Efter Gamescom skrev jag om hur jag var sugen på ett Call of Duty för första gången på många år. Nu är Call of Duty: Advanced Warfare här, och istället för att skriva en regelrätt recension ska jag göra ett antal konstateranden angåenden Advanced Warfare, konstateranden som väl beskriver min upplevelse.
Konstaterande nummer 1: Jag har för andra gången i mitt liv lämnat en ofärdig kampanj för multiplayer. Den första gången var med Battlefield: Bad Company 2, skillnaden var att jag då gav kampanjen en riktig chans men tröttnande. Med Advanced Warfare, Kevin Spacey till trots, var jag aldrig intresserad av någon berättelse. Jag var bara otroligt nyfiken på ett Call of Duty med dubbelhopp och boosters – en klassisk arena-shooter i tempo och galenskap, med CoD:s finpolerade spelkänsla. Efter några uppdrag in i kampanjen, som borde fått namnet 2051: A Spacey Odyssey, kunde jag göra
Konstaterande nummer 2: Call of Duty-kampanjen är en Call of Duty-kampanj. Och då inte en sån med överdriva försök till intresssanta vägval eller annat nytänkande, utan en korridor där fiender ska skjutas och fyrkant ska hållas in (X på Xbox). Kevin Spacey är rätt schysst och det behövs en liten introduktion till exo-dräkten, den som gör Advanced Warfare till Advanced Warfare och inte bara CoD. I övrigt känns enspelarläget ganska poänglöst, för det är flerspelarläget som ger upphov till
Konstaterande nummer 3: Det är jätteroligt att dubbelhoppa och svänga i luften. Alltså, inte som att det inte var möjligt i kampanjen, men om uppgiften är att springa framåt blir det en intressekonflikt när det roligaste är att flyga runt i luften. Spelar du däremot i en öppen yta med hustak, lägre hustak, högre hustak, hustak fast inomhus och hustak på hustaken, då blir hoppandet desto mer användbart. Men det kan vara farligt också. Alla exo-rörelser, dvs sådana som finns på grund av framtid, ger utslag på motståndarnas radar. Om man inte har valt en viss perk som gör att det inte händer, förstås. Ingen gång offrar Advanced Warfare sin balans till förmån för roligheter, men inte heller offras tokigheter i balanserandet. Det hela leder till att jag helt sonika kommit fram till ett
Slutgiltigt konstaterande: CoD är kul igen! Riktigt kul till och med. Jag som missat några spel i serien jublar över den ökade friheten i ”Create a class”, där nästan allt kan uppgraderas, tweakas, maximeras eller bytas ut. Möjligheterna till att experimentera och one-tricka är större än någonsin, vilket gör tokigheterna tokigare, roligheterna roligare och mina dåliga resultat ännu sämre. Precis som med körkänsla och körglädje i bilar kan man i spel prata om spelkänsla och spelglädje. Treyarchs CoD-spel har länge varit snäppet under Infinity Wards i spelkänsla, men på senare år snäppet över i spelglädje. Sledgehammers Advanced Warfare fullkomligt sprudlar av spelglädje. Det är snabbt, det är kaotiskt och det är galet – ändå kan en rutinerad spelare ha full kontroll. Själv får jag arslet sparkat gång efter annan. Men vad gör det?
