Det fanns en tid då licenserade spel inte bara var skräp, då kända varumärken kunde ligga till grund för välutvecklade spel. Visst dyker det upp ett och annat sådant även idag men inget som direkt kan mäta sig med Disneys storhetstid under åtta- och sextonbitarseran. Ett av spelen från den tiden var Land of Illusion: Starring Mickey Mouse. Fortsätt läsa
Författare: Fredrik (Sida 31 av 63)
Har skrivit för tidningen Xbox Life under dess tolv nummer i produktion. Har också agerat skribent på ett par svenska spelsidor och även fuskat ett tag som chefredaktör. Han kommer att hålla i trådarna på Tvspelsdagboken.se men framförallt spela in videoklipp och skriva en massa texter.
Vissa steg i retrosamlande är givna. Till en början går allt enkelt, man är ofokuserad, har inga överdrivna krav och letar mest efter fynd och spel som är enkla och billiga att hitta. Till en början växer samlingen snabbt och okontrollerat och vissa köp känns i efterhand onödiga (men efterklokhet har aldrig gjort någon glad). Efter en tid börjar samlandet bli mer fokuserat och även mer källkritiskt. När Zelda, Mario och Sonic börjar bli överrepresenterade är det dags att bli lite mer nördig, både på spel- och konsolfronten. Det är även då samlandet börjar kosta mer och jagandet blir svårare. Här kommer en lista över de fem saker jag nu letar efter mest – till rätt pris. Jaken är många gånger lika rolig som ägandet.
1. Super Mario RPG: Legend of the Seven Stars. Vänta nu, sa jag inte nyss att Mario redan är överrepresenterad? Jo, men det här rollspelet, utvecklat av Nintendo i samarbete med Square, är minst sagt legendariskt. Det släpptes aldrig på den europeiska marknaden så det är den amerikanska utgåvan jag letar efter. Tyvärr brukar priset rusa iväg och enbart kassetten kan bli en dyr historia. Jag ogillar dyra historier.
2. TurboGrafx-16. TurboGrafx-16 (eller PC Engine som den också kallas) släpptes i Japan 1987 och i USA hela två år senare. I Europa dök den upp 1990, men i väldigt begränsad upplaga. Detta gör att maskinen är väldigt underrepresenterad på vår marknad och att springa på en på Tradera eller Blocket (utan att betala överpriser) känns nästintill omöjligt. Men eftersom det finns en hög med vansinnigt bra spel till plattformen (speciellt shooters) går mitt sökande vidare. Tills jag hittar ett exemplar nöjer jag mig med att ladda ner några av godbitarna i Wii-butiken.
3. M.U.S.H.A. Ska enligt alla trovärdiga källor vara en riktig best till Shooter, dessutom en riktigt dyr sådan. Det släpptes till Segas sextonbitarsmaskin men (japp, du gissade rätt) inte i Europa. Som tur är har jag en maskin som spelar amerikanska spel vilket gör att jakten fortsätter. Även detta finns i Wii-shoppen men eftersom jag i detta fall äger hårdvaran att spela det på nöjer jag mig inte med en emulerad version. En dag kanske det dyker upp.
4. Neo Geo AES. Jag vet att det kostar en mindre förmögenhet att bygga upp en samling till Neo Geo men maskinen har ett skimmer av mystik runt sig vilket gör det omöjligt för mig att inte hålla ögonen öppna. Konsolen är dyr, spelen likaså – men vad vore livet utan drömmar?
5. Maracas. Nej det är inte namnet på något abstrakt indiespel, jag pratar om instrumentet. Det har släppts många (mer eller mindre) galna tillbehör till olika konsoler genom åren. Fiskespön, bongotrummor och motorsågshandkontroller. Till Dreamcast släpptes Samba De Amigo och tillsammans med det en uppsättning maracas. Dessa är svåra att hitta i Sverige (om man inte nöjer sig med halvdana kopior) och att få lägga vantarna på ett par röda plastmaracas, som bara (så vitt jag vet) fungerar tillsammans med ett spel, vore en dröm. Letandet går vidare.
Vore kapital inte ett problem skulle letandet vara över snabbt. Men en del av charmen ligger i att göra fynd och inte betala överpriser på någon skum hemsida. Det är fullt möjligt att jag aldrig kommer att äga ett Neo Geo eller ett TurboGrafx-16, men det är kul att få drömma om det.
Jag satt precis och tittade på en lista över kommande spel till Xbox 360 och insåg att det inte kommer några fler spel till konsolen som jag planerar att köpa. Konsolen har för mig inneburit en hel massa saker. Det var med den mitt skrivande om spel kom igång på allvar. Så pass på allvar att jag under en tid fick betalt för det. Jag har en massa varma minnen kring släppet av 360n, förhandsvisningar och andra tokigheter. Det har utan tvekan varit den maskin jag har lagt mest tid på under den här generationen. Snart är den över. Visst, jag kommer garanterat komplettera min samling framöver men antagligen aldrig mer köpa en nyrelease till plattformen. Känns ganska tomt… faktiskt.
Men nu är det nya tider på gång. För mig innebär det en nervös väntan på Playstation 4, en nyfikenhet på hur releasen av Xbox One kommer att se ut i den mer civiliserade världen och fortsatt retroträskande. Jag längtar efter nya upplevelser, vare sig det innebär ett köp av en PS4 eller ett Neo Geo. Under det senaste året har jag blivit besatt av spelhistoria, att blicka tillbaka, dyka ner i olika genres. Jag plöjer mig igenom litteratur, videklipp och saker. Samtidigt börjar jag bli otålig och vill ha ny uppdaterad hårdvara. Mitt liv som spelentusiast har aldrig varit så spännande och mångfasetterat.
Avslutar med ett litet tips och såklart ett veckans fynd. Tipset är sidan Pixelprospector som samlar dokumentärt material kring olika konsoler, spel och spelgenres. Den kanske inte är så välfylld som man kunde önska men med tiden blir den säkert bra. Veckans fynd går till The Ultimate History of Video Games av Steven Kent. En bra plats att börja för alla som är intresserade av spelhistoria. Mycket bok för pengarna.
Trevlig spelvecka!
Det finns vissa spel som helt slukar mig, som gör att jag nöter i timtal, utan att aldrig riktigt reflektera över varför. Det bara blir så. Diablo 3 har jag nu lagt över hundra timmar på. Jag har spelat igenom det på samtliga svårighetsgrader, utforskat spelets alla hörn och vrår, men har fortfarande inte sett allt som går att se. Men någonstans måste spelet få ta slut. Fortsätt läsa
En sak är säker, det råder ingen brist på intressanta Shoot ’em Ups till Sega Mega Drive. Eftersom jag aldrig ägde en Mega Drive som liten är det som att kliva rakt in i en värld av tvådimensionellt vansinne. Mina personliga favoriter i genren är Ikaruga till Dreamcast, SWIV till Amigan och R-Type – till allt möjligt. Det är en fantastisk genre som idag har tappat en hel del fart. Just där ligger tjusningen med retrospelande, det finns en näst intill outtömlig skatt av titlar att upptäcka, oavsett typ. Bland dessa hittade jag Truxton. Fortsätt läsa
Jag har blivit beroende av Diablo 3, vågar inte ens tänka på hur mycket ogräs som har växt i min Animal Crossing-by. Inte heller hur sura invånarna måste vara eftersom jag har ignorerat dem i veckor nu. Inte direkt den bästa borgmästaren där ute. Men jag inte sluta levla min kära munk i Diablo. Inte ens GTA kan stoppa mig. Jag inhandlade GTA V på releasedagen och var ganska taggad, men efter att ha spelat det ett par gånger kunde jag inte motstå att gå tillbaka till Diablo. Vill spela mer GTA V, om inte annat för att vara en del av zeitgeisten, men det får vänta till jag har spelat mig trött på Diablo, vilket lär ta ett tag.
Andra spel jag har valt att ignorera (men egentligen vill spela) är Rayman Legends, Wonderful 101 och NHL 14 (snart drar säsongen igång!). Dessutom har jag gjort en hel del roliga retroköp den senaste tiden, men även dessa får nöja sig med att se fina ut i min hylla. På tal om retro ska jag och Daniel testa lite videoinspelning imorgon med just retro i fokus. Detta involverar en modern inspelningsapparat, en gammal inspelningsbar DVD-maskin samt en jävla massa sladdar och tålamod samt +trolldryck. Förhoppningsvis lyckas vi presentera lite material på sidan, men då ska en del klaffa. Jag ska även försöka spela in lite mer retrofyndat via den något mer lätthanterliga webkameran. Första avsnittet finns just nu hemligt på Youtube, ska försöka göra det ohemligt så fort skammen har släppt. Ah, vill hinna med så mycket på så lite tid (fredrik spelar Earthbound är på semester för den som undrar).
Sen är det ett annat spel på gång. Ett spel jag har klarat, ett spel jag älskar, nämligen det bästa Zelda-spelet någonsin – Wind Waker. Jag försöker hela tiden intala mig själv att inte gå in i den gamla Nintendo-fällan och köpa samma spel om och om och om igen. Med det sagt så har jag bokat den här utgåvan. Ta en titt på den här trailern, hur ska man motstå? Fan…
Det har nu gått snart en vecka sedan Diablo 3 släpptes till konsol. Jag kan lugnt säga att jag såg fram mot det släppet en aning. Jag såg också fram mot att få spela det tillsammans med Daniel, men eftersom han ville spara in 50 kronor så valde han att beställa spelet på nätet. Han har fortfarande inte fått det, men det har inte hindrat mig från att plöja ner massvis med timmar tillsammans med min munk. Enklast går det att beskriva upplevelsen såhär. Storyn är fånig, fast på ett bra sätt. Blizzard har verkligen lyckats få till kontrollerna och jag stör mig inte det minsta på att spela utan mus. Loot är beroendeframkallande.
Känslan av att inte veta vilket vapen, eller del av rustning som kommande fiender kommer att släppa vid sin oundvikliga död, gör att jag inte kan släppa handkontrollen. Jag plockar frenetiskt upp allt som släpps och det blir snabbt ett belöningssystem som håller mig fast. När forskare nu fokuserar på hur folk blir besatta och beroende av att få likes på Facebook, tycker jag någon borde ta en titt på Diablo. Har du av någon anledning inte spelat Diablo 3 är det dags att åtgärda det på momangen.
I all min Diablo-hets missade jag helt att nya Rayman nu är släppt och även om det ser helt fantastiskt ut så saknar det loot. Vi får alla hoppas att det blir ett krav på spelen till nästa generation. Ok, jag kommer antagligen att spela Rayman, brister till trots, men det får vänta ett tag. Ta en titt här och bli charmade. Rayman gillar höga betyg.
Veckans fynd? Massvis med loot till bra pris. Och Daniel, hade du köpt det här hade du haft det nu.
Önskar att jag kunde se hur många timmar in jag är, börjar kännas som en del. Nu är i varje fall gänget näst intill komplett. Vad jag vet kommer även en fjärde karaktär att dyka upp men nu är vi tre och det är gott nog. Med fler medlemmar i partyt blir striderna väldigt annorlunda, åtminstone mer taktiska. Mer taktik innebär också mer tankeverksamhet under striderna vilket är ganska skönt eftersom det hade börjat kännas ganska enformiga. Vi är nu i tillbaka i Threed (zombiestaden) och det är dags att börja snoka runt i jakten på – vad fan ska göras nu.
Planen är följande. Samla alla Zombies i ett tält. Bränn ner tältet. Låter brutalt och effektivt. För att göra detta krävs dock lite material och efter en stunds letande börjar det klarna. Först fick jag slåss mot ett tält, eller snarare ett monster som låtsades vara ett tält. Monstret lämnade efter sig någon slags flughonung (helt logiskt) som jag tror ska smetas ut på ett zombiefångarpapper (japp). Som tur är fick jag ett samtal från uppfinnaren i förra staden som precis hade uppfunnit ett sådant papper. Med lite hjälp av den lokala pizzaleverantören fick jag pappret skickat till mig. Det är lika bra att inte fundera över logiken i Earthbound.
Det var inte svårare än att placera Zombiepappersfällan i det stora tältet mitt i staden för att ta mig vidare. Nu när alla Zombies finns i tältet öppnades en ny väg upp vilket tog mig till nya grottor och nya strider. Efter mycket om och men befinner jag mig nu i Saturn Village som är fyllt av små rosa figurer med röda rosetter i håret alla vid namn, Mr. Saturn. Jag lyckas hitta ett ställe att övernatta och hela partyt. Dags att spara och ruska lite på huvudet. Earthbound fortsätter att vara helt skruvat och även en smula enformigt (igen). Vore det inte för den tokiga storyn och spelets oundvikliga charm hade jag nog slutat spela vid det här laget. Men jag tuffar vidare och mer om det i nästa del.
Hösten 2013 kommer att bli intressant. Visst, vissa bakslag har redan dykt upp. Det blir ingen Xbox One för svenskarna i år men med tanke på hur väl Sony har spelat sina kort kunde jag inte bry mig mindre. För mig är det givna köpet en Playstation 4 – av många anledningar. Microsoft framstår idag som ett företag utan en vision. De hade en vision men då blev folk arga. Microsoft har gjort en pudel utan dess like och framstår nu som trötta, förvirrade och som ett företag utan en plan. Sony, som var inträngda i ett hörn (av olika skäl), har gått från klarhet till klarhet. Jag är såld, i varje fall på förhand.
Hösten innebär också en massa intressanta spel oavsett hårdvara. Nyligen släpptes Saints Row 4 som jag har längtat efter, tyvärr verkar konsolversionerna prestera dåligt vilket gör mig ledsen. Istället riktar jag blicken mot Diablo 3, GTA V, Gran Turismo 6 och Super Mario 3D World. Plus alla indiespel som förhoppningsvis hittar till Playstation-plattformen.
Sen kommer jag såklart fortsätta mitt retronördande. Just nu är jag mitt upp i Earthbound och fortsätter att lägga en massa tid på min numer ganska gedigna retrosamling. Detta kommer även att resultera i ett retrofokus för min del här på sidan. Låter Daniel hantera nyare saker. Så räkna med en hel del retrotestat och även fortsättningen på det smått galna Earthbound. Tanken är även att jag ska leverera lite videoinnehåll i form av Veckans Retrofynd. Första delen av den lär hitta upp på sidan snart. Ska bara sluta skämmas först. Jag lämnar er med lite roliga trailers från den senaste tiden och även ett obligatoriskt veckans fynd. Hösten kan börja.
Efter en längre paus har jag nu tagit tag i Earthbound igen. Sist vi sågs satt jag fast i en grotta/källare och hittade ingen utväg. Min kvinnliga kompanjon började då med sitt övernaturliga beteende och anropade en kille långt norrut i hopp om att han skulle komma och rädda oss. Istället för att den killen bara dök upp och gjorde slag i saken tog spelet istället en vändning. Killen heter Jeff och det är nu honom jag kontrollerar. Söderut då antar jag?
Allt inleds ganska normalt. Jeff går i någon slags halvsnobbig privatskola, han får 
meddelandet från Less och utan att tveka börjar han förbereda sig för äventyr. Jag går runt och pratar med lite folk, får lite redskap och lämnar sedan skolan. Stannar lite kvickt i en butik för att köpa lite mat. I butiken lyckas jag även få med mig en apa genom att ha gett denne lite tuggummi. Såklart. Vi ger oss ut i vinternatten, slåss mot ett par kråkor och anländer i ett läger, vid en sjö, ganska nära skolan. Behöver dock ta mig över sjön för att komma vidare och då inträffar följande. Jag ger apan lite tuggummi. Apan blåser en stor bubbla och börjar sväva ut över vattnet. Han stannar vid en punkt och där uppenbarar sig ett sjöodjur. Sjöodjuret simmar och hämtar upp mig och tar mig över sjön. Earthbound fortsätter att vara helt skogstokigt.
Nu går det undan, jag tar mig genom grottor och snötäckta skogar. Kommer till en Stonehenge-liknande plats. Hittar ett labb där tydligen, min pappa jobbar. Det vill säga Jeffs pappa. Pratar lite med honom och han har tydligen konstruerat ett UFO. Hoppar in i UFOt och får se på när detta tar mig över platser jag känner igen sedan tidigare och platser jag aldrig skådat innan. Kommer till staden där Charm och Less sitter inlåsta. Kraschlandar lämpligt mitt framför ögonen på fångarna, introducerar mig väldigt kortfattat och nu är vi ett gäng på tre. Vad hände med apan kanske ni nu undrar? Han träffade en flickapa och stack på date. Dags att spara innan mitt huvud exploderar.
