Välkommen till Operation Shmup där planen är att rangordna så många shoot ’em ups jag bara orkar. Placering i listan avgörs helt och hållet av hur roligt jag tycker spelet är idag, inte om det på något sätt är historiskt viktigt eller om det var imponerande för sin tid. Jag är definitivt ingen expert i genren men ett stort fan. Dags för spel nummer 10 – arkadexklusiva R-Type Leo.
R-Type Leo är lite av en udda fågel i R-Type-familjen. Vid första anblick påminner det om andra spel i serien, men ganska snart inser man att det inte alls är gjutet i samma form. Det är dock inte så märkligt med tanke på att det inte är utvecklat utan bara publicerat av Irem. Vid rodret satt Atsushi Inaba som bara var vid starten av sin fantastiska karriär. Han skulle senare vara delaktig i och leda utvecklingen av spel som Samuari Shodown, Viewtiful Joe och Vanquish.
UTVÄRDERINGEN
Från början var Leo tydligen inte tänkt att släppas med namnet R-Type i titeln men Irem valde den vägen och det syns framförallt i miljöerna, inte så mycket i hur det spelar. Förväntar man sig R-Type kommer man kanske bli besviken men är man bara sugen på en färgsprakande och extremt väldesignad shoot ’em up – blir man det inte. För R-Type Leo exploderar direkt på skärmen med sina färgval, fantastiska pixelgrafik och underbara ljudbild. Och från bana två sitter jag och nästan dreglar över min arkadsticka.
Spelmekaniken är ganska traditionell. Lär dig power-up-systemet, vilka vapen som passar bra i olika partier av banan och fiendernas mönster så kommer du ta dig framåt. Leo är inte extremt svårt, i varje fall inte inledningsvis, och du kommer avancera om du är ihärdig och fokuserad. Grafiken gör det dock lätt att tappa fokus, men det är ok att förlora ett skepp på grund av den saken. På tal om det så känns inte Leo lika bestraffande som ett vanligt R-Type-spel när du dör. Det går någorlunda att komma tillbaka och komma vidare även efter ett tappat liv.
Det ack så viktiga power-up-systemet är enkelt att förstå. Du plockar upp olikfärgade sprites för olika typer av vapen. Vanlig laser, målsökande missiler och studsande laser. Dessa ändrar färg automatiskt så du måste tajma väl om du är ute efter en viss typ av vapen. Jag önskar att man istället behövde skjuta på ikonen för färgskiftning, det hade gjort oönskade vapenbyten mer ovanliga. Det finns också pick-ups för att få missiler och för att öka skeppets hastighet. Skeppet har också två satelliter som du kan skjuta iväg mot fienden för att göra massa skada. Dock är du ganska klen innan du plockat upp dessa igen. Ett bra risk-system som fungerar utmärkt i spelet.
R-Type Leo kanske inte utmärker sig mekaniskt, men det som finns här är så välpolerat och genomarbetat. Spelet är vackert, ljudeffekterna dundrar fram och är extremt tillfredsställande. Musiken är också riktigt bra även om den kanske är lite lågt mixad. Leo är helt enkelt riktigt, riktigt bra. Och med risk för att stickat ut hakan är det nog mitt favoritspel med R-Type i titeln. Men den jämförelsen är nog dumdristig att göra och det var ärligt talat länge sedan jag verkligen satte mig ner med något annat spel i serien. Får väl råda bot på den saken snart. Leo landar på plats 6 i listan som nu har hela 10 deltagare.
Samtliga spel rangordnade
- UN Squadron (Super Nintendo)
- Gate of Thunder (PC Engine CD)
- Batsugun (Sega Saturn)
- Super Star Soldier (TG16/PCE)
- Android Assault: The Revenge of Bari-Arm (Sega CD)
- R-Type Leo (Arkad)
- Trouble Shooter/Battle Mania (Sega Mega Drive)
- Aero Fighters 2 (Neo Geo)
- Star Parodier (PC Engine CD)
- Summer Carnival ’92: Recca (Famicom/NES)
