Retro, nytt och allt däremellan.

Etikett: Playstation 4 (Sida 3 av 5)

Slutet på en generation: PS3 – Fredriks favoriter

Välkommen till del 2 av Slutet på en generation där vi den här gången fokuserar på Playstation 3. Med Playstation 4 snart på ingång tänkte jag att det var dags att lista mina personliga favoriter till PS3. Inte för att maskinen helt plötsligt kommer att gå upp i rök, det finns fortfarande en rad titlar jag kommer att spela, men en summering är på sin plats.

Everybody’s Golf: World Tour
Den som avfärdar Everybody’s Golf på grund av dess gulliga estetik och fortsätter nöta Tiger Woods, går miste om något. När jag köpte min första PSP köpte jag Clap Hanz småtokiga golfspel av rena farten och jäklar vad jag blev positivt överraskad. Det är färgglatt, utmanande och lite tokigt japanskt, allt i en perfekt kombination. Nu är World Tour till PS3 inte seriens starkaste kort men det har inte hindrat mig från att lägga ganska många timmar ute bland spelets bunkrar och fairways. Hjärnorna bakom Everybody’s Golf har dessutom utvecklat andra sportfavoriter så som Mario Golf och Mario Tennis och för den som äger en lämplig Nintendomaskin är dessa precis lika givna köp som Everybody’s Golf: World Tour till Playstation 3.

Flower
Abstrakt, speciellt, vackert, kalla det vad du vill. Flower är en upplevelse alla borde ta del av. Att jag fortfarande inte har spelat thatgamecompanys efterföljare Journey är för mig ett mysterium och något jag uppriktigt skäms över. Tiden räcker inte till alla gånger, men det är en klen ursäkt. Flower var även i mina ögon tillfället då det märktes att Sony började blir mer och mer intresserade av smalare, mer banbrytande spel. Vilket nu såklart har dominerat PR-snacket inför släppet av Playstation 4. Jag spelade nästan igenom Flower i en sittning, det gick inte att släppa kontrollen. Det borde du också göra.

Heavy Rain
När jag ser tillbaka på min tid med Heavy Rain har jag svårt att säga om spelet var bra eller inte. Rent tekniskt var det i vissa lägen briljant, i andra lägen en katastrof. Spelets berättande var många gånger intensivt och medryckande, andra gånger rent ut sagt pinsamt. David Cage verkar ha svårt att hålla en jämn nivå genom ett helt spel vilket också tycks vara fallet med hans uppföljare – Beyond: Two Souls. Men problemen till trots är det ett spel jag kommer att minnas ett bra tag framöver vilket säger någonting om Heavy Rain.

Rainbow Moon
Det enda spelet jag har tagit alla Trophys i. Jag tänkte kolla om jag kunde se hur många timmar jag la ner i detta nya retroosande rollspel men jag vågade inte starta det igen. Låt mig bara säga att det handlar om sjukt många timmar. Rainbow Moon var ett ganska tidstypiskt nygammalt rollspel som verkligen fångade mitt intresse. Många hade säkert gett upp efter ett antal timmars nötande för att nå den level som krävdes för att faktiskt ta sig vidare i storyn. Men jag har en uppenbar tendens att gilla sådant, det är av samma anledning jag spelade igenom Diablo 3 på alla svårighetsgrader i ett svep. Rainbow Moon var ett kärleksbrev till den gamla skolan av rollspel, på gott och på ont.

William’s Pinball Collection
Flipper som tvspel är ofta en chansning. Ibland lyckas några komma i närheten av den äkta upplevelsen men oftast misslyckas det. William’s Pinball Collection är utvecklat av Farsight Studios som nu är mer kända för Pinball Arcade till alla tänkbara plattformar. Men för mig var det här jag upptäckte hur fantastiskt begåvad den studion var och jag har aldrig sett någon komma så nära originalet som möjligt. Ett måste för alla flipperentusiaster även om jag nog snarare rekommenderar ett köp av Pinball Arcade i dagsläget.

L.A. Noire
Ett av de få multiplattformsspel jag faktiskt spelat på PS3 istället för Xbox 360, mest för att internet sa åt mig att göra det. Team Bondi’s (som efter release hamnade i rejält blåsväder pga. dåliga arbetsförhållanden) hyllning till 40-talets Los Angeles med skurkar, poliser och skurkaktiga poliser var smått lysande. Deras ansiktsteknologi gjorde dessutom karaktärerna väldigt levande, även om det var på gränsen till spooky ibland. Jag hoppas verkligen att L.A. Noire får sig en ordentlig uppföljare men den önskan är inte speciellt verklighetsförankrad.

Uncharted 1 & 2
Vad ska man säga om Uncharted. Första spelet var en stor anledning till att jag köpte mig ett Playstation 3. Det hade en del tekniska brister men var ett äventyr i sann Indiana Jones-anda som jag föll pladask för. I del två hade Naughty Dog putsat till den tekniska biten ordentligt och det är för mig en av den här generationens största mästerverk. Som att spela en äventyrsfilm med extremt hög budget från början till slut, jag blir salig bara av att tänka på det. Men av någon anledning orkade jag inte mer än ett par timmar in i trean. Kanske hade del två redan fyllt mitt behov av genren eller så var det helt enkelt ett sämre spel. Men den som äger ett Playstation 3 och inte har spelat Uncharted-spelen bör gå tillbaka till och göra om och göra rätt.

Där har vi dem, mina favoriter till Playstation 3. Det går såklart att nämna en massa andra spel också. Som Infamous, Pixeljunk-spelen, Joe Danger, WhipeOut HD, Singstar, Killzone 2, Ratchet & Clank, God of War 3, LittleBigPlanet och säkert något annat uppenbart. För mig dominerade Xbox 360 den här generationen men det betyder inte att Playstation 3 hamnar i skamvrån på något vis, att favorisera bland konsoler är korkat. Playstation 4 kommer att bli en oerhört intressant konsol och nästa generation ser det ut att vara den som kommer att dominera mitt spelande.

Dag 1039: Peace Walker och att bo som man spelar

Metal Gear Solid: Peace Walker släpptes till PSP år 2010 och fick ett särdeles gott mottagande. Trots att jag förvisso nyligen skaffat mig ett PSPgo (som väl idag borde vara värd miljoner) var jag inte superintresserad. Jag ville tycka om Metal Gear Solid och spelade därför demot, men fastnade knappast. När MGS HD Collection annonserades året därpå bestämde jag mig för att ge serien en ärlig chans och börja från början (i ordningen de gavs ut). Efter att ha plöjt igenom originalet två gånger, ett spel som jag ofta återkommer till och gärna uttrycker mina känslor över, gav jag mig senare på MGS 2. Planen var att spela de i ordningen Metal Gear Solid, Sons of Liberty, Snake Eater, Peace Walker, Guns of the Patriots (1, 2, 3, PW, 4). Men efter att ha blivit frustrerad över nummer 2 och 3 började jag längta till det utvecklade combat-systemet i del 4, ett spel jag halvdant och utan bakgrundsinfo givit mig på två gånger tidigare. Efter bara någon halvtimme i Peace Walker gav jag vika för frestelsen, och vad vissa anser vär det bästa MGS-spelet av de alla blev förbisett i mitt långdragna maraton.

Delvis på grund av The Phantom Pain, som är en direkt uppföljare till Peace Walker, och delvis på grund av mitt dåliga samvete tog jag så småningom tag i det upphottade PSP-spelet. Efter en på många plan smygande start fick The Boss ett nytt item. Ett helt orealistiskt, fullkomligt orättvist och på alla möjliga sätt underbart verktyg – Fulton Recovery System. Genom att gå fram till en medvetslös fiendesoldat med Fulton aktiverad kan Snake skicka hem denne till sin bas genom en blixtsnabb ballongflygtur. Självklart fungerar den inomhus också. På liknande sätt, exempelvis genom strukturen med korta, återspelbara uppdrag som närsomhelst kan avbrytas, är Peace Walker snällt mot mig på ett sätt jag inte är van vid från tidigare Metal Gear-spel. Dessa lustiga spelmekaniker rimmar dessutom väl med alla de tokigheter serien är känd för. Peace Walker undviker även de onödigt komplexa berättelse-element som är vanliga i Kojimas skapelser. Metal Gear Solid: Peace Walker HD har gjort backlogg-plöjandet till något roligt snarare än ångestfyllt.

Över till en tanke jag slogs av igårkväll. Jag bor i ett svart hål i familjen Duveblads WiFi-rymd. Det är inte förrän den senaste tiden, efter att jag ställt min halvt bärbara dator i mitt rum, som jag faktiskt lidit av nätverksproblemen. Tanken som slog mig var att byta rum till nedervåningens nuvarande gästrum. Det skulle drastiskt minska min personliga boyta och mångdubbelt förlänga vägen till köket och det ofta lockande kylskåpet. Men allt det är sekundärt. Gästrummet ligger vägg-i-vägg med TV-rummet, och därmed bara några meter från alla spelkonsoler i min ägo med en utmärkt WiFi-signal. Dessutom, och det är här prioriteringarna blir riktigt skruvade, skulle det möjliggöra spelande med Wii U gamepaden i sängen. Men det tar inte slut där. Den 29 november anländer en ny familjemedlem: PlayStation 4. Den ska kunna strömma sina spel direkt till min hittills klent använda PS Vita. Det innebär två next-gen-konsoler tillgängliga inom armlängds avstånd från sängen, utan att flytta dem från den stora TV:n (och jo, Wii U är visst next-gen). Problemet är bara mina gedigna samlarhyllor – Alduin, Rytlock, Songbird, Ganondorf, Adam Jenssen, Sarah ”Queen of Blades” Kerrigan, Marcus Fenix… hur ska alla få plats? Fortsättning följer.

Dag 1036: 25 dagar kvar

Vi är nu en bra bit in i höstmörkret, Gamex har precis avslutats och vi inleder en väldigt spännande period i spelvärlden. Är du nyfiken kan du läsa mer om mina och Pelles intryck av Gamex 2013.

Det är exakt 25 dagar kvar till dess att Playstation 4 släpps. Jag har fått reda på att jag inte kommer att få en konsol på releasedagen och får vänta på mitt exemplar. Om jag nu tänker köpa en direkt. Har just nu svårt att motivera ett köp, speciellt med tanke på att det inte släpps några spel vid releasen som direkt har fångat mitt intresse. Jag och Daniel har haft långa diskussioner kring köp av konsol och på senare tid har dessa diskussioner innehållit uttryck som ”men jag har så många ospelade spel i hyllan” och ”retro känns som mitt stora intresse just nu”. Men självklart blir det en Playstation 4 förr eller senare.

I helgen gav jag mig ut och köpte en Elgato Game Capture HD för att kunna lägga mer fokus på vårt videoinnehåll. Har börjat med en serie jag kallar ”Första 10 med” vilken fokuserar på de 10 inledande minuterna av olika spel. Nu under uppstarten handlar det mycket om att få till balans i ljudbilden och andra tekniska problem. Dessutom att inte känna sig som en extrem idiot när jag sitter och kommenterar spelet. Global Gladiators fick inleda.

På trailerfronten då? Ja, ett par intressanta har dykt upp. Vi börjar med en från The Legend of Zelda: A Link between worlds. Årets kanske mest givna köp.

En annan från South Park-spelet som nu har blivit framflyttat (igen) till 7:e mars 2014. Men underhållande är den.

Plus en sista bonus. En av de bättre trailers jag sett.

Fredriks Gamex 2013

Varje år hoppas jag på att Gamex ska ha växt sig större, starkare och snyggare. Till en mässa för spelare i alla åldrar, för alla smaker och intressen. Det ska ju onekligen vara Nordens störa spelmässa och under ett år som detta, med en ny konsolgeneration på väg ut, borde mässan vara något i hästväg. Dessutom hade Gamex allierat sig med Cdon och deras elektronikmässa vilket bör vara en intressant kombination. Så vad var det för Gamex jag fick?

Målet med mitt besök på Gamex 2013 var ganska tydligt. Jag ville testspela Playstation 4 och Xbox One. Det gjorde jag också. I synnerhet var jag nyfiken på den nya kontrollen till Playstation, men också intresserad av att se evolutionen av den smått fantastiska Xbox 360-kontrollen. Nu när jag testat båda är jag ganska besviken, men av olika anledningar.

Vad gäller PS4-kontrollen var nog mina förväntningar lite väl höga. Missförstå mig rätt, kontrollen kändes mycket rejälare och bekvämare än vad Dualshock 3 gör, men det är inte speciellt svårt att lyckas med det konststycket. Är den på samma nivå som 360-kontrollen. Nja, knappast. Men det är ett steg framåt för Sony, bara inte ett så stort steg som jag hade önskat. På plussidan hittar vi betydligt tyngre triggers och betydligt stabilare analoga spakar. Men placeringen faller mig fortfarande inte i smaken, men det är nog mer en vanesak än något annat.

Varför då besviken på Xbox One-kontrollen? Jo, eftersom jag anser att den är ett steg tillbaka för Microsoft. I 360-kontrollen hade MS hittat en robust design och utöver den fruktansvärda digitala styrplattan har jag svårt att hitta fel på 360-padden. Kontrollen till Xbox One känns billigare på något sätt. De analoga spakarna är tunnare och slappare. Höger och vänster triggerknappar (RB/LB) är inte speciellt tryckkänsliga och är vissa lägen helt stumma. Det digitala styrkorset har man nu fixat till, det är ett plus.

En annan sak jag reagerade på var det nu inbyggda motståndet i de analoga triggerknapparna (LT/RT). Ni vet, om man gasar eller bromsar i Forza ska man känna feedback och motstånd i syfte att skapa en mer äkta bilåkarkänsla. Men känslan var mest att någon gav mig svaga elchocker i fingerspetsarna. Förhoppningsvis lyckas utvecklare jobba vidare med denna funktion för i Forza var den bedrövlig. Hur är då nya Forza, jo lite snyggare, annars mer Forza.

Annars då? Jo Sony gav ett positivt professionellt intryck i sitt bås på mässan medan Microsoft kändes oorganiserade med lite golvyta och några maskiner. Dock var det inget av företagen som signalerade – titta på oss! vi har nya maskiner på gång! och vi vill gärna ha era pengar! Sorgligt men sant. Nintendo då? Nej det är inget skämt, den japanska ikonen har faktiskt en riktigt stark line-up till jul och borde rimligtvis vilja visa upp den. Näe då, förutom ett par Wii U-maskiner i ett hörn på mässan fanns det inget Nintendo så långt mina ögon kunde se.

Hur var det då med Cdon? Fungerade kombinationen? Alltså, vad Cdon hade med det här spektaklet att göra vet jag inte. Jag såg lite Cdon-skyltar på en ganska tom golvyta men förstod inte vad någon gjorde där. Såg en datorskärm med mässerbjudanden från Cdon men det var kanske 10 olika saker man kunde beställa hem från deras hemsida. Jag förstår verkligen inte. Var båsen med kameror och skrivare i deras regi kanske? Kombinationen ny teknik och spel borde verkligen fungera men i det här fallet… inte det minsta. Att Cdon inte körde någon slags provisorisk spelbutik på mässgolvet fascinerar mig, det är inte så att det råder brist på utrymme direkt. Mässgolvet lyste med outnyttjade kvadratmetrar.

Ok, nu har jag gnällt en massa och jag försöker verkligen hitta något positivt att berätta om. Men det är svårt. Ubisoft, Bandai Namco och andra utvecklare visade troget upp sina spel. En försäljare av retrospel fanns på plats men när prisnivåerna till och med låg högre än i Game-butiker så valde jag att backa därifrån. En sak jag verkligen gillar med Gamex är att mindre utvecklare får en chans att visa upp sina verk, men tyvärr fanns inte så många på plats. Om Gamex är menat som en aktivitetsdag för höstlovande kids som saknar lokal så visst, då fungerar Gamex, men om det ska vara Nordens största spelmässa känns mässan tunn. Jag håller tummarna för en uppryckning till nästa år.

Dag 1029: Playstation 4, Gamex & Veckans fynd

Släppet av Playstation 4 närmar sig med stormsteg. Vi passar på att utvärdera Playstation 3 och vilka avtryck den har gjort på oss. I USA, där konsolen släpps den 15 november, finns redan den nya kontrollen till salu i det vilda. Kontrollen är fortfarande en av de saker jag ser fram mot mest när det gäller Sonys nya hårdvara och kan inte nog understryka behovet av en kontroll som faktiskt fungerar med de flesta sorters spel. Det har också rapporteras om en ”day one patch” till PS4:an vilken ska putsa till följande, ganska relevanta saker:

– Fjärrspelande via Vitan.
– Kunna utnyttja andra enheter som andraskärm.
– Inspelning och streamning av eget material.
– Spela spel medan de laddar ner.
– Logga in som olika användare.
– Röstchattande.
– Ansiktsigenkänning och röststyrning.
– Bakgrundsmusikspelare.
– Onlinespelande.
– Spela Blu-Ray och DVD.

I helgen kommer vi att vara på plats i Kista för årets upplaga av Gamex. Förutom Playstation 4 och Xbox One kommer vi att hålla utkik efter ett gäng stortitlar som kommer att finnas på plats. Det första och för min del mest intressanta är Dragon Age Inquisition från BioWare Edmonton. Är riktigt nyfiken på om den nya delen kan väcka liv i en något anonym spelserie. Spel nummer två är årets mest omtalade uppskjutning – Watch Dogs. Antagligen var spelet inte i skick att släppas men det innebar en ganska tuff smäll för Ubisofts aktiekurs. Sen kommer även The Division att finnas närvarande vilket kanske kan bli något.

För att inte helt släppa konceptet är det läge för ett veckans fynd. Behöver du ett äventyr att dyka ner i för att hantera höstmörkret? Klicka här.

Dag 1008: Tillbaka till framtiden & Veckans fynd

Jag satt precis och tittade på en lista över kommande spel till Xbox 360 och insåg att det inte kommer några fler spel till konsolen som jag planerar att köpa. Konsolen har för mig inneburit en hel massa saker. Det var med den mitt skrivande om spel kom igång på allvar. Så pass på allvar att jag under en tid fick betalt för det. Jag har en massa varma minnen kring släppet av 360n, förhandsvisningar och andra tokigheter. Det har utan tvekan varit den maskin jag har lagt mest tid på under den här generationen. Snart är den över. Visst, jag kommer garanterat komplettera min samling framöver men antagligen aldrig mer köpa en nyrelease till plattformen. Känns ganska tomt… faktiskt.

Men nu är det nya tider på gång. För mig innebär det en nervös väntan på Playstation 4, en nyfikenhet på hur releasen av Xbox One kommer att se ut i den mer civiliserade världen och fortsatt retroträskande. Jag längtar efter nya upplevelser, vare sig det innebär ett köp av en PS4 eller ett Neo Geo. Under det senaste året har jag blivit besatt av spelhistoria, att blicka tillbaka, dyka ner i olika genres. Jag plöjer mig igenom litteratur, videklipp och saker. Samtidigt börjar jag bli otålig och vill ha ny uppdaterad hårdvara. Mitt liv som spelentusiast har aldrig varit så spännande och mångfasetterat.


Avslutar med ett litet tips och såklart ett veckans fynd. Tipset är sidan Pixelprospector som samlar dokumentärt material kring olika konsoler, spel och spelgenres. Den kanske inte är så välfylld som man kunde önska men med tiden blir den säkert bra. Veckans fynd går till The Ultimate History of Video Games av Steven Kent. En bra plats att börja för alla som är intresserade av spelhistoria. Mycket bok för pengarna.
Trevlig spelvecka!

Dag 983: Solen stiger i öst

Sony har dominerat rubrikerna senaste dagarna. På ett event i Tokyo annonserade man ett antal nya spel för PS3, PS4 och Vita samt, från klar himmel, PS Vita TV. Sony och Japan ger mig en bra anledning att följa upp förra veckans Xbox One-fokus med att titta på konsolkriget fråm en mer ostlig vinkel. Den senaste generationen innebar ett hårt slag för den japanska spelindustrin. Tidigare ett tecken på kvalitet, ”made in Japan” väckte nu snarast oro för spelkvaliteten. Hur detta kom sig är en invecklad fråga på många plan, och är en historia för en annan dag. Men vi kan nog alla instämma i att SEGA, Capcom och Square Enix knappast rosat den alltmer västdominerade och oförlåtliga marknaden. Men efter natt följer dag, och med en dalande Yen, kritikerrosade actionrollspel och generationens finaste JRPG har 2013 inneburit en efterlängtad gryning för Japan som spelnation, något som kan visa sig avgörande för konsoltillverkarnas stundande drabbning. Här är tre konkreta tecken på hur Japan kan vinna konsolkriget åt Sony.

Final Fantasy XV
När det tidigare PS3-exklusiva FFXIII-Versus länge försenats utan att avvecklas spekulerade många, med hänsyn till Shinji Hashimotos aningen förvirrande närvaro på PS4-eventet i februari där det bara sades att ”ett Final Fantasy” skulle komma till PS4 redan i år, i att det var Versus XIII i ny skepnad han talade om. När namnbytet med trailer och gameplay visades upp för nästa generation var det många fans som vaknade upp ur dvalan. XV ser ut att kunna bli renässansen som Final Fantasy, Square Enix och PlayStation länge behövt.

Kingdom Hearts III
Efter vad som tycktes som en oändlig väntan på den andra ”riktiga” uppföljaren i denna älskade cross-over annonserades så äntligen KHIII på Sony-konferensen i Juni. Serien är en av de mest ikoniska för PS2-eran (trots sina spin-offs på diverse handhållna plattformar) men saknades helt från denna generationens vardagsrum. Ännu vet vi inte mycket om Kingdom Hearts III, men bara det faktum att det är konfirmerat under utveckling är skäl nog att vara exalterad. Imorgon släpps den första av två HD-samlingar till PS3 och 360 i Europa – ett utmärkt tillfälle att sätta tänderna i en unik mix av amerikanska seriefigurer och japansk spelkonst.

Metal Gear Solid V: The Phantom Pain
Förväntningarna är enorma på Kojimas nästa titel. De är även fullt berättigade efter en häftig debut, en imponerande E3-uppvisning samt en fullständigt bisarr kommunikationskampanj. Metal Gear har varit ett hett samtalsämne bland branschens insatta under de senaste åren med förnyade utgåvor, jubileum och en spin-off. Ändå är det bara uppvärmningen när vi närmar oss det största släppet i seriens 26-åriga historia.

Samtliga ovan nämnda serier förknippas starkt med PlayStation. Alla har de haft PlayStation-exklusivitet i någon form, men inför PS4 och XB1 är det multiplattform som gäller. Detta har emellertid Sony liten anledning att ta någon notis om, då den etablerade fanbasen redan står på PlayStation-sidan om saker och ting. Varken Kingdom Hearts eller Final Fantasy behöver helt nya målgrupper; att vinna tillbaka det gamla gardet ger kosing nog till Square Enix. MGS V må ha Smart Glass-funktioner, men att Kojimas engelska skulle övertyga någon om att Snake hör hemma på Xbox känns osannolikt. Dessutom är det i MGS-serien kronologiskt efterföljande kapitlet (MGS) samt den senast släppta numrerade titeln (MGS4: Guns of the Patriots) inte tillgängliga till Xbox-konsoler överhuvudtaget.

Japan var länge landet som dominerade spelbranschen, något som ändrats under den gångna generationen. Med en stark next-gen-line-up och förnyat förtroende från fansen kan de japanska spelföretagen hjälpa Sony till seger, utan att konsoljätten behöver betala för ett enda tidsexklusivt DLC.

Save and quit.

– Pelle Duveblad

Dag 976: Xbox One under lupp

Kära dagboksläsare,

Xbox One har fått ett releasedatum i världens alla 13 länder: 22 november, vilket är mitt emellan PS4:ans amerikanska respektive europeiska datum. Det är även Microsofts nya konsol som dominerar resten av nyhetsflödet (plus som vanligt några lustiga tweets från Mr. Kojima) så dagens inlägg kommer fokusera på uppföljaren till XB360 – en uppföljare som många påstår redan förlorat racet mot dess huvudkonkurrent. Själv är jag inte lika säker.

I nuläget finns det få som motsäger Sonys överlägsenhet eller Microsofts fullkomliga misslyckande när det gäller kommunikation av next-gen-maskinerna. Alla som följt konferenserna och nyhetsflödet sedan Sonys avslöjande av PlayStation 4 i februari kan vittna om förvirringen kring DRM, spelinbyten och vad en inbiten spelare faktiskt behöver Kinect till. Men om vi tittar tillbaka på föregående generation så är det inte vi som strömmar konferenserna och har uppesittarkväll under E3 som utgör den stora massan. Vi har gnällt om hur den FPS-tunga branschtoppen har bristande innovation och är alltför uttjatad, något som varken Call of Duty, Battlefield, Halo eller deras konsumenter tagit någon notis om. Förstapersonsskjutare är här för att stanna, och Xbox One ser i nuläget ut att totaldominera genren.

Titanfall visades upp för första gången på E3 2013 till stående ovationer. Jason West och Vince Zampella, männen bakom Call of Duty, har med sitt nystartade Respawn Entertainment skapat ett adrenalinpumpande onlineläge med enorma Mechs som man kan styra, spränga och beslagta. Spelet är beräknat till våren 2014 och släpps till Xbox One och PC. Hur länge spelet håller sig exklusivt till Microsofts plattformar är osäkert, men vad som står helt klart är att gamla Call of Duty-fans inte kommer missa Titanfall.

Destiny är det senaste projektet från Bungie, skaparna av Halo. Här finns knappast någon Xbox-exklusivitet, men Bungie har inget starkt säte i PlayStation-lägret. Likt Titanfall är det istället troligt att Destiny kommer sälja kopiösa mängder Xbox-enheter, som över tiden kommer överrepresenteras av next-gen-versionen (Destiny släpps även till 360 & PS3). Halo-fans världen över har nu ett spelsläpp som är extra inringat i 2014-kalendern, och det är höstens Destiny.

Call of Duty är världens just nu största media-franchise. Säljrekord efter säljrekord ryker, och det främst tack vare det starka CoD-communityt på Xbox Live. Activision har annonserat att all statistik och resultat kommer att gälla över generationsgränsen när den ska korsas. Detta innebär att när de 15 miljoner 360-spelare som köpte Infinity Wards senaste spel letar efter en ny konsol (förslagsvis när de ser en TV-reklam för den där exklusiva mech-skjutaren “från skaparna av CoD”) vet de om att de deras K/D ratio och HS count finns kvar på Elite-kontot. Om det redan köpt Ghost till 360 är de bara $10 från deras första next-gen-spel.

Killzone: Shadowfall duger väl som ett launchspel, men de verkligt skjutgalna tittar åt det andra hållet i den kommande konsoldrabbningen där man även skymtar Master Chief med sin kommande generationsdebut. Vare sig det handlar om 12-åringen som skriker dig i örat på LIVE eller gamla rävar som hängt med sedan Combat Evolved och CoD-originalet ser Xbox ut att hålla ställningarna i skyttegravarna och excellera i snabbskåpandet – igen.

– Pelle Duveblad

Dag 882: Nedräkning till E3 & Veckans fynd

Snart är det dags för årets upplaga av Electronic Entertainment Expo. Den 11 juni går spektaklet av stapeln och visst kommer det att bli den mest intressanta mässan på väldigt länge. Microsoft och Sony kommer båda att visa mer av sina nya konsoler och förhoppningsvis får vi några svar på alla de frågor vi har. Sony behöver prata mer om själva plattformen, om framtidens playstation plus och självklart även reagera på Microsofts förvirrande introduktion av Xbox One. Microsoft behöver berätta mer om spelen men framförallt komma med ett tydligare budskap kring maskinen i stort. Frågan är väl egentligen hur mycket information giganterna vågar gå ut med under E3.

Önskelista. 1. Priser, 2. Exakta datum, 3. Vilka spel kommer att komma exklusivt till respektive konsol, 4. Priser på specifika tjänster och vad dessa kommer att inkludera, 5. Något nytt, oväntat, som får mig att inte bara gå ut och köpa en PC istället för att vänta.

Sen har vi det där tredje företaget – Nintendo. Med sin hårdvara redan ute på marknaden och beskedet om att inte hålla en egen konferens under E3, behöver allt handla om spel. Och då menar jag inte abstrakt information om att det självklart är ett nytt Zelda någon gång, att det självklart dyker upp ett nytt Mario framöver. Konkret information om spel.

Önskelista. 1. Datum och klipp från ett nytt Zelda till Wii U, 2. Nytt sidoscrollande Metroid, 3. Utannonsering av ett Animal Crossing till Wii U, 4. Någon ny knäpp hårdvara presenteras, men släpps aldrig, 5. Nintendo introducerar ett nytt spel som tar världen med storm.

Veckans fynd är detta. Avslutningsvis kommer här en liten video om skapandet av nya Castle of Illusion. Ser underbart ut.

Dag 875: Nästa generation blir skakig & Veckans fynd

Nu när både Microsoft och Sony har presenterat (mer eller mindre oklart) sina nya maskiner har spekulationerna kring vart tvspelsbranschen är på väg exploderat. Sony tycks fokusera på själva spelen och utvecklarna på bred front, inte speciellt konstigt med tanke på hur krånglig trean sas vara att utveckla till. Att underlätta för mindre oberoende utvecklare och se till så att de stora utvecklarna inte håller sig borta på grund av knepig hårdvara är ledorden. Microsoft valde att kasta ut det stora nätet i ett försök att fånga in så stora målgrupper som möjligt. Det räcker inte att bara vara en spelmaskin tycks vara mottot för Xbox One.

Att de två giganterna nu ska gå in julhandelsduell kommer att ställa allt på sin spets och årets E3 kommer att ha en enorm betydelse för företagen. Speciellt när det gäller att faktiskt fånga spelarna. I slutändan är det spelen som avgör, i varje fall för min del.

I skuggan av allt detta står Nintendo. Med en bärbar konsol som klarar sig okej och en stationär dito som säljer dåligt. Det är lätt att titta på Nintendo och skratta åt deras förvirrande marknadsföring, brist på tredjepartsstöd och deras ovilja att inte riktigt ta klivet in i nästa generation. Men frågan är om inte Nintendos problematik snarare är ett tecken på att marknaden har förändrats på ett grundläggande sätt, snarare är oordning inom företaget. Om de stora massorna, som glatt hoppade på tåget när Wii släpptes, nu sitter med sina smarta telefoner och spelar, är nog steget till att köpa en ny konsol för några tusenlappar svårklivet. Och med tanke på hur mediekonsumtion överlag har utvecklats lär det inte räcka med möjligheten att titta på TV genom konsolen för att locka de stora massorna. De har redan sidan Apple TV:s och liknande för att täcka deras smarta TV-behov. Eller smarta TV-apparater för den delen.

Jag tror verkligen att det är spelen och en flexibel spelmarknad som blir avgörande den här generationen. Mindre utvecklare med billigare och nyskapande spel. Stora utvecklare med bombastiska och förhoppningsvis något nyskapande spelupplevelser. Alla måste få plats på marknaden och det måste vara enkelt att komma åt dessa spelupplevelser. Online eller offline. Alla käppar som Sony, Microsoft eller Nintendo sätter i hjulen för konsumenterna kommer att avskräcka en stor del av möjliga köpare. Men vad vet jag, det är säkert mer lockande att styra konsolen med händerna än att spela bra spel.

Nu över till veckans fynd som faktiskt är hårdvara. Wii U har nu börjat krypa ner i pris och med handen på hjärtat vet jag inte om det går att rekommendera ett köp i dagsläget. Det finns få spel till konsolen och inget är ett supergivet köp. Men jag föll för trycket och har haft riktigt roligt med Super Mario, så varför inte. Missade du att köpa ett Wii när det begav sig finns det såklart ytterligare en anledning till att blicka mot Wii U som är fullt bakåtkompatibel. Sen lär det dyka upp ett nytt Zelda förr eller senare.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »