Under sommaren vaknar de bärbara plattformarna för min del. Man är ute på resande fot en hel del och då behöver spelberoendet få sitt genom portabla medel. Tyvärr samlar min 3DS fortfarande damm och har konsekvent hamnat i skamvrån. Ocarina of Time står såklart på inköpslistan men innan det dyker upp något nytt som verkligen fångar mitt intresse ser maskinen ut att få stå kvar i ovan nämnda vrå ett tag till.
Istället har min DS Lite fått jobba betydligt hårdare och efter att ha sänkt ytterligare timmar i spel som Animal Crossing, Advance Wars Dual Strike och Mario Kart inser jag att Nintendos DS är min absoluta favoritmaskin av det portabla slaget. Den maskin jag har haft svårast att förlika mig med vad gäller spel är min Iphone. Som oftast är kontrollerna bökiga och utvecklare envisas med att släppa spel till den som inte alls passar formatet. Men från och med igår är det just min mobiltelefon som kommer sluka all min speltid ett tag framöver. Kairosoft är nämligen tillbaka med ett nytt spel – Pocket Academy.
Game Dev Story var länge mitt favoritspel till iOS men efter ungefär 30 timmars speltid blev det lite långtråkigt. Det var dock det ultimata metaspelet för alla som är intresserade av spelindustrin. Ett spel om att göra spel helt enkelt. Efter Game Dev Story dök Hot Springs Story upp men eftersom mitt intresse för spa-industrin är ytterst begränsat orkade jag aldrig sätta mig in i det. Kairosoft verkade dock läsa mina tankar och har nu gjort spel om mitt andra stora intresse – skolvärlden. Pocket Academy påminner extremt mycket om de tidigare spelen men nu ska man skapa en så bra skola som möjligt med allt vad det innebär. Just nu får ni nöja er med ett videoklipp som visar hur det ser ut men jag kommer att spela det ordentligt under veckan och skriva en testat som dyker upp på sidan i helgen. Nu ska det byggas skolor, Yey.
Midsommar har passerat och det känns som om sommaren har börjat på riktigt. Det gäller att passa på, som vi svenskar så ofta säger, för när man minst anar det så är sommaren över och ett halvår av mörker knackar på dörren – igen. Visst är det skönt att med sommar, sol och värme, men när det dåliga vädret smyger sig på gäller det att ha tvspelsarsenalen redo och det är då sommarreor kommer in i bilden.
Sommaren är ett ypperligt tillfälle för att göra riktigt bra fynd och jag tänkte därför att det kunde vara roligt att samla ihop lite olika reor i ett dagboksinlägg. Glöm inte att ”prisjakta” fynden ordentligt bara, för vi vet ju alla att REA inte alltid betyder att det är ett bra pris.
Fylla gärna på i kommentarerna med andra sköna sommarreor om ni saknar någon.
Sen måste jag bara skriva några rader om Iphone-spelet One Single Life. Med endast ett liv som insats ska du försöka klara dig igenom ett antal banor och dör du, ja då slutar spelet att fungera. Uppmuntrande budskap som ”32 % of the players die here” visas upp på stora skyltar allt eftersom du tar dig vidare. Fynd vet jag inte om det är, men en rätt annorlunda och kul idé.
Ända sedan tevespelen slog igenom på allvar i slutet av 80-talet har vi spelare fått utstå mycket tjafs, grundlösa antaganden om hur spel (och innan dess, film) gör oss våldsamma och elaka. En ny studie från landet i väst visar dock på att det mycket väl kan vara tvärtom rapporterar spelsidan Kotaku. Tittar man på statistiken från USA så har våldet i samhället bevisligen minskat de senaste 20 åren, och en anledning tror nu forskare är tevespelen. Det finns indikatorer på att våldsamma spel gör oss aggressiva, men det är i nästan alla fall kortvarig aggression som försvinner snabbt. Anledningen till att tevespel gör oss mindre våldsamma tror man bland annat kan bero på att vi helt enkelt får utlopp för våra aggressioner digital, och blir då lugnare i verkliga livet. Hela storyn kan du läsa hos Kotaku.
Något annat som är hett just nu är ett envist rykte som säger att indie/casual-utvecklaren PopCap Games (Peggle, Plants vs Zombies m.m.) håller på att bli uppköpta för svindlande 1 miljard dollar. Detta rapporterar TechCrunch. Vem som är den potentiella köparen är fortfarande oklart, men både Farmville-skaparen Zynga och Electronic Arts nämns i spekulationerna.
Vi avslutar dagen med senaste delen i utvecklardagboken om Bioshock Infinite. Denna gång med fokus på världen och konflikterna i den. Enjoy.
Dags för den sista delen i blandade spel för 600… tack. Kanske också den svåraste. Det skulle vara lätt att slänga in ett skämt om att det inte finns sex bra spel till PSP men det vore en lögn. Frågan är bara om det finns sex bra spel på rea? Uppenbara skämt nummer två blir följaktligen – är inte alla psp-spel på rea?
Everybody’s Golf 2 – Uppföljaren till min PSP-debut. Ett fantastiskt, kvickt, charmigt och väldigt bärbart golfspel. På ytan ser det ut som tokigheter, bra tokigheter, men under den hittar man en pärla med fokus på detaljer samt ren och skär spelglädje. Raka motsatsen till Far Cry 2.
Half Minute Hero – Unika spel är inte direkt hårdvaluta i vår värld. Det är något som vissa kommer att plocka upp men den stora majoriteten kommer att skita fullständigt i. Unika spel behöver inte vara bra men bara det faktum att utvecklaren har tänkt en gnutta annorlunda borde belönas. Half Minute Hero är unikt, långt ifrån perfekt, men unikt. Med andra ord inte ett dugg som Far Cry 2.
LocoRoco – Ibland tröttnar man ordentligt på tvspel, hur sjukt än det kan låta. Säg att du exempelvis har spelat mer än en timme Far Cry 2 och undrar vad du egentligen håller på med? Om ditt liv verkligen inte är mer värt än så? Följ den här länken, lyssna på musiken och köp sen spelet. Glädjen kommer tillbaka – tro mig.
Ok, där har vi tre spel och tre spel är inte sex spel. Inte ens fyra spel är sex spel men eftersom Far Cry 2 har dödat något inom mig tänker jag satsa mina sista pengar på något som alla måste spela. Om inte annat för att göra något gott nu när Far Cry 2 har gjort mig så illa. Spelet jag pratar om är Shin Megami Tensei: Persona 3 Portable – Collectors Edition. Spelet kostar lite över trehundra men det är ganska mycket titel för pengarna om du frågar mig. Det är inte ens på rea. Jag skiter i mina påhittade regler. Det följer med en affisch. En affisch!
Nej, det här inlägget ska inte handla om vad jag tycker om Duke Nukem Forever. Jag har helt utgått ifrån att det är ett fånigt, halvtrasigt, spel och orkar inte ens testa det utifrån nått slags spelhistoriaperspektiv. Istället ska jag skriva om ett problem som då och då dyker upp i världen av spelkritik och nyligen var det Duke själv som ironiskt nog fick belysa detta problem.
The Redner Group är en PR-firma som anlitades av 2K Games, bland annat för att hantera Duke Nukem Forever. En PR-firma som jag antar blev ganska stressad när recensionerna av Duke började dyka upp världen över. Situationen genererade en emotionell reaktion av den sämre sorten och jag hade turen att få följa det mesta i realtid på twitter. Åh du underbara twitter.
Personen som skötte Redner Groups twitterkonto började slänga ut sig saker i stil med att recensionerna hade gått för långt, var småsinta och att man nu såg över vilka spelsidor/tidningar som skulle få recensionsexemplar av deras spel i framtiden. Med andra ord en ganska hotfull ton. Dessa inlägg togs sedan bort och Redner Group gick ut med en ursäkt, både på twitter, men även till vissa spelsidor individuellt. Enligt Giant Bomb gick 2K Games senare ut med information om att Redner inte längre representerade deras produkter.
Hela den här situationen, som i och för sig löste sig, visar återigen att spelmedia har ett stort problem. För många hemsidor och tidningar är för beroende av branschen de ska kritisera. Vissa sidor är helt finansierade av reklam för spel och att påstå att det aldrig skulle påverka skribenterna är såklart omöjligt. Alla kommer ihåg Gerstmanngate, och att den typen av aktiviteter pågår i någon form (om än kanske inte med samma nivå av tokighet) är en självklarhet. Men det är knappast utvecklarna som är problemet, snarare PR-firmor som inte vet skillnaden mellan ett bra och ett dåligt spel, ser vikten av att jobba utifrån produkten man har, utan bara ser dåliga recensioner som dålig försäljning. Eller i värsta fall som något slags skruvat personligt påhopp och då slår desperationen till.
I helgen måste det ha varit något slags värmerekord i Stockholm, i all fall för 2011. I lördags kändes det som att gå ut i en bastu och den ljumna sommarkvällen fick mig att tänka semester medelhavet snarare än Stockholm. Sommaren har äntligen kommit till Sverige. Vi på Tvspelsdagboken tänkte försöka njuta lite av denna sommar och kommer därför posta två inlägg per vecka under period.
Vi startar på torsdag med Dag: 165-167 och följer upp på måndag med Dag: 168-171. Det blir alltså ett nytt inlägg varje måndag och torsdag under sommaren. Veckans fynd kommer även i fortsättningen att dyka upp på måndagar även om det blir ett uppehåll just idag. I augusti lägger vi i ett par växlar igen och kör på som tidigare med Dagboksinläggen.
Denna efterlängtade sommarvila kommer bland annat att gå till att reflektera och fundera över hur vi ska ta Tvspelsdagboken.se vidare i höst. Artiklar, tester, en Facebook-sida, podcast eller vad det nu skulle kunna bli, vi får se. Om någon av er som följer oss har någon idé eller fråga så når ni oss enklast på Twitter.com/tvspelsdagboken.
I dagens inlägg tänkte jag göra som både Jonas och Fredrik gjort tidigare, det vill säga posta mina favoriter från E3 2011. Precis som mina redaktionskollegor har jag också försökt se bortom alla kommande treor i diverse stora spelserier. Trots detta blev min lista ändå fylld med uppföljare och en trea som jag bara inte kunde låta bli att ta med.
Prey 2
Prey (1) släpptes 2006 efter många år på ritbordet och precis som evighetsprojektet Duke Nukem Forever hade det sina rötter hos 3D Realms. När det väl nådde butikerna var det rätt många som hade svårt att ta Prey till sig. Då, 2006, upplevde jag det som ett hyggligt okej FPS med en del originella portalinslag som fick det att sticka ut på ett bra sätt. Däremot har det inte åldrats speciellt väl och framstår som ytterst mediokert så här nästan fem år senare.
Därför tror jag att det var många som lyfte rejält på ögonbrynen när Prey 2 visades upp på årets E3-mässa. Flertalet journalister har pratat väl om det och när jag såg denna video är jag beredd att förstå varför. Blade Runner, Mirror’s Edge och en liten dos Mass Effect kan väl inte gå fel.
Batman: Arkham City
Det känns lite märkligt att sitta här och bli hypad inför en uppföljare när jag inte ens spelat igenom det första snudd på lysande (har jag hört) Batman: Arkham Asylum. Batman blänger argt på mig från hyllan och kanske är sommaren ett bra tillfälle att värma upp inför Arkham City i höst. Rocksteadystudios verkar ha lagt i överväxeln och kommer förmodligen släppa det bästa Batmanspelet – nej – det bästa superhjältespelet någonsin i höst.
From Dust
From Dust kan liknas vid en slags gud-simulator, tänk Black & White eller Populous, där man får styra över naturen och målet är att befolkningen ska överleva. Spelet har varit under utveckling i cirka tre år men det är först i år som jag verkligen lagt märke till det ordentligt. Det började med några vackra bilder som gjorde mig nyfiken och när jag väl läst på lite om konceptet hamnade det snart på vill-ha-listan.
Battlefield 3
Battlefield 3 – vad ska jag säga. Inget spel fick mig att gå upp i varv så mycket som Battlefield 3. Löjligt snygga stridsvagnsscener från singleplayer-delen och en kort teaser från vad som förmodligen kommer bli det bästa multiplayerläget vi kommer spela i år. Jag är fullständigt övertygad om att DICE kommer göra sitt bästa spel någonsin och därmed också sprida mer lycka och glädje i världen. Dag 1!
Hitman: Absolution
Jag har väntat i säkert fem år på att ett nytt Hitman-spel ska utannonseras och precis innan E3 2011 drog igång fick vi äntligen bekräftat att Hitman: Absolution är under utveckling. Agent 47 har liksom inte riktigt fått chansen att briljera som han skulle kunna på denna generations konsoler, Blood Money var trots allt en Xbox-portning. Hitman är tillbaka och det med besked verkar det som.
Bioshock Infinite var utan tvekan ett av de hetaste spelen på årets E3. Ken Levine verkar vara en skön kille. Så varför inte luta sig tillbaka i fyra minuter och njuta av lite berg- och dalbanor i skyn snack så här på söndagskvällen.
Precis som Jonas gjorde för ett par dagar sedan tänker jag välja ut mina favoriter från E3 2011. Jonas fokuserade på de mindre titlarna (ok, inte direkt okända spel men inte heller Modern Warfare 3) och jag ska försöka göra samma sak, men kommer säkerligen att misslyckas vid något tillfälle.
Papo & Yo
Först ut blir Papo & Yo som fick en hel del uppmärksamhet bland spelkritiker världen över. En berättelse som inte liknar någonting jag sett tidigare. Spelet handlar om en pojke som heter Quico och hans robot Lulu. I mixen finns också ett monster som blir ännu mer ett monster när han äter grodor (vilka han är beroende av). Det är inte svårt att dra paralleller till det verkliga livet.
BioShock Infinite
Jag kan inte låta bli att välja spelet som väldigt många spelsidor har utnämnt till årets spel på E3 2011, det ser helt enkelt galet bra ut. Miljöerna, karaktärerna… ja allt ser fantastiskt ut. Om det här toppar det första Bioshock (vilket det ser ut att göra) kommer jag gråta av lycka.
Everybody’s Golf
Playstation Vita är knappast ett självklart köp för min del. Jag stör mig inte på namnet eftersom jag inte bryr mig så mycket om namn. Alla namn låter korkade om man funderar tillräckligt länge. Problemet med Vita är att den ger mig samma vibbar som PSP gjorde. Alltså något jag verkligen är intresserad av men som jag inte vet om jag kommer spela på om jag köper en. Jag hoppas att Sony lärt sig av PSP-eran och inte bara släpper stortitlar som man hellre spelar på konsol. Det finns dock några undantag i dagsläget och ett heter Everbody’s golf.
Bastion
Kan bara hålla med Jonas om det här spelet. Varje liten detalj ser omsorgsfullt hanterad ut och berättarrösten som följer en genom äventyret kommer förhoppningsvis inte bli tröttsam utan snarare en frisk fläkt. Summer of Arcade kan inte komma snart nog. Är ni mer intresserade av Bastion kan jag varmt rekomender Giant Bombs videoserie ”buildig the bastion” som finns i fem delar.
Sådär, fyra spel jag verkligen ser fram emot. Utöver självklara saker som Forza 4, Mass Effect 3, Fifa 12, Battlefield 3 och Animal Crossing 3DS såklart. Den stora besvikelsen var utan tvekan Need for Speed The Run som såg bedrövligt ut. Bedrövligt.
Det nya namnet på PSP2 eller NGP som den också kallats blev till slut Playstation Vita. Varför det blev just det namnet har jag inte en susning om och jag kan inte påstå att det känns som ett speciellt bra namn. Men vem vet, kanske kommer det kännas bättre om ett par månader när det har fått sjunka in lite.
Hur som helst så ramlade jag över en sammanställning av kommande spel till Playstation Vita. Vilka som faktiskt blir release-spel och om vi i Europa ens får chansen att köpa konsolen innan året är slut återstår att se. Sony har inte vart helt tydliga på den punkten kan väl sammanfatta det som.
Spel på gång till Playstation Vita
Untitled Badman game
Unnamed Bioshock game
BlazBlue: Continuum Shift II Plus
Broken
Untitled Call of Duty game
Dragon’s Crown
Dynasty Warriors Vita (projektnamn)
Gravity
Hot Shots Golf
Hustle Kings
Lego Harry Potter: Years 5-7
Little Deviants
LittleBigPlanet Vita (projektnamn)
Modnation Racers
Monster Hunter Portable 3
Oddworld: Munch’s Oddysee
Oddworld: Stranger’s Wrath
Reality Fighters (projektnamn)
Untitled Resistance game
Ridge Racer (projektnamn)
Ruin (working title)
Silent Hill: Book of Memories
Smart As
Sound Shapes
StarDrone
Street Fighter X Tekken
Super StarDust Delta (projektnamn)
Top Darts
Uncharted: Golden Abyss
Virtua Tennis 4
Wipeout 2048
E3 2011 börjar lida mot sitt slut. Förutom att Nintendo roffade åt sig stor uppmärksamhet med deras nya konsol Wii U, så har vi givetvis fått se mängder av spel presenteras. En dag kvarstår, men det mesta som kommer visas är ju redan uppvisat vid det här laget. Själv har jag slaviskt följt livesändningarna på Gametrailers, IGN och Gamespot som haft många intressanta intervjuer och reportage från mässgolvet. Enda tiden på året då man faktiskt kan se ordentligt med spelteve här i Sverige. IGN (börjar 20:00) och Gamespot (börjar 19:00) sänder även idag.
I dagens inlägg tänkte jag lyfta fram några spel som jag personligen tyckt sett extra spännande ut – och då syftar jag inte till Battlefield 3, Mass Effect 3, Modern Warfare 3, Uncharted 3, Gears of War 3, Resistance 3, Far Cry 3, Ninja Gaiden 3 (ja, ni ser den röda tråden…) och alla andra storspel som ni utan tvekan redan har full koll på. Jag tänkte helt enkelt lyfta fram några spel som kanske inte fått riktigt lika mycket uppmärksamhet, men som jag tror kommer ockupera stora delar av åtminstone min tid det närmaste året.
Journey
Vi börjar med Journey, från Flower-skaparna That Game Company. Eftersom Flower är denna generations bästa spelupplevelse hittills så gäller det givetvis att spetsa både öron och ögon när dessa herrar och damer har något nytt på gång, för detta kan komma att bli magiskt. Journey visades faktiskt upp för första gången redan på förra E3, men i år har det visats mycket gameplay och snackats en hel del om spelet och jag blir bara mer och mer peppad. Inspirationen till spelet kommer enligt utvecklarna från hur vi människor har en förmåga att ta till oss andra okända människor på ett helt annat sätt i utsatta situationer. När man går längs gatan eller sitter på tunnelbanan i hemstaden är inte chansen så stor att någon inleder en diskussion med en främling, men är du ensam uppe och vandrar i bergen och träffar någon längs stigen är det självklart att både hälsa och kanske utbyta ett ord eller två.
Några ord är det dock inte att tala om i Journey då spelet helt saknar dialog, här hamnar du utan förklaring som en mystisk figur utan armar och fötter mitt ute i en öken. Långt borta i horisonten ser du ett upplyst berg. Det krävs inga instruktioner för att du skall förstå att berget är ditt mål. Du måste bege dig ensam ut i öknen och försöka nå dit. På vägen kan du träffa på en annan spelare, det är ingen datorstyrd karaktär, utan någon som också sitter och spelar Journey och råkar befinna sig på samma plats som du i spelet. Det kan vara din granne, det kan vara någon på andra sidan Atlanten. Inga namn syns, du kan inte bjuda in en vän från din vänlista, du har ingen aning om vem denna person är och du kommer aldrig få reda på det. Ni kan välja att slå följe och samarbeta, eller helt enkelt bara gå skilda vägar. Konceptet är intressant och presentationen är drömsk och sådär lagom flummig. Om man bortser från The Last Guardian som på årets E3 lös med sin frånvaro så är nog Journey det PlayStation 3-spel jag ser framemot allra mest.
Rayman Origins
Beyond Good & Evil 2 får vänta (ryktesvis till nästa generations konsoler) när pappa Michel Ancel lägger all sin tid på Rayman Origins. Och även om jag, precis som många andra, vill ha BG&E2 nu så kan jag inte bortse ifrån att jag faktiskt är ganska glad att han valt att lägga all sin energi på Rayman istället. Grafiken och designen är så läcker att man nästan dör lite inombords, vilket tillsammans med co-op och förhoppningsvis en attraktiv prislapp (då spelet släpps digital via Xbox Live Arcade och PSN) kommer göra detta till årets kanske mest givna köp.
Sonic Generations
Det fanns en tid för snart 20 år sedan då Sonic var den starkast lysande stjärnan på spelhimmelen. Men det var då det – efter hans storhetstid under Mega Drive-eran så har det gått käpprätt utför med undantag för ett par hyfsade spel. Senaste försöket att återuppliva honom med Sonic 4: Episode 1 blev ju inte heller speciellt lyckat. Men så utannonserade man Sonic Generations, och även om det för mig personligen är lätt att falla i nostalgi-fällan, så måste jag säga att detta ser riktigt läckert ut. En blandning av gammalt och nytt, som för en gångs skull verkar göras på helt rätt sätt med fin känsla i både grafik och design att döma av det vi fått se på E3. Första gången sedan 1998 (Sonic Adventures till Dreamcast) som jag faktiskt längtar till ett nytt Sonic-spel.
Bastion
Summer of Arcade är nog en av mina absoluta favorittider på året. Detta är när Microsoft samlar ihop fem riktigt heta Arcade-spel och släpper dem en efter en under en intensiv kampanj-månad. År 2011 verkar inte bli något undantag (bortsett från Fruit Ninja Kinect då kanske) och frågan är om inte Bastion ser allra trevligast ut. Jag är ju en sucker för omsorgsfullt handmålad grafik och lägg en favoritgenre (action/rpg) på det och sensommaren är räddad. Hoppas det regnar som fan.
Luigi’s Mansion 2
Ja, jag erkänner. Nintendo 3DS var kanske inte mitt smartaste köp hittills, men på årets E3 visade Nintendo åtminstone lite kärlek till konsolen. Mario 3D (såg förvånansvärt blekt ut), Mario Kart (såg kul ut), Kid Icarus (inget för mig) men framförallt Luigi’s Mansion 2. Måste väl erkänna att jag faktiskt aldrig spelat ettan, men denna Ghostbusters-doftande pärla fångade mitt intresse direkt. Charm i överflöd på bästa Nintendo-manér och jag börjar känna att mitt 3DS-köp kanske inte var förgäves trots allt.
PixelJunk SideScroller
Kyoto-baserade Q-Games har bevisat med sin mångfacetterade PixelJunk-serie till PlayStation Network att de inte är någon förutsägbar spelutvecklare. Med alltifrån racing till tower defence har de kanske inte alltid träffat rätt, men de har åtminstone försökt göra något annorlunda och spännande. Till E3 kom de med två nya titlar i bagaget – Lifelike (råflummigt musikspel) och den lite mer traditionella shootern SideScroller. Traditionell om man tittar på konceptet (doftar R-Type lång väg) men däremot betydligt intressantare rent grafiskt med läcker neon-grafik. Icke att förglömma är den snygga effekten som gör att spelet ser ut att köras på en gammal CRT-skärm med sina rundade kanter och lätt konkava utåtstående effekt, trots att spelet givetvis körs på en vanlig HDTV. Kika in gameplayet nedan så ser du vad jag menar.
