Testat: FIFA 12

FIFA är en spelserie som ligger mig varmt om hjärtat och vi har följts åt sedan tidigt 1990-tal. Vi tog en paus för några år sedan då vi passade på att träffa andra och jag dejtade glatt huvudkonkurrenten PES istället. Gammal kärlek rostar dock aldrig och snart kröp jag tillbaka upp i FIFAs varma famn igen. Under 2011 har vår kärlek blomstrat som aldrig förut och jag lyckades dessutom med något jag aldrig gjort tidigare, jag spelade så mycket att jag blev avtackad som tränare/spelare och fick helt enkelt kliva åt sidan. Jag ”klarade” FIFA. Kanske världens finaste kärleksförklaring inom tv-spelens värld?

Nåja, över till det aktuella spelet. Tolvan alltså. Skulle kärleken fortsätta att blomstra eller är vi på väg in i en ny kris? Trots att jag redan efter första helgen hade maxat ut det vi på tvspelsdagboken har som maxgräns (över 10 timmar) i kategorin ”Spelad tid” så ville jag vänta med mina omdömen och tankar. Vis av tidigare erfarenheter vet jag att första intrycket sällan håller i sig när det gäller FIFA. Det är så pass komplext att man måste få tid att lära sig hantera eventuella nyheter som pressats in i spelet. Eftersom jag skrev om vad som skulle vara nytt redan i den 125:e dagens inlägg här på tvspelsdagboken så är det också dessa nyheter som jag tänker fokusera mitt omdöme på.

Förbättrad ”Impact Engine” – Handlar mest om förbättrad och mer verklighetstrogen fysik i spelet. Och visst, jag får nog erkänna att det är förfinat. Tacklingar och animeringar känns mer verkliga och varierade. Dock kämpar FIFA 12 med att det är ganska segt i reaktionerna. Det är mer än en gång per match som jag känner att gubbarna inte reagerar på det jag ber dem om via handkontrollen. Det händer ofta att jag blir tvärförbannad och skriker mot TV:n så saliven sprutar på bildskärmen av just denna anledning. Vet inte om det passar under denna kategori egentligen, men tycker gott att de kan lägga mer krut på reaktionstiderna i kommande upplagor.

Nytt ”Pro Player Intelligence”-system – Spelarna ska tydligen känna till sina egna styrkor och utnyttja dessa bättre. Långa spelare söker sig till boxen vid hörnor och de med vassa långskott väntar tålmodigt utanför boxen. Om detta faktum är sant vågar jag dessvärre inte svara på. Kan nämligen inte säga att jag upptäckt att detta skulle vara så mycket bättre än i tidigare upplagor. Då vill jag istället ge en känga till AI:ns så kallade intelligens att ta egna initiativ. Jag får i princip aldrig någon hjälp av anfallskollegan då jag vill att de löper i luckor och låter mig slå läckra genomskärare som kan skapa frilägen. Istället måste vi tillsammans zick-zacka upp mot motståndarnas mål vilket tär på mitt tålamod. Det som stör mig mest med detta är egentligen att jag vet att kompetensen faktiskt finns hos AI:n, eftersom motståndarna lyckas med övergrymma kombos lite titt som tätt.

Ett utvecklat försvarssystem – Här fruktade jag att det inte skulle gå att göra några mål och att matcherna bara skulle fokuseras kring försvarsspel. Det blev inte riktigt så, men visst har det skett förändringar. Ojoj vad det har skett förändringar. Det positiva är att man som anfallare nu har en bättre chans att faktiskt finta sig förbi sista backen istället för att lönlöst försöka rusha mot mål. Spelarna har nu finterna mer i blodet, än att man måste göra hopplösa Mortal Kombat-kombos. Stort plus för detta. Problemet är att även motståndarna utnyttjar detta. Gör man minsta felsteg som back så är man direkt ute och köper korv och kan bara se på när ens målvakt ensam kämpar för att rädda lagets heder. Man måste ha enormt tålamod som back och sätta in tacklingarna med millimeterprecision medan motståndarlaget mer än gärna spelar runt bollen i en halvtimme om man låter dem hållas.

Oh well, utan att bli för långrandig så ger jag härmed mina avslutande kommentarer. Trots negativa toner så är FIFA 12 ett väldigt kompetent spel. Jag brottas med mina jämförelser med tidigare utgåvor och det gör det svårt att ge ett objektivt omdöme, men jag är ändå väldigt nöjd med EA Sports senaste utgåva. Den ger mig en bra fotbollsupplevelse, även om det finns mycket som jag skulle vilja ändra på. Och jag måste inflika att FIFA 11 nog gav mig mer tillfredsställelse på så vis att jag inte tänkte lika mycket på förbättringsmöjligheter under matcherna. Jag har svurit åt skitutvecklarna samtidigt som jag hyllat dem som spelgudar minuten senare (oftast om jag lyckas avgöra en viktig match på övertid). FIFA 12 ger mig fantastiska samt fruktansvärda svallningar i humöret – och jag älskar det. För vad vore fotboll och tvspel utan att man blir berörd känslomässigt.