Retro, nytt och allt däremellan.
Idag har det inte hänt mycket kul i spelvärlden. EA laddar tunga PR-kanonen och skickar upp några kopior av Mass Effect 3 i rymden med väderballonger. Dessa beräknas sedan dimpa ned på jorden igen ungefär en vecka innan release. Med lite tur på din bakgård, med lite otur mitt ute i Atlanten. Tydligen skall man kunna följa spektaklet via GPS-sändare på MassEffect.com (via USA Today).
Annars är väl det mest spännande som letat sig ut idag en ny trailer på Max Payne 3. Så den kan ni se här.
Hela gänget är samlat nu, förutom Falsetto som är spårlöst försvunnen sen tidigare. Vi är tillbaka i Baroque och väntar på att prinsen ska bestämma sig om han vill gå i direkt strid mot Forte och den onda greven. Vi lullar runt i staden under tiden. Springer in i en präst som står i ett hörn och predikar, varpå Salsa slänger ur sig följande kommentar. ”What is a priest? Is it warm? Does it taste good?”. Helt jävla oslagbart. Han ber oss att gå till en kyrka för att hitta ljuset. Jo tack, det leder självfallet till ett nytt äventyr. Något att göra för att symbolisera tiden det tar för prinsen att fatta sitt beslut.
Under våra strider i kyrkan dyker Falsetto upp från ingenstans och hjälper oss, efter att givetvis hållit en lång monolog om varför hon var borta. Tillsammans med henne dyker även en av grevens hjälpredor upp men hon faller snart offer för mitt nu väldigt kompetenta sällskap. Jag har onekligen fått bättre koll på stridandet vilket har gjort det mer strategiskt och betydligt roligare.
Tillbaka i Baroque och borde prinsen ha fattat sitt beslut, men icke, han och prinsessan är tydligen försvunna. Prinsessan som också har agerat spion åt greven har övertygat prinsen om att de ska dra till Forte för att reda ut hela saken, ni vet, diplomati. Varför tror jag att det är en sjukt dålig idé?
Vi följer efter i hopp om att komma i kapp turturduvorna. Men först en historielektion till om hur Chopin lämnade sitt hemland Polen för att aldrig återvända igen. Precis som prinsen och prinsessan har lämnat Baroque för att kanske aldrig återvända igen. Djupt. Efter en jäkla massa stridande når vi skogarna runt Forte igen. Springer in i en spågumma som mest gör mig förvirrad. Vi fortsätter.
Världen är inte sig lik, den är trasig och smutsig på sina ställen. Första fienden jag ser är en struts med horn och lans. Konstaterar att fienderna är i sin ordning i varje fall. Jag möter nämligen en miljon av dem. Mina vänner levlar upp i omgångar och det känns som en lång förberedelse för en dramatisk slutstrid. Och jag får delvis rätt. Vi kommer i fatt prinsen och efter någon minut kommer Greven och hans högra hand inflygande på någon slags dinosauriefågel. Prinsen fegar ur direkt och vill ge upp. Men greven skiter fullständigt i vad prinsen vill och inte vill. Han vill åt Polka, som även hon är villig att ge upp, för freden. Jag blir otålig och vill bara spöa skiten ur den kaxiga jäkeln. Efter långa dialoger slår greven till Polka i ansiktet (damn, hon är typ 14 år) och det blir droppen som får bägaren att rinna över. Nu jävlar.
Att spöa en greve visar sig vara ett svårt uppdrag. Dessutom är han i samklang med en sån där dinosauriefågel. I mitt slagsmålsparty finns Chopin, Falsetto och Viola. Viola är lagets helare, hon dör först. Jippi. Chopin viftar runt med sin dirigentpinne men gör inte mycket nytta, han stryker också med. Det blir Falsetto som får agera hjältinna. Efter att ha knaprat i sig hela mitt förråd av hälsokakor får hon tillslut in den avgörande smällen. Greven är död. Äntligen. Men det skulle såklart vara för enkelt om det slutade där. Direkt efter dricker Grevens högra hand ett glas med lila saft, sliter upp ett lila hål i himlen och försvinner. Sagan fortsätter, gänget hoppar in i hålet. Slutet är nog nära nu.
Det är nu lite drygt 4,5 år sedan The Darkness släpptes, då med den svenska Uppsala-studion Starbreeze bakom spakarna. Att spelet var baserat på en serietidning var det kanske inte alla som hade koll på, däremot visste man att Starbreeze gjort underverk med The Chronicles of Riddick några år tidigare, vilket förstås var en bra förutsättning för att de även skulle lyckas med The Darkness (82 på metacritic).
Uppdraget att utveckla uppföljaren landade på Digital Extremes (Pariah, Dark Sector, Unreal Tournament 2003/2004, Homefront) och vi alla var ganska säkra på att det skulle kunna bli rätt bra, trots att vissa av deras tidigare titlar inte riktigt nått hela vägen fram. Kritikerna verkar vara eniga om att det är en värdig uppföljare som på många plan är betydligt vassare än sin föregångare, dock utan att briljera. Förutom en kort kampanj så lyfter man fram både berättandet, det visuella och de brutala actiondelarna som genomarbetade och underhållande. Till slut landade The Darkness 2 på respektabla 80 i snitt på metacritic.
Fredrik (gissat snitt 81): ”Min relation till The Darkness är minst sagt begränsad. Jag spelade väldigt lite av del ett och har ingen som helst koll på serietidningen. Faktumet att utvecklandet gått från Starbreeze till Digital Extremes gjorde mig också lite ledsen. Magkänslan var först att det här skulle bli ett ganska platt spel men efter att faktiskt ha spanat in spelet lite extra, ökade jag på min ursprungliga gissning med några poäng. Det gjorde jag rätt i och landade bara en ynka poäng från metacritic.”
Daniel (gissat snitt 83): ”The Darkness var en trevlig överraskning 2007 och faktiskt lite av ett underskattat guldkorn i mina ögon. Framförallt lyckades det med stämningen, karaktärerna och berättandet på ett mycket bra sätt. Har därför länge sett fram emot en uppföljare och i många år verkade det som att den aldrig skulle bli av. Den här rundan borde jag ha fått med mig åtminstone en poäng men tydligen så hade jag inte riktigt läst reglerna ordentligt, för så blev det icke. Jag som hängt upp alla mina gissningar på en strategi kring +/- 3…”
Thomas (gissat snitt 81): ”Jag har aldrig spelat dessa spel och känner inte till så mycket mer än det jag beskådat i diverse trailers av förra utgåvan. Det kändes inte som något spel som skulle hyllas till skyarna utan mer som ett ”runt 80″-spel. Nu blev det ganska exakt så och det var ju synd att jag puttade upp det en poäng, men är ändå nöjd att jag åtminstone har spräckt nollan för i år. Jakten på Jonas har inletts.”
Jonas (gissat snitt 76): ”Jag får väl erkänna att jag inte direkt har koll på The Darkness 2. Jag spelade ettan en bit, mest för att det var svenskutvecklat, men det föll mig liksom aldrig i smaken. Att tvåan ändå lyckats roffa åt sig samma snitt som betydligt namnkunnigare Kingdoms of Amalur är lite imponerande. Kanske var det quad weilding som gjorde det. För egen del blev det tyvärr inga quad points, men jag är i alla fall fortfarande i topp där jag hör hemma.”
Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.
Ställning just nu: Daniel: 0 p (-) | Fredrik: 3 p (+2) | Jonas: 4 p (-) | Tompa: 2 p (+2)
Snart är den här, Sonys Playstation Vita. Internet kryllar av recensioner och demonstrationer av både spel och hårdvara. Det här är personligen ett kritiskt läge i frågan om att köpa eller att inte köpa. Vet inte hur många videoklipp jag har tittat på eller hur många recensioner jag har läst vid det här laget, men jag har fortfarande svårt att bestämma mig om jag vågar ta steget dag ett.
Något många reagerade på var mängden spel som skulle släppas till Vitan vid release, men också att det var många riktigt starka och intressanta titlar i launchgänget. Nu när recensionerna finns där ute ser det inte lika starkt ut längre. För mig var Everybody’s Golf det spel som lockade mest, men det tycks bara vara mer av samma, vilket till en viss grad är helt ok, men då kan jag lika gärna fortsätta spela de jag har till min PSP eller PS3. Wipeout såg också spännande ut men tydligen lider spelet av taskig framerate vilket verkligen inte får existera i ett Wipeout-spel. Uncharted tycks också vara lite av en besvikelse, men det var jag aldrig speciellt intresserad av på en bärbar konsol. Nu ska det understrykas att inga av ovanstående spel har blivit sågade, utan det här är helt baserat på mina förväntningar. Lumines ser dock sjukt grymt ut, med lite intern övertygelse kanske det kan motivera mig till ett köp. Spana in Giant Bomb om ni vill frossa i Vita-filmer.
Det har också släppts ett par sköna trailers, en från Far Cry 3 och en från Twisted Metal. Inget av dessa spel fanns på min karta över saker jag vill äga. Mitt intresse har nu ökat ordentligt. Ta en titt.
Kingdoms of Amalur: Reckoning är ett ganska konstigt spel. Inte för att det i sig är ett annorlunda eller speciellt RPG utan konstigheten ligger snarare i själva produkten i sig. Reckoning är en spin-off på ett MMO som fortfarande inte är färdigt. När den förre baseball-stjärnan Curt Schilling och hans företag 38 studios började utveckla spelet skulle det nämligen bli just ett MMO. Sen kom Big Huge Games in i leken och man valde att göra ett mer traditionellt rollspel istället. Man har tydligen fortfarande planer på att göra ett MMO men det har ingen koppling till Electronic Arts, som dock har gett ut just Reckoning (EA Partner). Logiken är inte självklar, men vem bryr sig.
Våra förväntningar på Reckoning var ganska höga. Sen spelade några av oss demot och då dämpades dessa något. Mottagande bland recensenter har överlag varit positiva och alla inblandade parter är säkerligen nöjda över vad de har åstadkommit. Även försäljningsmässigt ser det ut att gå riktigt bra med till exempel en topplacering på den brittiska topplistan. Recensenterna tycks gilla den öppna världen och allt man kan utforska, de som inte hyllar spelet gillar också den öppna världen men ogillar att den är lite väl generisk och att sidouppdragen ofta saknar djupet som man till exempel hittar i Skyrim. Reckoning klockar just nu in på 80, inte är väl de fy skam. Så här trodde vi.
Fredrik (gissat snitt 82): ”Ju mer jag läste om och tittade på Reckoning, desto fler fjärilar började röra sig i min mage. Grafiken såg lekfull ut och stridsmekanismen liknade inget annat rollspel jag tidigare sett. Någonstans ville jag tro att Reckoning skulle bli något helt fantastiskt men insåg ganska snabbt att jag behövde dämpa förväntningarna något. Drog till med 82 och missade full pott med två poäng. Fortfarande en kvalificerad gissning i min bok.”
Daniel (gissat snitt 76): ”Seriöst, Jonas måste ha fått tag på facit, det är inte rimligt att han spikar första spelet bara sådär. Nåväl, Kingdoms of Amalur verkar väl vara ett hyggligt rollspel men jag hoppades nästan att det skulle få sämre för inte fasen är det mer än ett ”7 av 10-spel”, i alla fall inte i mina ögon, baserat på det jag testat och läst. Jag kompenserade för RPG-fanatikerfaktorn och la mig en bit under 80, och trots utebliven poäng är jag rätt nöjd med inledningen på tävlingen. Man ska inte ta ut sig redan i försöken brukar det ju heta. Nu har jag siktat in mig och jobbar långsiktigt fram mot målet.”
Thomas (gissat snitt 76): ”2012 tar vid där 2011 tog slut. Kul. Verkligen. Grattis Jonas.”
Jonas (gissat snitt 80): ”Ja, vad ska man säga? Överlägsen förra säsongen och det verkar bli en promenadseger även denna gång. Även om ett snitt på 80 kanske kan ses lite som ett misslyckade för ett spel som såg så starkt ut på papperet, så verkar det ändå som många gillar det. Det närmaste jag kommit spelet är en tvåtimmars livestream med Cynical Brit, och det jag såg fick mig inte direkt sugen på att springa till affären. Men fyra snabba poäng tackar man ju aldrig nej till.”
Komplett lista och regler för vår Metacritic-tävling.
Ställning just nu: Daniel: 0 p (-) | Fredrik: 1 p (+1) | Jonas: 4 p (+4) | Tompa: 0 p (-)
Det finns två spel som jag verkligen ser fram emot i år – Mass Effect 3 och Journey. Tyvärr verkar det blir hård konkurrens om min begränsade speltid. Båda spelen ser typiskt nog ut att nå butikerna med bara en veckas mellanrum. Idag avslöjade nämligen Andriasang att man snubblat över det japanska releasedatumet i senaste numret av Famitsu – den 15 mars. Detta betyder förhoppningsvis att spelet släpps på PSN även här i Europa samma vecka. Med lite tur kommer det någon vecka tidigare, med lite otur någon vecka senare. Klockan har hur som helst aldrig gått långsammare.
Mass Effect 3 släpps ju som vi alla vet veckan innan, 8 mars för att vara exakt, och i dagarna letade sig en demoversion ut till PC, Xbox 360 och PSN. Personligen kommer jag dock hoppa över demot helt, vill inte förstöra vad jag hoppas skall bli årets bästa spelupplevelse (efter Journey då, såklart). Att testa en demo på ME3 känns lite som att fira julafton i november. Nåja, jag dömer ingen, och ni som faktiskt vill tjuvkika lite i förväg kan alltså provaspela redan nu.
Och för er som inte är övertygande om att Journey kommer bli årets bästa spel bjuder jag på en favorit i repris.
Ni kanske minns GDC 2011 när Epic visade upp sitt teknikdemo för något de kallade för ”Samaritan”. Epic ville göra ett avtryck och visa vart de vill att nästa generation ska ta oss rent visuellt. Det har spekulerats mycket fram och tillbaka vad som krävs av nästa generations konsoller för att leverera på förväntningarna.
Enligt uppgift så renderades klippet nedan med hjälp av tre (!) stycken Nvidia GeForce 580 GTX och tog tre månader för tolv personer på heltid att färdigställa.
– Dag 68
Så lät det det då och nu här om dagen så hade Epic en presentation där pratade om den grafiska utvecklingen och antalet Gigaflops/Teraflops som krävts för diverse spel. Den här generationen har HD som epitet men i ärlighetens namn så har det varit väldigt många spel som fuskat och faktiskt inte kommit upp i äkta HD-standard. Ett exempel är CoD-spelen som, om jag minns rätt, renderas i 576p, det vill säga inte ens 720p som borde blivit standard kan man tycka. Jag har också för mig att Microsoft hade 720p som krav inledningsvis men att de blev tvungna att backa på de punkten då utvecklarna inte kunde leva upp till detta.
Nu uppstår så klart än mer frågor om vilka förväntningar vi kan ha på Microsoft och Sonys kommande enheter. Att 720p blir standard känns som självklart och den eviga frågan kring 30 vs 60 fps lär fortsätta debatteras friskt även under nästa generation. Själv så föredrar jag så klart det senare men har egentligen inga problem med att de flesta spelen kommer ligga på 30 fps även nästa generation. Då ser jag hellre att man kan jobba mer med ordentlig AA och andra typer av visuellt ögongodis.
Samtidigt nu i dagarna gick Epic ut med att de kommer visa upp Unreal Engine 4 under året och värt att notera är att Samaritan rullade på Unreal Engine 3. Passar också på att flika in att ett co op-demo på Mass Effect 3 har landat på alla diverse digitala marknadsplatser du kan tänka dig, förutom Steam då, för när EA är i farten är det Origin som gäller.
Exakt 18 timmar, 40 minuter och 13 sekunder in i spelet nu. Men innan jag går vidare och berättar om mina senaste bravader måste vi reda ut vad som hände med resten av gänget efter det ödesstigna slagsmålet på bron som brast.
Beat och hans vänner blev uppfiskade av en stilig sjökapten ombord på ett lika stiligt skepp. De är oroliga för resten av gänget, men jag vet bättre och försöker berätta detta. Det går såklart inte att prata med digitala gubbar genom en TV. Efter en del mellansekvenser väcks jag (inte karaktärerna utan bokstavligen talat – jag) upp av en stor smäll. Livet till havs är inte enkelt, där det finns fina båtar finns det såklart pirater också. Här möts jag av den största utmaningen spelet har visat upp hittills.
Att slåss mot pirater är inte speciellt komplicerat men det visar sig att deras piratkapten (vilket Salsa understryker ser ut som en riktig kapten till skillnad mot den stiliga kaptenen på vår båt, vilket är väldigt sant. När sedan Beat poängterar att piratkaptenen är en kvinna följer en diskussion om problemet med stereotyper (fantastiskt) som inte går av för hackor. Tror det krävs fyra eller fem försök innan jag lyckas hitta en strategi som tar mig vidare. Efter alla repetitiva strider är det skönt att behöva tänka till lite. Belöningen av att spöa henne känns så mycket större. Vi anländer sen till staden Baroque där det visar sig att kaptenen faktiskt är en prins som har samarbetet med Rebellerna för att slå ner onda greven, men tydligen är hans fästmö väldigt mycket mot idén med krig. Vilket sen visar sig vara på grund av att hon samtidigt är spion åt greven. Eller nått i den stilen.
Efter en stunds shoppande och utforskande vänder vi åter till våra hemtrakter för att försöka återförenas med de andra. Vägen dit är både kall och lång, men inte speciellt krånglig. Vi återförenas i staden där allt började, Ritardando, och alla i gänget samlar sina krafter för att återvända till Baroque och övertyga prinsen om att vi måste slå hårt mot hårt vad gäller en ung, arrogant och korrupt greve. Ni anar inte hur mycket jag längtar till det mötet. Retto sticker till Polka, som är hemma och tittar till sin mamma, det blir djupa samtal om livet och döden under stjärnorna – igen. Hon pratar om att hoppa ner för ett stup, Retto blir arg. Konversationen slutar med att han ger henne en speciell sten. På vägen har Greven fått nys om att Polka, med hennes magi, är nyckeln till det han letar efter, med andra ord mer makt. Spänningen är olidlig.
Under de senaste timmarna har jag börjat uppskatta striderna mer, fifflat runt med specialattacker, levlat upp hela mitt party och verkligen grävt ner mig i alla items som spelet låter mig hitta. Jag grämer mig en aning över att jag kanske förenklat spelet lite för mycket. Stör mig dock fortfarande på att många av striderna är för lika varandra men gläder mig åt själva berättandet och att jag uppriktigt har svårt att hänga med i alla intriger. Det är överväldigande på något bisarrt positivt vis. En annan sak värd att notera vad gäller japanska rollspel, efter nästan 19 spelade timmar har jag skrapat ihop 70 gamerscore, men vem bryr sig. Nu väntar jag bara på att den stiliga prinsen ska få arselet ur och skicka iväg oss för att strida mot greven.
Kort inlägg för min del idag, måste jobba vidare med Eternal Sonata och på allvar börja fundera över vilket spel jag ska välja härnäst. Inser att äventyrsspel passar bra för den typen av texter och kanske blir det så att jag stannar kvar i det japanska träsket. Om jag orkar. På spelfronten inte speciellt mycket nytt. Demo för Metal Gear Solid Snake Eater (3D) är på väg till Nintendos eShop, Kingdoms of Amalure: Reckoning kliver rakt in på förstaplatsen i England och Ridge Racer Unbounded blir försenat i en månad. Just ja, sen har Guiness rekordbok bestämt att Call of Duty Black Ops har det bästa slutet av alla spel, någonsin. Spoilervarning på nedanstående klipp antar jag. Själv tröttnade jag på blops singleplayer efter någon timme men nu kanske jag ska plocka upp det igen, spela om det från början. Sådär, då valde nästa ”Fredrik spelar” sig självt. Jag tänker inte kolla på trailern nu.
Veckans fynd kommer idag i digital form vilket betyder PSN och Xbox 360. Önskade att jag hade bättre koll på Steam också men ni får klara er utan det. Eller skriva in något eget förslag i kommentarerna. Att fynda digitalt på konsol är inte helt enkelt, i de flesta fall är det löjliga överpriser på sådant som också finns i fysisk handel eller halvsnåla rabatter på sådant som enbart finns i digital form. Det är sällan man springer på reor i stil med Steam på Xbox Live eller PSN. Här kommer i varje fall ett par bra tips för den som inte vill ha fler kartonger i hyllan.
Inför lanseringen av Vitan passar Sony på att rea ut lite PSP-spel i vad de kallar PSP Power Sale. Priserna är faktiskt helt okej. Det går att fynda GTA-spelen för runt 70 kronor. Eller varför inte första Persona för 115 kronor? Om inte annat är Persona ganska svårt att hitta i butik till ett rimligt pris. Vilket inte direkt gäller för GTA-serien.
På Xboxen är det svårare. Det är mycket lättare att hitta spel som är allt annat än fynd. Vi kan börja med ett sådant – Mortal Kombat. Billigast i Sverige enligt prisjakt? 205 kronor. Kostar på Amazon? 16 pund. Pris på Marketplace? 599:- Men nu var det fynd jag skulle hitta, inte bara gnälla över extremt fånig prissättning. Under deras Everyday Value finns Sonic CD för 400 MS-poäng. Det är så nära ett fynd jag kan komma. Tror det är dags för både Sony och Microsoft att studera Steam lite bättre.
Igår blev det många diskussioner på nätet när Double Fine startade upp en insamling till sitt nya äventyrsspel, en helt ny tanke där spelarna ska stå för finansieringen. Med tanke på att målet var att samla in $400 000 på 30 dagar och att de nu har kommit upp i hela $1.3 miljoner får man väl se det som en enorm succé. Här kan vi snacka om konsumentkraft. Mer information om hela proejektet finns här.
Ett intressant rykte som dök upp häromdagen är att Ipad 3 kan vara på gång och kanske hitta ut till butikerna redan under mars månad. Den tredje iterationen sägs ha en ny skärm (samma som Iphone 4 & 2048×1536), vara ungefär lika till stor som sin föregångare och så klart bli något kraftfullare. Jag har länge sneglat på att köpa en Ipad och nu kanske det är dags.
© 2026 Tvspelsdagboken.se
Tema av Anders Noren — Upp ↑
