Retro, nytt och allt däremellan.

Författare: Fredrik (Sida 41 av 63)

Har skrivit för tidningen Xbox Life under dess tolv nummer i produktion. Har också agerat skribent på ett par svenska spelsidor och även fuskat ett tag som chefredaktör. Han kommer att hålla i trådarna på Tvspelsdagboken.se men framförallt spela in videoklipp och skriva en massa texter.

Dag 553-556 Rainbow Moon och Veckans fynd

För några dagar sedan släpptes Rainbow Moon, ett spel som jag under en lång tid inte hade en aning om vad det var för något. Men efter att ha sprungit på en trailer tidigare i år blev jag nyfiken nå så djävulskt. Spelet såg ut som en blandning mellan Zelda, Bastion och ett generiskt JRPG, vilket föll mig i smaken. Nu har jag tillbringat ungefär 3 timmar med Rainbow Moon och är, vissa brister till trots, helt såld. Det är välbalanserat, relativt komplext och ser ut att hålla i en massa timmar. Väldigt gediget, speciellt för att vara en nedladdningsbar titel. Efter min positiva dust med Eternal Sonata är jag inte obekväm med de något repetitiva, turbaserade, striderna, utan ser dessa som en del av charmen. I varje fall för tillfället. Dessutom är det ordentligt färgglatt vilket gör det till ett mysigt sommarspel.

Så för att baka in del två av det här inlägget gör jag det automatiskt till veckans fynd eftersom det är galet prisvärt för futtiga 115 kronor, eller 92 kronor om du har Playstation Plus. Här kommer releasetrailern och lite utvecklardagböcker för den som är redo att bli såld.

Dag 543-545: Sega & Nintendo

Både Sega och Nintendo har en lång och gedigen historik inom tvspelsvärlden. I slutet på åttiotalet och en bit in på nittiotalet var de stenhårda konkurrenter över potentiella konsolköpare men sedan släppte Sega sin Dreamcast och det blev spiken i deras hårdvarukista. Vilket tvingade företaget att lägga ner hårdvaruutvecklingen för att enbart fokusera på spel. För Nintendo dök det upp nya konkurrenter i form av Sony och Microsoft men frågan är om Nintendo inte har spelat i en egen liten division den senaste tiden. Spännande tider väntar för Nintendo, med Wii U på ingång och en 3DS som kanske snart har fler än 5 spel värda att stoppa in i den. För Sega ser verkligheten helt annorlunda ut.

Fler spelsidor rapporterade idag att Sega är på väg att skära ner på sin verksamhet – igen. Den här gången är det deras operationer i Europa och Australien som får stryka på foten. Varför? Jo, tanken är att Sega ska koncentrera sig på deras tyngsta varumärken och på nerladdningsbara titlar. Företaget säger att det är svårt att bryta sig in på marknaden med nya namn och därför vill man satsa på mer säkra kort. De säkra korten är spelserier som Sonic, Total War, Football Manager och Alien. Att Sega gör enorma förluster kan inte komma som en stor överraskning om det är de starka korten. Mindre nyskapande, mer Sonic alltså. Kul.

Nintendo har också en del utmaningar framöver. DS sålde löjligt bra och Wii gjorde detsamma. Men marknaden är inte densamma som för några år sedan och det ska bli riktigt intressant att följa Nintendo under hösten och vintern. Man har precis utannonserat 3DS XL och såklart även en större Circle Pad Pro. I mina ögon helt hopplösa produkter men någon borde ha räknat på detta. Kanske. Fast även om hårdvarubiten troligtvis blir svårare för Nintendo framöver har de betydligt säkrare kort att satsa på vad gäller spel. Bland annat står det nu klart att Pokémon Black och White 2 släpps i Europa den 12 oktober. Spelen, som nyligen släpptes i Japan, har redan sålt 1,5 miljoner exemplar. Jag antar att det även kommer sälja bra både här och i staterna.

Två företag som en gång i tiden representerade allt som hade med tvspel att göra, lever idag i vitt skilda världar. Segas nedgång har varit bedrövlig att beskåda. De har inte vårdat sina gamla varumärken och tycks nu inte vilja satsa på några nya heller. Nintendos största konkurrent idag heter möjligtvis Apple (självklart även Sony och Microsoft) och man lutar sig tungt mot sina gamla varumärken och när det gäller nyskapande är det främst på hårdvarusidan man tittar. Men en större 3DS känns mest knepig och vad gäller Wii U är jag fortfarande högst osäker på hur den kommer att bemötas när den väl ser dagens ljus, förhoppningsvis, senare i år.

Dag 539-542: GTA, AC, Journey och Veckans fynd

Som vanligt under sommartider går spelbranschen litegrann på sparlåga. Det släpps inga stora spel och det är dåligt med saftiga nyheter. Nintendo höll en liten ”nu ska vi kompensera för ett dåligt E3”-konferens och presenterade Nintendo 3DS XL som mest såg klumpig ut. Men lite rolig info har dykt upp på internet.

Bland annat meddelades det att en samlarutgåva av Journey är på väg eller snarare en bundle med spel från that game company vilket inkluderar Journey, Flower och flOw. Utgåvan inkluderar även soundtrack och lite annat kul. Här kommer en trailer med lite mer information.

Under Nintendos lilla informationsturné simmade det även upp en ny japansk trailer för Animal Crossing till 3DS som jag självklart måste sprida vidare. Fortfarande inget datum för Europa men skulle jag gissa så kommer det under första halvan av nästa år. Börjar bli trött på att vänta och min 3DS fortsätter att samla damm.

Innan vi går över till veckans fynd ville jag bara meddela att en åldersgräns nu dykt upp på ESRB för Grand Theft Auto 3 och Vice City (via Eurogamer). Detta tyder på att de rykten om att spelen skulle göra entré på PSN tycks stämma. Eurogamer tror dock inte att det handlar om några HD-remakes utan bara rena återsläpp. Vi får snällt vänta och se. HD-remakes vore riktigt skoj, om det inte är det, ganska skoj.

Veckans fynd? Fantastiska Need For Speed Hot Pursuit till Xbox 360 från fantastiska Criterion Games för löjliga 10 pund. Något att spela i väntan på Most Wanted som även det ser fa… bra ut.

Fredrik spelar: Heavy Rain – del 8


Shellby och hans partner, Lauren, är något på spåret. En liten pojke dog tydligen för en massa år sedan efter att ha lekt på en byggplats. Hans bror lyckades inte rädda honom. Han dog i regnvattnet. Trumvirvel… kan brodern kanske vara Origami-mördaren? Tänkte lägga till en sak i listan över vad jag aldrig gjort i ett tvspel, fixa äggröra. Men sen insåg jag att jag spelat en massa The Sims.

Inte bara Shellby som är något på spåret, utan även Madison som måste strippa sin väg till information. Herr FBI-agenten nosar också kring samma person och springer rakt på den vi tror är Origami-mördaren. En jävla massa knapptryckningar och han lyckas fly. Saker börjar klarna, lite. Men den som tros vara mördaren är fortfarande på fri fot.

Madison informerar Ethan om att han inte är mördaren. De kysser varandra och kyssen övergår sedan i vuxna aktiviteter. Ethan får reda på att Madison är journalist och då blir det lite bråk. Han är besviken. Nah. Jaja, kom igen nu Heavy Rain jag börjar tappa tålamodet. Ethan förlåter henne. Nu kanske vi kan fokusera på den där mördaren. Kanske? Shaun blir inte direkt yngre.

Den vanliga polisen tycks vara den enda som inte riktigt har snappat upp vem den verkliga origami-mördaren är. De är fortfarande på jakt efter Ethan. Vilket för min del betyder en massa extra knapptryckande. Shellby och Lauren har en massa problem med den misstänkte mördarens pappa. Han vill stoppa vårt sökande (rimligt) och dumpar oss i vattnet, instängda i en bil. Vi lyckas fly. Shellby är pissed, går bärsärkagång med sin pistol och jag tror precis jag har spelat den ballaste scenen i spelet. Jag känner mig precis lika pissed som Shellby och får utlopp för det på ett fantastiskt sätt.

Madison besöker de två små pojkarnas mamma på ett sjukhus, hon är gammal och har problem med minnet. Hon vill ta reda på vad han heter. Tar en stund, men så kommer det. Det viskas så jag får inte höra det, men Madison ser jävligt paff ut. Eh, vad kan detta betyda. Tycks i varje fall vara så att det inte är den rike snubbens son som är mördaren. Ethan? Måste faktiskt erkänna att det kommer lite vändningar jag inte är beredd på och att spelet rycker med mig emotionellt. Heavy Rain jobbar inte direkt i gråzoner men lyckas någonstans med att skapa rätt stämning vid rätt ögonblick. Om det inte vore för alla jobbiga jävla quick time events vore det toppen. Kontrollen i det här spelet är allt annat än bra. Men jag kan leva med det antar jag.

Ethan ställs för ett sista plågsamt beslut. Att dricka ett gift som kommer att döda honom efter 60 minuter. Dåligt med andra ord. Men då får han också reda på var hans son befinner sig. Bra med andra ord. Alternativet är att vända i dörren. I det här läget skulle jag vilja testa att vända i dörren men jag antar att det alternativet inte är ett alternativ. Skål!

Välkommen till världens mest otippade slut. Jag tror mig nu veta vem mördaren är och det är ett fall av, men va fan, hur kunde han göra allt det här. Om det här slutet nu står sig blir jag riktigt besviken. Jag är besviken, Madison bekräftar vem mördaren är och nu är hon såklart i trubbel – igen. Hon klarar sig ur trubblet – igen. Jag ställs inför alternativet att ringa Jayden eller Ethan. Jag ringer FBI vilket känns säkrast. Tänker inte berätta vem mördaren är för det gör mig bara förbannad. Jayden (aka Mr. FBI) och Madison hittar båda Shaun men mördaren är paret i hälarna.

Madison flyr och mördaren sticker efter, samtidigt försöker Jayden väcka liv i Shaun. Det lyckas. Madison ligger dock riktigt risigt till men FBI kommer till undsättning. Frågan är nu bara hur det går för Ethan som är full av gift? Ethan tycks må bra eftersom han, Shaun och Madison är och kollar på lägenhet. Jayden får cred i media, men tycks ha flippat lite efter att ha använt sina AR-brillor för mycket.

Så var det över. Heavy Rain är slut och jag har väldigt blandade åsikter om spelet. Vissa saker var fantastiska andra ytterst mediokra. David Cage (som har skapat Heavy Rain) lyckas berätta en historia på ett dramatiskt och engagerande vis. Men lyckas inte helt hålla i trådarna och lyckas definitivt inte göra en spelvänlig kontroll. Låt mig bara säga så här. Om hans nästa skapelse, Beyond: Two Souls, rättar vissa fel från Heavy Rain kan det bli något över det vanliga. Jag längtar redan.

Dag 536-538: Högupplöst Okami

Av alla de spel jag fortfarande har inplastade i min bokhylla är nog Okami det jag mest skäms över att ännu inte ha spelat. Dessutom hör till saken att jag äger två inplastade exemplar av det spelet, båda till Wii. Men sådana galenskaper behöver vi inte fokusera på just nu. För nu ska jag snart få chansen att köpa spelet en gång till, den här gången högupplöst och nedladdningsbart. Okami HD kommer till Playstation Network senare i höst, med Move-stöd och allt. Så här ser trailern ut.

E3 2012: Fredriks fem favoriter

E3 2012
E3 2012 har varit över ett tag nu och hela internet har listat sina favoriter och sina besvikelser från mässan. Så varför skulle jag vara sämre? Men istället för att fokusera på det negativa (en hel del…), tänkte jag kort och gott lista fem stycken spel som gav mig ett leende på läpparna och ivriga ryckningar i mina spelhänder.

1. Sim City
Sim City kommer att tvinga mig att lägga en massa pengar på en ny PC. Eller på en ny Mac om det släpps till båda plattformarna. Spelet ska simulera en stad på helt nya nivåer och att få spela online tillsammans med vänner och sida vid sida skapa en hel region av städer låter för bra för att vara sant. 2013 blir året då jag säger upp alla sociala bekantskaper, om de inte befinner sig i Sim City det vill säga.

2. The Last of Us
Visst, ett uppenbart val kanske. Men efter att ha sett demos där spelets duo klarar passager på helt olika vis, antingen med våld eller genom att undvika våld, blev jag övertygad om att det här kommer att bli något speciellt. Naughty Dog tycks ha skapat antitesen till sitt eget Uncharted.

3. South Park: The Stick of Truth
Jag älskar South Park och har följt det sedan serien startade i slutet på 90-talet. Jag har också fått uppleva min beskärda del hemska South Park-spel. För med handen på hjärtat är det väl bara det där tower defence-spelet som var något att ha. Äntligen tycks något riktigt bra vara på väg.

4. Pikmin 3
De flesta verkar vara överens om att Nintendo inte gjorde ett speciellt bra jobb med att sälja in Wii U till massorna. Men fan vad Pikmin 3 såg roligt ut. Egentligen blir jag bara upphetsad över tanken om ett Pikmin i HD. Så enkel är jag. Pikmin!

5. Halo 4
Jag har varit ordentligt less på Halo ordentligt länge. Multiplayern har jag rent ut sagt avskytt. Men bara det faktum att 343 Industries verkar ha hittat något av en egen själ för den här minst sagt uttjatade spelserien gör mig lite glad. Halo 4 förtjänar en plats på min lista bara för att det absolut under inga omständigheter borde hamna på min lista.

Dag 532-535: Sommarstrategi och veckans fynd

Äntligen är sommaren här vilket för min del betyder en massa ledighet. Ledighet som självklart måste styras upp med seriöst spelande och för det behövs en plan. Jag har precis spelat klart Heavy Rain och snart kommer den sista delen av Fredrik spelar att publiceras. Näst sista delen hittar ni här. Heavy Rain var mörkt, dystert och berättardrivet så en del av min plan är att undvika den typen av spel. Det är ju ändå sommar.

Sommarplan steg 1: Blev väldigt bra kompis med mitt Playstation 3 under våren. Både på grund av Heavy Rain men också genom Playstation Plus. Sommaren kommer därför vara fokuserad på den maskinen när jag är hemma och på min Vita när jag är på resande fot. Steg 1 av planen avklarad.

Steg 2: Nu till att välja vad jag ska spela. Jag har säkerligen runt tio titlar som fortfarande står inplastade i min hylla och en jäkla massa påbörjade spel som jag aldrig hade ro att se hela vägen igenom. Först ut blir God of War HD del ett och två. Sugen på att upptäcka Kratos på nytt och det var onekligen ett tag sedan jag spelade dessa två spel på min PS2. Efter det tänker jag bryta av med LittleBigPlanet 2 som jag knappt har andats på. Sedan går vägen till Infamous (första delen som jag skamset måste erkänna att jag gav upp efter ganska lång tids nötande) för att få gå vidare med Infamous 2. Vid det här laget borde jag fått tillbaka min aptit på God of War och då tänker jag dyka rakt ner i del tre. Parallellt med allt detta kommer det att spelas en hel del Virtua Fighter 5 och Trine 2 som jag laddat ner via Playstation Plus. Sommaren är nu fullbokad.

Steg 3: Börja jobba igen.

Är du själv sugen på att återbesöka Kratos skruvade och numer högupplösta värld kanske det här passar som veckans fynd.

Fredrik spelar: Heavy Rain – del 7


Ett finger färre men jag spelar vidare. Börjar hoppas på ett slut snart. Är inte speciellt bra på att utföra det spelet vill att jag ska utföra. Både rent tekniskt men också moraliskt. Lättare att fly in i ett japanskt rollspel än att behöva hugga fingrarna av sig som vi brukar säga. Hur som helst. Jayden, FBI-agenten, sätter på sig sina brillor. Nu ska det analyseras och undersökas. Glasögonen ger de vanliga bieffekterna, näsblod och hallucinationer. Jag kan ta droger för att stabilisera det hela men som den propra person jag är så sätter jag mig i duschen i stället. Allt går över då.

Shellby och Lauren letar vidare på sitt håll. Med lite hjälp av min iver och klumpighet leder vårt letande till polisstationen där vi får lite bannor av polisen för att inte ha ringt dem när vi hittade ett lik. I en klockaffär. Ja, ja. Ethan ränner vidare på sina uppdrag för att visa sig modig inför mördaren. Den här gången ska jag skjuta en knarklangare i sin lägenhet men nu får det fan vara nog, jag väljer att inte göra det. Vill komma undan med någon slags moral i behåll. Jag gillar när spel låter en fatta moraliska beslut, men just nu känns det ganska svart eller vitt i Heavy Rain, oavsett vad slutmålet må vara. Hoppas det dyker upp lite mer tveksamma fall framöver. Vill inte att det ska vara skjuta snubbe/inte skjuta snubbe.

När jag trodde saker inte kunde bli mer brutala i Heavy Rain drar spelet i en ny växel. Jag har ju som sagt skjutit en oskyldig, sågat av mig ett finger och utfört andra saker jag försöker förtränga. Så vad nu? Jo den mystiska kvinnan med motorcykel, Madison, är nu ute på egna efterforskningar. Dessa leder hem till en korrupt läkare som säljer mediciner svart. Han har tydligen en tortyrkammare i källaren också och där går han loss på stackars Madison. Tänker absolut inte gå in på detaljer men dålig mådde jag. Dock slutar allt väl, jag trycker på lite knappar, hon tar sig loss och läkaren är nu död. Börjar få svårt att förstå hur Heavy Rain ska lyckas sy ihop alla dessa lösa trådar. Jag förstår att alla är på jakt efter Shaun, men där tar det stopp. Får hoppas på mer klarhet snart.

Nytt stopp för vår kära drogberoende FBI-agent. Han intervjuar en stor kille vid namn Mad Jack. Efter att ha blivit ordentligt ignorerad av herr Jack åker glasögonen återigen på och det är dags att leta bevis på att den blå bil som den misstänkte föraren tros köra, ska ha funnits vid den här bilskroten/verkstaden. Att leta bevis är faktiskt ganska underhållande om än inte speciellt kreativt. Lite som i LA Noire. Jag hittar en massa blod på golvet, något som jag antar är ovanligt hos en bilmekaniker. Hmmm. Mad Jack gillade inte att jag hittade bevis, Mad Jack blev ordentligt arg, jag trycker på lite knappar och Mad Jack är nu död.

Dag 524: Playstation Plus & Intressant statistik

Sony pratade en del om en kommande uppdatering av Plus-tjänsten under deras presskonferens på E3. Det sades då bland annat att Plus-prenumeranter skulle få tillgång till ordentliga stortitlar utan extra kostnad som en del av tjänsten. Nu är den uppdateringen här. Sitter just nu och tittar på min TV-skärm och ser att följande spel finns att laddar ner:

1. Virtua Fighter 5 Final Showdown (inget av intresse för min del)
2. Warhammer 40k: Space Marines (definitivt något jag tänker testa)
3. Chimes Super Deluxe (japp, är det gratis så)
4. Darksiders (redan spelat på 360)
5. Oddworld: Strangers Wrath HD (ja tack)
6. Outland (eh, ja tack galore)
7. Renegade Ops (spelat)
8. LittleBigPlanet 2 (står i hyllan, ospelat)
9. MotorStorm Apocalypse (dubbelkollar med hyllan, äger det inte)
10. inFamous 2 (äger, inte spelat)

Inte pjåkigt alls om jag får säga det själv. Vilket jag gör. Utöver detta ska prenumeranter även lite senare få tillgång till mindre oberoende spel och först ut är shootern Retro/Grade från 24 Caret Games. Jag antar att stortitlarna följer den vanliga rutinen att vara spelbara så länge man prenumererar på Playstation Plus, för tydligen tycks Retro/Grade bara gå att spela under åtta veckor. Vilket låter som en väldigt knepig modell. Men men. Nu ska min bandbredd fyllas.

Slutligen vill jag tipsa om lite intressant statistik. En användare på Giant Bomb har konstaterat att vi nu har levt med Achievements under sju år och genom att studerat siffror från hemsidans användare har han slängt ihop en hel del förtrollande statistik. Både gällande poängplockande men även generellt spelande. Som till exempel att Frogger 2 är det 25:e minst spelade spelet på Xbox Live Arcade och att Dead Space 2 har det 19:e högsta snittet av plockade Achievements bland boxspel. Tro mig, det här är statistik att både förvånas och förskräckas av. Mycket nöje.

E3 2012: Utanför strålkastarljuset

E3 2012
Vissa spel får automatiskt mycket uppmärksamhet under E3, av olika anledningar. Antingen har Sony, Nintendo eller Microsoft valt att visa upp spelet under deras presskonferenser eller så kanske det har dykt upp från ingenstans och på så vis blivit det alla talar om. Men att få plats i strålkastarljuset under E3 är absolut ingen självklarhet och nu pratar jag inte om små indietitlar, utan om stora spel som tycks bli små, i varje fall under några dagar. Jag tänkte lyfta fram några spel som i varje fall för mig fallit utanför radarn för tillfället.

Playstation Vita är inget spel utan en spelmaskin. Och inget passerade väl mer obemärkt förbi än Vitan under Sonys presskonferens. Nu har till och med Sony erkänt att det kanske inte var den bästa strategin i världshistorien. Men tydligen ska det finnas 25 nya spel, fullt spelbara på E3. Ett av spelen är Sound Shapes från Queasy Games. Ett musik/rytmspel av det mer experimentella slaget. Nu står det också klart att det även släpps till Playstation 3, vilket säkert är bra för försäljningssiffrorna. Den här filmen gjorde i varje fall mig glad.

Sen har vi det där fotbollsspelet som vi alla önskar vore mycket bättre än vad det är eftersom det är betydligt ballare att dissa FIFA än att behöva erkänna dess överlägsenhet för tillfället. Just det, Pro Evolution Soccer. Självklart är fotboll inget som uppmärksammas speciellt mycket under E3, speciellt inte PES. Men det finns en officiell E3-trailer och 2012 kanske är året då PES hittar tillbaka till våra hjärtan. Eller så slutar det med att vi köper nya FIFA, som vanligt.

Sist ut får bli något så pinsamt som Sports Champions 2. Men faktum är att Sports Champions är det enda spel jag faktiskt har spelat fler än en gång med min Move-kontroller och då kan till och med jag svälja den här überfånig titta-hela-familjen-kan-ha-roligt-trailern. Så det så.

« Äldre inlägg Nyare inlägg »