Det är onsdag, sommarvärmen är påtaglig och jag sitter och läser en guide till hur man tjänar snabba pengar i Animal Crossing New Leaf. Guiden lär mig inget nytt. Som väntat är jag helt fast i spelet och varje riktig dag börjar men en spelsession i min virtuella stad. Animal Crossing är inte allt jag spelar i sommar, jag har flera spel igång parallellt. Har lånat ett exemplar av The Last of Us som verkligen har imponerat på mig så här långt. Vissa saker kanske inte lever upp till den hype som har följt med spelet, själva actionelementen lämnar en del att önska, men i stort är det så långt ett fantastiskt spel. Dessutom tar Earthbound upp en hel del tid, vilket även det håller galet hög nivå. En riktig kvalitetssommar med andra ord.
På nyhetsfronten händer inte mycket. Nintendos aktiekurs har stigit ordentligt, mycket på grund av Animal Crossing, vilket har ökat försäljningen av 3DS-enheter. Ubisoft har släppt nya trailers och klipp från både Splinter Cell Blacklist och Assassin’s Creed 4 Black Flag. Black alltså. Ta en titt nedan om du är nyfiken, själv tycker jag att båda serierna känns ganska dammiga, men vem vet. Nog skrivet nu, det är dags för mer Earthbound.
Jag kastar mig in i Earthbound utan några direkta förväntningar. Eller vänta lite, har nog ganska höga förväntningar på spelets kvalitet men vet väldigt lite om innehållet. Allt tycks handla om fyra olika karaktärer som färdas runt i en massa exotiska miljöer, i varje fall om man får tro den pixelmysiga och relativt kreativa introsekvensen (spelet är trots allt från 1994/1995). Efter introt möts jag av några intressanta valmöjligheter.
Val nummer ett är att välja om jag vill starta ett nytt spel i slot 1, 2 eller 3. Under ett par sekunder dyker den numer välbekanta batteriångesten upp. Låt mig förklara för er yngre. I äldre spel från 8- och 16-bitars-eran fanns det ibland (notera ibland) möjligheten att spara spel och på den tiden fanns inga högteknologiska minneskort eller molntjänster att spara i. Lösningen var att bygga in ett batteri i kassetterna vilket möjliggjorde sparande. Batterier dör. Så varje gång jag till exempel startar Zelda till NES dyker klumpen i magen fram och jag ber till någon slags tvspelsgud om att mina sparningar ska finnas kvar. Ångest. Sen slår det mig att jag faktiskt spelar på en ”högteknologisk maskin” i form av mitt Wii U vilket löser de flesta knutarna i magen.
Val nummer två, hur snabbt ska texten i rutorna scrollas fram. Med tanke på att det här har potential att vara en långkörare väljer jag snabbt… snabbt. Val nummer tre? Mono eller Stereo. Låt mig förklara för er yng… skitsamma. Stereo valt. Nu till det tredje valet. Vilken färg ska dialogfönster och liknande ha i spelet? Alternativen får mig att fnissa lite. Mint flavor, Banana flavor, Peanut flavor och så vidare. Faller för jordnötsstilen. Nu till dopet, det alltid lika svåra dopet. Fem bokstäver = Charm. Fnissar lite till när jag ser att alternativet ”Don’t Care” finns att välja. Kommer nog att gilla det här spelet. Åh fan, måste döpa alla fyra karaktärerna. Så här kommer rollistan i sin helhet.
– Tuff kille som tycks vara huvudpersonen: Charm
– Energisk tjej med blont hår: Less
– Nördigt geni med obligatoriska glasögon: Jeff (var tvungen att testa Don’t Care)
– Pojke med gles frisyr som ser arg ut: Poo (Don’t Care igen)
– Tydligen har jag en hund också: Ultra
– Och även favorithemlagad mat och Don’t Care ger mig: Steak
– Självklart även en favoritsak och Don’t Care ger mig: Rockin… känns helt ok.
Efter lite internettande inser jag att Don’t Care gav dem deras officiella namn. Kanske lite för mycket begärt att det skulle finnas en galen slumpgenerator i spelet. Inser sen att jag kunde trycka fler gånger på Don’t Care och få fler alternativ. Men sak samma, nu börjar äventyret.
Året är 199…x och staden jag bor utanför heter Onett. Jag vaknar upp i min säng av ett duns, hör sirener i bakgrunden och rör mig sakta runt i rummet. Den pixlade grafiken är helt underbar så jag lägger ifrån mig kontrollen och njuter ett par sekunder. Jag har 20 dollar på fickan, 30 i HP och 10 i PP. Vad mer behöver man för att påbörja ett rollspelsäventyr? Antar att jag ska ta mig ut ur rummet nu men mer om det i nästa del. Spänning!
Som den europé jag är har jag gått miste om en massa saker i livet. Ok, det där var nog århundradets överdrift. Det jag menar är att en del klassiska spel aldrig har släppts i vår region vilket jag ser som krä… trist. Earthbound (eller Mother 2 som det heter i Japan) är ett sådant. För mig är spelet lite av en legend. Jag har hört folk prata ömt om det, sett en bild eller två men aldrig riktigt satt mig in i vad det handlar om. I mitt huvud är det ett tokigt, roligt och framförallt bra japanskt rollspel som släpptes till Super Nintendo i Japan och USA någon gång i mitten av nittiotalet.
Nu är Earthbound även släppt i Europa, i nedladdningsbar form, till Wii U. Samtliga 27 ägare av Nintendos senaste konsol jublar. Eller i varje fall de två som har en aning om vad Earthbound är. Eftersom jag äger ett amerikanskt Super Nintendo började jag med att leta efter originalversionen. Hittade ett exemplar på tradera, det kostade 2098 kronor. Nu må jag vara en småtokig spelsamlare men så tokig är jag inte. 100 kronor i Nintendos e-butik lät som ett sundare erbjudande. Jag gjorde slag i saken och laddade ner Earthbound efter att ha tittat på den smått fantastiska trailern som släpptes för ett tag sedan. I teorin är jag kär men frågan är om spelet lever upp till den myt som har bildats runt det.
Det är hög tid för en ny utdragen artikelserie där jag regelbundet skriver av mig efter varje spelsession. Jag har ingen aning om vad jag ger mig in på men det är lika bra att satsa helhjärtat. Varmt välkommen till Fredrik spelar: Earthbound – en artikelserie i så många delar som behövs. Vi värmer upp med ovan nämnda trailer.
Vissa nyheter är svårt att sätta ord till. Nyheten om att Giant Bombs Ryan Davis inte lever längre slog mig hårt. Jag har följt gänget bakom Giant Bomb länge och intensivt. En stor bidragande faktor till sidans framgång var gängets genuinitet, humor och djupa kunskaper om tvspel. Ingen sida om spel har varit nära deras storhet och Ryan Davis var med sitt skarpa sinne och sin charm navet bakom vad som är Giant Bomb idag.
Att framöver inte få höra hans röst i lurarna på väg till jobbet eller se hans smil på tvskärmen efter en lång och jobbig arbetsdag kommer att lämna ett stort hål hos mig. På något konstigt internetvis är det som att en vän har gått bort. Ett stort tack till dig Ryan Davis för att ha underhållit och fördjupat.
Som ni märker postar vi inte speciellt mycket på sidan just nu. Vi behöver lite ledigt i sommar helt enkelt. Personligen håller jag på med en massa Retro-fix som jag kommer att skriva mer om senare. De senaste dusterna har stått mellan mig och ett par Amiga 500. Det har rengjorts, testats och spelats. Jag har äntligen lyckats hitta mina personliga favoritspel i fungerande skick (disketter är inte det mest pålitliga här i världen). Just nu rullar North & South och Nitro i maskinen, hoppas disketterna och datorn klarar trycket.
I övrigt är det ganska lugnt på spelfronten. Microsofts pudel tycks ha lagt sig till rätta i sin korg. Vissa menar att det var ett rätt fattat beslut, andra tycker att det är ett steg bakåt. För min del handlar det mer om principer än om funktioner. Jag vill kunna köpa begagnade spel, även om jag sällan gör det till nya konsoler. Jag vill kunna låna spel av kompisar, även om jag aldrig gör det. Om jag ska bli av med vissa funktioner (eller om dessa görs krångligare) vill jag veta vad jag får av Microsoft. Abstrakt snack om molnfunktioner räcker inte.
För er som blev lika imponerade som jag av E3-trailern för Metal Gear Solid 5 tänkte jag passa på att tipsa om Metal Gear Solid 4. Har du inte spelat det är det hög tid nu. Här kommer trailern på femman om ni inte har sett den. Ha en fortsatt skön sommar.
Då var det äntligen här, efter mycket om och men. Det sista spelet i vår Metacritictävling – The Last of Us. Det är nu allt avgörs. The Last of Us är inte bara det sista spelet i vår tävling utan även en riktigt efterlängtad titel överlag. Med tanke på att det är utvecklat av folket bakom Uncharted kanske vi inte behöver understryka att förväntningarna var skyhöga. Speciellt med tanke på att det på förhand såg helt fantastiskt ut. Kompetensen bakom Uncharted, fast utan att vara ett nytt Uncharted.
Ingen skulle bli besviken. Recensenterna har varit helt skvattgalet lyriska. GamesRadar menar att spelets historieberättande saknar motstycke och att detta nu är deras guldstandard inför den kommande generationen. Edge håller med och beskriver det som den mest episka berättelsen för den här generationens konsoler. Lovsången klingar vidare, alla tycks älska det. IGN, Giant Bomb, Destructoid, alla ger det full pott. Några avviker och ger det lite lägre poäng. Gamespot understryker att spelet faktiskt har en del mindre skavanker. The Last of Us snittade 95 på Metacritic vid vår mätning.
Daniel (gissat snitt 94): ”Mummel, mummel. Trött på förlora! Och så blir man fattig på kuppen! 1000 spänn back totalt på det här nu typ! Men visst – grattis! ;)”
Andreas (gissat snitt 91): ”Grattis frexxi.”
Fredrik (gissat snitt 96): ”Litade blint på att Naughty Dog skulle leverera något fantastiskt och det gjorde dom. The Last of Us ser ut som ett spel jag kommer att tillbringa många nätter med smått livrädd. Men det är ok, för jag behöver inte betala för det. Ni kan min adress pojkar!”
Igår brakade E3 2013 loss och så även nästa generations konsolkrig. Eller är det redan över? Har Microsoft fått hybris? Jag återkommer det till det lite senare. Microsoft hade totalt sett en stabil E3-visning och man fokuserade precis som utlovat på spelen. Den snart åtta år gamla trotjänaren Xbox 360 fick en kort stund i rampljuset där man bland annat presenterade en ny något mindre modell, med Xbox One-inspirerad design. Andra nyheter var att guldmedlemmar från och med den första juli kommer få två nya 360-titlar att ladda ner kostnadsfritt varje månad. World of Tanks till 360 är en kul bonus, och det är något jag ser fram emot att få testa senare i sommar.
Sedan gick man ganska snabbt över till Xbox One och fokuset var på spel, spel och åter spel. Totalt visades upp emot 20 titlar, vilket är riktigt bra rent kvantitativt. För min del var det Forza 5, Quantum Break, Titanfall och Project Spark som kändes riktigt spännande när det kommer till de exklusiva titlarna. Att MGS V, Battlefield 4 och The Witcher 3 såg helt awesome ut var inte en överraskning.
Ni har säkert hunnit läsa om allt annat kring smart glass-funktioner, videoinspelning, Twitch-integrering och att vi inte kommer handla med Microsoft Points framöver. För första gången fick vi också ett konkret exempel på hur det numera omtalade molnet påstås kunna bidra med mer realistisk och mänsklig AI i Forza 5. Lät som en spännande idé, om det fungerar.
Hybrisen då? Det senaste veckorna har Internet vart i uppror kring Microsoft DRM-system som många ser som ett allt för långt steg i att begränsa och krångla till det för konsumenterna. Om det inte hade varit för den PR-mardrömmen, bristen på svar från Microsoft och sen även deras bekräftande av i princip alla DRM de tidigare pratat vagt om, så hade gårdagens konferens haft betydligt högre status idag. Att de släppte €499-bomben gjorde inte saken bättre. Det är här hybrisen kommer in.
Att introducera molnet och nyttja kraften av att vara uppkopplad känns givet år 2013. Det har sina fördelar, som att t ex kunna komma åt ett helt spelbibliotek oavsett vilken enhet man loggar in på. Problemet är att Microsoft krånglar till det för sig och försöker tokreglera in konsumenterna i den här uppkopplade världen. De har chansen att ta position som innovatörer, men uppfattas istället som ett antikonsumentföretag.
Det gör faktiskt lite ont att se hur de agerar efter två fantastiska konsoler som verkligen utvecklat och gjort stora avtryck i spelhistoren. Allt fokus på TV-tittande känns spontant som ett desperat försök av kabeltvbolagen för att få en sista chans till renässans innan on demand tar över helt. Att de sedan vill ta €499 är det definitivt hybrisvarning på. Känslan av att man gapar efter lite för mycket har smugit sig på.
I två generationer har Xbox och Xbox 360 fungerat som mina primära konsoler. I år kommer PS4 förmodligen bli mitt förstaval och kanske blir det en Xbox One när tillräckligt många exklusiva titlar trillat in, priset är mer humant och om/när Microsoft inser att de krånglat till det för sig och lättar upp på några policys, om det nu ens är möjligt det vill säga. Det är så det känns just nu i all fall. Sonys uttalande ”Utgivarna väljer själva hur de vill använda DRM” får mig också att börja fundera. Vad framtiden ger återstår att se. Filmer från alla Xbox One-spelen ser du nedan.
Du kanske precis som jag sitter och väntar med spänning på att E3 2013 ska dra igång. De närmaste dagarna kommer bli oerhört intressanta med nya spelannonseringar och än mer information om de nya konsolerna från Sonyy och Microsoft. Har du ont om bra spel så misströsta ej, The Last of Us är endast några dagar bort.
1. The Last of Us
The Last of Us ser att bli något väldigt speciellt. Allt eftersom betygen ramlat in under den senaste veckan har det blivit tydligt att spelet verkar bli en milstolpe i spelhistorien. Höga förväntningar är bara förnamnet när spelet släpps i butik nästa vecka.
Format: Playstation 3 |Släpps: 2013-06-14
2. Company of Hereos 2
Strategi är inte direkt konsolernas starkaste sida och Company of Heroes 2 får mig definitivt att fundera ännu en gång kring om jag ska köpa ny PC. Vi får se hur det blir med den saken, spelet ser i alla fall mycket lovande ut.
Format: PC |Släpps: 2013-06-25
3. The Elder Scrolls V – Skyrim Legendary Edition (GOTY)
Det tog bra lång tid innan den här GOTY-utgåvan släpptes kan jag tycka. Nu är den äntligen här och för mig är detta ett av de hetaste spelen den här månaden eftersom jag inte spelat en sekund av Skryim tidigare.
Format: PC, Playstation 3, Xbox 360 |Släpps: 2013-06-07
4. Shadowrun Returns
http://www.youtube.com/watch?v=lpXjlDQmM3I&sns=em
Jag har personligen ingen egentlig relation till Shadowrun, men jag vet att det gamla originalspelet till NES ses lite som en kultklassiker. Därför tror jag att många är nyfikna på hur det ”kickstartade” Shadowrun Returns tas emot när det släpps senare här i juni. Om det där PC-köpet jag pratat om blir verklighet kanske jag kikar närmare på detta om priset är rätt.
Format: PC, Mac|Släpps: 2013-06-18
5. Animal Crossing: New Leaf
Jag vet inte hur länge Fredrik tjatat om det nya Animal Crossing-spelet till 3DS. Jag förstår inte alls varför detta är något att se fram emot men jag vågar inte annat än att ta med det på junis lista. Det är illa nog att jag inte placerat det som etta har jag förstått.
Format: Nintendo 3DS |Släpps: 2013-06-14
Släppdatum enligt webhallen.com och kan komma att ändras. ”Spelsläpp” är en återkommande artikelserie här på Tvspelsdagboken där vi listar de fem hetaste spelsläppen varje månad.
Jag minns med glädje när familjen samlades runt datorn för att spela worms tillsammans. Året var 1995 när första spelet släpptes och så otroligt underhållande det var. Det var ett tag sedan jag spelade något av spelen nu men jag kommer på mig själv med att le glatt år mina minnen av maskarna. Jag tror att mina barn skulle uppskatta det minst lika mycket som jag. Därför är det trevligt att Worms Revolution – Deluxe Edition nu finns att köpa från Mac App Store (jupp, bara till Mac). Just nu är spelet lite rabatterat och kostar 159 SEK att köpa hem.
Nästa spel i Halo-serien, Halo: Spartan Assault, kommer inte att släppas till Xbox. Det verkar som att spelet bara kommer till Windows Phone och PC (Windows 8). Synd att det inte släpps på i alla fall Xbox Live Arcade kan jag tycka, men det år så klart ett sätt att hålla nere utvecklingskostnader och göra Windows Phone lite mer attraktiv. Spelet ser gulligt ut, trist att jag kommer missa det. Släpps i Juli i år.
Hoppas att ni alla får en härlig nationaldag och att ni firar den ordentligt (men ansvarsfullt så klart).
Snart är det dags för årets upplaga av Electronic Entertainment Expo. Den 11 juni går spektaklet av stapeln och visst kommer det att bli den mest intressanta mässan på väldigt länge. Microsoft och Sony kommer båda att visa mer av sina nya konsoler och förhoppningsvis får vi några svar på alla de frågor vi har. Sony behöver prata mer om själva plattformen, om framtidens playstation plus och självklart även reagera på Microsofts förvirrande introduktion av Xbox One. Microsoft behöver berätta mer om spelen men framförallt komma med ett tydligare budskap kring maskinen i stort. Frågan är väl egentligen hur mycket information giganterna vågar gå ut med under E3.
Önskelista. 1. Priser, 2. Exakta datum, 3. Vilka spel kommer att komma exklusivt till respektive konsol, 4. Priser på specifika tjänster och vad dessa kommer att inkludera, 5. Något nytt, oväntat, som får mig att inte bara gå ut och köpa en PC istället för att vänta.
Sen har vi det där tredje företaget – Nintendo. Med sin hårdvara redan ute på marknaden och beskedet om att inte hålla en egen konferens under E3, behöver allt handla om spel. Och då menar jag inte abstrakt information om att det självklart är ett nytt Zelda någon gång, att det självklart dyker upp ett nytt Mario framöver. Konkret information om spel.
Önskelista. 1. Datum och klipp från ett nytt Zelda till Wii U, 2. Nytt sidoscrollande Metroid, 3. Utannonsering av ett Animal Crossing till Wii U, 4. Någon ny knäpp hårdvara presenteras, men släpps aldrig, 5. Nintendo introducerar ett nytt spel som tar världen med storm.
Veckans fynd är detta. Avslutningsvis kommer här en liten video om skapandet av nya Castle of Illusion. Ser underbart ut.
