress och en pr-maskin för spel- och konsolutvecklare. EMG försöker sig dock på att ha en extra kritisk blick i sina recensioner och de tycker om att påpeka detta, om och om igen. Men även om jag ibland ler lite snett när jag läser igenom tidningens alla delar är det också en fantastisk upplevelse att gå tillbaka till den tid då spel jag älskar faktiskt släpptes, snarare än att bara höra vad folk tycker om dem idag.

EGM har ett litet speciellt sätt att recensera spel då de istället för en text och efterföljande betyg valde att låta samtliga i redaktionen få säga sitt och sätta sitt individuella betyg. Detta gäller dock från nummer två av tidningen och inte i detta första nummer då de har en längre text och ett betyg – vilket är en kvarleva från tidningens föregångare Electronic Game Player Magazine. Betygen som gäller i första numret går från Miss via Near Hit och Hit till Direct Hit, i efterföljande nummer sätts betyg på en skala mellan 0-10.

I den här artikelserien tänker jag ta på mig att recensera samma spel som EGM recenserar och i samma veva reflektera kring deras texter och betyg. Jag kommer att följa tidningen i nummerordning och sen välja spel efter vad jag har möjlighet att spela och vad som känns rimligt att hantera. Men jag kommer att försöka spela så många av de spel som EGM har recenserat i det specifika numret som möjligt. Vi börjar direkt med den legendariska shootern 1943 till Nintendo Entertainment System.

1943 (NES|EGM#1)

EGM:s åsikt
Det första spelet att recenseras i det första numret av EGM var Capcoms 1943 – The Battle of Midway till NES. EGM gillar det skarpt och ger det högsta betyg i form av en ”Direct Hit”. Förutom att gå igenom ganska exakt hur spelet kontrolleras (vilket jag i vissa stunder uppskattade) berömmer de spelets mångfacetterade upplägg med möjligheten att själv få modifiera sitt plan, specialvapen och mätare som det måste hållas koll på. Dessutom anser de att det är riktigt utmanande till skillnad mot föregångaren 1942, som det verkade tycka var en barnlek. De nämner dock inte hur kasst 1942 är till NES och att det kanske är därför som 1943 sticker ut positivt.

Sen fortsätter berömmet med att poängtera hur snarlikt hemmaversionen är sin motsvarighet i arkadhallen och att musiken är så bra att du kommer nynna den även i strider utanför tvspelets värld. Jag hoppas verkligen att musiken dyker upp i mitt huvud när det uppstår konflikter i mitt liv. EGM bedömer att NES-versionen av 1943 är ett komplett shooter som kommer utmana dig men också göra dig beroende. Det var länge sedan jag spelade den här versionen så det ska bli kul att se hur deras recension rimmar med min upplevelse.

Nåja, lika snygg som arkadversionen är du inte.

Mina tankar
På förhand ska det sägas att jag gillar 1943 men har mest spelat den alternativa versionen till PC Engine som går under namnet 1943 Kai. NES-versionen har jag som sagt inte spelat på väldigt länge. Jag har dock Famicom-utgåvan av 1942 färskt i minnet och det var en fruktansvärd upplevelse.

Jag är beredd att hålla med EGM. 1943 till NES är inte fy skam alls, även om det självklart skulle komma bättre hemversioner av spelet. Men det är kul att få uppgradera sitt plan och själv anpassa det till sin spelstil. Det finns dessutom en del föremål att plocka upp ute i luften vilket också skapar variation. Att det skulle vara nästintill en perfekt portning av arkadversionen är såklart en grov överdrift, men jag förstår att det kändes nära nog för sin tid och det är svårt att vara alltför kritisk mot recensentens hyperboliska påstående.

Även om det finns många bra versioner av 1943 kan jag helhjärtat rekommendera att spela NES-utgåvan. Det kontrollerar bra, är ordentligt utmanande och musiken är faktiskt helt okej den också, speciellt om du går igång på åttabitarns ljudbild. Mitt betyg får bli ”Hit” snarare än ”Direct Hit” men om jag hade recenserat spelet där och då hade jag nog varit frestad att bumpa upp det ett steg.