Tvspelsdagboken.se

Retro, nytt och allt däremellan.

Sida 41 av 111

Tankar om mitt 2013 och speldisciplin

Som väntat går vi på tvspelsdagboken och funderar på hur vi ska summera spelåret med ris och ros och givetvis några favoriter. För egen del känner jag mig väldigt nöjd när jag tänker på det bästa från spelindustrin år 2013, för det känns som att jag har spelat och i någon mån även klarat alla de viktigaste titlarna. Ännu bättre blir det av att jag väl kan motivera varför jag inte spelat de guldklimpar jag på någon vänster missat. Jag tar metacritic till hjälp för att tydliggöra logiken. Efter att ha på sidan ha sorterat på högsta snittbetyg under 2013, kompletterat med titlar från november och december samt slutligen filtrerat bort mobilspel, DLC, återsläpp och Skylanders består topp 10 av följande spel:

Titel Metascore Plattform Införskaffat Spelat Klarat
Grand Theft Auto V 97 360, PS3 Ja Ja Ja
The Last of Us 95 PS3 Ja Ja Ja
Bioshock Infinite 94 Multi Ja Ja Ja
Super Mario 3D World 94 Wii U Ja Ja Nej
Fire Emblem: Awakening 92 3DS Ja Ja Ja
Zelda: A Link Between Worlds 91 3DS Ja Ja Ja
Rayman Legends 91 Multi Nej Nej Nej
Brothers: A Tale of Two Sons 90 Multi Nej Nej Nej
Dota 2 90 PC – Nej –
Star Wars Pinball: Balance of the Force 88 Multi Nej Nej Nej

Med undantaget Super Mario som jag spelat på tok för lite är det idel grönt i toppen. Rayman Origins hade kul multiplayer men bara i korta sittningar, och att betala fullpris för Legends som såg ut att vara samma spel kändes inte lockande. Legitimerat. Dota 2 är ett MOBA, en genre som inte borde vara en genre och en som jag aldrig förstått poängen med. Star Wars Pinball… är pinball. Ingen kommentar, hör med Frexxi. Brothers: A Tale of Two Sons är det enda spelet jag faktiskt har dåligt samvete att jag ännu inte spelat. Josef Fares debut som spelregissör, utvecklat av Svenska Starbreeze… näe, det duger inte. Brothers ska klaras ut innan nyår.

I de här banorna har jag tänkt mycket i år. Jag har kännt att jag har haft tid att spela, och för att ta vara på den tiden måste man ju spela och klara så många bra spel som möjligt. Stundtals skrattar jag åt min smått sinnesrubbade inställning till tvspelshobbyn, men att se eftertexter ger mig bekräftelse på många plan. Dels har jag på något sätt ökat min erfarenhet inom spelmediet och tagit med mig kunskap och färdighet, dels är det en prestation att jag klarat ännu ett äventyr och räddat världen, dödat skurken eller vad det nu är. Å andra sidan saknar jag känslan av att grotta ned mig i någon fantasyvärld och åtnjuta den till fullo. 2014 ser ut att karaktäriseras av stora levande världar, online som i Destiny eller ensam som i The Witcher 3. Jag tror att jag måste omprioritera en aning till nästa år, för vissa spel är helt enkelt inte till för att avslutas.

Testat: The Legend of Zelda: A Link Between Worlds

spelad tid over 10timmarbetyg bäst i klassen

Utan att någonsin ha spelat A Link to the Past gav jag mig på uppföljaren A Link Between Worlds. Det kändes lite spännande – skulle jag känna mig utlämnad för att jag inte besökt denna version av Hyrule tidigare? Egentligen var det nog bara påhittad oro, för innerst inne visste jag att Nintendo är mästare på att välkomna nya spelare i deras etablerade världar. Men spännande var det i alla fall, för en viktig fråga kvarstod: hur står sig den mer klassiska Zelda-stilen, från kameraperspektiv till kontroller till spelprogression, idag? Fortsätt läsa

Dag 1074: Bravely Fantasy och Heart of the Swarm

Det ska erkännas att jag har inte varit vidare flitig med Bravely Default sedan jag köpte det. Men jag har tänkt på det. Jag har haft det igång i Sleep Mode vilket ger viss progress i spelet då det tar x antal timmar att bygga upp byggnaden y den fallna staden z. Och idag fick jag in en dryg timme då jag klarade den första riktiga bossfighten och rekryterade min fjärde partymedlem. Hittills är jag ytterst tillfreds med Bravely Default. Fortsätt läsa

Första 10 med: Parodius (SNES/Video)

Parodius är något så knasigt som en parodi på Gradius. Spelet släpptes 1992 till Super Nintendo i Europa och kan väl bäst beskrivas som en kompetent men helskruvad shooter. Att någon får för sig att göra en parodi på en shooter kräver all respekt. Dags att ta pingvinen på en flygtur och skjuta… clowner?

Dag 1071: Video Game Awards 2013

I helgen gick Video Game Awards (VGA) 2013 av stapeln. Inför varje show de senaste åren har hypen alltid smugit sig på forum runt om i världen. Vid flera tillfällen har det sedan blivit lite magplask och förväntningarna på utannonseringarna och nya trailers med mera är för höga. Den här gången hade man gjort om upplägget något och satsat på en tre timmar lång livesändning på nätet och sedan en timmes TV-sänd tid idag.

Sammanfattningsvis vill jag påstå att det är många som starkt ifrågasatt varför man valde detta upplägg, och detta trots att det enligt VGA själva var gjort för att ge spelarna vad de vill ha. Men ärligt talat, vem orkar tittar på en stream i tre (!) timmar som inte har något alls med Giant Bomb att göra? Nja, det tog i från tårna och missade målet lite verkar det som. Hur som helst så dök det upp en del spännande trailers under helgen tack vare VGA. Det gillar vi på Tvspelsdagboken. Vilka spel som vann diverse priser hittar du här. The Division – där snackar vi next gen (current gen?) på riktigt, det ser ruskigt bra ut. Ett annat extremt spännande projekt är No man´s Sky, det kommer jag ha järnkoll på framöver.

Samlarutåvor: Bravely Default

Efter att ha missat gårdagens release fick Bravely Default till Nintendo 3DS hänga med hem idag – Deluxe Edition, givetvis. Trots standardinnehåll med konstbok, soundtrack och staty som främsta dragplåster finns det mycket speciellt med denna deluxe-utgåva. Dels är det ett handhållet spel det handlar om, och de får väldigt sällan specialutgåvor av den här kalibern. Dels är den ovanligt komplett, när det blir vanligare och vanligare de vill sälja på oss stackars samlare en rad saker utöver vår nyinskaffade stolthet. Tricket med en liten smal och fånig konstbok för att sedan sälja den riktiga separat är ett alltför vanligt knep, likaså att slänga ned koder för att hämta ljudfiler och guider digitalt – lurendrejeri på hög nivå! Square Enix försöker med Bravely Default ge bärbara rollspelare den låda de förtjänar, men har de lyckats? Låt oss ta en titt.

Redan vid kassan i butiken får jag syn på lådan. Killen framför hämtar ut en likadan (vad är oddsen?) och den är större än jag väntat mig – mycket större. När jag en stund senare får den i handen har den en behaglig vikt, d.v.s. att den är tung. Bra början! Väl hemma med plasten avriven blir jag konfundersam – hur öppnar jag lådan? Den var helt klart delad i mitten på titel-logon, men mina försök hindrades av den påklistrade baksidan. Efter en obehaglig vända med den numer kallade collector’s-öppnar-kniven insåg jag senare att baksidan var till för att tas bort, något jag gillar då man ändå inte vill se fula PEGI-logotyper eller annat lagligt trams på en så vacker sak. Lådan som sådan är helt klart gjord för att behållas, tillverkad i tillräckligt stadigt plastmaterial med ett tunt, strävt tyg på utsidan. I slutändan finns inte mycket att klaga på när det kommer till paketering, där hög kvalitet utan krimskrams är mycket uppskattat.

Efter att ha lyft på locket, som genom ett hål visade en landskapsbild från lådan däri, var konstboken det första som syntes. Stort bredbildsformat med högkvalitetsomslag – så här ska en artbook se ut, om än inte den tjockaste i sitt slag. Det känns dock som att många av sidorna med bilder från utvecklingsperioden gapar lite tomma. Här kunde man tryckt in mer material på sidorna, om inte annat för att fylla resten med fler målningar av miljön eller karaktärerna i deras slutgiltiga form.

Nästa: statyetten. Jag kanske till och med borde kalla det en staty, för det är den här pjäsen som gett lådan sin storlek och vikt. Inga rörliga leder eller utbytbara delar finns, men Agnes står, stor och ståtlig, på en stabil plattform. Medan allt det hårda och tunga gör sitt jobb galant är inte handmålningen perfekt. Trots simpla färgmönster sitter inte alla skarvar på rätt ställen och det känns som att målarna haft en stram tidsplan. Dessutom saknar Agnes attityd. Medan posen är självsäker saknar ansiktet den beslutsamhet som en hjältinna av den här kalibern behöver. Statyn i deluxe-utgåvan av Bravely Default är, trots sin utmärkta byggkvalitet, betydligt mer imponerande på håll än i närbild.

Sist men inte minst har vi då en musik-cd med temamusik. På omslaget heter det ”mini album” och innehåller 10 spår. Pianobitar blandas med stråkar, men överlag överröstar de elektroniskt framställda tonerna orkestern. Efter att ha lyssnat igenom skivan två gånger har jag ett gott intryck av spelets soundtrack med några riktigt trevliga spår, men det hela känns som ett smakprov med highlights och mycket hänger givetvis på hur det implementeras i gameplay och cutscenes. Oavsett är det alltid trevligt att få en fysisk cd-skiva, och inte minst ett riktigt cd-fodral.

Trots att lådans densitet inte ligger på Blizzard-nivå och att varken konstboken eller musik-cd:n riktigt fyller ut sin fysik med material är Deluxe Edition verkligen ingenting som Bravely Default behöver skämmas över. Kanske att storleken och omfattningen var väl tilltagen för denna handhållna och i namnet originella titel, och kanske att statyn inte riktigt lyckas utstråla samma tyngd som den faktiskt bär. Men med bästa möjliga byggkvalitet, kompletta fysiska medier samt en överlag clean finish är Bravely Default Deluxe Edition den bästa samlarutgåva för handhållna spel som går att få tag i.

Förpackning Artbook Staty Soundtrack Tillgänglighet Pris Betyg
5 4 3 4 Ytterst begränsad 929:- och uppåt 4/5

Första 10 med: Midtown Madness 3 (Xbox/Video)

Fredrik och Daniel tar sig ut på gatorna i Paris och Washington D.C. Midtown Madness 3 kanske inte lyckas charma på samma sätt idag men det är alltid kul att återvända till gamla klassiker. Spelet är utvecklat av svenska DICE som visar att de kan en massa annat än bara krigsskjutare.

Dag 1067: Vintermörker och en ny generation

När jag tittar ut genom fönstret ser jag bara mörker och regn. I tider som dessa känns det livsnödvändigt med spel som lyser upp vardagen. Tyvärr är december inte den bästa månaden när det kommer till nya releaser. Skulle gissa att Daniel helt skippar månadens fem hetaste. Men som tur är var förra månaden betydligt mer intressant. Super Mario 3D World släpptes till Wii U, Zelda till 3DS och just ja, det kom en ny konsol till vårt land.

Jag trodde nog inte att jag skulle köpa en Playstation 4. Min budget sa ifrån, min hjärna likaså och när jag insåg att min förbokning inte var mycket värd försökte jag helt stänga av begäret. Men det var svårt och i förrgår dök det upp ett mail från webhallen som fick begäret att flyga tillbaka. Tydligen hade tillräckligt många valt att inte hämta ut sina PS4or vilket gjorde att jag faktiskt kunde köpa en. Så jag lät mitt hjärta tala, bet ihop och hämtade ut konsolen. Det där Resogun är ju i varje fall bra. Med lite tur dyker även Pinball Arcade upp snart vilket känns som ett givet köp med tanke på mottagandet från kritiker. Ja just ja, får ju inte glömma bort att spela mer Mario också. Vintern är med andra ord räddad.

Jag hoppas inte ni har missat alla våra videoinspelningar. Pelle har börjat testat PS4ans inspelningsmöjligheter och jag och Daniel har jobbat vidare med ”första 10 med”. Jag tänker nu avsluta dagen med lite Resogun och med det rädda mänskligheten. För er som behöver lite underhållning i vinterrusket så rekommenderar jag en titt på denna video. Giant Bomb-magi muntrar alltid upp.

Testat: Resogun

På förhand den kanske starkaste lanseringstiteln för PlayStation 4, åtminstone bland förstapartsspelen, Resogun, den senaste arkadskjutaren från finska Housemarque, har äntligen nått mina grova händer. Jag kallar dem grova, för det är så de alltid har känns när de sätts på prov av Housemarques millimeterprecisa spelupplägg. Här gäller det att hålla tummarna rätt i mun för att inte se extraliven ticka iväg alltför fort, och Resogun är inte annorlunda. Tvärtom skruvas tempot upp ännu högre från Super Stardust-serien, en profilriktid tanke som mestadels är rätt utförd. Fortsätt läsa

« Äldre inlägg Nyare inlägg »