Efter ett par timmars spelande har jag äntligen lyckats komma en bit. Jag har vandrat runt i Onett, utforskat och shoppat nödvändiga prylar. Lyckades komma upp till level sex genom att rensa staden på ligister. Med ligister menar jag medlemmar av gänget Sharks som tydligen är en plåga för invånarna i Onett. I och med detta fick jag en nyckel av stadens till synes korrupta borgmästare. Nyckeln ska leda till något slags hus en bit norröver. Jag har vilat, ätit en stek och sparat så nu kan äventyret fortsätta.

Nyckeln tog mig till ett hus och vidare till en grotta. Precis som sig bör i rollspel innebar grottan en hel del strider. Först stöter jag på den obligatoriska råttan vilket får ses som en klassiker i RPG-sammanhang. Efter det lyckades Earthbound att bräcka råttan som världens fånigaste fiende, genom att låta mig attackeras av myror. Jävligt ilskna myror för den delen. En massa strider klaras av men jag dör också ett flertal gånger, vilket känns lite pinsamt med tanke på typ av fiende. Till slut lyckas jag hitta fram till den boss som skyddar en ”sanctuary”. Jag spöar upp bossen efter ett antal försök med lite grinding mellan gångerna. Tydligen har jag nu låst upp min första sanctuary och det verkar som jag ska hitta fler sådana under spelets gång.

Tar mig sakta tillbaka till staden och belönas genom att bli utskälld av polisen. Unga pojkar ska tydligen inte springa runt i grottor. Efter att ha bevisat för polisen att jag är en pojke av det tuffare slaget (genom att vinna mot dem i strid) får jag tillåtelse att fortsätta mitt äventyr. Nu ska jag bege mig ner till nästa stad, Twoson (staden jag är i nu heter Onett, jag anar ett mönster). Enligt ryktet (personen i fråga sa det till mig i en dröm) befinner sig Less där. Det ska bli skönt med lite sällskap.

Börjar få lite bättre uppfattning om hur Earthbound fungerar nu. Att spelet beskrivs som en parodi av RPG-genren råder det inget tvivel om. Överallt dyker små lustiga kommentarer upp som än så länge inte har blivit tjatiga. Någon skulle beskriva vägen för mig och bad mig gå till vänster på skärmen, ursäktade sig snabbt och bad mig gå vänster på kartan. Lite småroligt, men man kanske måste ha varit där. Striderna är väldigt Pokémon-esque i den meningen att de utspelar sig turvis i förstapersonsvy. Dags att dra vidare till nästa stad nu, men mer om det i nästa del.