Följande har hänt i Eternal Sonata. Mina minnesanteckningar jag för medan jag spelar har försvunnit. Som inlämningsuppgifter för elever på gymnasiet. Magiskt borta. Detta leder dock till ett roligt experiment, för mig att återge vad som har hänt, ur mitt minne, utan att läsa saker på nätet. Att kolla fakta är mesigt. Låt oss se nu.

Jag satt i fängelset och fick aldrig något möte med den ondsinta greven. Varför är greven så ondsint frågar ni? Jo så här ligger det till. Han säljer mineralpulver till folket, utan att ta ut skatt på det. Men det låter ju ganska trevligt? Jo, men mineralpulvret gör folk till lydande zombies vilket greven vill för att de inte ska ifrågasätta hans auktoritet. Att de sen dör på kuppen spel ingen roll. Mineralpulver är alltså kod för droger. Dessutom är det svårt för vår hjältinna xx att sälja sitt blomsterpulver (vilket mer kan ses som ett nyttigt naturmedel) då hon inte kan konkurrera med drogerna.

I fängelset träffar jag Salsa, en skogsväktare som gillar hattar. Hon är liten och hattarna får henne att se större ut. Tillsammans flyr vi från vår bur och väl ute i världen träffar vi Falsetto, Claves och deras ledare Jazz från Andantino. Dessa tre är rebeller och smider planer för att sätta dit den ondsinte greven. Vårt äventyr fortsätter nu tillsammans med rebellerna. Efter en kort promenad stöter vi på trubbel. Snubben som slängde oss i finkan tidigare har kommit i kapp och är nu arg som ett bi. Vi slåss igen, och vinner igen. Men vinsten blir kortvarig eftersom han i sitt fall sliter sönder bron vi har stridit på och hela sällskapet faller mot sin död, eller?

Såklart inte. Men vi splittras upp och jag får följa med ena halvan av gänget plus rebellerna på egna äventyr. Vi är alla oroliga vad som har hänt våra vänner. Speciellt Andretto som saknar Beat. Vi tar oss till rebellernas underjordiska stad där vi genast slängs ut på nya viktiga uppdrag. Nu ska vi leta efter ett speciellt vatten till en speciell blomma för att göra en speciell liten tjej glad. Jag börjar vid det här laget störa mig på att det blir mycket stridande (nu mot spöken, eftersom vattnet såklart finns på en kyrkogård) och dessa strider är väldigt repetitiva. Till slut möter jag en stor drake som vaktar vattnet och efter han har fått däng har gänget dåligt samvete över det hela. Han kanske bara gjorde sitt jobb och vaktade vattnet, snyft, snyft. Naiva ungar.

Efter att vattnet har hämtats upp utspelar sig intriger som saknar motstycke i både längd och dramatik. Allt står nämligen inte rätt till bland rebellerna, en av de tre är en spion. Häng med nu. Claves är egentligen kär i Jazz och är svartsjuk på Falsetto som verkar känna honom sen barnsben. Därför bestämmer sig Claves för att bli spion men hon drabbas av extrem ångest och håller en tio minuters monolog om skiten. Sen tror jag hon dör, jag gör i varje fall det lite grann. Direkt efter det klipper man över till en ny historielektion om nått musikstycke som tydligen passar bra in under temat kärlek och ångest. Jag frestas för första gången i spelet och skippa den, men står emot. Är lite frustrerad på storyn just nu och vill snarare leta efter Beat och de andra, istället för att lyssna på snyfthistorier. Hoppas det tar fart snart för nu går det trögt. Vad som hände med det övriga gänget får ni läsa om i nästa avsnitt.

Tidigare delar: del 1, del 2, del 3

På plats i Forte City. Mitt stora möte med greven är snart ett faktum, men först måste jag hitta ett rum för natten. Problemet är bara att den som jobbar bakom disken på värdshuset är bortsprungen, eller snarare, han är tydligen ute och leker någonstans. Mina tankar går till barnarbete och till ledningen för värdshuset. Vid nästa styrelsemöte kanske ni ska se över era rutiner, och möjligtvis enas om att utifall personalen riskerar att strunta i jobbet på grund av att det är ute och leker, anställ någon annan. Phil, som han heter, är hur som helst borta och uppenbarligen är det ett problem även för honom, hans mamma är tydligen av det strängare slaget.

Istället för att få en god natts sömn blir vårt nästa uppdrag att leta upp Phil. För om Phil blir påkommen av att inte jobba är det hårda bud som gäller. Det jämförs med att gå och lägga sig hungrig, eller än värre, få hundra smisk på rumpan. Yikes.

Forte City är en stad fylld av hälsorisker. Det bådar inte gott för unge Phil. En brunn står vidöppen, han kan ha fallit ner där. Staden ligger vid en vidöppen klippavsats, han kan ha fallit ner där. Jag springer runt i staden och pratar med dess invånare. Ingen har speciellt mycket gott att säga om Phil. Han är en odåga som hela tiden spelar spratt på medborgarnas bekostnad. Efter att ha triggat en dialog med samma person fyra gånger får jag reda på att han synts till vid klippavsatsen och ett evigt klättrande börjar.

Man märker att det är stor skillnad på ett RPG från 2007 jämfört med idag. Det finns inga tydliga riktlinjer kring vem man ska prata med för att få mer info, vissa ledtrådar dyker upp i dialogen, men knappast någon prick som blinkar på min minikarta. Eller så är det kanske skillnaden mellan ett japanskt rollspel och ett västutvecklat dito. Till slut hittar jag i varje fall Phil som visar sin tacksamhet genom att bjuda på rumsavgiften. Hade hoppats på ett asgrymt svärd, men icke.

Efter en god natts sömn styr jag kosan mot stadens slott och mitt möte med greven.Utanför portarna pratar jag med vakten och ber om några minuter av grevens dyrbara tid. Istället blir det slaggis. En stor man med lika stort vapen försöker piska upp mig, istället piskar jag upp honom. Han lackar och slänger oss i fängelset. Stadens ledare visar sig vara av det paranoida slaget. Jävla Stassifasoner.

Tidigare delar: del 1, del 2