Som den europé jag är har jag gått miste om en massa saker i livet. Ok, det där var nog århundradets överdrift. Det jag menar är att en del klassiska spel aldrig har släppts i vår region vilket jag ser som krä… trist. Earthbound (eller Mother 2 som det heter i Japan) är ett sådant. För mig är spelet lite av en legend. Jag har hört folk prata ömt om det, sett en bild eller två men aldrig riktigt satt mig in i vad det handlar om. I mitt huvud är det ett tokigt, roligt och framförallt bra japanskt rollspel som släpptes till Super Nintendo i Japan och USA någon gång i mitten av nittiotalet.
Nu är Earthbound även släppt i Europa, i nedladdningsbar form, till Wii U. Samtliga 27 ägare av Nintendos senaste konsol jublar. Eller i varje fall de två som har en aning om vad Earthbound är. Eftersom jag äger ett amerikanskt Super Nintendo började jag med att leta efter originalversionen. Hittade ett exemplar på tradera, det kostade 2098 kronor. Nu må jag vara en småtokig spelsamlare men så tokig är jag inte. 100 kronor i Nintendos e-butik lät som ett sundare erbjudande. Jag gjorde slag i saken och laddade ner Earthbound efter att ha tittat på den smått fantastiska trailern som släpptes för ett tag sedan. I teorin är jag kär men frågan är om spelet lever upp till den myt som har bildats runt det.
Det är hög tid för en ny utdragen artikelserie där jag regelbundet skriver av mig efter varje spelsession. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på men det är lika bra att satsa helhjärtat. Varmt välkommen till Fredrik spelar: Earthbound – en artikelserie i så många delar som behövs. Vi värmer upp med ovan nämnda trailer.
Då var det äntligen här, efter mycket om och men. Det sista spelet i vår Metacritictävling – The Last of Us. Det är nu allt avgörs. The Last of Us är inte bara det sista spelet i vår tävling utan även en riktigt efterlängtad titel överlag. Med tanke på att det är utvecklat av folket bakom Uncharted kanske vi inte behöver understryka att förväntningarna var skyhöga. Speciellt med tanke på att det på förhand såg helt fantastiskt ut. Kompetensen bakom Uncharted, fast utan att vara ett nytt Uncharted.
Ingen skulle bli besviken. Recensenterna har varit helt skvattgalet lyriska. GamesRadar menar att spelets historieberättande saknar motstycke och att detta nu är deras guldstandard inför den kommande generationen. Edge håller med och beskriver det som den mest episka berättelsen för den här generationens konsoler. Lovsången klingar vidare, alla tycks älska det. IGN, Giant Bomb, Destructoid, alla ger det full pott. Några avviker och ger det lite lägre poäng. Gamespot understryker att spelet faktiskt har en del mindre skavanker. The Last of Us snittade 95 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 94): ”Mummel, mummel. Trött på förlora! Och så blir man fattig på kuppen! 1000 spänn back totalt på det här nu typ! Men visst – grattis! ;)”
Andreas (gissat snitt 91): ”Grattis frexxi.”
Fredrik (gissat snitt 96): ”Litade blint på att Naughty Dog skulle leverera något fantastiskt och det gjorde dom. The Last of Us ser ut som ett spel jag kommer att tillbringa många nätter med smått livrädd. Men det är ok, för jag behöver inte betala för det. Ni kan min adress pojkar!”
Igår brakade E3 2013 loss och så även nästa generations konsolkrig. Eller är det redan över? Har Microsoft fått hybris? Jag återkommer det till det lite senare. Microsoft hade totalt sett en stabil E3-visning och man fokuserade precis som utlovat på spelen. Den snart åtta år gamla trotjänaren Xbox 360 fick en kort stund i rampljuset där man bland annat presenterade en ny något mindre modell, med Xbox One-inspirerad design. Andra nyheter var att guldmedlemmar från och med den första juli kommer få två nya 360-titlar att ladda ner kostnadsfritt varje månad. World of Tanks till 360 är en kul bonus, och det är något jag ser fram emot att få testa senare i sommar.
Sedan gick man ganska snabbt över till Xbox One och fokuset var på spel, spel och åter spel. Totalt visades upp emot 20 titlar, vilket är riktigt bra rent kvantitativt. För min del var det Forza 5, Quantum Break, Titanfall och Project Spark som kändes riktigt spännande när det kommer till de exklusiva titlarna. Att MGS V, Battlefield 4 och The Witcher 3 såg helt awesome ut var inte en överraskning.
Ni har säkert hunnit läsa om allt annat kring smart glass-funktioner, videoinspelning, Twitch-integrering och att vi inte kommer handla med Microsoft Points framöver. För första gången fick vi också ett konkret exempel på hur det numera omtalade molnet påstås kunna bidra med mer realistisk och mänsklig AI i Forza 5. Lät som en spännande idé, om det fungerar.
Hybrisen då? Det senaste veckorna har Internet vart i uppror kring Microsoft DRM-system som många ser som ett allt för långt steg i att begränsa och krångla till det för konsumenterna. Om det inte hade varit för den PR-mardrömmen, bristen på svar från Microsoft och sen även deras bekräftande av i princip alla DRM de tidigare pratat vagt om, så hade gårdagens konferens haft betydligt högre status idag. Att de släppte €499-bomben gjorde inte saken bättre. Det är här hybrisen kommer in.
Att introducera molnet och nyttja kraften av att vara uppkopplad känns givet år 2013. Det har sina fördelar, som att t ex kunna komma åt ett helt spelbibliotek oavsett vilken enhet man loggar in på. Problemet är att Microsoft krånglar till det för sig och försöker tokreglera in konsumenterna i den här uppkopplade världen. De har chansen att ta position som innovatörer, men uppfattas istället som ett antikonsumentföretag.
Det gör faktiskt lite ont att se hur de agerar efter två fantastiska konsoler som verkligen utvecklat och gjort stora avtryck i spelhistoren. Allt fokus på TV-tittande känns spontant som ett desperat försök av kabeltvbolagen för att få en sista chans till renässans innan on demand tar över helt. Att de sedan vill ta €499 är det definitivt hybrisvarning på. Känslan av att man gapar efter lite för mycket har smugit sig på.
I två generationer har Xbox och Xbox 360 fungerat som mina primära konsoler. I år kommer PS4 förmodligen bli mitt förstaval och kanske blir det en Xbox One när tillräckligt många exklusiva titlar trillat in, priset är mer humant och om/när Microsoft inser att de krånglat till det för sig och lättar upp på några policys, om det nu ens är möjligt det vill säga. Det är så det känns just nu i all fall. Sonys uttalande ”Utgivarna väljer själva hur de vill använda DRM” får mig också att börja fundera. Vad framtiden ger återstår att se. Filmer från alla Xbox One-spelen ser du nedan.
Nu är det äntligen dags. Microsoft ska visa upp sin nya Xbox och förväntningarna är höga. Sony öppnade starkt med sin Playstation 4 tidigare i år som med tydlighet hade allt fokus på spelen, spelutvecklarna och spelaren. Det har ryktats en hel del kring hur Microsoft kommer att svara på detta, men nu är förhoppningsvis den tiden förbi, det är dags att se vad Microsoft har att erbjuda spelvärlden.
Att Microsoft skulle fokusera väldigt mycket på vad den nya Xboxen ska tillföra vårt vardagsrum var inte oväntat, men att de skulle lägga så här mycket krut på det hade vi inte räknat med. Men visst, lite spelrelaterade saker dök upp också. Först och främst, maskinen ska heta Xbox One. Vi fick se konsolen (som såg väldigt stor och svart ut), den nya Kinecten (som nu ska fungera) och den nya handkontrollen (som lyckligtvis inte såg ut att ha förändrats speciellt mycket). MS pratade vidare om nya generationens Xbox Live som nu ska kopplas mot en massa fler serverar vilket så klart kan lägga grunden för en hel del intressanta spelidéer.
Spelen då? Jo, EA Sports ska släppa nya delar i deras serier som tydligen ska se bättre ut och vara smartare. Otippat. Remedy har ett nytt spel på gång till maskinen vid namn Quantum Break. Forza 5 ska bli ett releasespel. Otippat. Sen dök som redan bekräftat nya Call of Duty upp på scenen och det såg onekligen väldigt snyggt ut. Men behovet av ett nytt Cod (+dogs) är ungefär lika stort som behovet av skivad ost. Microsoft Studios skulle tydligen släppa 15 spel (varav 8 icke uppföljare) under boxens första år, vi får verkligen hoppas att det inte enbart handlar om 15 skitspel till Kinect.
Men annars var det mest integrering av alla våra maskiner till Boxen. Smart TV, smarta telefoner och smarta funktioner. Sådana funktioner som vi knappt fick ta del av under den här generationen. Men vem vet, röststyrning av Xbox One kanske dyker upp i Sverige 2018. Faktum kvarstår dock att 2013 kommer att bli ett väldigt intressant spelår. Efter E3 kanske det går att säga mer om hur Sony och Microsoft kommer att stå sig i det allt hårdare klimatet för konsoler. Intressant var ordet. Är E3 här snart? Trailerdags!
För ett tag sedan lyckades jag med konsstycket att få mitt Sega Master System att sluta fungera. Eller som kidsen skulle ha sagt – jag tog sönder den. Om det berodde på att konsolen i sig hade gjort sitt eller skit bakom spakarna låter jag vara osagt. Men det faktum att den gick sönder störde mig ordentligt. Det kändes klantigt och det skapade ett obehagligt hål i min konsolsamling. I helgen lyckades jag äntligen komma över ett fint exemplar av Segas åttabitarsmaskin och nu är den sista lilla luckan i min bokhylla ockuperad.
I och med detta skulle jag kunna konstatera att min hårdvarusamling nu är komplett. Det vore lite av en lögn, men med undantag från några udda fåglar och ett Wii U är den det. Just nu är det svårt att motivera ett köp av den sistnämnda maskinen och det är också svårt att börja leta efter konsoler jag inte har någon relation till. Maskinerna som nu står vid mina två televisioner är som följer.
– Sega Master System (version 1)
– Sega Mega Drive (version 2)
– Sega Dreamcast
– Nintendo Entertainment System
– Super Nintendo Entertainment System
– Nintendo 64
– Nintendo Gamecube
– Nintendo Wii
– Sony Playstation (version 1)
– Sony Playstation 2 (slim)
– Sony Playstation 3 (allt annat än slim)
– Microsoft Xbox
– Microsoft Xbox 360
Vet inte om jag ska bli rädd eller stolt när jag själv tittar på listan. Sen tillkommer en del bärbara enheter men dessa orkar jag inte fokusera på just nu. Den riktiga nörden noterar nu att det saknas en del hårdvara utöver Wii U. Visst, det skulle sitta bra med ett Sega Saturn också, men jag har igen som helst relation till den enheten. Jag vet inte mer om Saturn än att den skulle bli den perfekta 2D-maskinen. Men eftersom Sony utannonserade Playstation i samma veva (vilken fokuserade på 3D-grafik) klistrade Sega på 3D-möjligheter i sista sekund vilket gjorde det svårt att utveckla spel i 3D till maskinen. Sega fick med andra ord svårt att konkurrera med den nya giganten, en trend som skulle fortsätta fram till företaget lade ner sin hårdvaruutveckling och helt övergick till att bli en minst sagt förvirrad utgivare av mjukvara.
Det saknas även maskiner från andra tillverkare. Atari finns inte representerade alls, i varje fall inte i stationär form, en bärbar Lynx har jag. Jag är för ung för att bli nostalgisk över deras 2600 och den mer moderna Jaguaren har jag noll koll på. Inte i teorin kanske men i praktiken. Har aldrig sett eller rört en livs levande enhet. Håller just nu på att läsa en riktigt bra bok om tvspelens historia och när jag väl kommer till Ataris sista hårdvaruandetag kommer det säkert att klia i fingrarna. Sen har vi enheter som NeoGeo och 3DO, men ärligt talat, någon hejd får det allt vara. Kanske.
Först multiplayer, sen ingen multiplayer. Eller var det ingen först, sen multiplayer och sen ingen multiplayer? Märkliga på- och avhopp. Förseningar. Bioshock Infinite har obestridligen varit kantat av en del märkliga rykten och en gnutta rörighet. Eller så har Bioshock Infinite gått igenom samma process som många andra spel, men den här gången var folk väldigt investerade i det och därför oerhört intresserade av vad som kretsade kring utvecklingen. Det är faktiskt uppföljaren till ett av den här generationens mest intressanta spel vi pratar om. Ken Levine skulle dock bekräfta en gång för alla att han är den här generationens mest geniala historieberättare.
Vi hade ingenting att oroa oss för. Allt var lugnt vi rodret, det bara stormade lite på havet. Infinite har blivit hyllat från höger till vänster. Game Informer och EGM ger det full pott. IGN tycker att det både är en brilliant shooter och en fantastisk historia som puttar genren framåt. Gamespot håller med och lägger till att spelets slut kommer att dissekeras och diskuteras en lång tid framöver. Bioshock Infinite snittade 93 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 88): ”Att utvecklarna hade något speciellt på gång hade jag ju på känn men att de skulle lyckas med en sån här fullträff trodde jag faktiskt inte. Nyckeln måste vara att de tog atmosfär och koncept till en ny tid och plats. Jag är imponerad, och ser fram emot mitt äventyr i Columbia.”
Andreas (gissat snitt 95): ”Tre mycket viktiga poäng i denna näst sista omgång av vår tävling. Fredrik hade tur och gissade nästan rätt men tack vare min egen professionella slutsats av vilket betyget skulle bli, lever tävlingen in i sista omgången. Jag ser mycket fram emot att spela Bioshock Infinite, det verkar inget annat ät fantastiskt. Hoppas på maxflyt i sista omgången så kanske Daniel får köpa det till både mig och Frexxi.”
Fredrik (gissat snitt 92): ”Första Bioshock var en fantastisk upplevelse från början till slut. Visst, själva shooter-delen var inte direkt lysande men miljöerna och storyn kompenserade för det på ett storartat vis. Och sen var det den där tvisten som alla pratade om och som verkligen tog en på sängen. Problemet med det är att jag nu vet att Infinite kommer att försöka sig på något liknande. Infinite är just nu det här årets mest givna köp.”
Gears of War var en ny frisk fläkt från Epic (Unreal Tournament mfl.) och den första delen slog oss alla med häpnad. Det vara inte bara ett visuellt mästerverk som verkligen visade kraften i Microsofts nya låda, det var dessutom löjligt roligt att spela. Sedan har åren gått och både del två och tre gjort bra ifrån sig.
När Judgement utannonserades var det nog många som frågade sig om serien verkligen skulle må bra av ytterligare en del, trots att det skulle bli en spinn off den här gången. Att seriens populäritet nu har mattats av något märks bland kritikerna. Judgement tycks vara ett välpolerat spel men med något oinspirerande innehåll när det kommer till singleplayer. Co-op är fortfarande oerhört underhållande och multiplayerläget fortsätter att underhållas trots lite dålig variation. Ett stabilt fjärde Gears men som inte kan konkurrera fullt ut med sina föregångare. Gears of War: Judgement snittade 79 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 86): ”Så här i efterhand inser jag att jag hade lite för höga tanker om denna spin off. Av det jag har sett känns 79 helt rimligt och jag kommer i alla falla spela igenom det förr eller senare. Hög lägstanivå på serien gör att Judgement nog kan underhålla rätt bra, framför allt i co-op. Hoppet om att vinna tävlingen har jag lagt ner helt.”
Andreas (gissat snitt 83): ”Om jag hade usel koll på det GoW som vi pratade om i förra deltävlingen så har jag tusen gånger bättre koll på denna serie. Jag älskade det första spelet och spelklanen från den gamla goda tiden spelade mycket multiplayer. Sen har jag haft skoj i co-op och spelat genom storyn i de andra två också. Men tydligen trodde jag för väl om denna fjärde del och det var kanske dumt att gissa så högt nu när man ser på det i efterhand. Jag kommer nog inte köpa spelet, har tappat mitt sug på GoW för ett tag sedan. Och inte blev det starkare nu när den där Fredrik drar ifrån tack vare ytterligare en tursam gissning. Nä, jag är inte bitter. Vidare till nästa runda.”
Fredrik (gissat snitt 81): ”Ännu ett försök att mjölka ett varumärke innan det är dags för generationsskifte. Jag trodde absolut inte på något katastrofalt utan på något högst kompetent. Ointressant, men kompetent. Jag lyckades kamma hem tre poäng vilket är positivt. Jag kommer med största sannolikhet aldrig spela det här spelet, vilket bara är trist.”
Som spel har inte God of War och Gears of War mycket gemensamt. Visst, de delar förkortning, har släppts i tre delar och huvudrollen spelas av en riktigt hård man. Annars har de inte mycket gemensamt. Förutom att de kanske börjar bli aningen uttjatade. Missförstå oss rätt, båda spelserierna har gjort fantastiska kliv framåt i respektive genre och är i mångt och mycket fantastiska spel. Men både efter God of War 3 och Gears of War 3 kändes det lite som att man hade nått sin gräns. En annan sak de har gemensamt är att det i dagarna har släppts nya delar i respektive serie som båda fokuserar på händelser som ägde rum innan den första delen.
God of War Ascension skulle fokusera på multiplayer och under utvecklingens gång sades det inte så mycket om själva storyn. Vissa menar att det finns en anledning till detta, både Polygon och Giant Bomb beskriver storyn som trött och oinspirerande. Polygon lyfter istället fram det kooperativa flerspelarläget som en mer positiv överraskning. Andra menar helt tvärtom. Destructoid och Gamespot understryker snarare att storyn är djup och välpolerad, medan flerspelarläget får lite kritik. Man skulle kunna säga att det råder väldigt delade meningar om God of War Ascension som snittade 80 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 84): ”God of War är ett stort varumärke och jag utgick från att serien redan har peakat, men ändå skulle stå för någon slags hög lägstanivå. Tycker själv att jag tänkte helt rätt och förtjänade fler poäng men så blev det icke.”
Andreas (gissat snitt 88): ”Jag har ingen aning om vad God of War är för spel. Jag har aldrig sett något av det och har således heller aldrig haft möjligheten att spela det. Jag visste bara, eller rättare sagt hade för mig, att det var ett väl omtalat spel och chansade därför på hyfsat höga poäng. Landade ganska fel med, men ändå bättre än förra omgången. Skadar inte heller att Daniel och Fredrik hade lika fel i sina gissningar. Jag hankar mig vidare på en poäng och känner mig ganska nöjd med det i just denna omgång. ”
Fredrik (gissat snitt 89): ”Jag hyser extrem respekt för Sonys Santa Monica-studio. De har levererat fantastiska spel och min förhoppning var att God of War Ascension skulle bli minst lika bra som trean var. Men det kanske är dags för det teamet att bygga spel kring nya idéer nu och låta Kratos vila lite. Ascension är ett givet köp så snart det går ner lite i pris.”
Det har gått över 10 år sedan det släpptes ett ordentligt SimCity-spel. Väntan på en uppföljare har med andra ord varit lång. Under den perioden har mycket hänt i Maxis simulatorvärld och även i världen utanför. Vi har byggt relationer och hus med våra Simmar och det sociala spelandet har inget mindre än exploderat. Man kan tänka sig att många ville vara med och påverka vad det nya SimCity skulle bli för slags produkt. Å ena sidan ville man göra ett ordentligt SimCity, å andra sidan försökte man leva upp till de krav man trodde allmänheten hade på socialt spelande. Det skulle visa sig bli en gnutta problematiskt.
När de första recensionerna dök upp på Metacritic östes det beröm över SimCity. Det här är ganska typiskt för Metacritic. Positiva recensioner postas först och alltför många skriver sina recensioner innan helheten har hunnit testas. När EA:s servrar väl kickade igång (och alla som vill spela måste vara uppkopplade mot dessa) uppstod en hel del problem. För att förklara det enkelt, servrarna fungerade inte. Men det här var inte det enda som recensenter hade problem med.
Destructiod menar att multiplayern är påtvingad och för den som bara vill sköta om en egen storstad finns inte mycket att hämta. Gamespot fyller i med att SimCity som spel är riktigt kul men att det är för svårt att faktiskt lyckas spela det. Några, som till exempel svenska Gamereactor, tycker det är ett fantastiskt spel, men deras recension är publicerad innan alla tekniska problem uppstod (och i förlängningen fixades). Vilket är helt bisarrt när man recenserar ett spela som helt och hållet kretsar kring stabila servrar och socialt spelande. SimCity snittade 71 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 89): ”Årets första skräll och en tråkig sådan. I förhållande till våra höga gissningar får 71 i snitt ses som en smärre katastrof. Det är tydligt att man måste ha en helt annan inställning till nya SimCity för att underhållas av det hantverk som satts ihop. Det blev ett par timmar med SimCity Deluxe till Ipaden, det får räcka för min del.”
Andreas (gissat snitt 92): ”Oj, verkligen helt off i min gissning denna gång. En klen tröst är ändå att mina medtävlande också gick poänglösa. Jag har många härliga gamla spelminnen och upplevelser från tidigare utgåvor av SimCity och vad jag hittills har sett av den senaste utgåvan har fått mig att dregla och längta. Jag röstade både med hjärta och research denna gång men det hjälpte inte. Jag är fortfarande sugen på att testa nya SimCity, men kommer inte springa ner till min lokala spelbutik för att skaffa ett exemplar. Synd”
Fredrik (gissat snitt 93): ”SimCity skulle bli spelet som fick mig att köpa en ny dator. Jag älskar verkligen SimCity och fick en smärre chock när det gick upp för mig att det inte längre gick att bygga sin egen metropol. Jag vill försvinna in i min stad, inte bry mig om vad andra människor gör i min omgivning. För mig kan det här bli årets besvikelse. Att jag inte fick några poäng skiter jag i, det här gör ont på riktigt.”
I dagarna släppte Crytek den tredje delen av sitt teknikdemo, förlåt spelserie, Crysis, vilken bygger på deras motor CryEngine – revision 3. Cry. De första delarna imponerade med sin grafik och ett par intressanta spelmekanismer men kommer knappast gå till FPS-historien likt Doom, Quake eller Halo. Nanokostymen är tillbaka liksom pilbågen Frågan är bara om kritikerna har hittat något som de gillar eller om det bara är mer grafiknörderi?
Game Informer är försiktigt positiva och fastställer att grafiken fortfarande ligger på toppnivå, dock inte i flerspelarläget. IGN stämmer in i den gladare kören och berömmer spelet för dess fokuserade story. Eurogamer och Giant Bomb är lite mer skeptiska och klagar på buggar och en helhet man snabbt glömmer bort. Överlag är recensenterna dock nöjda med vad de spelat. Crysis 3 snittade 79 poäng på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 87): ”Personligen hade jag förhoppningar om att utvecklarna Crytech skulle slå till tredje gången gillt med ett riktigt toppspel. Nu verkar det ”bara” ha blivit bra och riktigt snyggt, jag hoppas faktiskt på en next gen-version till jul, då blir det ett köp. Att Fredrik drar ifrån i poängtoppen ignorerar jag tillsvidare”
Andreas (gissat snitt 78): ”Poäng i båda rundorna kan först tyckas vara lyckat men när jag slår ett öga på mina konkurrenter/kollegor ser man att jag genast halkat efter. Inte bra alltså. Inget mer än att hoppas på bättre tur i kommande omgångar. Nåja. Ser ut som att det för mig helt okända Crysis 3 lyckades bättre än vad jag gissade. Jag hade tänkt köpa nummer två i serien men eftersom ingen annan i min spelkrets gjorde det så struntade jag också i det. Det blir inget av trean heller för mig. Trots ok snitt på Metacritic.”
Fredrik (gissat snitt 81): ”Jag har aldrig riktigt gillat Crysis. I mina ögon var del ett mest ett teknikdemo med lite intressanta idéer. Del två tröttnade jag på efter någon timme. När jag gissade 81 utgick jag ifrån att folk gillar snygga spel och att snygga spel som saknar riktigt bra idéer brukar landa på 81. Ungefär.”
