Jag gillar racingspel i alla dess former. Från OutRun till Gran Turismo, från Lotus Esprit Turbo Challenge till RalliSport Challenge. En specifik subgenre sticker dock ut som en favorit – bilspel ur ett ovanifrån-perspektiv.

Egentligen kanske det inte handlar om ett strikt ovanifrån-perspektiv. Vissa spel är såklart ur det perspektivet, medan andra är isometriska och snarare ses ur en sned vinkel. Den gemensamma nämnaren är små bilar. Sen kan det handla om statiska banor eller scrollande, med eller utan vapen-inslag och i realistiska eller fantastiska miljöer. Dessa spel har hängt med sedan racing-genrens start, men i dagsläget är de extremt obskyra. Här kommer 10 titlar som sticker ut i någon mening, inklusive korta klipp jag spelat in från varje titel. Saknar du något spel i listan beror det sannolikt på att jag inte har tillgång till det, vilket framförallt gäller PC-spel. Med tanke på hur många bra spel det finns att välja mellan kommer det en till del snart.

Combat Cars (SMD)

Vi inleder med ett spel jag bara testat ett par gånger, Combat Cars till Sega Mega Drive. Här kan du välja mellan olika karaktärer som alla har unika fordon med unika vapen. Combat Cars är riktigt underhållande men också extremt oförlåtande. Hamnar du inte på plats 1-3 i ett lopp får du snällt börja om från början. Inga koder eller continues här inte. I slutändan känns detta lite för frustrerande för att höja Combat Cars till skyarna men det är definitivt ett av Mega Drivens bästa racing-spel ur ett ovanifrån-perspektiv.

Rock ’N Roll Racing (SMD + SNES)

Perspektivet här är isometriskt och inte från ovan men det faller tryggt inom ramen för den här texten. Rock ’n Roll Racing är nog mest känt för att de faktiskt inkluderade licenserad (eller?) rock-musik som Deep Purples ”Highway Star” och Black Sabbaths ”Paranoid”. Den extremt 90-tals-doftande kommentatorn är också underhållande. Rock ’n Roll Racing är inte fantastiskt men helt klart godkänt, speciellt om du gillar spel som R.C. Pro-Am till NES.

R.C. Pro-Am (NES)

På tal om det. En riktig klassiker i den här sub-genren är onekligen Rares isometriska pärla från 1988. R.C. Pro-Am prickar rätt på en massa punkter. Grafiken är enkel men tydlig med de gulliga radiostyrda bilarna och bandesignen är klockren. Det finns power-ups på banorna som både uppgraderar din bil och ger dig vapen att hantera motståndet med. R.C. Pro-Am portades även till Sega Genesis, men den är inte alls lika bra som originalet. Det finns också en uppföljare till Game Boy som jag inte testat och en direkt tvåa till NES, som förutom stöd för flera spelare inte heller det kan mäta sig med originalet.

Super Sprint (NES)

Nintendo Entertainment System fick också en stabil om än olicensierad version av Super Sprint. Jag har mest erfarenhet av Super Sprint som arkadspel och till Commodore 64. Idag vill jag dock påstå att NES-utgåvan är betydligt mer spelbar än sin motpart på hemdatorn. NES-utgåvan kommer aldrig kunna mäta sig med att stå vid en ratt i arkadhallen men är värt att lägga några minutrar på om du har tråkigt.

Indy Heat (Amiga 500)

Nu över till Amiga 500 som har en drös titlar ur det aktuella perspektivet. Ett exempel är Indy Heat som debuterade i arkadhallarna 1991. Året efter skulle en rad portningar släppas (NES, C64, Atari ST) men min absoluta favorit är den till Amiga 500. Det jag gillar är att Indy Heat är ren och skär racing fast med ett starkt taktiskt inslag. Du har både bensin och en turbo-funktion som tar slut och då måste du göra ett pit-stop. Den ingrediensen gör att du måste tänka till när du bäst borde stanna eller riskera att få slut på bensin i ren desperation att vinna loppet. Dessutom finns lite charmig morbid humor då du kan köra över mekanikerna som jobbar på banan. Indy Heat är fokuserad spelglädje som jag kan återvända till hur många gånger som helst.

Det var allt för den här delen. I del 2 kommer fler spel till Amiga 500 och säkerligen ett par andra system.