Retro, nytt och allt däremellan.

Etikett: Wii U (Sida 2 av 4)

Dag 1050: Tunga speltider & Veckans fynd

På fredag släpps The Legend of Zelda: A Link Between Worlds som av allt att döma kommer bli ett tungt nedslag i spelvärlden och i zeldavärlden. Spelet har fått ett fantastiskt mottagande av recensenter och vissa menar till och med att det slår A Link to the Past på fingrarna i vissa avseenden. Hur som helst är det ett givet köp och det är riktigt glädjande med ett nytt Zelda som inte verkar trött. Vi får hoppas att Nintendo väljer att lägga samma krut på ett eventuellt Zelda till Wii U i framtiden.

På tal om Wii U. Nästa vecka släpps höstens givna köp nummer två för min del – Super Mario 3D World. Även om Nintendo verkar lägga stort fokus på tokigt kooperativt spelande verkar nästa del i 3D-serien (för det är väl en serie nu?…) bli smått fantastiskt. Försöker verkligen att dämpa mina förväntningar något för att inte bli alltför besviken. För er som missade senaste Nintendo Direct så pratas det en hel del om båda ovanstående spel och även en del annat intressant.

Sen har vi såklart släppet av Playstation 4 nästa vecka som jag fortsätter vara något ambivalent inför. Spelsamlaren i mig säger att det är ett givet köp, men samtidigt finns det inga spel jag verkligen vill spela vid release. Webhallen har berättat för mig att jag inte kommer att få en konsol på releasedagen vilket gör mig förbannad eftersom jag i varje fall vill ha alternativet att tacka nej. Argh, vet inte hur jag ska förhålla mig till detta. Den 29:e vet jag att det kommer att krypa i kroppen och det återstå att se om Super Mario 3D Land räcker som konsumtionströst.

Veckans fynd faller på Deus Ex: Human Revolution – Director’s Cut, om inte annat för den smått jobbiga titeln. Om du faller in i den galna kategorin ”jag har inte spelat Deus Ex: Human Revolution och jag äger ett Wii U” så borde du ta och köpa det här.

Första 10 med: New Super Mario Bros. U (WiiU/Video)

För att påminna mig själv om att jag äger ett Wii U och att det nu bara är 13 dagar kvar till releasen av Super Mario 3D World återvänder jag här till de första 10 minuterna av New Super Mario Bros. U. Utöver att faktiskt försöka spela spelet så pratar jag om Mario, Zelda och om Wii U i allmänhet. Nu i HD.

Dag 1039: Peace Walker och att bo som man spelar

Metal Gear Solid: Peace Walker släpptes till PSP år 2010 och fick ett särdeles gott mottagande. Trots att jag förvisso nyligen skaffat mig ett PSPgo (som väl idag borde vara värd miljoner) var jag inte superintresserad. Jag ville tycka om Metal Gear Solid och spelade därför demot, men fastnade knappast. När MGS HD Collection annonserades året därpå bestämde jag mig för att ge serien en ärlig chans och börja från början (i ordningen de gavs ut). Efter att ha plöjt igenom originalet två gånger, ett spel som jag ofta återkommer till och gärna uttrycker mina känslor över, gav jag mig senare på MGS 2. Planen var att spela de i ordningen Metal Gear Solid, Sons of Liberty, Snake Eater, Peace Walker, Guns of the Patriots (1, 2, 3, PW, 4). Men efter att ha blivit frustrerad över nummer 2 och 3 började jag längta till det utvecklade combat-systemet i del 4, ett spel jag halvdant och utan bakgrundsinfo givit mig på två gånger tidigare. Efter bara någon halvtimme i Peace Walker gav jag vika för frestelsen, och vad vissa anser vär det bästa MGS-spelet av de alla blev förbisett i mitt långdragna maraton.

Delvis på grund av The Phantom Pain, som är en direkt uppföljare till Peace Walker, och delvis på grund av mitt dåliga samvete tog jag så småningom tag i det upphottade PSP-spelet. Efter en på många plan smygande start fick The Boss ett nytt item. Ett helt orealistiskt, fullkomligt orättvist och på alla möjliga sätt underbart verktyg – Fulton Recovery System. Genom att gå fram till en medvetslös fiendesoldat med Fulton aktiverad kan Snake skicka hem denne till sin bas genom en blixtsnabb ballongflygtur. Självklart fungerar den inomhus också. På liknande sätt, exempelvis genom strukturen med korta, återspelbara uppdrag som närsomhelst kan avbrytas, är Peace Walker snällt mot mig på ett sätt jag inte är van vid från tidigare Metal Gear-spel. Dessa lustiga spelmekaniker rimmar dessutom väl med alla de tokigheter serien är känd för. Peace Walker undviker även de onödigt komplexa berättelse-element som är vanliga i Kojimas skapelser. Metal Gear Solid: Peace Walker HD har gjort backlogg-plöjandet till något roligt snarare än ångestfyllt.

Över till en tanke jag slogs av igårkväll. Jag bor i ett svart hål i familjen Duveblads WiFi-rymd. Det är inte förrän den senaste tiden, efter att jag ställt min halvt bärbara dator i mitt rum, som jag faktiskt lidit av nätverksproblemen. Tanken som slog mig var att byta rum till nedervåningens nuvarande gästrum. Det skulle drastiskt minska min personliga boyta och mångdubbelt förlänga vägen till köket och det ofta lockande kylskåpet. Men allt det är sekundärt. Gästrummet ligger vägg-i-vägg med TV-rummet, och därmed bara några meter från alla spelkonsoler i min ägo med en utmärkt WiFi-signal. Dessutom, och det är här prioriteringarna blir riktigt skruvade, skulle det möjliggöra spelande med Wii U gamepaden i sängen. Men det tar inte slut där. Den 29 november anländer en ny familjemedlem: PlayStation 4. Den ska kunna strömma sina spel direkt till min hittills klent använda PS Vita. Det innebär två next-gen-konsoler tillgängliga inom armlängds avstånd från sängen, utan att flytta dem från den stora TV:n (och jo, Wii U är visst next-gen). Problemet är bara mina gedigna samlarhyllor – Alduin, Rytlock, Songbird, Ganondorf, Adam Jenssen, Sarah ”Queen of Blades” Kerrigan, Marcus Fenix… hur ska alla få plats? Fortsättning följer.

Dag 1025: Metroidlängtan

I våras klarade jag till sist ut Metroid Prime, efter att ha haft det som ett spöke över mig i flera månader. Inte något spel har lyckats göra mig så arg och lockat mig att slänga handkontrollen i golvet som Prime gjorde. I synnerhet slutbossen, Metroid Prime själv, fick mig att skrika åt TV:n när den hela tiden fuskade och hade sån tur som bara fiender i TV-spel kan ha. Jag intalade mig verkligen att jag hatade spelet på alla sätt och vis, och när jag envist fortsatte försöka klå den sista elakingen kändes det som att det bara var en sak som höll mig från att ge upp: att inte låda Metroid Prime vinna. Det skulle inte få besegra mig, inte ett sådant veritabelt sk*tspel.

Det var främst en kombination av tre saker som utlöste ilskan. För det första: frustrerande kontroller. Då Prime inte använde sig av den andra analogspaken för att sikta (till skillnad från erans stora förstapersonsskjutare Halo) blev kamerakontroll en pina – man kunde inte gå åt ett håll samtidigt som man vred sig åt ett annat. För det andra: svårighetsgraden. Visst, Metroid Prime är inte världens svåraste spel, men svårighetsgraden beror en hel del på hur mycket uppgraderingar man lyckats plocka på sig och jag orkade inte leta överdrivet länge efter alla små förstörbara väggar och skymda makapärer. För det tredje: överdriven polering. Jag kunde inte hitta ett enda ”fel” i Metroid Prime. Det var oschysst, det ville mig illa och det kändes ofta orättvist, men det hände aldrig något i strid jag inte kunde förstått på förhand. Kombinationen blev en frustrerande upplevelse där jag blev arg på spelet för att jag visste att det var mitt fel. I efterhand förstår jag att det nog var det som verkligen fick mig att, till sist, fullfölja äventyret: jag skulle överkomma mina egna misstag, inte spelets tillkortakommanden.

Jag hade inte mer än nollställt superskurkens hälsomätare innan jag började få dåligt samvete över att jag varit arg på ett spel som jag långt inne tyckte så mycket om. Atmosfären, musiken, känslan och faktiskt, grafiken var alla väldigt tilltalande. Prime 2: Echoes låg snällt och väntade, men då jag hört att det skulle vara mer av samma (kontroller) var jag lite skeptisk. Jag var betydligt mer sugen på Prime 3: Corruption till Wii, där rörelsekontrollerna blivit hyllade till skyarna. Under tiden jag våndades tittade jag igenom Gametrailers Metroid Retrospective och ruschade igenom Metroid: Zero Mission till Gameboy Advance, en remake av originalet. Jag höll även koll på den utlovade Virtual Console-versionen av Super Metroid till Wii U, och tajmade mitt konsolköp så jag kunde köpa ett av spelhistoriens mest hyllade spel till det förnämliga priset av tre kronor. Det lilla jag spelat av det hittills har helt klart levt upp till förväntningarna. Jag har även skaffat Other M, men bestämt mig för att inte spela det innan jag klarat ut Prime-serien.

Häromdagen gjorde jag det äntligen. Inte klara ut spelen förstås, utan köpa dem igen. Metroid Prime Trilogy till Wii har inte blivit billigare sedan det släpptes 2009, bara svårare att få tag på. Från någon vänster fick jag ett ryck och beställde det från Amazon. I väntan på att Nintendo annonserar ett nytt Metroid till Wii U och/eller 3DS har jag snart 5 delar i serien att plöja igenom: Prime 2, Prime 3, Other M, Super Metroid och Metroid Fusion (GBA). Det är nog tur det, för bara tanken på att jag just nu inte har något nytt Metroid-spel att se fram emot gör mig aningen deprimerad.

Dag 1015: Wii U-köp ett år efter release & Veckans fynd

Igår fick jag ett ryck på eftermiddagen och bestämde mig för att kolla upp vad det finns för Wii U-paket nuförtiden. Jag snubblade över ett erbjudande med en brittisk konsol till ett betydligt bättre pris än det normala och tillsammans med Nintendo Land, New Super Mario Bros U och nygamla Zelda. Jag kunde inte stå emot och nu är jag med på Wii U-tåget – ett år efter releasen. Just det, köpte även New Super Luigi U.

Förutom den beryktade timmeslånga-ish uppdateringen var känslan igår helt klart positiv. Var heller inte speciellt påläst om varken det ena eller det andra, vilket var lite kul då allt kändes nytt. Själva konsolen är clean och inte alls sådär stor och bulkig som Microsoft och Sonys nya. Sedan blev jag snabbt påmind om att jag numera har vant mig att aldrig höra skivläsaren spinna på 360 och PS3. Wii U:s läsare hörs en del, inte våldsamt mycket, men fortfarande lite för mycket för att inte märkas av vid lägre volymnivåer.

Väl uppkopplad och online kika jag in i eShop och blev besviken över hur exremt få gamla NES- och SNES-titlar det fanns att ladda ner. Tycker också att 80 kr för ett SNES-spel i digitalversion definitivt är i överkant. Nja, här finns mycket att jobba på. Då blev jag mer nyfiken på indiespelen och deras motsvarighet till Xboc Live Arcade så där ska jag kika runt lite. Framför allt annat så konstaterade jag återigen att det är något speciellt med Super Mario – fortfarande. Snyggt, tryggt, precist och underhållande.

Måste också erkänna att det var överraskande nice att kunna spela Mario endast på gamepaden. Zelda: The Windwaker ska också spelas igenom för första gången och nu ser jag fram emot Sonic: Lost World på fredag och håller tummarna för att det blir höga betyg.

Veckans fynd blir helt enkelt ett Wii U-paket. Riktigt billigt intalar jag mig.

Dag 947: Hösten och vintern med Nintendo

Försöker förbryllat förstå vilken attityd Nintendo har till Wii U. De senaste försäljningssiffrorna visar på absurt få köpare av maskinen. Och blickar man framåt är det svårt att se vad som kommer att förändra den saken. Vad gäller 3DS är situationen den omvända. Den säljer riktigt bra, mycket på grund av Animal Crossing men också på grund av att Nintendo verkar bry sig om den. Tittar man på schemat (även om det är högst preliminärt) syns det ganska tydligt.

Till 3DS har nyligen Animal Crossing kommit som säljer så det ryker och i dagarna kom även Mario & Luigi: Dream Team. Visst Wii U fick Pikmin 3, men frågan är om det driver konsolförsäljningen speciellt mycket. Gör man en snabb överblick av kommande spel till Wii U ser man följande titlar sticka ut.

Wonderful 101, kommer säkert bli bra men kommer inte locka nya köpare av konsolen.

Rayman Legends, i specialutgåva med Luigi- och Mariokostymer. Visst, men äger man redan en Xbox 360 eller ett Playstation 3 går det lika bra att spela på den.

Sen kommer Wind Waker HD, troligtvis i oktober, vilket jag garanterat kommer att köpa. Men kommer det att sälja fler konsoler? Kanske om någon aldrig spelade det till Gamecube. Eller så köps det bara av trogna fans, som antagligen redan äger konsolen.

Avslutningsvis kan jag väl lyfta fram Super Mario 3D World som förhoppningsvis kommer i år. Men då är vi framme vid julhandeln och som då måste konkurrera med Xbox One och Playstation 4. Hade Nintendo även lyckats få ut Smash Bros. och Mario Kart så kanske, bara kanske, hade man kunnat få till bra försäljningssiffror till julen. Nu är det högst osäkert.

Till 3DS då? Ja den säljer riktigt bra nu och under hösten/vintern kommer följande spel (preliminärt) ut.

Harvest Moon, Pokémon Y & X och kanske även Zelda och Yoshi’s Island. Ett nytt Pokémon kommer att sälja massor av enheter och lyckas man få ut nya Zelda så lär det också driva på försäljningen. Nintendo tycks satsa helhjärtat på sin 3DS och väldigt halvhjärtat på Wii U och med tanke på rådande försäljningssiffror gör företaget säkert helt rätt. Det är bara så fruktansvärt tråkigt.

Nu till ett par trailers för att liva upp stämningen lite.

Dag 882: Nedräkning till E3 & Veckans fynd

Snart är det dags för årets upplaga av Electronic Entertainment Expo. Den 11 juni går spektaklet av stapeln och visst kommer det att bli den mest intressanta mässan på väldigt länge. Microsoft och Sony kommer båda att visa mer av sina nya konsoler och förhoppningsvis får vi några svar på alla de frågor vi har. Sony behöver prata mer om själva plattformen, om framtidens playstation plus och självklart även reagera på Microsofts förvirrande introduktion av Xbox One. Microsoft behöver berätta mer om spelen men framförallt komma med ett tydligare budskap kring maskinen i stort. Frågan är väl egentligen hur mycket information giganterna vågar gå ut med under E3.

Önskelista. 1. Priser, 2. Exakta datum, 3. Vilka spel kommer att komma exklusivt till respektive konsol, 4. Priser på specifika tjänster och vad dessa kommer att inkludera, 5. Något nytt, oväntat, som får mig att inte bara gå ut och köpa en PC istället för att vänta.

Sen har vi det där tredje företaget – Nintendo. Med sin hårdvara redan ute på marknaden och beskedet om att inte hålla en egen konferens under E3, behöver allt handla om spel. Och då menar jag inte abstrakt information om att det självklart är ett nytt Zelda någon gång, att det självklart dyker upp ett nytt Mario framöver. Konkret information om spel.

Önskelista. 1. Datum och klipp från ett nytt Zelda till Wii U, 2. Nytt sidoscrollande Metroid, 3. Utannonsering av ett Animal Crossing till Wii U, 4. Någon ny knäpp hårdvara presenteras, men släpps aldrig, 5. Nintendo introducerar ett nytt spel som tar världen med storm.

Veckans fynd är detta. Avslutningsvis kommer här en liten video om skapandet av nya Castle of Illusion. Ser underbart ut.

Dag 875: Nästa generation blir skakig & Veckans fynd

Nu när både Microsoft och Sony har presenterat (mer eller mindre oklart) sina nya maskiner har spekulationerna kring vart tvspelsbranschen är på väg exploderat. Sony tycks fokusera på själva spelen och utvecklarna på bred front, inte speciellt konstigt med tanke på hur krånglig trean sas vara att utveckla till. Att underlätta för mindre oberoende utvecklare och se till så att de stora utvecklarna inte håller sig borta på grund av knepig hårdvara är ledorden. Microsoft valde att kasta ut det stora nätet i ett försök att fånga in så stora målgrupper som möjligt. Det räcker inte att bara vara en spelmaskin tycks vara mottot för Xbox One.

Att de två giganterna nu ska gå in julhandelsduell kommer att ställa allt på sin spets och årets E3 kommer att ha en enorm betydelse för företagen. Speciellt när det gäller att faktiskt fånga spelarna. I slutändan är det spelen som avgör, i varje fall för min del.

I skuggan av allt detta står Nintendo. Med en bärbar konsol som klarar sig okej och en stationär dito som säljer dåligt. Det är lätt att titta på Nintendo och skratta åt deras förvirrande marknadsföring, brist på tredjepartsstöd och deras ovilja att inte riktigt ta klivet in i nästa generation. Men frågan är om inte Nintendos problematik snarare är ett tecken på att marknaden har förändrats på ett grundläggande sätt, snarare är oordning inom företaget. Om de stora massorna, som glatt hoppade på tåget när Wii släpptes, nu sitter med sina smarta telefoner och spelar, är nog steget till att köpa en ny konsol för några tusenlappar svårklivet. Och med tanke på hur mediekonsumtion överlag har utvecklats lär det inte räcka med möjligheten att titta på TV genom konsolen för att locka de stora massorna. De har redan sidan Apple TV:s och liknande för att täcka deras smarta TV-behov. Eller smarta TV-apparater för den delen.

Jag tror verkligen att det är spelen och en flexibel spelmarknad som blir avgörande den här generationen. Mindre utvecklare med billigare och nyskapande spel. Stora utvecklare med bombastiska och förhoppningsvis något nyskapande spelupplevelser. Alla måste få plats på marknaden och det måste vara enkelt att komma åt dessa spelupplevelser. Online eller offline. Alla käppar som Sony, Microsoft eller Nintendo sätter i hjulen för konsumenterna kommer att avskräcka en stor del av möjliga köpare. Men vad vet jag, det är säkert mer lockande att styra konsolen med händerna än att spela bra spel.

Nu över till veckans fynd som faktiskt är hårdvara. Wii U har nu börjat krypa ner i pris och med handen på hjärtat vet jag inte om det går att rekommendera ett köp i dagsläget. Det finns få spel till konsolen och inget är ett supergivet köp. Men jag föll för trycket och har haft riktigt roligt med Super Mario, så varför inte. Missade du att köpa ett Wii när det begav sig finns det såklart ytterligare en anledning till att blicka mot Wii U som är fullt bakåtkompatibel. Sen lär det dyka upp ett nytt Zelda förr eller senare.

Dag 754: Nintendo fick uppmärksamhet igår

Det var inte allt för länge sedan som Wii U släpptes men vi på Tvspelsdagboken har inte hoppat på tåget. I vår artikel om spelåret 2012 skrev vi om våra förväntningar på 2013 och där blev det tydligt hur vi alla väntar på något som ska göra Wii U värd att äga. Igår anordnades Nintendo Direct där självaste Iawata pratade lite om kommande spel. I samband med detta dök det också upp en antal spännande videos som faktiskt fick mig att lyfta lite extra på ögonbrynen.

Lustigt nog är det en remake som fångar min uppmärksamhet mest. Jag har nämligen inte spelat Wind Waker och då är en ambitiös HD-remake inte helt fel. Det är väl därför man köper Nintendos konsoler – för att spela Nintendos egna spel. Nya, gamla eller remakes. Monolith Soft, skaparna som gjorde Xenoblade till Wii verkar också sitta och koka ihop något spännande. Det är inte så att jag tänker rusa till affären och köpa Wii U, men jag ser i alla fall fram emot att se mer från spelen nedan.

Dag 716: Nintendo 2.0 & Veckans fynd

Just nu håller vi på förfullt med att kora årets spel och vinnare av en del andra kategorier. Den artikeln kommer vi att publicera nära det nya året. Innan vi går raskt över till veckans fynd tänkte jag passa på att tipsa om en riktigt bra instruktionsvideo. Det här är verkligen framtiden. Verkligen. Nintendo 2.0.

Som veckans fynd vill jag slå ett slag för ett par gamla Playstation-spel, nämligen Shin Megami Tensei: Persona 3 & 4. Eftersom jag varit en trogen kund hos Tradera den senaste tiden har jag sett dessa spel gå för några hundralappar styck. Nu vill jag en gång för alla säga det här. Persona 3 kostar såhär mycket. Persona fyra får du betala den här summan för. Strålande rollspel till strålande priser. Fynd.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »