Vilket jäkla spel år vi är inne. Visst, ibland känns varje år så men jag tror på riktigt att 2017 kommer sticka ut ur mängden. Yakuza 0, Zelda Breath of the Wild, Nier: Automata och Persona 5 för att nämna några riktiga topptitlar från årets första halva. Sen fick vi Windjammers till PS4, ett Sonic-spel som faktiskt var bra och en rad andra digitala släpp som faktiskt gjorde avtryck. Och vem hade trott att Mario+Rabbids faktiskt skulle bli något som folk gick igång på? Eller att Knack 2 inte bara resulterade i en brinnande hög dynga? Nu i dagarna släpptes även Destiny 2 vilket känns riktigt stabilt efter några timmars spelande. Fortsätt läsa
Kategori: Dagboken (Sida 11 av 76)
Det släpps galet många spel i september kan jag konstatera. Det märks att sporthösten är här när alla återkommande sportserier ska släppas i ny utgåva. Själv går jag efter vart-annat-år-principen när det gäller t ex Fifa, vilket känns rätt skönt. Fortsätt läsa
Det är kul med arkadstickor. Det är kul eftersom jag får en liten känsla av att faktiskt stå i arkadhallen när jag spelar på mina hemmakonsoler. I nästan hundra procent av fallen är jag bättre på att hantera spelen med en gamepad, men som sagt – det är kul med arkadstickor. Fortsätt läsa
Augusti har anlänt och det märks inte minst på att antalet intressanta nya titlar som är på ingång. Spelhösten börjar så sakteliga närma sig med allt vad det innebär. Den här månadens lista är storytung och det finns utan tvekan chans till några riktigt bra berättelser om vi har tur. Fortsätt läsa
Under semestertider är det obligatoriskt att ha en bärbar konsol med på resande fot. För även om solen skiner och allehanda aktiviteter är inbokade måste det finnas tid för lite verklighetsflykt. I år föll valet på min PS Vita, dock i syfte att spela ett par nyligen nedladdade PSP-titlar. Den ena är Final Fantasy IV – The Complete Collection och den andra Castlevania: The Dracula X Chronicles. Anledningen till att jag ser Castlevania som en kandidat för Avdammat är att jag även äger det i fysisk form som jag köpte i samband med att Game gick i konkurs, vilket inte var igår. Fortsätt läsa
Eftersom jag i skrivande stund ivrigt väntar på att få tillbaka min AV Famicom (som får sig en liten uppdatering), tänkte jag det var lika bra att riva av en text om min samling till konsolen. Jag låter mina NES-titlar få en egen text, inte för ordningens skull, utan att det annars blir för många spel att summera i en artikel. Inkluderade är dock det minimala antal Disk System-spel jag äger. Fortsätt läsa
I dagarna släpps Final Fantasy XII: The Zodiac Age och baserat på betyget från Gameinformer verkar det vara en stabil remake av originalet som släpptes till PS2 för mer än 10 år sedan. När jag sitter och läser recensionen slår det mig att jag knappt har någon relation till Final Fantasy alls. Visst har jag koll på några av delarna och spelat lite här, lite där. Men jag har inte på allvar tagit tag i ett FF-spel och nu börjar jag bli lite sugen på att ge det ett försök. Frågan är då var jag ska börja någonstans. Ordningspersonen i mig säger att jag borde börja med del ett och sen bara köra på. Realisten i mig inser att detta är en helt orimlig tanke. Fortsätt läsa
Min samling till Gamecube har aldrig varit gigantisk, nåja större än till Wii i varje fall. Anledningen är att jag köpte de flesta tredjepartsutvecklade spel till Xbox under den generationen. Xboxen var definitivt min huvudkonsol då, även om jag i hemlighet var mer förtjust i kuben. Efter att ha rensat ur i min samling har jag idag exakt 30 spel till konsolen och jag kommer antagligen aldrig att skiljas från något av dem. Här kommer mina spel till Nintendo Gamecube. Fortsätt läsa
Årets E3 är i full gång och det lider ingen brist på intressanta spel som förhoppningsvis kommer att förgylla våra liv inom en snar framtid. Jag tänker här plocka ut några favoriter som jag noterade under de stora presskonferenserna i början av veckan. Vissa hade jag ingen koll på att de skulle komma och andra var gamla nyheter. Fortsätt läsa
Jaha, då var Persona 5 avklarat och påbörjat igen. För dagen efter att jag tagit hand om spelets slutboss startade jag en ny runda. Det är inte många spel som genererar ett sådant beteende. Delvis handlar det om hur fantastiskt jag tyckte spelet var och delvis handlar det om att spelet bokstavligen öser möjligheter över en. Nåja, mest handlar det om att ta hand om outforskade relationer. Persona 5 blandar precis som de tidigare spelen klassiskt japanskt rollspel med något slags relationsdrama och ibland måste man prioritera att levla upp sina karaktärer framför att umgås med vänner. Fortsätt läsa
