Författare: Fredrik (Sida 30 av 63)

Efter en lång svettig vandring genom öknen (säkert fyra bildrutor) landar gänget i storstaden – Fourside. Precis som i tidigare städer är det något som inte står rätt till här. Det första jag vill göra är att åka och spara på hotellet och efter det att dra till shoppingcentret i hopp om att uppgradera min utrustning och mina vapen. Men där är det tvärsträng. Tydligen har någon halvskum person tagit makten över Fourside och stängt ner butiker runt om i staden.

Inte nog med det. Den här personen som jag tror heter Monotoll har dessutom satt Pokey, snorungen från mina gamla hemmakvarter, i någon slags maktposition. Saker kunde inte vara värre. Frågan är då bara vad som kan göras åt detta? I sådana här lägen visar Earthbound upp sin sämre sida. Det finns massvis med människor som säger massvis med saker om läget i staden men ingen säger något som styr mig i rätt riktning. Så jag går runt i staden i hopp om att springa på något och jag hittar ett hål i marken. Tyvärr är hålet skyddat av en mur så jag kan inte komma åt det.

Här gör jag dock kopplingen att det även fanns en massa hål och grottor ute i öknen som jag aldrig riktigt undersökte när jag var där. Med andra ord blir det bara att ta mitt pick och pack och ge sig tillbaka dit, inte direkt vad jag såg fram mot. Men så är läget. Efter ett par frustrerande strider ute i öknen (där jag också lyckas dö och bli tillbakaflyttad till Fourside) hittar jag ner i en grotta, som inte bara är en grotta, utan även en labyrint. Och det visar sig inte vara speciellt lätta fiender där ner. Så just nu är läget såhär. Det är svårt att hitta rätt väg, fienderna har lekstuga med mitt gäng och om någon blir svårt skadad eller förgiftad tar det en evighet att komma till en läkare.

Min frustration kring Earthbound har aldrig varit större. Karaktärernas inventory är så begränsad att jag inte kan packa på dem en massa mediciner och mat. Utan dessa har jag ingen chans nere i ökentunnlarna. Jag försöker verkligen att motivera mig själv att spela vidare, men det är svårt. Del 12 kan antingen bli delen då jag tar ett farväl av Earthbound eller delen då jag hittar tillbaka till spelets charm och karaktär. Vi får väl se.

Efter ett flertal misslyckade försök att döda den stora äckliga slemhögen lyckades jag tillslut besegra den. Jag hade helt missat lite viktig information jag fick i början av grottan om att slemhögen verkligen gillade honung. Japp – honung. Så jag gav den lite honung, den blev tokig/förvirrad av glädje och sen var matchen ganska enkel. Sedan tog jag mig tillbaka till byn med en massa rosa figurer (alla vid samma namn), vilade upp mig och sparade.

Vaknade upp efter en god natts sömn och letade mig vidare genom en grotta där jag efter spelets kanske enklaste bossfight (en skräphög av något slag) hittade min tredje så kallade sanctuary. Tydligen är dessa något slags teleporteringssytem som jag varken har förstått hur man använder eller vad man ska använda de till. Har inte orkat googla på om jag missförstått utan valt att naivt spela vidare. Direkt efter det blev jag bjuden på kaffe av en av de rosa figurerna och då började helt plötsligt en massa text rulla på skärmen. Kändes lite som sluttexter fast vid halvtid. En resumé av spelet så här långt i kombination med någon slags koffeininducerad hallucination. Men jag blir inte längre förvånad över vad Earthbound slänger på mig.

En sak som har slagit mig av Earthbound är hur fixerat vid detaljer det är. Missar man en lite textrad som någon figur häver ur sig är det väldigt svårt att ta sig vidare i spelet. Dessutom retar jag mig något på spelets alla föremål. Jag upplever det som att samma typ av föremål kan har hundra olika namn vilket gör det hopplöst att komma ihåg vad man ska använda vid ett givet tillfälle. Men även om jag och spelet många gånger blir osams så fortsätter det att charma mig och jag spelar snällt vidare.

Jag lämnar den rosa byn och beger mig tillbaka till Threed där invånarna är mycket tacksamma över att jag kört bort alla Zombies ur stan. Solen lyser igen och alla verkar lyckliga. Efter att ha sovit en natt på Hotellet går jag till busshållplatsen och tar bussen till nästa stad – Fourside. Detta är tydligen en äkta storstad placerad mitt i öknen och det första som händer är att vi fastnar i en bilkö. Jag får snällt hoppa av och bege mig till fots genom öknen för att nå staden och efter att ha blivit anfallen av ökenvargar, onda kor och skorpioner bestämmer jag mig för att avsluta min spelomgång genom att sova och spara i någon slags guldgrävarlya. Hoppas det inte är långt kvar till staden nu för mina hjältar svettas rejält i den här värmen.

Efter ett väldigt långt uppehåll återkom idag suget att återvända till Earthbound. Vissa spel är svåra att ta upp igen efter långa uppehåll men jag och Earthbound hittade varandra ganska snabbt igen. Jag och mina två kamrater startade i en liten by fylld med små rosa söta varelser som alla är smått galna. Det tog ett tag innan jag fattade vad jag behövde göra för att ta mig vidare därifrån men efter att ha pratat med alla lyckades jag få något slags tips.

Tipset var att hitta till ett vattenfall och ange ett lösenord för att komma in. När jag fick prompten att ange lösenordet skulle jag helt enkelt vänta i tre minuter och sedan bli insläppt. Jag lämnade byn, slogs mot en samling zombies och bepansrade grodor och hittade till vattenfallet.

Att vänta i tre minuter under ett vattenfall känns lite som att spelet driver med en. Men visst, självklart fungerade det. Earthbound fortsätter att driva med mig och genren i sig. Bakom vattenfallet väntade någon slags högteknologisk bat-cave, fast ni vet, fylld med zombies och röda bollar istället för fladdermöss. Utöver dessa fiender är även underjordgrottan fylld av gröna slemhögar. Tydligen är målet att hitta en gigantisk slemhög och med största sannolikhet besegra denne.

Ack, ve och fasa. Den stora gröna slemhögen visade sig vara för mycket för mitt lilla gäng av hjältar. Monstret andades äckligheter på mig vilket fick mina karaktärer att både gråta och kräkas, en dålig kombo som vi alla vet. För första gången på länge dog samtliga i gänget och jag fick snällt börja om den lilla byn. Bara att snällt besöka byns läkare (do you want me to operate on you?) och sedan bunkra upp med hjälpmedel. Antagligen behöver jag grinda en del för att ha en ärlig chans att komma vidare. Att återvända till Earthbound var nog inte så enkelt som jag trodde till en början. Men nu är jag tillbaka i matchen, den gröna elakingen ska banne mig besegras och förhoppningsvis ska det inte ta flera månader att göra det. På återseende.