För mig som växte upp med äventyrsspel från Sierra och LucasArts ligger såklart peka-och-klicka-genren nära mitt hjärta. Från att bli frustrerad av Sierras designfilosofi av att ständigt straffa spelaren för minsta lilla misstag till att upptäcka problemlösarglädjen i LucasArts många mästerverk (nåja, Sierra gjorde en hel del bra spel de också). Efter att ha klarat Thimbleweed Park för några dagar sedan kände jag behovet av att gå tillbaka till klassikerna och kanske i rena farten springa på några titlar jag missat. Del 1 inleder med två relativt moderna spel och två riktiga klassiker.
Thimbleweed Park
Det är väl lika bra att börja med spelet som fick mig att skriva den här texten. Personerna bakom Thimbleweed Park är Ron Gilbert och Gary Winnick, två giganter med spel som Maniac Mansion i bagaget. Så förväntningarna var höga när jag började spela och jag blev aldrig besviken. Det är klassisk peka & klicka rakt igenom, fyllt med humor och svåra pussel. Att hitta rätt nivå på pusslen är en svår balansgång men dessa herrar klarar det med bravur, allt annat vore såklart konstigt. Ibland blev spelet en gnutta rörigt när många spelbara karaktärer skulle jongleras samtidigt, men den röran var kortvarig och spelets självdistans och fyndiga personligheter vägde upp för kortare stunder av frustration. Toppklass.
Broken Age
Om Ron Gilbert och Gary Winnick lade grunden för LucasArts äventyrsspel var Tim Schafer en av de som vidareutvecklade dem. För några år sedan skulle även han gå tillbaka till sina grunder och gjorde det i form av Broken Age. Spelet låter dig styra de två tonåringarna Vella och Shay som på olika sätt försöker ta sig ur den vardag de har hamnat i. Vella i form av en inkommande kulturell ritual och Shay i form av ett liv styrt av en högst suspekt AI ombord på ett rymdskepp. Deras öden visar sig naturligtvis hänga ihop. Även om Broken Age tidvis kändes lite ofokuserat tyckte jag verkligen om berättelsen, karaktärerna och många av de pussel som Schafer testade oss spelare med. Inte på något vis en topp-10 i den här genren men väl värt din tid.
Maniac Mansion
Ron Gilbert var inblandad i ett tiotal spel på LucasArts (eller Lucasfilm Games som det tidigare hette) men det först han hade full kontroll över var Maniac Mansion, ett spel som skulle bli synonymt med äventyrsspel av slaget peka & klicka. Det var också under utvecklingen av det här spelet som Gilbert skapade spelmotorn SCUMM vilken i sig är central för hur LucasArts skulle utveckla spel. Maniac Mansion släpptes 1987 och utspelar sig i en helt galen herrgård bebodd av den lika galna familjen Edison. Spelets huvudkaraktär Dave Miller är där för att rädda sin kidnappade flickvän och till sin hjälp har han ett gäng vänner. Maniac Mansion står sig fortfarande som en höjdpunkt bland den här typen av spel.
Day of the Tentacle
Tim Schafer anställdes av LucasArts 1989 och skulle med hjälp av Ron Gilberts guidning bli en mästare på fyndig dialog, invecklade pussel och kreativa karaktärer. Alla de byggstenar som behövs för att själv leda genrens utveckling. Även om han var inblandad i flera spel tidigare så var det med uppföljaren till Maniac Mansion som han fick kliva upp och tillsammans med Dave Grossman leda utvecklingen. Day of the Tentacle släpptes 1993 och är nog tillsammans med Monkey Island min absoluta favorit från LucasArts. Bernard, Hoagie och Laverne, tre stereotypa ungdomar, ska med hjälp av tidsresande och pussellösande stoppa en ond lila tentakel från att ställa till med en massa ofog. Har du inte spelat Day of the Tentacle tidigare borde du råda bot på det snarast. Finns i uppdaterad version på en massa plattformar för den som inte vill gräva fram originalet.