Tvspelsdagboken.se

Retro, nytt och allt däremellan.

Sida 59 av 111

Metacriticduellen: Medal of Honor: Warfighter

metacriticduellen banner
Medal of Honor-serien har varit med oss ända sedan 1999 och Medal of Honor: Allied Assault blev oerhört hyllat för bland annat den oförglömliga landstigningen vid Normandie. Sedan dess har det blivit hela 16 spel i serien, alla plattformar och expansioner räknat. För två år sedan valde Electronic Arts med hjälp av Danger Close Games att starta om serien genom att släppa Medal of Honor, helt utan någon siffra eller fyndig undertitel. Ett spel som faktiskt togs emot förhållandevis okej (74 i snitt på Xbox 360).

Danger Close Games så kallade ”uppföljare”, Warfighter, har fått ett minst sagt kyligt mottagande och har därmed startat en inte så smickrande nedåtgående trend för serien. I recensionerna pratar man om ett opolerat och ickeinspirerande spel som inte flyter på riktigt som det borde. Ett vackert yttre, en rörig kampanj och en ambition om att skildra en mer känslosam historia som inte når hela vägen fram. Ett försök att stå upp mot Call of Duty som istället för att bjuda upp till kamp landar som ett mediokert, och kanske också framstressat, alternativ på våra butikshyllor. ”Been there done that” som en av siterna skriver. Medal of Honor: Warfighter snittade 51 på metacritic vid vår mätning.

Fredrik (gissat 77)

Medal of Honor har aldrig fallit mig i smaken. Det finns säkert delar som har varit helt okej, men aldrig något för mig. Men efter att ha tittat på lite klipp och läst lite intryck försökte jag att gå emot min egen magkänsla och inte såga detta på förhand. Det skulle jag aldrig ha gjort. Mitt optimistiska 77 visade sig vara en heltokig gissning. 0p

Daniel (gissat 77)

Medal of Honor: Allied Assault får nog ses som lite av en milstople i krigsspelhistorien och satt på den tron som Call of Duty-serien senare skulle ta över. Därför känns det tråkigt att serien gått utför och famlar i mörkret efter en egen identitet. Med 2010 års upplaga i åtanke hade jag vissa förhoppningar, E3-trailern såg ju rätt lovande ut. Att det sedan skulle landa på ett sånt här tragiskt snitt är bara för sorgligt. 0p

Ställning just nu: Daniel: 5 p (-) | Fredrik: 5 p (-)

För att se vilka spel vi har valt ut och vilka regler som gäller klickar du här.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.

Metacriticduellen: Forza Horizon

metacriticduellen banner
Forza-serien har kommit ut i fyra delar. Fyra delar som i våra ögon representerar några av de bästa bilspelen någonsin. Fyra delar som siktade på att konkurrera med mer seriösa racingtitlar så som Gran Turismo. Men där Gran Turismo hade allt fokus på simulation stack Forza ut med snyggare inramning och i vårt tycke – mer spelglädje. Nu tar varumärket ytterligare ett steg och ger sig på en annan del av bilspelsmarknaden. Det är dags för Forza och utvecklaren Playground Games att försöka mäta sig med titlar som Burnout, Need for Speed och Test Drive Unlimited, med motorn från Forza 4 och med folk från bland annat Codemasters i ryggen borde det vara en lugn match.

Visst, spelskribenterna tycks i de flesta fall älska Horizon. Tyska Eurogamer tycker man har hittat spelglädjen från Project Gotham Racing 2. IGN beskriver det som ett perfekt komplement till Forza 4 och Gamespot menar att Horizon verkligen prickar helt rätt vad gäller bilåkande i en stor och obegränsad värld. Polygon är mer kritiska och tycker den öppna världen känns ganska tom. I stort ser det dock väldigt bra ut, så medan Turn 10 lugnt kan koncentrera sig på utvecklingen av del 5 i den riktiga Forza-serien kan vi konstatera att Playground Games hittat rätt med sin spin-off. Forza Horizon snittade 86 på metacritic vid vår mätning.

Fredrik (gissat 84)

Jag visste inte vad jag skulle tro eller tycka om Forza Horizon. Jag är ett stort fan av Forza-spelen och var nog lite orolig när jag första gången läste att Playground Games hade fått uppdraget att göra en mer lättsam avstickare i serien. Samtidigt trodde jag nog inte att Turn 10 skulle låta någon göra slarvsylta av deras varumärke. Jag drog därför till med 84. Nära nog. 3p

Daniel (gissat 84)

När utvecklaren Turn 10 presenterade sin så kallade Gran Turismo-dödare till Xbox kan jag inte påstå att jag var allt för exalterad. Ville jag spela bilspel på den tiden var det PGR 1 & 2 som gällde. Med det sagt så fastnade jag till slut för serien i samband med att del tre släpptes. När så Forza Horizon utannonserades hoppades jag på ett TDU med bättre körkänsla. Riktigt så blev det väl inte, men helt klart ett bra spel skulle det visa sig. Jag gick på magkänslan baserat på vad jag sett och satte ett halvhögt betyg där jag reserverade mig för att de kanske inte får in en komplett fullträff redan med första spelet. Synd också att jag inte heller fick in en fullträff, endast två ynka poäng ifrån. 3p

Ställning just nu: Daniel: 5 p (+3) | Fredrik: 5 p (+3)

För att se vilka spel vi har valt ut och vilka regler som gäller klickar du här.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.

Slutet på en generation – Wii, del 2


I dagarna har jag börjat göra en inventering av min tvspelssamling. Nu ska det understrykas att jag inte är någon heltokig samlare, även om jag äger ett gäng spel. Men jag ville se över vad jag äger och skapa lite ordning och reda. I samband med det tog jag en titt på min Wii-samling. Det har blivit en del spel, en handfull tillbehör men ska sanningen fram är nog Wii den konsol jag har samlat minst till. Jag tänker nu göra nått så nördigt som att lista och kommentera samtliga beståndsdelar i samlingen.

Ett stycke Nintendo Wii (vit). Konsolen köpte jag några veckor efter release vilket betyder att den fortfarande hade Gamecube-stöd, en funktion jag knappast tror jag har utnyttjat mer än för att testa att bakåtkompatibiliteten fungerade.

Tre stycken kontroller (två original och den guldfärgade zelda-varianten). I vanliga fall brukar jag se till att jag äger fyra handkontroller till alla mina konsoler som har stöd för det. Inte så till Wii. Med tanke på hur få gånger jag har velat spela mer än två personer samtidigt på den ser jag det som en personlig vinst. Mot hamstern i mig.

Ett stycke Retrokontroll. Köpte den för att spela alla de Virtual Console-spel jag aldrig laddade ner. Några har jag självklart köpt, men inte alls i den utsträckning jag trodde. Kontrollen är väl helt okej men något som har och fortsätter att förbluffa mig är hur i helvete Nintendo inte har reproducerat sina gamla kontroller? Varför ingen klassisk NES- eller SNES-kontroll? Kan förstå att de vill få ner kostnader genom en standardisering, men jag skulle lätt ha lagt några hundra kronor för att få tillbaka en liten del av min barndom.

Ett stycke Wii Balance Board. Vilken jag har balanserat damm på i några år nu. Vet i fan hur jag tänkte här. 

Nu över till spelen som jag kommer att lista i kaotisk ordning.

The Legend of Zelda – Twilight Princess. Ägde detta till Gamecuben också, har spelat men inte till fullo. Sålde mitt Gamecube-exemplar vilket jag djupt ångrar. Ibland är man inte helt med i matchen. Borde spela mer.

The Legend of Zelda – Skyward Sword. Köpte den limiterade utgåvan för runt 500 kronor på Amazon. Har lyssnat på soundtracket som följde med, spelat med den guldfärgade kontrollen. Inte startat spelet. Borde nog göra det.

Dead Space – Extraction. En riktigt rolig railshooter som jag fortfarande känner mig sugen att plocka fram ur hyllan och spela. I min värld är det nästan samma sak som att spela det. Borde kanske plocka fram det igen.

EA Sports Active Personal Trainer – Innan jag började träna på ”allvar” tillsammans med min Kinect fick jag ett ryck och skaffade detta spel. Precis som med balansbrädan kan jag för allt i världen inte motivera varför.

Tiger Woods PGA Tour 10 – Eftersom det var så kul med golf till Wii Sports slog jag till och köpte Tiger billigt. Det visade sig inte vara speciellt kul alls.

Animal Crossing – Let’s go to the city. Alla som tittar in på vår sida vet att jag gillar Animal Crossing mer än vad som kanske är normalt. Vågar inte räkna på hur många timmar jag lagt ner i Let’s go to the city. Fantastiskt spel, även om Animal Crossing var bättre till Gamecube och till DS.

Metroid Other M – Skriker 49 kronor från en reaback någonstans i landet. Inte rört.

Beat the Beat – Rythm Paradise. Ett av mina bästa köp till Wii och dessutom inköpt i år. Fruktansvärt roligt och beroendeframkallande rytmspel som alla borde spela.

Okami. Gånger två. Jag äger två exemplar av några spel. Inte nödvändigtvis för att jag gillar dem extra mycket utan mer på grund av dåligt minne. Beställde ett exemplar från Webhallen som aldrig dök upp. Köpte det från tradera istället. Sen dök Webhallen-exet upp. Båda är, eh, inplastade.

Metroid Prime Trilogy. Ännu ett av raden inplastade spel. Spelade ettan som en tok till Gamecube. Gillar specialutgåvor. Köpte trilogin.

No More Heroes. Prislappen på fodralet säger 99 kronor. Inplastat? Japp. Borde spela.

Wii Fit – Lika tråkigt som balansbrädan självt. Saknar själ och glädje vilket Nintendo annars brukar vara så bra på att leverera.

Wii Sports Resort – Spelet som kom i samband med Wii Motion Plus. Inte lika bra som sin föregångare men fortfarande ett spel i toppklass. Pingisen är helt underbar.

Mario Kart Wii – Långt ifrån det bästa Mario Kart-spelet där ute men ett självklart köp till varje Nintendo-konsol. Följde med en plastratt som jag aldrig rört. Vem vill styra Yoshi med hjälp av att tilta handkontrollen? Respektlöst.

Rayman Raving Rabbids. En vass samling minispel med de tokiga kaninerna. Försöker minnas om jag spelat det till Wii eller om det är 360-versionen som har gått varm här hemma. Ibland skrämmer jag mig själv.

Mad World. Segas, enligt ryktet, något underskattade försäljningsmagplask. Mycket blod och skön estetik. Även det enligt ryktet. Inplastat…

Wii Sports – Följde med konsolen. Spelet jag har lagt mest tid på skulle jag gissa. Ja, med undantag från Animal Crossing.

Boom Blox Bash Party. Har jag spelat en del hemma hos en god vän. Mitt exemplar är fortfarande, just det, inplastat.

Super Mario All-Stars. Kom i fin förpackning, samlar fyra stycken klassiska Super Mario-spel på en skiva. Så nu har jag den teoretiska möjligheten att spela dessa, igen.

Punch-Out. Ett av få spel jag har laddat ner genom Virtual Console, orginalet alltså. Det har jag spelat skiten ut, det här har jag inte rört. Grand Slam Tennis. Resonerade nog lite lika som vid köpet av Tiger Woods 10 här. Men till skillnad från Tiger har jag inte utvärderat om detta är lika kul som tennisen i Wii Sports. Skulle inte tro det, men borde antagligen testa.

New Super Mario Bros. Wii. Kom ni ihåg när New Super Mario Bros. betydde New Super Mario Bros? Det här är fortfarande ett spel jag återvänder till om jag har besökare som vill återvända till det. Har nog aldrig spelat det på egen hand.

Super Mario Galaxy 1 och 2. Antagligen de spel jag skäms mest över att inte ha spelat igenom helt. Det jag har spelat har varit fantastiskt men något måste ha dykt upp och förstört koncentrationen. Detta ska banne mig åtgärdas nu. Säkert.

Där har vi den, min personliga Wii-samling. Inte i närheten lika stor som min 360-samling men några godbitar äger jag. Och faktiskt inte speciellt många katastrofspel, vilket mest tyder på att jag aldrig jobbat med att recensera Wii-spel. Det finns fortfarande spel jag vill äga till konsolen som till exempel Xenoblade Chronicles, Kirby’s Epic Yarn och Okami. Vänta nu, Okami äger jag nog redan.

Läs del 1 av den här artikelserien.

Dag 667: Galna projekt, Gamex & Veckans fynd

Idag börjar höstlovet runt om i landet och för min yrkeskategori betyder det ledighet. Jag började redan förra veckan att fira detta genom att dra igång ett projekt som ganska snabbt skulle visa sig större än vad jag hade tänkt. Projektet var att göra en inventering av min tvspelssamling och faktiskt dokumentera alla delarna på ett snyggt, inte alls kaotiskt, vis. Efter att ha grävt fram sju flyttkartonger ur förrådet började jag sortera sladdar, spel, kontroller och tillbehör efter den konsol de tillhörde. Ganska snabbt ledde detta till tankar som ”hmmm… jag borde koppla i min Dreamcast” och ”hmmm… undra om mitt Master System fortfarande fungerar?”.

nygammal tvJag kopplade snabbt in Dreamcasten i min TV för att genast slås av en bekant känsla. Fy fan vad risigt äldre konsoler ser ut på LCD-skärmar. Nu tog projektet en ny vändning och jag letade mig ut på Blocket för att hitta en tjock-TV. Igår gav jag mig i väg mot Mälarhöjden för att införskaffa en 29” Philips 4:3. Den skulle kosta mig 200 kronor och väga mig 40 kilo. En riktig best. Nu står den inkopplad och nyputsad i mitt vardagsrum. Dreamcastspelen ser fantastiska ut, Mitt Master System fungerar bra, förutom att handkontrollen inte vill styras åt vänster och min Gamecube spinner av lycka. Höstlovsplaner? Check.

Men jag tänker inte bara spela gamla spel under höstlovet. Jag och Daniel kommer även att styra vår kos mot Kista för att gå på årets Gamex. Vi ser fram emot att få testa lite Wii U och Halo 4. Men framförallt att få gå runt och titta på mindre utvecklare, för att hitta något unikt på mässan istället för att bara skriva om det uppenbara. Bland annat tänker vi styra förbi utvecklarna av Little Warlock som snällt gjorde oss påminda om att de existerade. Med lite tur får jag även chansen att köpa en fungerande Master System-kontroll någonstans på mässgolvet. Gamex 2012 drar igång nu på torsdag. Vi kommer att vara där på söndag. Håll utkik under nästa vecka för att läsa våra intryck från mässan.

Veckans fynd tilldelas Darksiders 2 till Xbox 360 som nu går att få för 18 pund på Amazon.

Dag 663: Uppdaterad 360-dashboard och ny trailer till Bioshock infinite

I förra veckan släppte Microsoft en uppdatering av dashboarden till Xbox 360. Jag brukar inte uppehålla mig så länge i konsolmenyerna nuförtiden utan kör ofta igång det spel jag vill spela och pyser iväg dit istället. Men tillräckligt bra koll har jag för att märka en ganska tydlig förändring i utseendet. Till det bättre vågar jag nog också påstå innan jag gräver mig djupare i vad som faktiskt är uppdaterat. Här kommer något av det viktigaste som jag hittade:

Användargränssnittet har fått en del nya saker, bland annat en uppdaterad layout med fler fönster, en kombinerad TV- och filmkanal (Xbox video istället för Zune Video Marketplace), Internet Explorer, Rekommendationer och betyg, samt Mina stift. Rekommendationer ger dig möjligheten att hitta nya favoriter, baserat på det innehåll du tidigare tittat på, vad dina vänner har köpt och vad som är mest relevant och populärt inom Xbox-communityt. Du kan såklart även betygsätta saker själv. Under Mina stift kan du göra din dashboard mer personlig genom att sätta ett stift i dina favoriter inom spel, filmer, TV-serier, musik, videos och websidor. Vet inte hur mycket jag kommer att använda denna funktion men det är kanske bra för många att den finns. En annan sak jag märkte är att Quick Play numera heter Recent. Verkar fortfarande vara samma sak dock tror jag.

Så till något betydligt mer upphetsande, i alla fall för mig. Jag har knappt tagit mig genom första Bioshock men vet tillräckligt för att hylla det som ett av de bästa spelen någonsin i sin genre. Tredje spelet i serien (med en från de andra två helt fristående story) ska släppas i februari nästa år och för de som längtar lika mycket som jag släpptes en ny trailer i början av veckan. Den är full av intressant information och får mig knappast att längta mindre efter detta förväntade mästerverk. Kolla även in Bioshock Infinites officiella hemsida för mer intressant information om spelet. Men nu, njut av en ny bra trailer. Trevlig helg på er.

Slutet på en generation: Wii, del 1


Välkommen till den första delen av slutet på en generation. Med tanke på att Wii U snart är här tyckte jag det var god tid att summera Nintendos Wii, konsolen som fick hela familjen att börja… bowla. Det kommer att bli fyra artiklar totalt för Wii. I den här första delen kommer jag att behandla förväntning, release och mottagande. Del 2 kommer att fokusera på min personliga Wii-samling. Del 3 diskuterar konsolens brister och Nintendos snedsteg. Del 4 lyfter upp det positiva och där kommer jag att lista de 20 bästa och viktigaste spelen till konsolen. Dags att blicka tillbaka.

E3 2005. Reggie kommer upp på scenen och berättar om att Nintendo vid flera tillfällen har förändrat spelbranschen. Han har inte fel. Även om det känns väldigt pretentiöst, vilket det ofta gör när det gäller Reggie, har han helt rätt. Vad vore vi utan våra NES, Game Boys eller DS? Men nu är det som sagt 2005 och Nintendo rustar för en revolution. Efter vad som känns som en evighet av DS-snack kommer Iwata upp på scenen och visar upp den. Alltså inte den! Han visar upp Wii, som då fortfarande gick under namnet Nintendo Revolution. Han pratar om lite tekniska detaljer, droppar ett par populära spelserier, snackar om Revolution som vardagsrummets nav, mycket mer än så blir det inte. Han hintar om att kontrollen ska bli lite speciell. Jo tack.

E3 2006. Ett år har gått och när Reggie och company äntrar scenen den här gången är det inte långt kvar till dess att Wii ska dyka upp i butiker runt om i världen. Självklart har man mycket mer att säga det här året. Nu vet vi exakt vad det är som väntar, fast kanske inte helt. För innan jag provade ett Wii för första gången, inne på en speltidningsredaktion i Stockholm, var det fortfarande mycket som var oklart. Skulle kontrollen fungera? Hur stod sig egentligen hårdvaran? Skulle allt bara kännas som en gimmick?

Det var i december 2006 som Wii landade på den svenska marknaden. Jag vill minnas att jag hoppade på tåget någon månad senare. På den tiden skrev jag för Xbox Life och hade inte så mycket tid över för annan hårdvara. Men det var ny spännande teknik och konsolen var mysigt vit och det fanns en plats på min mediabänk för något nytt. I början gjorde jag väl som alla andra, spelade en jäkla massa Wii Sports.

Till en början kändes det rent ut sagt magiskt. Vi hade aldrig sett den här typen av kontroll tidigare. Även om det rent tekniskt fanns en hel del brister var man så hänförd att det var lätt att bortse från sådana struntsaker. Den känslan skulle dock passera. Det som snarare stack i ögonen var avsaknad av HD-upplösning men som tur var gjorde sig Nintendos typ av design bra även med bristande hårdvara. Men efter att ha spelat en massa vackra högupplösta spel på min 360 var det lite frustrerande att inte få samma skärpa på mitt Wii.

Men nu ska vi fokusera på spelen istället. Låt oss blicka tillbaka. Spelen som släpptes vid launch var följande: Wii Sports, The Legend of Zelda: Twilight Princess, Red Steel, Rayman Raving Rabbids, Super Monkey Ball: Banana Blitz, Monster 4×4: World Circuit, Wii Play, Call of Duty 3 och säkert något mer. Med andra ord ett säkert kort. Ett. Zelda såklart. Det spelade dock ingen större roll för alla spelade mest Wii Sports och var nöjda med det. Wii skulle visa sig bli något av en samlingsplats för dåliga portningar och bleka varianter av populära spelserier. I vanlig ordning blev det Nintendo själva som fick stå för de stora kanonerna. Minns ni Red Steel? Hur grymt det skulle bli? Minns ni också hur det inte blev så? Red Steel satte onekligen lite av en standard redan dag ett.

Hur som helst, nu var Wii här. Vi både älskade och hatade konsolen. Många tittade på den och fnös. Är det här slutet för Nintendo? Nintendos Dreamcast? Nja, inte direkt. Det skulle visa sig att Nintendo hade tänkt helt rätt. De som inte tidigare spelade spel började nu resa sig upp i vardagsrummen, grabba tag i kontroller och spela för fulla muggar. Problemet var väl att de mest spelade Wii Sports. Wii sålde fantastiskt bra. Men den blev nog inte navet i vardagsrummet som Iwata drömde om på E3-scenen 2005, men jäklar vilken Bowlingsimulator de hade knåpat ihop. Och jäklar vad de förändrade spelbranschen. Kinect? Move? Någon?

Dag 660: Mystiska klipp & Veckans fynd

Igår postades två korta klipp på Playstations youtube-konto. Halva nöjet är att läsa i kommentarsfältet där det spekuleras vilt om vad dessa kan handla om. Uncharted? inFamous? Vad!? I vanlig ordning pågår en hel del oförskämdheter också. Ah, internet. Imorgon ska vi få veta mer. Glöm inte att det kommer en uppdatering till Playstation imorgon. Relaterat?

När det släpps nya spel är det ibland svårt att motivera den höga prislappen, speciellt när det släpps en massa nytt roligt under en koncentrerad period. Därför är det intressant att gå tillbaka till årets missade releaser och se vad som har hänt med prislappen på dessa. Spel går ner i pris snabbare än man kan tro.

Ett spel jag skippade i år var Mass Effect 3, vet egentligen inte varför eftersom jag spelade skiten ur de två första, nu tänkte jag dock åtgärda det problemet. Det kostar nu 199 kronor på CDON. Ett annat var det lite exentriska Asura’s Wrath som såg intressant ut, men inte för fullpris. 13 pund på Amazon känns dock mer än ok. Sist ut har vi Sleeping Dogs som redan nu är nere i 24 pund. Kanske ska vänta med det ett par månader för att snåla lite.

Dag 656: XCOM & Uppdatering av butik

Tänkte börja med att tipsa om en riktigt underhållande XCOM-recension. Helt klart värd att läsa, speciell om du har erfarenhet av gamla XCOM men också om du har ett intresse av hur spela har utvecklats de senaste 20 åren. Nog om det.

I väntan på att den senaste dashboarden ska dyka upp till min Xbox 360 (för nu kan den väl inte bli ännu sämre?) roade jag mig med att spana in den nya butiksdesignen till Playstation 3. Det jag är ute efter är logisk struktur och kvickhet. Själva utseendet ska väl vara trevligt det också men jag bryr mig inte lika mycket om det, som Daniel skulle ha sagt, visuella tänket.

Det som slår mig först är att butiken nu är en app, som du laddar ner. Det som senare slår mig med häpnad är att den appen tar ungefär 20 sekunder att starta, i varje fall hemma hos mig. Väl inne möts jag av en ordentligt omarbetad butik som verkligen har lagt krutet på just det visuella. Strukturen är på ytan ganska enkel. Tre huvudkategorier i form av What’s New, Games och Apps. Två underkategorier som är View Downloads och Redeem Codes. Enkelt och bra.

När jag sen bläddrar runt lite tycker jag allt butiken är lite seg. Då menar jag inte bortom-allt-förnuft-Microsoft-seg utan, lite seg. Men det är överlag enkelt att hitta det man är ute efter även om det är en myriad av underkategorier kopplade till varje steg. Men kategorierna är logiska och det gillar jag. Butiken är funktionell och det är bra nog. Om de nu bara kunde fixa en tydligare Plustjänskoppling till Vitan så vore Sonylivet på topp. Här kommer ett litet klipp som går igenom den nya butiken.

Metacriticduellen: Dishonored

metacriticduellen banner
Dishonored utvecklades av Arkane Studios som bland annat ligger bakom Dark Messiah of Might & Magic. Den informationen ger inga ledtrådar alls om vad Dishonored är för någonting. Men med i projektet var Harvey Smith som bland annat designat Deus Ex och Viktor Antonov som ligger bakom designen av City 17 från Half Life 2. Det borde ge oss några ledtrådar om potentialen hos Dishonored. Spelet beskrevs på förhand som en blandning av Half Life, Deus Ex och Bioshock med enligt vissa inslag från Thief. Låter onekligen lovande.

Dishonored hade med andra ord mycket att leva upp till. Folk hade plötsligt väldigt höga förväntningar och Dishonored skulle visa sig leva upp till dessa utan större problem. IGN beskriver det som ett av de vackraste spelen som släppts på senare år. Gamespot instämmer i hyllningskören och lyfter fram spelets variation gällande hur man kan utföra sina uppdrag. Machinima gillar det också men gnäller lite på frustrerande AI.Dishonored snittade 89 på metacritic vid vår mätning.

Fredrik (gissat 80)

Jag har haft väldigt dålig koll på Dishonored. Jag vet att Daniel pratat om det vid ett par tillfällen och att jag såg ett par klipp från årets E3. Men jag hade ingen aning om att något så här bra var på väg förrän ett par veckor innan release. Det visade sig också i min gissning. Men med det nya poängsystemet blev det i varje fall en tröstpoäng. 1p

Daniel (gissat 85)

Dishonored har funnits på min radar ett tag nu och är ett spel jag verkligen sett fram emot tidigare under året. För en gång skulle ett försöka till nyskapande och en utgivare som vågar satsa på ett nytt varumärke sent i en annars uppföljarplågad generation. Jag gick på magkänslan och gissade på 85, och att det inte ger mer än en futtig poäng den här rundan känns orättvist.1p

Ställning just nu: Daniel: 2 p (1) | Fredrik: 2 p (1)

För att se vilka spel vi har valt ut och vilka regler som gäller klickar du här.

Följ oss gärna på Facebook eller Twitter.

Dag 653: Netflix, SimCity & Veckans fynd

Då var det alltså dags. Nu har film- och tv-tjänsten Netflix lanserats i Sverige. Man kan ju tycka att det här inte har något med tvspel att göra och det gör man rätt i. Nu är det dock så att ens konsol har blivit något mer än bara en spelmaskin. I USA har det varit ett faktum under en lång tid men nu är det så även här i Sverige. Netflix-klienter ska finnas till samtliga stationära konsoler. Än så länge har jag bara testat 360-klienten eftersom PSN-butiken håller på att underhållas. Eftersom Netflix-klienten är designad i samma korkade metrostil som xboxens dashboard hoppas jag att en bättre klient går att ladda ner på min Playstation 3 snarast. Men bortser man från chockerande design verkar tjänsten rätt trevlig och eftersom jag hakade på någon deal om att testa gratis fram till årsskiftet kändes det givet att ge tjänsten en ordentlig chans. Om inte annat kan jag utan problem se om måndag hela veckan tills jag storknar.

Om film inte intresserar borde SimCity i varje fall göra det. Det har kommit en ny trailer med fokus på olycka, misär och kaos. Alla måste titta.

Veckans fynd går den här regniga måndagen till Driver: San Francisco som enligt mig blev oförtjänt förbisett. Bra pris till både Xbox 360 och Playstation 3. Löjligt bra pris till PC.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »