Vi börjar närma oss slutet av det första numret av EGM och får nu ta del av tidningens tankar om en riktigt klassiker – Double Dragon. Många av oss har säkerligen spelat Double Dragon i någon form med tanke på vilken enorm genomslagskraft spelet hade i både arkadhallar och vardagsrum. Men ett spels resa från arkadhall till hem är inte alltid smärtfri så det ska bli väldigt intressant att se hur den mäktiga C64:an ansågs klara av omställningen. Välkommen till den senaste delen av Då & Nu – artikelserien där jag läser gamla nummer av EGM och spelar mig igenom deras recensioner.
Double Dragon (C64|Binary Design|Mastertronic)
EGM:s åsikt
Recensenten John Styles börjar med att plikttroget hylla Double Dragon som en av de mest långlivade arkadspelen någonsin. Ett spel med rik variation och med spännande interaktion mellan de två spelarna. Mastertronics version till Commodore 64 behåller grunden i Double Dragon intakt där de båda bröderna ska ta sig an tuffingar på gatan för att rädda sin kidnappade flickvän. Alla manövrar som stod bröderna till förfogande i arkadversionen går även att hitta här.
Även miljöerna och fienderna finns väl bevarade i hemmaversionen. Spelet består av fyra banor där nya karaktärer introduceras under spelets gång. Styles anser att Mastertronic lyckats väl med de mjukt scrollande bakgrunderna som gjorde arkadversionen så bra men understryker att fienderna tar sin lilla stund att få bukt med i hemmaversionen.
Tyvärr finns det även brister i C64-versionen. Framförallt gäller det frånvaron av bakgrundsmusik och ljudeffekter (ja, förutom när du slår till en fiende). Vissa specifika ljudeffekter, som när de piskande kvinnorna använder sina redskap, låter oskarpt. Han tycker också att intensiteten i spelet får sig en törn eftersom enbart ett litet antal bråkstakar attackerar bröderna åt gången till skillnad mot horderna av fiender som var på en i arkadhallen. Detta gör att spelet känns repetitivt och odynamiskt. Men problemen till trots blir betyget en ”Hit!” eftersom grafiken är fantastisk och spelets grundstomme väl bevarad.
Mina tankar
Ibland undrar jag om allt stod rätt till hos EGM:s recensenter. Visst, Double Dragon portades till en massa hemmasystem och den stora majoriteten av dessa var katastrofala. Charmen från arkadversionen var som bortblåst i de flesta fall, ta NES-utgåvan som exempel. Så med den informationen i bakhuvudet kanske författaren av den här recensionen hade extra låga förväntningar. Men faktum är att versionen till C64 är precis lika mycket av en katastrof.
Binary Design och Mastertronic har max lagt en lunchrast på den här utgåvan. Grafiken är hemsk och ljudbilden är fruktansvärd. Men det är varken ljud eller grafik som är hemdatorversionens störta problem, det är kontrollen. Att styra bröderna i Double Dragon till C64 är nästintill självplågeri, det är stelt och det är oprecist. Och vi vet alla att den här maskinen klarar så mycket mer. Så för min del blir betyget ”Miss!” och om du inte roas extra av kassa spel ska du hålla dig långt borta. För att citera en kommentar på Lemon64 ”I paid $30 for this when I was a kid. You know how hard it is for a 13 year old to get $30 in the 80s? What a pile of crap.”.
