Nostalgitrippar i all ära, det är jag för lite då och då i alla olika sammanhang. Men jag kan inte förstå mina vänner och kollegors senaste hets i att lägga alla sina besparingar och sin fritid på att köpa hem spel som var fantastiska för tjugo år sedan. Jag minns min tid med Pong, när min styvpappa grävde fram det ur en garderob när jag var kanske åtta år eller så. Min bror och jag hade fantastiskt skoj då med varsin pinne och en fyrkant som skulle föreställa boll. Jag minns mitt kära NES och alla underbara spel som jag växte upp med. Men jag vill inte spela dem längre. Tennis var bra 1983 men när jag spelade ett set idag (från Thomas retrosamling) ville jag nästan kräkas på hur dåligt det var. Jag vill bevara mina underbara minnen från barndomens TV-spelande och därför vågar jag vägra retro. Jag är dock imponerad av att så pass gamla teknikgrejer fungerar fortfarande men där tar också min fascination slut. Men det är väl bra för er andra, en mindre att bjuda emot på Tradera.
Istället tycker jag att ni ska spana i mina fynd för denna vecka. Av ren slump är det återigen Webhallen som står för de bästa priserna på mina två favoriter. Bioshock kostar ynka 139 riksdaler och trots sina fem år på nacken är det fortfarande ett av de bästa spelen i sin genre. En annan av mina favoriter är Splinter Cell Conviction. Jag älskar hela denna spelserie och Conviction är ett av de bästa spelen i den enligt mig. 129 kronor för många timmar av spänning och spelglädje. Rena rama julafton för er som ligger efter i spelandet.
Retro är något man plockar fram ibland och vissa spel kan man faktiskt njuta av även idag. Grafiken är inte briljant men den är ändå skön. Dessutom är det skönt att kunna fokusera på två knappar emellanåt och slippa en massa triggers och bumpers. Retro ftw! 😀
Hmm, vet inte riktigt var jag ska börja. Först och främst handlar det väl inte om att lägga ner alla sina besparingar, om man inte är ute efter extrema rariteter är det ju billigare att köpa retro än att köpa de senaste spelen på marknaden. Sen är det ju inte så att man springer och köper Pong eller Tennis till NES för den delen (om man inte vill spela dom spelen).
Saken är ju att många av de bästa spelen som finns, släpptes till äldre konsoler. Super Mario World är väl ganska erkänt som ett av de bästa plattformsspelen någonsin, Ocarina of time är ett underbart äventyrsspel och NHLPA 93 är ett riktigt roligt hockeyspel tillsammans med en kompis. Dom här tre spelen kostade mig kanske 200 kronor totalt. Många spel är lika bra idag som de var då, det är som att säga att film och musik från 60,70,80,90-talet suger för att inspelningstekniken då inte var lika fantastisk som den är nu. Det är idéerna som räknas. Ett bra spel är ett bra spel oavsett ålder och ett dåligt spel är ett dåligt spel även om det släpps imorgon.
Det viktigaste är att man vet varför man spelar, och inser att alla inte har samma anledning. Vissa spelar för underhållningen, och glädje bygger på någon slags igenkänning. Där kan retro passa in, givet att man spelat det förr. Andra spelar för tävlingen, och för att uppnå en hög kvalitetsnivå krävs att man tränat. Även där kan retro passa in (läs: Quake 3, SC). Sen finns det de, mig inräknad, som spelar för att lära sig; lära sig om berättande, lära sig om mekaniker, lära sig om hur man kan utnyttja begränsad grafik och prestanda på bästa möjliga sätt. Även där kan retro passa in, givet att man INTE spelat det förr (eller spelat det med fel glasögon på sig).
Vad jag däremot har svårt för är när folk kör retro för sakens skull. När det varken är roligt, spännande eller givande, utan bara i någon typ av snobbism. Det fenomenet är inte alls ovanligt, och är inte en gnutta mer intellektuellt än fanboy-krig mellan CoD- och Battlefield-lägren.
Visst, jag spelar aldrig någonting för sakens skull. Har aldrig varit intresserad av att värdera någon plattform eller något spel som ett intellektuellt bättre val. Jag har en massa åsikter om vad jag anser vara bättre spel än andra men till syvende och sist spelar jag sånt jag vill just då, sånt som är kul för mig. Just nu lockas jag mer av att undersöka spel jag missade när det begav sig (viktigt att observera att jag inte köpt någon gammal konsol som jag tidigare ägt.).
Jag har alltid spelat väldigt mycket spel. Men under 16, 32 och 64-bit-eran låg mitt fokus på Amiga och PC. Nu kompenserar jag lite för det. Sen gillar jag samlandet och pysslandet också men det är en annan sak. I vilket fall som helst så känns Super Mario World mkt hetare för mig att spela efter jobbet idag än vad ZombiU eller CodBlops 2 gör. Betyder absolut inte att jag inte kommer köpa nästa Xbox eller Playstation med argumentet att spel var bättre förr. För så är det inte. Vissa fantastiska spel släpptes 1986, andra 1992, några till 1997 och några kommer att släppas 2013.
Jag ska testa Blops2 efter jobbet idag! Har galet mkt timmar i dessa spel och efter lite youtubeklipp kunde jag inte hålla mig, älskar farten, känslorna (mest hatkänslor åt att alla andra fuskar, de kan ju inte vara bättre än mig!) och flyten i spelen! Mumma
Men man spelar det man vill och får ut något av!
Hade gärna köpt CodBlops 2 om jag hade tid och pengar för närvarande. Måste säga att jag har en liknande grej som Fredrik där när jag nu tar igen mycket spel från de senaste tre generationerna (nuvarande inräknad). Hur mycket jag än hatar Metroid Prime vill jag fortsätta spela det. Jävla skitspel.