Ingen av oss på tvspelsdagboken kan på allvar berätta vilken roll det senaste släppet i Metal Gear-sagan spelar i seriens övergripande fiktion. Enligt internet ska det utspela sig fyra år efter händelserna i det smått briljanta Metal Gear Solid 4. Raiden har huvudrollen i Revemgeance som har utvecklats av PlatinumGames, kanske mest kända för Bayonetta och Vanquish, två riktigt bra spel. Så hur har de förvaltat varumärket Metal Gear?
Riktigt stabilt om man får tro recensenterna. Både Gamespot och IGN gillar spelet skarpt och lyfter fram att spelet nu skiftat fokus från smygande till konfrontation. Även Giant Bomb tycker striderna i spelet är riktigt underhållande. Worth Playing är något mer kritiska och tycker att stridandet är mer yta än innehåll och menar att det ingenstans landar på samma nivå som Bayonetta. Metal Gear Rising: Revengeance snittade 82 poäng på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 83): ”Galet nära en fullträff och fem poäng. Det var oerhört svårt att gissa hur Revengeance skulle tas emot. Att göra en spinn off där man inte bara byter huvudperson utan även genre gjorde det extra knepigt. Utvecklarnas track record. Metal Gear-varumärket och magkänslan av att de nog inte träffar helt rätt med första försöket gjorde att jag till slut la mig på 83.”
Andreas (gissat snitt 86): ”Jag tycker om Metal Gear Solid-spelen. Jag tror jag har spelat genom alla och kommer nog ta mig genom detta också en dag. Trots att jag just nu inte har någon vidare koll på vad spelet handlar om. Som så oftast i livet trodde jag för gott om något och gissade på lite för högt betyg. Det positiva i det hela är att jag fortsätter kamma hem poäng. Det tråkiga i det är att det oftast är mindre än Daniel och Fredrik. En poäng igen, jippi. Vidare till nästa rond ”
Fredrik (gissat snitt 86): ”Jag gillar verkligen PlatinumGames lekfulla stil när det kommer till att utveckla actionspel. Blev därför väldigt nyfiken när jag hörde att de skulle utveckla ett spel i Metal Gear-serien. Samtidigt lite försiktigt nervös med tanke på spelseriens mer seriösa stil. Tydligen har Platinum lyckats riktigt bra, bara inte så pass bra som jag trodde. En poäng till mig.”
Att börja samla på äldre konsoler och spel kan till en början kännas smått kaotiskt. Man har väldigt dålig koll på vad saker bör kosta och jag har verkligen gått på en och annan nit. Men också lyckats hitta en del fynd. Mest av en slump. För min egen del startade jag samlandet utan något direkt fokus. Först var jag inne på att kompensera för sådant jag hade missat i spelhistorien. Under den period jag var fastklistrad framför min Commodore 128, min Amiga 500 eller familjens PC dök det upp en rad konsoler som jag enbart kom i kontakt med hemma hos kompisar.
Startskottet blev därför ett Super Nintendo, sedan ett Mega Drive och efter det ett Nintendo 64. Väldigt spridda skurar och som sagt – väldigt ofokuserat. Efter ett tag blev jag även sugen på att köpa sådant jag faktiskt ägde när det begav sig, med andra ord ett NES. Jag blev som besatt av att titta på Blocket och senare även Tradera. Efter ett tag började jag få en uppfattning om priser och insåg att jag inledningsvis kanske hade gjort några förhastade inköp. Men man lever så länge man lär. Eller var det tvärtom? Nu börjar jag hitta ett bättre tempo och har fått lite struktur i mina inköp. Jag har delat upp mitt shoppande i två kategorier. Spel jag vet ska vara guldtitlarna till varje konsol och spel som jag älskade som liten, sådana med extremt hög nostalgifaktor. Jag sätter också upp en personlig smärtgräns vad gäller priser så det inte slutar med galet dyra impulsköp på tradera.
Just nu är jag på jakt efter spel i kategori två. Jag behöver ett Gun Smoke, skulle inte må dåligt av första Castlevania eller gråta om jag la beslag på Super Turrican. Tyvärr är dessa spel lite dyrare än snittet så jag fortsätter tålmodigt att invänta ett fynd. Tradera är väldigt mycket ett lotteri. Ibland går till exempel ett Super Mario Bros 3 för 100 kronor, ibland för 300 kronor. Samma utgåva, liknande skick. Så tålamod är något man behöver stora mängder av. Allt går att köpa om man är beredd att gå i personlig konkurs. Jag är det inte. Under den korta perioden jag hållit på med retrosamlande har jag lärt mig massvis, det har blivit något av en bisarr hobby där jakten nästan är lika rolig som själva spelandet. Men kvällen tänker jag tillbringa tillsammans med Track & Field 2, inte Tradera, så bara nästan lika roligt.
Ah, obligatoriska del 3. Där allt ska bli logiskt, allt ska knytas ihop. Förväntningar är höga och i många fall blir besvikelsen lika hög den. I fallet Dead Space 3 vet vi inte om förväntningarna var speciellt höga. I varje fall inte om den första delen var favoriten och del två ett steg i fel riktning. Ettan var ett läskigt spel, med trånga utrymmen och begränsade resurser. Del två var snarare ett actionspel med några skräckinjagande moment. Vi gillade hur som helst båda delarna men kanske inte var helt imponerade av det som visades upp av trean. EA tycktes fokusera stenhårt på den kooperativa delen och på explosiva scener. Mer generisk shooter, mindre… Dead Space.
Överlag ser det ut som vår skepsis var befogad. Dead Space 3 har absolut inte blivit sågat, men inte direkt hyllat heller. Game Informer älskar det. De går till och med så långt som att säga att det kan vara ett av den här generationens bästa spel. Jösses. IGN är lite mer balanserade och klagar på dålig story men tycker samtidigt det är en stabil shooter. Giant Bomb tycker att spelet är helt okej men inte i närheten av de föregående delarna. Dead Space 3 snittade 78 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 82): ”Nära skjuter ingen hare brukar det heta. Jag hade extremt roligt med Dead Space 2, och det mycket på grund av den snudd på briljanta vapenarsenalen. Min tanke har hela tiden varit att den tredje delen skulle bli rätt bra, men att intresset skulle dala jämfört med de tidigare delarna. Stabila 78 är inget att skämmas för, men samtidigt inte helt bra när man tänker på att föregångaren idag ligger på 90.
Andreas (gissat snitt 87): ”Detta är ju mitt första deltagande i sidans metacritic-tävling och att gå ut så hårt och landa så fel känns inte bra. Jag har bara spelat första spelet i serien och tyckte att det var skrämmande underhållande. Har ingen aning om vad det fick för betyg så jag chansade vilt på 87 för del tre. Grattis till Fredrik som så turligt chansade nästan rätt. Men tävlingen är långt ifrån avgjord och jag hoppas på en monstruös comeback i nästa omgång.”
Fredrik (gissat snitt 79): ”Jag gillade verkligen första Dead Space och jag tyckte nog att del två höll samma klass. Jag hoppades därför att del tre skulle bli en värdig avslutning, men inget av det jag såg innan spelets release gick hem hos mig. Det såg helt enkelt för storslaget och pampigt ut. Jag ville snarare ha något mer avskalat. Men Cod-folket skulle väl få sitt antar jag. Min gissning utgick ifrån att Dead Space 3 skulle bli okej, varken mer eller mindre. Tyvärr.”
Då var det dags igen. Dags för en ny tävling mot snittet. Våra gissningar mot spelskribenternas betyg, eller i varje fall de som Metacritic väljer att publicera. Egentligen är tävlingen lite av en intern affär men det är kul att se hur fördomar mäter upp mot verkligheten. Den här gången är det tre utav oss som har valt att delta. Fredrik, Daniel & Andreas. Tompa hade någon ursäkt som någon säkert lyssnade på.
Vi kör på samma regler som förra omgången. Detta betyder att alla snitt tas från Xbox 360-utgåvan om spelet inte är exklusivt till annan konsol. Mätning sker första söndagen efter svensk release. Vi har gissat i blindo så ingen har vetat om vad den andre har chansat på för betyg. Fullträff betyder 5 poäng. Plus/minus 2 steg ger tre poäng. Lyckas man hamna inom 10 poäng från snittet får man en tröstpoäng. På grund av en massa osäkra releasedatum är listan kortare än vanligt. Vårens lista ser ut på följande vis.
Nostalgi beskrivs som en längtan hem eller en längtan tillbaka till något bekant. För min del är det något jag oftast applicerar på populärkultur. Jag mår lite extra bra när jag ser en film eller hör en låt från min barndom. Förutsatt att de åldrats med en viss värdighet. Oftast har jag associerat nostalgi med något positivt men självklart är det inte alltid så. Vissa saker lever helt enkelt inte upp till det minnet man har av objektet, platsen eller vad det än må vara. När man har blivit vuxen, skaffat jobb och börjat tjäna pengar kan nostalgi också vara något farligt. Det är så lätt att gå ut och köpa de där sakerna man bara suktade efter som liten. Det är enkelt att betala överpriser för något man älskade som barn, men som man idag skulle ratat.
Mitt nyvunna intresse för retrospelande är väldigt mycket en fråga om nostalgi. Koppla sedan ihop det med mitt livslånga intresse för samlande, sorterande och högbyggande så har du en vinnande kombination. Eller som vissa skulle beskriva det, en ganska ohälsosam kombination. Men livet är som livet är och förhoppningsvis ska jag lyckas leva med detta intresse utan att gå raka vägen till lyxfällan eller terapeuten. Samla på tvspel är en rolig hobby och jag köper ju faktiskt spelen för att spela dem. I varje fall i teorin. Nog med existentiellt svammel nu. Den här artikeln kommer att bli starten på det vi kallar för retrorundan.
Retrorundan kommer att handla om gamla spel, maskiner och prylar. Med gammalt menar jag äldre än den senaste generationen vilket jag tror vi kan komma undan med utifrån samhällets galna tempo. Retrorundan kommer att diskutera samlande, sorterande, fixade, trixande och självklart även spelande. Vi (läs: Fredrik och Thomas) kommer att skriva artiklar och reflektioner utan någon som helst ordning eller tidsplan. Vi kommer även att börja recensera äldre spel för att se om de håller idag och är värda att jaga upp i någon form. Recensionerna samlar vi under testat, en kategori på sidan som vi kategoriskt har negligerat. Tvspelsdagboken kommer såklart fortsätta skriva om sådana där nya spel. Vi hoppas ni kommer att gilla vårt retronörderi och för att komma i rätt stämning ber jag er starta följande klipp.
Nintendo Land skulle bli för Wii U vad Wii Sports var för Wii. En möjlighet för Nintendo att visa upp vad som var så speciellt med deras nya konsol. I Europa valde man att packa med spelet till alla som köpte premiumutgåvan. Nintendo Land kan enklast beskrivas som en samling minispel baserade på deras mest älskade titlar. Lite Zelda, lite Luigi och lite Animal Crossing, för att nämna några. Eftersom spelet kommer bli mångas första intryck av Wii U är det viktigt att det håller måttet.
Mottagandet av Nintendo Land kan bäst beskrivas som bra men inte mycket mer än så. Vilket var exakt samma mottagande som Wii Sports fick. Gamespot menar att det inte bara är ett fungerande teknikdemo, utan även ett bra spel i sig. Polygon håller med och tycker att spelet missar på några punkter men verkligen levererar på andra. GameTrailers är lite hårdare och tycker det är godkänt för ett spel som följer med till konsolen. Nintendo Land snittade 77 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 89)
Nintendo Land skrek Nintendocharm, det vil säga glada färger och rå spelglädje. Jag trodde verkligen det här skulle bli en fantastisk samling småspel. Kritikerna höll tydligen inte helt med mig och min gissning blev på tok för optimistisk. Så här i efterhand tror jag att det var Animal Crossing-loggan som lurade mig. 0p
Daniel (gissat 74)
Visste inte speciellt mycket om Nintendo Land, och var samtidigt inte vidare imponerad av det som visats upp, trots visst hopp om en härlig nostalgitripp. Är faktiskt lite imponerad över hur rätt jag ändå lyckades gissa den här gången. 1p
Ställning just nu: Daniel: 15 p (+1) | Fredrik: 16 p (-)
ZombiU har genomgått en ganska komplicerad utvecklingsprocess. Från början skulle det heta Killer Freaks from Outer Space. Eller egentligen Killer Rabbids from Outer Space. Den idén släpptes dock ganska snabbt. Det dök upp lite generell information på E3 2011, men sen var det tyst ett bra tag. Till slut simmade det upp på ytan igen, nu under namnet ZombiU. Möjligtvis den tråkigaste titeln det här året. Ett spel vars utveckling sett ut på det här viset brukar sällan blir bra.
ZombiU tycks ha delat in spelkritikervärlden i två läger. Eurogamer, Joystiq och Giant Bomb tycker onekligen om det. Dessa tre hemsidor är överens om att ZombiU ett riktigt hardcore-spel vars svårighetsgrad kommer att skrämma bort vissa, mer än vad Zombiesarna kommer. Men för alla som biter ihop, väntar en storartad upplevelse av det läskigare slaget. Andra så som Game Informer och Gamespot är hårda i sin kritik och beskriver det med termer som tråkigt och ointressant. Delade meningar med andra ord. ZombiU snittade 74 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 78)
Allt jag såg av ZombiU såg bara så trist ut. Efter ett tag började dock vissa röster beskriva det som riktigt lovande. Min gissning på 78 blev därför en kompromiss av dessa två faktorer. Hade jag lyssnat lite mer på min första instinkt hade det säkert blivit mer än en poäng. 1p
Daniel (gissat 79)
Tittar lite skeptiskt på min egen gissning och undrar över varför jag gissade på 79. Det lät som att de hade något intressant på gång, men ju mer jag tänker på det så förstår jag inte vad det var jag såg i det här spelet. Jag är inte övertygad, trots hyggliga 74 i snitt. 1p
Ställning just nu: Daniel: 14 p (+1) | Fredrik: 16 p (+1)
New Super Mario Bros. är inte speciellt ”new” längre. När det släpptes till Nintendo DS 2006 var det en frisk fläkt i spelvärlden och Nintendo visade återigen att man var en av de bästa på att göra plattformsspel. Sen kom det ut till Wii, där det kooperativa läget var den stora nyheten. Sen släpptes det till 3DS och då hade folk börjat ledsna. Därför var det många som stod frågande inför faktumet att New Super Mario Bros. skulle bli det tunga namnet vid release av Wii U. Så här gick det.
De flesta recensenter verkar helt nöjda den här gången. Gamespot menar att det har den där charmen som är så typiskt för Nintendo. Joystiq anser att det är ett steg i rätt riktning, i relationen till 3DS-utgåvan får man anta. Vissa är dock mer skeptiska som till exempel Guardian och Giant Bomb som skriver att det inte känns speciellt nytt alls och att Nintendo borde ha valt ett starkare kort vid release, eller i varje fall ett fräschare kort. New Super Mario Bros. U snittade 83 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 86)
Jag spelade skiten ur New Super Mario Bros. på min DS och jag har spelat det ganska mycket på mitt Wii. Jag har inte ens övervägt att köpa det till 3DS och det var knappast en titel som gjorde det obligatoriskt att köpa ett Wii U. Jag drog till med en ganska generös gissning eftersom jag vet hur mycket kritikerna brukar älska nya Mario-spel, lite för generös skulle det visa sig. 1p
Daniel (gissat 87)
Jag resonerade till mångt och mycket som Fredrik och trodde att kritikerna onyanserat skulle ta Mario till sig vid WiiU-lanseringen. På ett sätt är det lite skönt att se att lanseringsspel till en ny konsol inte kategoriskt tokhyllas med betyg som skulle behöva revideras ett par år senare. Resultatet tycks vara ett stabilt klassiskt Mario-spel som inte är värd epitetet ”New” längre. Ett något lägre snitt än väntat sänder en sund signal från spelvärlden till Nintendo. 1p
Ställning just nu: Daniel: 13 p (+1) | Fredrik: 15 p (+1)
För åtta år sedan släpptes Far Cry. Det är svårt att glömma hur fantastiskt snyggt det var. Mer en teknisk framgång än något annat skulle några hävda. I del två försökte man skapa en stor öppen värld vilket många gillade, medan andra upplevde den som förvirrande och ostrukturerad. I och med del tre var det svårt att veta vad man skulle förvänta sig. De trailers och demos som visades upp fokuserade både på en knasig story om en lika knasig antagonist. Men också på björnjakt.
Förvirring till trots tycks Ubisoft ha sytt ihop en riktigt trevlig spelupplevelse. De flesta spelkritiker hyllar Far Cry 3 och gör det ordentligt. Eurogamer ger det full pott och menar att det representerar de bästa med ”open world”-spel. Gamespot talar om ett äventyr som bara blir bättre och bättre ju längre du spelar det och Game Informer tycker att det här är något alla fans av skjutarspel borde ta sig an. Det finns egentligen ingen som ogillar spelet förutom Quarter to the three, vilka vi aldrig hört talas om tidigare. Far Cry 3 snittade 91 på Metacritic vid vår mätning.
Fredrik (gissat 85)
Far Cry 2 är kanske det tråkigaste spel jag spelat. Sett utifrån mina förväntningar. Mina förväntningar på trean var därför inte skyhöga. Men det såg helt klart mer intressant ut, mer i min smak. Nu när det fått riktigt höga betyg är jag riktigt sugen på att spela det. Synd bara att det ser så mycket bättre ut på PC. Dags för en ny generation kanske? 1p
Daniel (gissat 84)
Allt över 90 brukar vara game of the year-kandidater och så bra trodde jag inte att Far Cry 3 skulle bli, vilket också speglades i min gissning. Far Cry 2 vart även jag besviken på, och trots några bra upplevelser med spelet så stod jag helt enkelt inte ut med hybrisvakterna som började skjuta så fort man tog en tur i djungeln. Nu är jag mest glad över att jag har ett riktigt bra FPS att se fram emot när spelet väl nåt reabackarna. 1p
Ställning just nu: Daniel: 12 p (+1) | Fredrik: 14 p (+1)
Wii U är nu här och med den en ny generation Nintendoprodukter redo att äntra våra hem. Vad är då bättre än att summera den förra generationens absolut bästa spel? Det fanns onekligen massvis med skräpspel till Wii, men även en del som det vore svårt att leva utan. Ur ett tvspelsperspektiv alltså. Självklart har jag inte spelat allt bra till Wii, skulle gissa att Xenoblade Chronicles skulle platsa in på den här listan. Jag har även varit för lat för att ta tag i Zelda-spelen så även om de är i min ägo kommer de inte kvala in på listan. Här kommer min högst personliga top-10-lista över spelen jag har spelat, och i vissa fall älskat.
10. Wii Sports
Wii Sports må inte vara mer än ett teknikdemo. Spelet som skulle visa alla vad som var så stort med Nintendos nya konsol eller framförallt, nya kontroll. Det är lätt att säga att det är mer yta än innehåll i Wii Sports men det hindrade inte mig från att ha väldigt kul med spelet. Jag har spelat fler golfrundor och tennismatcher än vad jag vågar erkänna.
9. New Super Mario Bros. Wii
Det fanns en gång då idén om ett nytt Super Mario Bros. kändes oerhört lockande. När första versionen släpptes till DS var tvspelare världen runt helt lyriska. När det väl dök upp till Wii var den stora nyheten kooperativt spelande. Upp till fyra spelare kunde ta sig an de olika världarna i något som bästa kan beskrivas som kaotisk lycka. Kul var det i varje fall, även om själva plattformandet inte kommer i närheten av Marios storhetstid. Tyvärr fick Nintendo hybris och började mjölka konceptet. När den senaste utgåvan släpptes till Wii U var det många som ryckte på axlarna. Förhoppningsvis kommer Nintendo och Mario att hitta hem snart igen.
8. Mario Kart Wii
Ingen Nintendokonsol utan Mario Kart. Eller jo det finns det såklart, men inte många. Personligen har jag nog haft roligast med Mario Kart DS och nyligen även med Super Mario Kart. Men det är absolut inga fel på Mario Kart Wii, bara mer av samma. Och vem fan vill tilta en kontroll för att styra sin avatar? Som tur är var det inget som Nintendo tvingade oss att göra och det är vi alla glada för. I och med det får spelet en plats på min lista.
6. Okami
Jag har äntligen tagit tag i Okami. Ärlig som jag oftast försöker vara har jag dock inte spela igenom hela äventyret. Men jag kan redan nu säga att jag är smått kär. Det enda som stör mig något är kontrollen. Okami kräver nämligen ganska mycket precision och är det något Wii-moten saknar är det just det. Precision. Men det är ett fantastiskt äventyr på alla plan och har du inte möjligheten att spela det till Playstation 2 eller 3 ska du definitivt göra det till Wii. Bara musiken ger mig gåshud.
7. Boom Blox Bash Party
Bash Party är egentligen ett ganska fånigt spel. Man sitter där i soffan och slänger klossar. Men spelet visar upp konsolens styrka på ett föredömligt vis. Fysiken är strålande och lyckas man få ihop ett gäng spelglada människor i soffan är det ett fantastiskt multiplayerspel som får mig att ignorera Nintendos taffliga försök i onlinevärlden. Det är verkligen roligast att spela tillsammans, i samma rum.
5. Punch-Out!!
Vem hade trott att Nintendo kunde skaka liv i Punch-Out? Inte jag i varje fall. Först ska det nämnas att Punch-Out till NES är ett av mina absoluta favoritspel, ni vet, någonsin. Jag spelade det i timtal som ung pojk och fortsatte spela det i timtal så fort jag hade satt min fot i Virtual Console-butiken. När sedan Punch-Out!! släpptes till Wii i omarbetad form var jag något skeptiskt tills jag läste den här recensionen. Jag gav mig då ut och skaffade ett exemplar, sen lät jag det stå inplastat i hyllan ett bra tag. Jag kanske var lite nervös att förstöra bilden av spelet. Plasten åkte av för en tid sedan och nu har jag ett nytt Punch-Out att roa mig med en lång tid framöver.
4. Super Mario All-Stars
Visst kan det tyckas fånigt. Det här är samma spel som släpptes till Super Nintendo 1993. Vilket är remakes på spel som släpptes till NES innan dess. I samband med att Super Mario firade 25 år passade Nintendo på att släppa det till Wii så för vissa handlar det om att eventuellt köpa spelen en tredje gång, eller mer. Så varför hamnar det med på listan? Jo för det här är en samling med några av alla tiders bästa plattformsspel som ingen bör missa. Det är inte skåpmat, det är spel som är lika fantastiska idag som de var då.
3. Animal Crossing: Let’s go to the City
Animal Crossing till Wii är inte direkt kritikernas favorit. Inte min heller för den delen. Det är verkligen bara mer Animal Crossing till en ny plattform. Det hindrade dock inte mig från att lägga ner massvis med timmar på att fiska, jaga insekter, samla möbler och springa ärenden. Vissa spelserier är inte menade att genomgå revolutionerande förändringar och det här är en av dem. Om det nu bara kunde komma ett releasedatum för…
2. Beat the Beat: Rythm Paradise
Rytmspel är ingen bristvara. Bra rytmspel är det. Fantastiska rytmspel kan jag räkna på min ena hand. Ett av dessa är Beat the Beat: Rythm Paradise. Den estetiska presentationen får mig att le, svårighetsnivån får mig ibland att skrika fula ord och gränsen mellan att lyckas och misslyckas i spelet är fruktansvärt snäv. När jag väl sätter igång spelet får jag något mörkt i blicken och lägger inte ifrån mig kontrollen förrän jag låst upp nästa delmoment. Beat the Beat kräver taktkänsla, tålamod och glimten i ögat. Har du dessa komponenter kan spelet bli din bästa vän.
1. Super Mario Galaxy 1 & 2
Det kan tyckas fegt att ge två spel en förstaplats på den här listan. Men jag har personligen svårt att välja en favorit och jag ville lämna utrymme åt andra spel också. Super Mario 64 förändrade vår syn på vad ett plattformsspel kunde vara. Super Mario Sunshine försökte bygga vidare på detta men lyckades mest förvirra. I och med Super Mario Galaxy visade Nintendo att de fortfarande hade förmågan att förbluffa. Jag vill inte gärna slänga mig med ord som perfektion men dyker det upp något som tar den här genren till nästa nivå på Wii U är jag redo att köpa en konsol bara för det spelet.
Där har ni den, min personliga top-10 till Wii. Tio spel som definitivt gör konsolen värd att äga. När det har dykt upp tio lika starka titlar till Wii U kanske jag lägger beslag på en sådan också. Men den här gången tänker jag vara lite återhållsam. Det är upp till bevis för Nintendo nu, det räcker inte bara med samma saker i HD, den resan har jag gjort tidigare. Läs gärna del 1, del 2 och del 3 i den här serien.
