Nu finns Segas Mega Drive Mini ute på marknaden och den har väl tagits emot lite olika. Vissa verkar tycka att den är det starkaste kortet av alla mini-konsoler där ute medan andra klagar en del på emuleringen, framförallt av ljudet. Jag har inte testat konsolen och kommer antagligen låta bli att köpa den om inte priset går ner framöver. Hur som helst, här kommer min utvärdering av de sista spelen till konsolen. Minus Darius.

Tetris


Här har vi ett till spel som faller under kategorin – udda och roligt att det finns med. Men också i kategorin – det här är inte den version av spelet du vill lägga tid på. Tetris till Mega Drive är svindyrt om du vill ha en äkta japansk utgåva, så många (mig inklusive) har aldrig fått en chans att testa det. En enkel summering av den här versionen skulle kunna vara – usch och fy. Spela gärna Tetris, men gör det inte här. Betyg 1/5.

Road Rash II


Om motorcyklar och våld är din grej, i virtuell form, kan jag varmt rekommendera Road Rash II. Det gäller att komma först i mål och samtidigt undvika att bli nerpucklad av de andra förarna. Att reparera din motorcykel kostar pengar, om du blir tagen av polisen kostar det pengar och tar din pengar slut är spelet slut. De här faktorerna gör en ganska traditionell arkadracer till något mycket mer än så, sen kanske spelet inte åldrats med enorm värdighet, men det står sig fortfarande bra idag. (Betyg 3/5).

Strider


Till skillnad från Strider till NES som utforskade helt ny mark är Strider till Mega Drive ett försök att vara trogen arkadoriginalet. För alla oss som tycker Strider är grymt finns det en hel del glädje att få här, även om det inte är detsamma som att uppleva det i arkadhallen. Det är vackert, utmanande men väldigt kort. I mitt liv passar det perfekt och jag återkommer gärna till Strider så fort jag får en lucka. Betyg 4/5.

Virtua Fighter 2


Virtua Fighter 2 till Mega Driver är inte bra, inte bra alls. Varför ens ha med det på den här konsolen? Är det verkligen någon som förknippar Virtua Fighter med Mega Drive, eller tvärt om för den delen? Antar att det är ett varumärke som ligger nära Segas hjärta men i det här sammanhanget är det fortfarande förvånande att det dyker upp. Testa det om du vill, men gör det inte för länge. Betyg 1/5.

Alisia Dragoon


Alisia Dragoon var ett spela jag inte hade hört talas om tills för några år sedan och jag tror många som köper den här konsolen inte kommer att ha spelat det innan. Alla borde spela Alisia Dragoon. Utvecklaren Game Arts (Lunar: The Silver Star, Grandia m.fl.) lyckades skapa en intressant plattformare med en stark kvinnlig huvudkaraktär, sällskapsmonster och roliga power-ups. Jag är uppriktigt glad över att Alisia Dragoon fick plats minin för det förtjänar att spelas av fler. Betyg 4/5.

Kid Chameleon


Här har vi en lite mer udda plattformare till Mega Drive. Kid Chameleon bygger på att en genom att sätta på sig olika masker skiftar form och förmågor. Nya masker ger nya möjligheter och även om det inte är något regelrätt metroid-like så flörtar det i varje fall med den typen av spel. Om du orkar med en ordentlig utmaning, för Kid Chameleon är svårt, har du ett gäng intressanta speltimmar framför dig. Betyg 3/5.

Monster World IV


Monster World IV var länge exklusivt för den japanska marknaden men skulle sedan trilla ner på engelska till bland annat Virtual Console. På den vägen blev spelet också tillgängligt som en ROM och kunde spelas på originalhårdvara. Vi ska alla vara glada över den saken. Monster World IV är en riktig pärla och en av den här minikonsolens starkaste kort. Äventyret är charmigt, utmanande och ser helt fantastiskt ut och jag skulle argumentera för att det här spelet tillsammans med ett par andra i listan gör konsolen prisvärd för de som har något annat sätt att spela dem på. (Betyg 5/5).

Eternal Champions


Eternal Champions kan väl kallas Segas svar på Street Fighter II, med vissa inslag av Mortal Kombat. Spelet blev hyllat för sin, faktiskt ganska imponerande, grafik när det begav sig. Men det är svårt att hävda att spelet står sig väl idag. Kontroller känns lite stel, men det säger nog mer om vilken evolution den här genren har sett än om kvalitén hos Eternal Champions. Vill du ha ett alternativ till Street Fighter II så kan inte några timmar med Segas slagsmålsspel skada. Betyg 3/5.

Columns


Jag har aldrigt varit något stort fan av Columns, men jag förstår att andra är det. För mig var alltid Tetris det starka kortet och Columns upplevde jag bara som en svagare variant av det. Men med tanke på den katastrofalt dåliga versionen av Tetris som finns med på Sega Mega Drive Mini är jag uppriktigt glad att Segas flaggskepp vad gäller pusselspel finns representerat. Allt annat hade varit märkligt. Var glad, kombinera ädelstenar och om du kan, spela mot en vän. Betyg 3/5.

Dynamite Headdy


Dynamite Headdy är ett av många spel som är stöpt i Sonic-formen. Ta något slags djur och ge det en tuff attityd. Men att skriva av spelet som en Sonic-klon vore dumdristigt. Först och främst så är det Treasure som sitter bakom rodret vilket många av oss vet bådar för kvalitet. Dynamite Headdy är ett väldigt underhållande plattformsspel med variation och utmaning. Med hjälp av olika ”huvuden” får vår huvudkaraktär nya förmågor och med dessa förmågor ska denne ta sig an en elak kung. Trevligt spel. Betyg 4/5.

Light Crusader


Huga, det är svårt att hoppa in i ett isometriskt spel. Jag hade inte testat Light Crusader innan men eftersom Treasure stod bakom det var jag uppriktigt nyfiken på spelet. Jag trodde nog det skulle vara mer ett rollspel än ett action-spel men det visade sig vara det senare med inslag av det första. Och, visst, det är väl helt ok men den isometriska designen tar död på mig. Vore det inte för ganska underhållande action så skulle jag lägga ner direkt. Som tur är lyfter Treasure spelet till en godkänd nivå, men verkligen inte mycket mer än så. Betyg 3/5.