De senaste åren har jag haft en tendens av att köpa nya spel och sen inte spela dem. Det låter väldigt dumt och är väldigt dumt har jag kommit fram till. För det första så finns inte tiden och för det andra så får plånboken sig en onödig törn. En snabb titt i bokhyllan vittnar om mängder av ospelade titlar som inte hunnits med. Det har helt enkelt släppts för många bra spel de senaste åren, och det är rätt tydligt att lägstanivån höjts sedan dagens konsoler lanserades.
Nu när det är lite speltorka så bestämde jag mig för att ta mig igenom BioSchock 2 (2010) och i häromdagen så rullade eftertexterna. Det var mer av BioShock och ett välgjort spel även om jag precis som med Dead Space 2 (2011), tyckte att det blev lite långdraget ett tag. Passade även på att ta mig igenom tillägget Minervas Den som jag tydligen hade inveseterat 400 points i för länge sedan. Numera tycker jag dock om ”kortare” spel som klockar in på 10-15 timmar när det kommer till singleplayer. Det räcker oftast för mig.
Efter BioSchock 2 har jag nu gett mig i kast med Batman: Arkham Asylum (2009), ännu ett spel som stått orört allt för länge. Jag är glad att jag inte gick direkt på uppföljaren för jäklar vad bra det verkar vara. Nej – 2012 ska jag prioritera hårdare i speldjungeln och försöka ta mig tid till de viktigaste nya titlarna samt alltid se efter vad jag redan har dammandes i hyllan innan jag gör några förhastade impulsköp.
Började veckan som vanligt med att uppdatera mig på vilka spel som släpps inom en snar framtid. Kunde lugnt konstatera att det inte var något att bli speciellt upphetsad över. Men sen la jag märke till en sak som gjorde mig minst sagt förvirrad, och en smula upprörd. När större spel släpps idag får vi ofta räkna med att det släpps mer än en utgåva. En standardutgåva och en lite mer speciell utgåva. Ofta finns det också olika typer av förbokningserbjudanden, vilket varierar från butik till butik, bara för att öka förvirringen lite till. När jag snabbtittade på Webhallens hemsida och såg att Finalt Fantasy XIII-2 skulle släppas i fyra (IV) (4) olika utgåvor mådde jag lite dåligt. Så här ser det ut.
Den vanliga utgåvan kostar 499 kronor, ett normalt pris. Inga konstigheter, inga förbokningskrusiduller. Vill du vara lite mer speciell än så och söker en slags nordisk särprägel finns även, den nu allt vanligare, ”Limited Nordic Edition” att tillgå för 549 riksdaler. 50 kronor extra för den där nordiska touchen vi alla letar efter. Här i form av kläder till till Serah och Noel. Vapen till Noel och någon slags extra bossfight. Tycker du att norden mest är kyla och mörker säljs även den mer traditionella samlarutgåvan. Den kommer i en unik (ovanlig, speciell, inte som andra) förpackning, med ett soundtrack, en bok med lite artwork och sex stycken vykort. Det är inte hela soundtracket utan ett urval av låtar som speciellt valts ut av kompositörerna. Bara för dig. Samlarutgåvan kostar 649 kronor.
Nu borde det för allt vad som är rimligt vara nog, men icke. 999 kronor får du betala om du vill ha kronan på verket – ”Crystal Edition”. Med den får du hela soundtracket (4 skivor), ett stycke t-tröja (som aldrig kommer att gå att köpa någon annan stans, någonsin, förutom på Ebay då antar jag), art work-boken, vykorten och nått märkvärdigt tryck jag inte förstår mig på. För den som undrar ingår även spelet i samtliga utgåvor. Är det bara jag som dör lite inombords? Jag är inte den som spottar på en rolig samlarutgåva, men hur i helvete tänker Square Enix här?
Är du på humör för att fynda den här veckan bör du ta en titt hos CDON och närmare bestämt på Yakuza 4 som just nu går för 129 kronor. Det PS3-exklusiva äventyrsspelet har fått lite blandad kritik men mestadels positiv. Jag har bara spelat trean men tyckte det var över förväntan. Ta en titt på den här trailern om du vill se lite mer från spelet.
Jag har en del uppenbara kontrollbehov, speciellt när det kommer till min spelsamling. En stor del av min samling har jag försiktigt packat undan i kartonger eftersom de annars skulle äta upp min lägenhet, men de spel jag har framme står fint uppradade i hyllan. De är inte sorterade i bokstavsordning men efter plattform och genre. Att låna ut spel är det värsta jag vet eftersom min samling då inte känns komplett. Som jag sa, kontrollbehov.
För att späda på det här problemet har jag under ganska lång tid försökt hitta ett program för att hjälpa till med organisationen av mina spel. Jag har ingen större lust att lära mig databashantering för att skapa ett eget system utan tycker att något sådant redan borde finnas på marknaden. Gärna något som också går att synka med mobila enheter. För vem vet, jag kanske vill njuta av min samling även på bussen.
Men nu har jag kommit till en punkt där jag nästan ger upp. Jag har testat Game Vault till iPhone, som är enkelt och trevligt, men som bara finns just till iPhone. Det duger inte. Jag har köpt och lekt en del med Delicious Library 2 till min Mac och i det kan man scanna in EAN-koden och få upp en massa rolig info om spelen. Dessutom sorterar man enkelt in dem i olika bokhyllor. Helt perfekt om det inte vore för att det inte hittar spel som är köpta i Sverige utan kan bara hitta titlar från amerikanska, brittiska eller tyska databaser. Hela idén är ju att jag vill komma bort från att manuellt behöva mata in en massa information. En del större spelsidor (som exempelvis Gamespot) erbjuder också funktioner för att hantera sin samling, men dessa är ofta för röriga eller tröga.
Så nu behöver jag hjälp. Antingen ber jag Jonas bygga in en sån här funktion på tvspelsdagboken, men jag tror han kommer slå mig i ansiktet då, eller så finns det någon vänlig själ där ute som kan komma med lite bra tips, vilket skulle göra mindre ont. Jag vill bara ha min spelsamling fint insorterad i den virtuella världen, inte bara i den fysiska och jag orkar inte gå till en terapeut för att ta bort det behovet. Sökandet går vidare. Hittar jag till slut något bra program och börjar strukturera upp min spelsamling lovar jag att återkomma om den saken.
Och så kom då trailern som vi blev hintade om igår. Personligen tycker jag femman var riktigt kul, åtminstone i co-op, och känner mig rätt taggad. Den 20 november släpps Resident Evil 6 till Xbox 360 och PlayStation 3. Trailern ser du här.
Torsdag och en ganska seg dag i spelvärlden. Det har gått lite rykten om Resident Evil 6 och Irrational Games har pratat om ett väldigt speciellt spelläge i Bioshock Infinite (via Joystiq). Dom kallar det 1999-läget, syftar till årtalet och att tilltala en publik som tycker spel blivit för enkla dom senaste tio åren. I 1999-läget kommer man få ta konsekvenserna för de val man gör. Och dör man, ja, då dör man. En intressant knorr på ett mer utmannande spelläge istället för att bara ge fienderna mer hälsa och dig som spelare mindre. Vet inte om jag personligen skulle uppskatta det, jag antar att det är kul för dom som orkar.
Här om dagen berättade vi att Rockstar försenat Max Payne 3 till maj och jag gnällde även lite på att vi faktiskt inte fått se så mycket från spelet. Som svar på tal släppte då Rockstar givetvis en ny film från spelet direkt där man berättar mer om en väldigt vital del, nämligen stridssystemet. Det är bara att tacka och ta emot, antar jag.
Igår upplyste Jonas om ett gäng nya demos som landat på Xbox Live Marketplace. Det har varit rätt tunt på nya demon på sistone och jag såg genast fram emot att få testa något nytt. Det har ju pratats en del om Kingdoms of Amalur (KoA) och att det är ett rollspel med en hel del potential eftersom flera kända namn är med och producerar. Nedan är lite intryck och funderingar från mig efter att testat bland annat KoA.
Kingdoms of Amalur
Det börjar bra med en skön bakgrundsmusik som känns sådär lite rollspelsmagisk och mysig i menyn. Det första som slår mig när jag börjar spelar är att presentationen känns gammal och luktar 90-tal eller nåt. Det känns inte nytt och fräscht helt enkelt. När jag sen ska inleda min första dialog med en karaktär får jag en obehaglig överraskning.
Huvudkaraktären saknar voice over – hallå 90-talet ännu en gång, har vi inte kommit längre? Jag tycker det fungerar okej i till exempel Fable 2, men när man vill ge dialogen – ursäkta monologen – så pass stor plats med flera val och alternativ tycker jag inte att det håller måttet. Min Alv kommer alltså aldrig att inleda en dialog under spelets gång och inte heller reagera med känslor och tonläge på det som sägs, vilket är något jag inte kommer stå ut med när jag vill uppleva en gedigen berättelse. Det slutar med att jag snabbt och oengagerat klickar förbi all konversation. Kingdoms of Amalur är numera struket från min intresselista. Jag säger bara en sak – Mass Effect 3.
The Darkness 2
Starbreeze har länge legat mig varmt om hjärtat och det har varit med viss oro som jag väntat på uppföljaren till The Darkness eftersom det är annan studio som står bakom spakarna den här gången. Förutom en rätt kass inledning på demot där det var ett helsike att sikta, så hade jag rätt kul. Skön action, visuellt tilltalande och quad-wielding! Det fungerar betydligt bättre än vad jag hade trott faktiskt. Darkness II var definitivt det demo som lämnade mest positiva intryck och är något jag kommer fortsätta hålla ögonen på även framöver.
Asura’s Wrath
Passade även på att testa Asura’s Wrath när jag ändå var i farten. Ett japanskt actionäventyr som spårat ur totalt, precis som det ska vara säger kanske några, men inget för mig.
Det var många som höjde på ögonbrynen när Max Payne 3 utannonserades, för första gången var det inte Remedy och Sam Lake som satt bakom rodret. Istället fick Rockstar Vancouver förtroendet, en studio som mest är kända för sitt Bully. Kanske inte Rockstars största succé direkt. Spelet var tänkt att nå butikerna redan i mars, men eftersom vi faktiskt varken hört eller sett speciellt mycket kring spelet, så kanske det inte kommer som någon större överraskning att Take-Two idag meddelade att spelet flyttas fram till maj. Förhoppningsvis innebär detta ytterligare två månader av finputsning.
I väntan på Max Payne så släpptes det dock två högintressanta demos idag, nämligen The Darkness 2 och Kingdoms of Amalur. Även om det inte är Starbreeze som utvecklat The Darkness-uppföljaren så såg spelet helt klart intressant ut när det visades upp på E3 i somras. Kingdom of Amalur är kanske mest känt för att Ken Rolston (Morrowind, Oblivion), Todd McFarlane (Spawn) och R. A. Salvatore står bakom spelet. Två spännande titlar med andra ord som utan tvekan kan pigga upp lite i vinterslasket. Som parantes kan nämnas att The Darkness 2-demot just nu bara är tillgängligt för betalande Xbox Live Gold-medlemmar, men kommer dyka upp på PSN och för alla vanliga Xbox Live-användare nästa vecka.
Helgen har dominerats av rykten kring THQ vara eller icke vara. Om nedläggningen av deras Warhammer-MMO och huruvida de kommer att släppa några spel alls om ett par år. Deras aktie hade rasat och allt såg väldigt mörkt ut. Läget är inte bra för THQ, den saken är säker, men nu har företaget gått ut med ett uttalande där de understryker att de inte har lagt ner några spel som är tänkta att släppas 2014, men att de jobbar på att försöka hitta fokus. De vill satsa på högkvalitativa titlar och på digitala plattformar. Eftersom de inte säger något om Warhammer, kanske vi kan anta att det är nedlagt, eller så gör vi inte det. Hur som helst får vi hoppas att THQ rider ut den värsta stormen, för vi vill inte att de ska försvinna.
I övrigt är det väldigt lugnt på nyhetsfronten, vilket märks extra tydligt av att stora sidor agerar PR-maskiner åt Sony eller skriver långa texter om att FIFA 12 legat länge på den brittiska speltoppen. Så istället för att blaja vidare om ointressanta saker hoppar jag genast över till veckans fynd. Själv håller jag för fullt på att ta hand om förra årets dåliga samvete. Har kommit en bra bit in i Rayman, Saints Row The Third är färdigspelat och plasten kommer snart ryka på Dead Space 2. Har även börjat spela Mortal Kombat (9?) vilket jag varmt kan rekommendera till alla som gillar fightingspel men som kanske skräms lite av till synes omöjliga kombos i exempelvis Street Fighter-spelen. Till och med storyn i Mortal Kombat fungerar. Och dyrt är det knappast. Till Playstation 3 finns det hos Webhallen för 199 kronor och föredrar du Xbox 360 finns det för 249 kronor i samma butik. Fynda på. Och har du några bra tips på passande Arkadsticka tar jag gärna emot sådana, är lite sugen på att köpa en ordentlig för att ersätta min billigare Tekken-utgåva från Hori.
Med endast sex veckor kvar tills det nya SSX hittar ut till butikshyllorna har det dykt upp en ny trailer där vi får se lite mer av hur spelet kommer vara uppbyggt. Trots att jag aldrig varit något större snowboardfan så får jag en riktigt bra magkänsla – det här kan bli riktigt bra. Det känns fräscht, snyggt och verkar vara fyllt till bredden med diverse berg från världens alla hörn.
Jag har funderat lite på vilket spel som blir det första givna köpet 2012 och även om jag har lovat mig själv att undvika dyra releaseköp så vetifasen om jag kan motstå detta om det får bra kritik. Dessutom åker jag helst snowboard på vintern.
Idag är det enligt en känd svensk spelbutik 41 dagar kvar till den svenska releasen av Playstation Vita. Känns som lagom tid kvar för att på allvar börja fundera över huruvida man borde köpa den eller inte. Jag är väldigt dålig på att stå emot ny teknik. Speciellt ny tvspelsteknik. Men eftersom jag fortfarande känner mig lite bränd på mitt 3DS-köp ska jag försöka att ta mig an Vitan mer rationellt. Det är dags att köra på en gammal klassiker – plus/minus-listan. Så vad talar mot och vad talar för ett köp?
Jag börjar med det tråkiga, sådant som talar mot att jag dag ett springer ut och köper en Vita. För det första är det ett extremt osäkert kort. Mycket talar för att den bärbara spelmarknaden helt har skiftat fokus mot smarta telefoner och om inte Vitan säljer bra kommer utvecklare inte vara speciellt intresserade av att utveckla för den. Det här var ett problem även till PSP som i ärlighetens namn är den konsol jag äger som jag antagligen rört minst.
Ett annat problem är priset. Inte för att jag nödvändigtvis tycker prissättningen är hemsk men med största sannolikhet kommer priset att sänkas ganska snabbt, speciellt med tanke på att försäljningen i Japan gick drastiskt neråt redan efter någon vecka. Allt talar för att Vitan kommer att bli billigare i samma stil som 3DS. Sen har vi det där med batteritiden som inte är speciellt attraktiv. Men frågan är om jag personligen kan se det som ett problem eftersom jag tenderar att spela mina portabla konsoler sittandes eller liggandes i soffan.
Nu över till det roliga, den oändliga processen i att övertyga mig själv om att jag faktiskt borde köpa en ny pryl. Rationalisering av varför jag behöver den. Nej, förtjänar den. Ett enkelt, men absolut inte hållbart argument, är att det är just en ny pryl. Och vem gillar inte nya prylar? Exakt, det är bara tokiga personer som inte gillar nya prylar. Men jag kanske borde fokusera på mer hållbara och inte riktigt lika ytliga argument.
Ett sådant skulle kunna vara spelen. Jag är dock lite kluven på den punkten. Jag vill verkligen, verkligen spela Everybody’s Golf. Men inser samtidigt att det inte är någon Killer App. Jag är lite nyfiken på Uncharted, men samtidigt mätt på den serien och det lilla jag testade på GAMEX gjorde mig inte såld direkt. Super Stardust Delta och WipeOut 2048 lockar också. Jag vill gärna tro att det släpps fler riktigt bra spel till Vita, men är livrädd för att fokus återigen hamnar på nerbantade spel som egentligen hade gjort sig bäst på en stationär konsol. Så till alla utvecklare – se till att göra spel där det bärbara formatet faktiskt tillför något.
Det sista argumentet som talar för ett köp är tidsandan. Även om Vitan är ett potentiellt sjunkande skepp redan från start känner jag ett behov att följa med ner i den katastrofen. Jag vill vara den som köpte en Vita även om jag visste bättre. Och om det i varje fall släpps ett tiotal riktigt bra spel till plattformen är det nog tillräckligt för min del. Slutsatsen får väl bli att mycket talar för att Sony kommer att få mina pengar, även om de antagligen inte har förtjänat dem.
