Tänker inte vara långdragen idag. Vill egentligen bara posta ett klipp för att påminna mig själv och andra om att Portal 2 kommer nästa månad. Vi är är alltså snart inne i månaden då Portal 2 kommer ut. Tjugonde april för att vara mer exakt. Tokerier, fånigheter, logik, kognitiv träning och kooperation på en och samma gång. PORTAL 2! Bot trust trailer!
Sida 102 av 111
Dag 88 har varit relativt lugn. Det snackas en del om Nintendo 3DS ”black screen of death” och att nästa God of War eventuellt, kanske, rent spekulativt ska få ett multiplayer-läge. Och vad gör man när man inte har några nya idéer för ett spel? Exakt – lägger till ett flerspelarläge. Så det skulle inte skaka min värld om ryktena stämmer.
Vi på tvspelsdagboken tycks ha en fetish för trailers och då ska jag väl inte vara sämre än att posta en sådan. FEAR 3 är på ingång och idag dök det upp en så kallad story-trailer till spelet. FEAR 3 kommer säkert bli ett fantastiskt spel på alla sätt och vis, problemet är bara att det är ett läskigt spel. Läskiga spel gör mig nervös och därför kommer jag säkert bara testa det under en kort period för att sen lägga mig i fosterställning och tänka på kattungar. Så här ser trailern ut:
Det dyker ibland upp nyheter av det mer bisarra slaget. Inte sådär japanskt charmigt bisarrt, utan bisarrt som i att man undrar över hur mötet såg ut där man tog beslutet om att utveckla produkten ifråga. Eller vad sägs om en kommande fotbollsdomarsimulator. Nu kanske du tänker att det inte är speciellt konstigt med en fotbollssimulator. Läs ordet igen – fotbollsDOMARsimulator. Utvecklaren heter ironiskt nog Fotballtainment och spelet heter Football Referee. Jag vågar nästan lova att vi gör ett testat på spelet, men bara nästan.
När en aktuell (ute på lite hal is här) konsol (bärbar eller inte) går för under tusenlappen är det nästan kriminellt att inte köpa den. Ja, om man inte äger den redan, men även då är det ett dilemma. Nu kanske inte en sprillans Playstation Portable känns som det mest givna köpet eftersom det knappt släpps spel till den men biblioteket är tillräckligt bra för att motivera ett köp till det här priset. Nu kommer dock informationen som kan få vissa att må lite dåligt inombords medan någon kanske hoppar till av lycka.
Det är en lila variant av PSP 3004 men om sanningen ska fram ser den riktigt sådär fantastisk ut och lite flärd har aldrig skadat någon. Sen är det den så kallade (vet inte riktigt hur jag ska uttrycka mig här)…eh… Hannah Montana-utgåvan. Vänta! Läs vidare! Det ser inte ut att vara uppenbart mer än på förpackningen och om Hannah Montana är en hemlig last du har är det god tid att föra fram det i ljuset nu. 998 riksdaler inklusive frakt. Jävligt taget. Veckans fynd hittar du här.
Vissa skulle kalla Rayman en fallen hjälte. Han kanske aldrig nådde nivåer som Mario eller Sonic, men på sitt eget lemlösa vis var han i varje fall en karaktär att räkna med i plattformarnas värld. Vid ett tillfälle fick han besök av ondsinta, galna men underbara kaniner och redan då insåg jag att Rayman skulle vara tvungen att ta ett kliv tillbaka. Idag lever kaninerna ett framgångsrikt liv under Ubisofts flyktiga vingar medan Rayman har hamnat i skuggan. Det är dags att komma fram nu, Rayman. Desperata försök att prångla ut releasetitlar till Nintendo 3DS har gett dig en ny chans.
Ny och ny. Rayman 3D är egentligen Rayman 2 som jag spelade och älskade till Dreamcast. Den stora skillnaden är såklart att det nu är bärbart och visas med stereoskopisk tredimensionell teknik. Frågan är egentligen om detta faktum bidrar till spelupplevelsen eller inte och om Rayman håller än idag? Under mina två testade timmar stod jag inför ett stort dilemma. Att spela med 3D-effekterna påslagna gjorde mig nämligen lätt snurrig. Kameran tenderar att zoom in och ut ofta, antingen för att spelet vill det eller för att jag själv behövde beskåda miljöerna runt omkring. Allt zoomande gjorde att jag behövde anstränga blicken för att fokusera, om och om igen. Att stänga av 3D:n var såklart ett alternativ men då kändes det inte lika fräscht längre. Jag valde att bita ihop och fortsätta äventyret med en lustig känsla i magen.
Rörig men ändå ball 3D i all ära, det viktigaste att känna till är att Rayman håller än idag. Det är ett stabilt plattformsspel där karaktärerna fortfarande får mig att fnissa både tyst inombords och ibland högljutt så att alla kan höra. För dig som aldrig testat Rayman 2 är det här ett givet köp men spelet känns samtidigt som en nödlösning, vilket å andra sidan passar sig bra som releasespel nu när konkurrensen är vek. Jag vill ha ett nytt spel med Rayman i huvudrollen, nya äventyr och nya underhållande karaktärer. Men får jag inte det är det här en nödlösning jag definitivt kan leva med.
Ett spel som varit på alla indiefanatikers läppar det senaste året är supersnygga Swords & Sworcery EP som i torsdags äntligen blev tillgängligt på iPad. iPhone-versionen dröjer dock lite till och beräknas nå AppStore i april. Har du missat detta rekommenderar jag en surfning över till officiella hemsidan där du kan spana in filmer från spelet som ser riktigt, riktigt läckert ut. Det är vid sådana här tillfällen jag grämer mig över att varken ha en iPad eller en iPhone, och trots viss ovilja att bli ytterligare en iMänniska så måste jag nog ge upp snart. Ja, iPad 2 ser ju läcker ut, får nog bli en sådan när dom inte längre är slutsålda överallt.
Förresten, Duke Nukem Forever är försenat. Luktar lite PR-kupp över det hela, men i juni kommer det i alla fall.
Eller…?
Igår nådde Nintendo 3DS de svenska butikerna och trots ett visst velande kunde jag tillslut inte motstå frestelsen. Det är ju faktiskt bara löning en gång i månaden, och vad passar bättre än att fira det med en ny konsol? Och jag menar, det är ju 3D utan glasögon! Hur futuristiskt är inte det? Att köpa en 3DS känns lika givet som att stå först i kön den dagen Jet Packs släpps till allmänheten. Både jag och Fredrik plockade upp varsin, och en längre testat-text av hårdvaran kommer vi bjuda på nästa vecka. Nu tänkte jag bara dela med mig lite snabbt av mina första intryck.
Hårdvaran i sig känns gedigen och har en skön kvalitetskänsla över sig. Inte riktigt samma lyxfaktor som Sony fick till med sin PSP, men ett rejält snäpp i rätt riktning om man tittar på tidigare bärbara från Nintendo. Skärmarna är väl något mindre än på DSi, men den övre skärmen är nu i 16:9-format och har såklart den omtalade 3D-effekten. Jag köpte Pilotwings Resort, i brist på annat, som första spel och jag måste säga att 3Dn faktiskt är riktigt skarp och fin. Visst tar det ett tag innan man vänjer sig (det är lite känsligt att man håller konsolen i rätt vinkel för att det ska se riktigt bra ut), och på slidern där man väljer hur mycket 3D-effekt man vill ha så kör jag nästan så lite det bara går, annars känns det som att jag ser dubbelt. Detta ska dock variera mycket från spel till spel har jag hört. Det är inte den här ”saker poppar ut ur skärmen”-effekten man får, utan det blir mer ett djup i bilden som faktiskt är riktigt behaglig. Har tyvärr åkt på årets dunderförkylning och är av den trött i ögonen och seg i huvudet, vilket gör att jag inte riktigt kan bedöma hur jobbigt det är att titta på 3D-skärmen i längden. Men det känns som att det fungerar förvånansvärt bra, även för mig som tycker 3D-bio är rätt påfrestande.
Överlag är jag imponerad av vad Nintendo har åstadkommit, även om det saknas riktigt bra spel just nu. Som tur är ägde jag aldrig någon Nintendo DS personligen, så jag har en ganska rejäl katalog av gamla DS-klassiker att gå igenom i väntan på stortitlarna till 3DS. Passade faktiskt på att plocka upp Chrono Trigger då det är ett spel jag har velat spela väldigt länge, men det har liksom aldrig blivit av. Bakåtkompabiliteten verkar dock inte vara helt klockren, eftersom 3DS har mycket högre upplösning på sina skärmar så får man välja på att konsolen antingen smetar ut DS-spelet på skärmarna vilket inte ser jättebra ut, eller spela i originalupplösning som då gör att spelet bara använder ungefär hälften av skärmytan. Hade hoppats på lite bättre där.
Men som sagt. Vi på Tvspelsdagboken återkommer med en mer matig hårdvarutest av 3DS nästa vecka, tillsammans med intryck av Pilotwings Resort samt Rayman 3DS.
Inte kung i baren kanske, men väl i spelbutiken.
Det var kanske inte så oväntat att det skulle bli ett köp av Crysis 2, trots visst funderande tidigare i veckan. Crysis 2 har i skrivande stund ett snitt på 87 på metacritic och det är inte fy skam. Men om jag minns rätt så hade utvecklarna och utgivarna satt upp som mål att landa på 90+.
Utöver Crysis 2 blev det även IL 2 Sturmovik – Birds of Prey, vilket jag minns som ganska imponerande när jag testade demot för några år sen. Bilden nedan menar att jag har köpt ”Limited Edition” av Crysis 2, men jag har faktiskt inte sett någon ”vanlig” utgåva av spelet så jag tvivlar starkt på att detta är en begränsad upplaga. Fodralet avslöjar att jag har fått med fantastiska saker som Bonus XP, Unique Platinum Dog Tag, Weapon Attachment och Scar Weapon Skin. Jag är inte speciellt imponerad. Nåväl – nu är det dags att testa och se vad Crysis 2 går för.
Veckans nya spel
Prylar, prylar och mer prylar. Tvspelsvärlden är full av dom. Tokiga t-shirts, statyetter, plånböcker eller något annat som det går att marknadsföra sina spel med. Och självklart älskar vi prylar. Jag har på tok för många tvspelsrelaterade produkter redan men är ständigt på jakt efter nya. Därför är det något av en våt dröm att San Francisco-baserade SEGA of America har dammat av en hel uppsjö godbitar, som säkert bara låg och skräpade i ett förrådsutrymme någonstans, till förmån för hjälparbetet i Japan. Nu pratar vi inte bara om någon t-shirt med Sonic på eller en nyckelring med Tails, utan en massa signerade produkter och ett par riktigt sköna rariteter.
Vad sägs om att få placera en gaffeltruck med Ryo i på din bokhylla, slänga på en vinylplatta med alla hitsen från Mega Drive-eran eller varför inte lyssna på valfri musik i din egen Sonic CD Boombox. Mår nästan lite illa av ha-begär när jag kollar igenom alla saker som SEGA of America auktionerar ut på Ebay. Titta på alla auktioner här men gnäll inte på mig om du plötsligt skulle känna dig lika illamående eller gå i någon slags personlig konkurs. Bayonetta-kostymen känns som det mest givna köpet.
Auktionen är en del av satsningen play for japan.
Imorgon släpps Crysis 2. Ännu ett FPS tänker vissa medan andra har väntat länge. Halo-spelen i all ära men nog känns det kul med lite fler FPS inom science fiction-genren. Crysis 2 har åkt upp och ner som i en berg- och dalbana på min hypekurva. Nyligen tog spelet topplaceringen på listan för de hetaste spelen i mars trots visst grubblande. Tur för mig att Internet alltid kan ställa upp med beslutsunderlag i sådana här lägen.
Nedan är ett axplock på uttalanden från diverse intressanta siter som får mig att känna mer pepp så här kvällen innan release.
IGN
”Crysis 2 on Xbox 360 has taken the crown for best graphics in a console game”
1up
”Possibly the most visually impressive game you’ll play this year”
Game Informer
”If you’re tired of fighting corridor-based wars against an endless flow of brainless meatbags, Crysis 2 is worth a look. The unique sandbox approach to gunfights and game-changing nanosuit lend the title a flavor of its own, and Crytek smartly leverages these strengths in both the single- and multiplayer modes. ”
Eurogamer
”The long road through the game, winding its way towards Central Park, lacks variation, but then it was never intended to be a Bond-style rollercoaster ride around diverse global tourist locations. Rather, this was always intended to be a game about a suit, and what that represents. In almost every way that matters then, Crysis 2 is dressed for success.”
Giant Bomb
”The suit abilities are easy and powerful, giving you just enough variety to let you deal with encounters in multiple ways. And though you’ll recognize large parts of its multiplayer design and gameplay from, well, every other shooter released over the last three years, the suit abilities add enough of a new wrinkle to make Crysis 2 stand out in an incredibly crowded field.”
Det är väl bara att kapitulera och ta på sig spenderbyxorna även denna gång. Just nu köper jag fler spel än jag hinner spela, men det är inte viktigt just nu. Crysis 2 släpps ju i morgon.
Crysis 2 – Launch trailer
På fredag smäller det. Eller i varje fall väsnas det lite. Nintendo släpper sin tredimensionella dubbelskärmade bärbara konsol i Sverige och jag är i valet och kvalet något så djävulskt. Jag älskar prylar, inte på något rimligt sätt utan på ett nästintill sjukligt sätt. Ok, jag är inte beredd att sitta i en campingstol i 24h på Sveavägen, men att köpa prylen ifråga på releasedagen känns helt klart obligatoriskt. Det är dock något med 3DS som får mig att vilja avvakta. Jag tänker nu lista mina tre huvudargument för att köpa en på fredag och sen leka djävulens advokat för att se om inköpet är hållbart.
Argument 1: Det är en ny pryl och nya prylar ska konsumeras, speciellt när de är spelrelaterade. 3DS ser snygg ut och att packa upp den ur sin kartong kommer att vara ett äventyr av det underbara slaget.
Motargument: Visst det är en ny pryl men Nintendo brukar släppa nya varianter av deras bärbara enheter efter ett tag (även om de själva sagt motsatsen när det gäller 3DS), och med tanke på den bristande batteritiden kanske det är värt att vänta ett år till. Dessutom vill jag ha en röd och den kommer inte släppas på fredag.
Argument 2: Jag är riktigt nyfiken på hur 3D-tekniken kommer att fungera och hur vimsig eller illamående man eventuellt blir. Och på fredag släpps spel som faktiskt kan visa det här för mig.
Motargument: Spelen ja. Vilka spel är det egentligen som är intressanta av dom som släpps dag ett? Tänkte precis det. Street Fighter ser lovande ut, men vill man inte hellre spela det på en stationär konsol? Ridge Racer ser väl ok ut, men ärligt talat, Ridge Racer? Sen kommer ett gäng spel till men releasespelen är allt annat än upphetsande. Vänta tills Animal Crossing släpps istället, då kanske den röda 3DS-varianten går att köpa också.
Argument 3: Men alla andra kommer ju köpa en!
Motargument: Du är 34 år gammal och kanske borde släppa argument av det här slaget.
Slutsats: Min magkänsla säger att jag kommer stå i en kö på fredag, min hjärna säger att jag kommer vänta tills det släpps något spel jag faktiskt vill spela. Min känsla vinner dock allt för ofta över mitt förnuft – sorgligt nog.
