Tvspelsdagboken.se

Retro, nytt och allt däremellan.

Sida 30 av 111

Gamescom 2014: Fredriks topp 5

Årets Gamescom är snart över och även om mässan inte är känd för de största nyheterna dök det upp en del intressanta saker värda att kommentera. Hoppas att Tokyo Game Show kommer med något som får mig att ramla av stolen men vi fick dock se massvis av nya trailers och ett par riktigt intressanta presskonferenser och nedan följer mina 5 favoriter från årets Gamescom. Fortsätt läsa

Spelsläpp 2014: augustis fem hetaste spel


Vi har redan hunnit in en bit i augusti och Gamescom 2014 pågår för fullt. Tar vi en titt på månadens lista ser vi att den domineras av gamla spel som ges ut på nytt. Jag har till och med fuskat lite denna månaden och satt Last of Us Remasterd högst upp på listan trots att det släpptes den sista juli. ”Game of the generation” som det kallas förtjänar det, det är en helt unik upplevelse där både berättelse och karaktärer får ta rejält med plats.

Jag tycker det är helt okej att de släpper gamla spel till en ny generation så länge som det inte blir slarviga portningar och det finns frikostigt med innehåll. Samtidigt är det något oroväckande att det är så våldsamt många återutgivningar, vi vill ju få nya potentiella klassiker att spela också. The Swapper är nytt för mig och det är ett spel jag definitivt ska kika närmare på. Här är månadens lista.

1. The Last of Us Remastered


Format: Playstation 4 | Släpps: 2014-07-30

2. The Swapper


Format: Playstation 4, Playstation Vita | Släpps: 2014-08-05

3. Diablo III: Reaper of Souls – Ultimate Evil Edition


Format: PC, Playstation 4, Xbox One | Släpps: 2014-08-19

4. Metro – Redux


Format: PC, Playstation 4, Xbox One | Släpps: 2014-08-29

5. Metrico


Format: Playstation Vita | Släpps: 2014-08-06

Släppdatum enligt webhallen.com & Eurogamer.net och kan komma att ändras. ”Spelsläpp” är en återkommande artikelserie här på Tvspelsdagboken där vi listar de fem hetaste spelsläppen varje månad.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.

Efter ca tre timmars spelande kunde jag för andra gången stryka en titel på listan. The Unfinished Swan består av fyra kapitel, som i sin tur är indelade i ett antal sektioner (utan att egentligen behöva vara det). Det hela presenteras som en sagobok, typ, men mot slutet börjar man undra om det är en saga eller en dröm eller en dröm i en saga eller. Denna osäkerhet är spännande en stund, men leder snart till att man slutar bry sig om varför man gör vad man gör och istället bara… gör. Och vad är det då man gör? Allt game play kretsar kring att skvätta med en pensel. Till en början skvätter man svart färg, senare vatten. Båda bjuder på småintressant utforskande en liten stund, men blir snabbt uttjatade. Fortsätt läsa

Dag 1303: Sommarläsning & The Last of Us…igen

Utöver att frenetiskt måla hus har jag även lyckats ta mig igenom ett par tvspelsrelaterade böcker i sommar. En utav dem för andra gången. Console Wars av Blake J Harris och Masters of Doom av David Kushner är de båda böckerna som jag varmt kan rekommendera alla att läsa. Även om du inte är en riktig spelnörd. Console Wars (som tydligen också ska bli film) handlar om hur Sega tar sig an Nintendo under nittiotalet och hur de skakar om en marknad som under flera år totalt hade dominerats av Nintendo. Den ger en extremt intressant inblick i Sega och Nintendo som företag och fokuserar mer företagsintriger och marknadsföring, än på spelen och konsolerna i sig. Masters of Doom låter oss följa grundarna av Id Software, John Carmack och John Romero, genom deras uppväxt till skapandet av Wolfenstein, Doom och Quake. Onekligen en fascinerande historia. Två fantastiska böcker om spelhistoria och om företag som verkligen satte avtryck i den värld vi älskar så mycket.

Jag har också noterat att remaster-versionen av The Last of Us släpps till Playstation 4 imorgon. Av någon underlig anledning känner jag mig riktigt sugen på att köpa det. Det största motargumentet skulle vara att jag redan har spelat det och att en prislapp på 500 kronor känns ganska saftig då. Det största argumentet för är att man nu får spela det i 60 fps. Frestande värre. Här kommer en trailer som garanterat inte körs i 60 fps.

Retrorundan: Fredriks spelrumsprojekt (video)

Tidigare skrev jag en artikel om att organisera ett spelrum. Jag har nu kommit en bit på vägen och tänkte att jag skulle dokumentera detta i videoform. Det återstår en hel del arbete i rummet men de flesta konsolerna är på plats och det börjar bli hyffsad ordning och reda bland spelen. Jag filmade med min telefon så jag ber om ursäkt för kvalitén. En uppdatering kommer när rummet blir klart.

Fortsätt läsa

En bättre backlog – The Unfinished Swan

Med Halo: Reach bakom mig tar backloggandet en lite mer stillsam vändning. The Unfinished Swan har snart två år på nacken, och var tillsammans med Journey och ett till exklusivt spel (som jag för mitt liv inte kan minnas namnet på eller hitta vad det var) en PSN-trio från 2012 som jag gärna ville ha… som jag minns det i alla fall. Då det tredje helt fallit i glömska fick det nog ingen superkritik vid release, till skillnad från Journey som blev omåttligt hyllat. Hur som helst  jag har fortfarande inte spelat The Unfinished Swan, och som en huvudsaklig PlayStation-spelare är det på tiden att jag gör det. Fortsätt läsa

En bättre backlog – Amnesia avbrutet, Halo påbörjat

När PSU:n till min stationära dator dog blev hårddisken med sparfilen till Amnesia: The Dark Descent strömlös, och det ser ut att kunna ta ett tag innan jag kan liva upp den och återuppta Amnesia. Synd, då mina första två timmar med spelet var väldigt trevliga. Spelet var mer strukturerat än jag hade föreställt mig, vilket i sig betyder varken bra eller dåligt men som för backloggandets skull var en bonus då man fick en känsla av progression. Jag siktar absolut på att ta upp Amnesia när jag får möjlighet, men för nu har jag inget annat val än att gå vidare. Fortsätt läsa

Dag 1298: Bioware, inte Bioware och Civilization V-beroende

Med 22 dagar sedan senaste dagboken är det hög tid att sätta stopp för den längsta dagboksfria perioden sedan sidan sparkade igång. Även om det är sommar dyker upp nyheter lite här och var, nu och då. Igår kunde man läsa att både Battlefield: Hardline och Dragon Age: Inquisition har fått uppskjutna releasedatum. Den förstnämnda kunde jag inte bry mig mindre om, men jag antar att det är bättre att det skjuts upp än att det släpps lika ofärdigt som Battlefield 4. Dragon Age däremot är av större intresse för mig, trots att – eller kanske därför att  det intresset sällan verkar vara delat med folk jag pratar med. Dragon Age: Inquisition, i allmän popularitet och personlig hype, ligger i lä jämfört med The Witcher 3, den saken är klar. När jag läser att man bara skjuter upp Dragon Age en månad höjer jag på ögonbrynen. Jag kan inte släppa tanken på att spelet egentligen behöver mer tid än så, men att de inte kan lägga lansering efter jul för att undvika konsumentkampen med The Witcher. Jag hoppas att jag har fel.

Idag kan man på IGN läsa om och titta på Obsidians kommande rollspel Pillars of Eternity. Att spelsidor skriver om förtestade spel i positiva termer hör väl knappast till ovanligheten, och jag sjunger väl knappast lovord efter att ha sett videon. Man ska här komma ihåg att det är Obsidian Entertainment i pratar om, i min värld en böldpest på Biowares fantastiska spelkatalog och en parasit i spelindustrin jag älskar. Det spelar ingen roll att South Park: The Stick of Truth fick fin kritik – jag vill inte göra fisattacker och jag vill inte spela spelet och erkänna att det nog är rätt schysst. Också, jag vill inte gilla Pillars of Eternity. Jag vill att det ska vara genomruttet och att Baldur’s Gate-veteraner ska skriva lagom hatiska inlägg på facebook och twitter och reddit och 4chan och vad fan hans moster. Det är bekvämt att hålla Obsidian som en kass utvecklare, och det tänker jag fortsätta med ett tag till.

För egen del har jag börjat beta av min backlogg där Amnesia: The Dark Descent och Halo: Reach stod överst på listan. Men så kom något i vägen – Civilization V. Jag har länge vetat att jag skulle älska det spelet, men jag har aldrig kommit över den där första tröskeln för att verkligen fastna – förrän nu. Efter att ha påbörjat ett multiplayerspel och alldeles lagom börjat haja spelets gång startade jag en egen sparning som hunnerna på en stor Jorden-karta. 05:00 på tisdagen sköt jag upp min rymdraket och vann en vetenskaplig seger efter över 50 timmars spelande på fem dygn. Jag har fastnat för spel förut, men aldrig låtit det störa och styra mina dagar såsom Civ V. Rekord-sessionen var dag nummer två där jag spelade, med avbrott för inhandling av samt förtärande av mat, från elva på förmiddagen till sju på morgonen. Jag har nu beslutat att inte starta en ny civilisation förrän jag har 50 timmar över, annars kan det bli ödesdigert.

En tråkigare nyhet är att PSU:n, strömförsörjaren, till min stationära dator har tröttnat. Frid över dess minne. Den har drygt tre år på nacken och har därmed just avslutat sin tid av garanti. För Civilization innebar inte det någon större förlust då jag använt steam cloud på mina sparningar och regelbundet hoppat mellan laptop och stationär. För Amnesia är det värre, där sparfilen nu ligger på en strömlös hårddisk. I nuläget är det osäkert när jag har möjlighet att lappa ihop riggen, som varit en fin trotjänare under dessa år.

Första 10 med: Aero Blasters (Sega Mega Drive JP)

Att äga ett japanskt Sega Mega Drive, eller en adapter som fixar japanska spel, har sina fördelar. En av dem är att det många gånger är enklare att komma över intressanta shooters och Aero Blasters är en sådan. Spelet släpptes 1991 och är utvecklat av Kaneko. Allt vi spelar in görs med originalhårdvara och med originalspel.

Fortsätt läsa

En bättre backlog – Amnesia: The Dark Descent

Första spelet på listan är Amnesia: The Dark Descent. När jag gick igenom listan av ospelade spel kunde jag alltid hitta om inte argument så en rimlig förklaring till varför jag inte spelat dem. Jag har inte haft lust, spelet är så gammalt, spelet är så nytt eller jag har inte spelat föregångaren av någon av nämnda anledningar. Med Amnesia kunde jag inte hitta någon förklaring. Jag har länge haft stor lust att spela det. Spelet är snart fyra år gammalt och släpptes alltså under min prime time som spelare (som jag fortfarande anser mig vara i). Dessutom är det utvecklat av svenska Frictional Games, har inte en alltför lång kampanj och bör kunna klaras ut under sju timmar. Fortsätt läsa

« Äldre inlägg Nyare inlägg »