Välkommen till nya Operation Shmup, där jag kommer att spela en rad olika Shooters till olika system för att sedan rangordna dessa i vad som förhoppningsvis kommer att växa till en respektabel lista. Rangordningen bestäms enbart utifrån min upplevelse av spelet, inget historiskt kontext eller objektivt nedbrytande av tekniska faktorer. Observera att jag inte är speciellt bra på spel i den här genren, men gillar den verkligen. Dags för spel nummer 3 – Super Star Soldier till PC Engine och Turbografx-16.
Operation Shmup fortsätter med sin första vertikala shooter – Super Star Soldier, en del i den så kallade soldier-serien till PC Engine. I grunden är det som vilken shooter som helst, världen är hotad och ett ensamt skepp har fått den något otacksamma uppgiften att ställa allt till rätta. Spelet hade premiär i Japan 1990 och fick ett relativt varmt mottagande av kritiker – jag förstår varför.
Utvärderingen
Det tog ett tag för mig att komma in i Super Star Soldiers rytm. Allt kändes väldigt oklart och jag möttes direkt av ett par saker som jag stör mig på i shooters. Nummer ett är olikfärgade power-ups som innebär olika typer av vapen. Röda, blåa, gula och så vidare. För varje enskild färg jag plockar upp blir den typen av vapen starkare och när det är fullt uppgraderat blir den färgen istället en skärmrensare. Problemet för mig är att jag tenderar att plocka upp (både frivilligt och ibland ofrivilligt) alla power-ups jag kan se på skärmen vilket då innebär att jag kanske tappar den vapentypen jag vill ha. Istället fördrar jag när jag växla mellan olika vapentyper och levla upp dem separat. Men mitt huvud anpassade sig efter ett tag så jag ska inte gnälla alltför mycket.
En annan sak jag stör mig lite på är hur spelets check-points fungerar. Som jag förstår det får jag börja om från början när jag dör (vilket tar olika antal skott beroende på hur uppgraderad jag är) förutom när jag kommit fram till banans huvudboss, då får jag börja om vid den fast med kassa vapen. Men om alla mina liv, utom ett, ryker vid bossen får jag börja om från början helt, vilket nästan känns som att spelet vill berätta något för mig. – Ärligt talat, du kommer inte klara den här bossen med dina skitvapen så vi ger dig en chans att skaffa nya. Känns både logiskt och en gnutta frustrerande.
Men nu har jag nog stört mig klart. För det finns en massa positiva saker att säga om Super Star Soldier. Musiken känns helrätt och det gör den totala ljudbilden också, inklusive några roliga stereoeffekter. Dessutom lyckas spelet med konststycket att vara väldigt intensivt utan att bli för rörigt eller orättvist. När jag dör mitt i ett kaos av fiender förstår jag varför. Jag gör fel och det är inte spelet som är orimligt bestraffande. Atmosfären och den balansen gör att jag orkar kämpa vidare och ta mig förbi de brister jag ser i spelet. Super Star Soldier är inte perfekt men det är en extremt stabil skjutare till en konsol som har ganska många av det slaget.
Samtliga spel rangordnade
- UN Squadron (SNES)
- Super Star Soldier (TG16/PCE)
- Android Assault: The Revenge of Bari-Arm (Sega CD)
