På plats i Forte City. Mitt stora möte med greven är snart ett faktum, men först måste jag hitta ett rum för natten. Problemet är bara att den som jobbar bakom disken på värdshuset är bortsprungen, eller snarare, han är tydligen ute och leker någonstans. Mina tankar går till barnarbete och till ledningen för värdshuset. Vid nästa styrelsemöte kanske ni ska se över era rutiner, och möjligtvis enas om att utifall personalen riskerar att strunta i jobbet på grund av att det är ute och leker, anställ någon annan. Phil, som han heter, är hur som helst borta och uppenbarligen är det ett problem även för honom, hans mamma är tydligen av det strängare slaget.
Istället för att få en god natts sömn blir vårt nästa uppdrag att leta upp Phil. För om Phil blir påkommen av att inte jobba är det hårda bud som gäller. Det jämförs med att gå och lägga sig hungrig, eller än värre, få hundra smisk på rumpan. Yikes.
Forte City är en stad fylld av hälsorisker. Det bådar inte gott för unge Phil. En brunn står vidöppen, han kan ha fallit ner där. Staden ligger vid en vidöppen klippavsats, han kan ha fallit ner där. Jag springer runt i staden och pratar med dess invånare. Ingen har speciellt mycket gott att säga om Phil. Han är en odåga som hela tiden spelar spratt på medborgarnas bekostnad. Efter att ha triggat en dialog med samma person fyra gånger får jag reda på att han synts till vid klippavsatsen och ett evigt klättrande börjar.
Man märker att det är stor skillnad på ett RPG från 2007 jämfört med idag. Det finns inga tydliga riktlinjer kring vem man ska prata med för att få mer info, vissa ledtrådar dyker upp i dialogen, men knappast någon prick som blinkar på min minikarta. Eller så är det kanske skillnaden mellan ett japanskt rollspel och ett västutvecklat dito. Till slut hittar jag i varje fall Phil som visar sin tacksamhet genom att bjuda på rumsavgiften. Hade hoppats på ett asgrymt svärd, men icke.
Efter en god natts sömn styr jag kosan mot stadens slott och mitt möte med greven.Utanför portarna pratar jag med vakten och ber om några minuter av grevens dyrbara tid. Istället blir det slaggis. En stor man med lika stort vapen försöker piska upp mig, istället piskar jag upp honom. Han lackar och slänger oss i fängelset. Stadens ledare visar sig vara av det paranoida slaget. Jävla Stassifasoner.
”Man märker att det är stor skillnad på ett RPG från 2007 jämfört med idag… Eller så är det kanske skillnaden mellan ett japanskt rollspel och ett västutvecklat dito.”
Det är nog en kombination då västvärldens spelindustrier växt ifrån de japanska för länge sedan. Ibland är det skönt att inte bli matad med sked utan få skaffa sig maten på egen hand, även om det krävs tålamod och lite kreativitet.
Får vänta till del fyra då antagligen innan jag får möta greven. Kom igen frexxi, spela mer.
Japp, del 4 kommer snart.